Johannesevangeliet 1:1–51
1 I begynnelsen var Ordet,+ och Ordet var hos Gud,+ och Ordet var en gud.*+
2 Han var i begynnelsen hos Gud.
3 Allt blev till genom honom,+ och utan honom blev ingenting till.
Det som har blivit till
4 genom honom var liv, och livet var människornas ljus.+
5 Och ljuset lyser i mörkret,+ och mörkret har inte fått makt över det.
6 Det kom en man som var utsänd som Guds representant, och hans namn var Johannes.+
7 Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset,+ så att människor av alla slag skulle komma till tro genom honom.
8 Själv var han inte det ljuset,+ utan han skulle vittna om det ljuset.
9 Det sanna ljuset, som ger alla slags människor ljus, skulle snart komma in i världen.+
10 Han var i världen,+ och världen blev till genom honom,+ men världen kände honom inte.
11 Han kom till sitt hemland, men hans eget folk tog inte emot honom.
12 Men åt alla dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn,+ eftersom de visade tro på hans namn.+
13 Och de föddes inte av kött och blod eller till följd av en mans vilja, utan av Gud.+
14 Och Ordet blev människa+ och bodde bland oss, och vi fick se hans storhet, en sådan storhet som en enfödd son+ får av sin far. Han var fylld av gudomlig omtanke* och sanning.
15 (Johannes vittnade om honom, ja, han ropade: ”Det var om honom jag sa: ’Den som kommer efter mig går framför mig, eftersom han var till före mig.’”)+
16 Och vi har alla fått del av det som han var fylld av, ja ständigt flödande omtanke.*
17 För lagen gavs genom Mose,+ men den generösa omtanken+ och sanningen kom genom Jesus Kristus.+
18 Ingen människa har någonsin sett Gud.+ Men den enfödde guden+ som är vid Faderns sida,*+ han har förklarat vem han är.+
19 Det här är det vittnesbörd Johannes gav när judarna skickade präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom: ”Vem är du?”+
20 Han dolde inget utan sa rakt på sak: ”Jag är inte Messias.”*
21 Då frågade de honom: ”Vem är du då? Är du Elia?”+ Han svarade: ”Nej, det är jag inte.” ”Är du Profeten?”+ Han svarade: ”Nej.”
22 Då sa de: ”Men vem är du? Vi måste kunna svara dem som har skickat oss. Vad säger du om dig själv?”
23 Han sa: ”Jag är rösten som ropar i vildmarken: ’Gör vägen jämn och rak för Jehova’,*+ alldeles som profeten Jesaja sa.”+
24 De här männen hade skickats av fariséerna,
25 och de frågade honom: ”Varför döper du då, om du inte är Messias* eller Elia eller Profeten?”
26 Johannes svarade: ”Jag döper i vatten. Bland er finns det en som ni inte känner,
27 han som kommer efter mig, och jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandaler.”+
28 Detta hände i Betạnia på andra sidan Jordan, där Johannes döpte.+
29 Nästa dag såg han Jesus komma gående, och han sa: ”Se, Guds lamm+ som tar bort världens+ synd!+
30 Det var om honom jag sa: ’Efter mig kommer det en man som går framför mig, eftersom han var till före mig.’+
31 Inte heller jag kände honom, men skälet till att jag kom och döpte i vatten var att han skulle göras känd för Israel.”+
32 Och Johannes vittnade: ”Jag såg anden komma ner som en duva från himlen och vila över honom.+
33 Inte heller jag kände honom, men han som sände mig för att döpa i vatten sa till mig: ’Den som du ser anden komma ner och vila över,+ han är det som döper med helig ande.’+
34 Och jag har sett det, och jag har vittnat om att han är Guds son.”+
35 Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar,
36 och när han såg Jesus komma gående sa han: ”Se, Guds lamm!”+
37 När de båda lärjungarna hörde honom säga det följde de efter Jesus.
38 Jesus vände sig om, och när han såg dem frågade han vad de ville. Då sa de: ”Rabbi (som betyder ”lärare”), var bor du?”
39 Han sa: ”Kom, så ska ni få se.” De följde med och såg var han bodde. Det var vid tionde timmen,* och de stannade hos honom resten av dagen.
40 Andreas,+ Simon Petrus bror, var en av de två som hörde vad Johannes sa och följde med Jesus.
41 Sedan letade han upp sin bror, Simon, och sa till honom: ”Vi har funnit Messias!”+ (som betyder ”Kristus”).
42 Han tog med honom till Jesus, och när Jesus såg honom sa han: ”Du är Simon,+ Johannes son. Du ska heta Kefas” (som översätts ”Petrus”).+
43 Nästa dag bestämde sig Jesus för att gå till Galileen. Då träffade han Filippus+ och sa till honom: ”Bli min efterföljare.”
44 Filippus var från Betsaida, från samma stad som Andreas och Petrus.
45 Filippus träffade Natanael+ och sa till honom: ”Vi har funnit den som Mose skrev om i lagen och som profeterna har skrivit om: Jesus, Josefs son,+ från Nasaret.”
46 Men Natanael sa: ”Kan det komma något bra från Nasaret?” Filippus svarade: ”Följ med och se.”
47 Jesus såg Natanael komma och sa om honom: ”Här är verkligen en sann israelit, en som inte har något falskt i sig.”+
48 Natanael sa: ”Hur kan du veta det om mig?” Jesus svarade: ”Jag såg dig under fikonträdet redan innan Filippus pratade med dig.”
49 Natanael sa: ”Rabbi, du är Guds son, du är Israels kung.”+
50 Jesus frågade honom: ”Varför tror du på mig? Är det för att jag berättade att jag såg dig under fikonträdet? Du ska få uppleva större saker än så.”
51 Sedan sa han: ”Jag säger er sanningen: Ni ska få se himlen öppnad och Guds änglar stiga upp och stiga ner till Människosonen.”+
Fotnoter
^ Eller ”var av gudomlig natur”.
^ Eller ”av generös omtanke”.
^ Eller ”ja generös omtanke på generös omtanke”.
^ Eller ”på platsen vid Faderns bröst”, dvs. en särskilt ärofull plats.
^ Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
^ Se Tillägg A5.
^ Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
^ Dvs. ca kl. 16.
