Johannesevangeliet 18:1–40
18 När Jesus hade avslutat sin bön gick han och lärjungarna över till andra sidan Kidrondalen,*+ där det låg en trädgård, och de gick in där.+
2 Judas, som skulle förråda honom, kände också till den platsen, för Jesus hade varit där många gånger tillsammans med lärjungarna.
3 Så Judas tog med sig en grupp soldater och några av de främsta prästernas och fariséernas tempelvakter och kom dit med facklor, oljelampor och vapen.+
4 Eftersom Jesus visste vad som skulle hända med honom gick han fram till dem och sa: ”Vem söker ni?”
5 De svarade: ”Jesus från Nasaret.”+ Han sa till dem: ”Det är jag.” Judas, hans förrädare, stod också där.+
6 När Jesus sa: ”Det är jag”, ryggade de tillbaka och föll till marken.+
7 Så han frågade igen: ”Vem söker ni?” ”Jesus från Nasaret”, svarade de.
8 Jesus sa: ”Jag har redan sagt att det är jag. Om det är mig ni är ute efter, så låt de här männen gå.”
9 Det var för att det han hade sagt skulle uppfyllas: ”Ingen av dem som du har gett mig har jag låtit gå förlorad.”+
10 Simon Petrus, som hade ett svärd, drog det och gjorde ett utfall mot översteprästens slav och högg av honom högra örat.+ Slaven hette Malkos.
11 Men Jesus sa till Petrus: ”Stick tillbaka svärdet i skidan.+ Varför skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har gett mig?”*+
12 Då grep soldaterna och militärbefälhavaren och judarnas tempelvakter Jesus och band honom.
13 Först tog de honom till Hannas, för han var svärfar till Kaifas,+ som var överstepräst det året.+
14 Det var Kaifas som hade gett judarna rådet att det var till deras bästa att en enda människa dog för hela folket.+
15 Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus.+ Den lärjungen var bekant med översteprästen och följde efter in på översteprästens gård,
16 men Petrus stod kvar utanför vid porten.* Så den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick ut och pratade med tjänsteflickan som vaktade porten och tog med sig Petrus in.
17 Tjänsteflickan sa då till Petrus: ”Du är väl också en lärjunge till den där människan?” Han svarade: ”Nej, det är jag inte.”+
18 Det var kallt, så tjänarna och tempelvakterna hade gjort upp en koleld och stod och värmde sig. Petrus stod också och värmde sig tillsammans med dem.
19 Den främste prästen frågade ut Jesus om hans lärjungar och hans undervisning.
20 Jesus sa: ”Jag har alltid undervisat i synagogorna och i templet,+ där alla judar samlas. Jag har inte sagt något i hemlighet, utan jag har talat till världen offentligt.
21 Varför frågar du mig? Fråga dem som hörde vad jag sa till dem. De vet precis vad jag har sagt.”
22 När Jesus sa det gav en av tempelvakterna honom en örfil+ och sa: ”Är det så man svarar den främste prästen?”
23 Jesus sa till honom: ”Om jag har sagt något som är fel, så bevisa* det, men om jag har rätt, varför slår du mig då?”
24 Sedan skickade Hannas i väg honom bunden till översteprästen Kaifas.+
25 Under tiden stod Simon Petrus fortfarande kvar och värmde sig. De sa till honom: ”Du är väl också en av hans lärjungar?” Han förnekade det och sa: ”Nej, det är jag inte.”+
26 Sedan sa en av översteprästens slavar, som var släkt med den som Petrus hade huggit örat av:+ ”Var det inte dig jag såg i trädgården tillsammans med honom?”
27 Men Petrus förnekade det igen, och i samma ögonblick hördes en tupp gala.+
28 Jesus fördes från Kaifas till ståthållarens palats.+ Det var tidigt på dagen. Men judarna själva stannade utanför palatset. De ville nämligen inte bli orena,+ för då kunde de inte äta påskmåltiden.
29 Så Pilatus kom ut till dem och frågade: ”Vad anklagar ni den här mannen för?”
30 De svarade: ”Han är en brottsling,* annars skulle vi inte ha överlämnat honom till dig.”
31 Då sa Pilatus: ”Ta honom själva och döm honom enligt er egen lag.”+ Judarna sa: ”Vi har inte rätt att döda någon.”+
32 Detta hände för att Jesus ord om hur han skulle dö skulle uppfyllas.+
33 Då gick Pilatus tillbaka in i ståthållarens palats och kallade till sig Jesus och frågade: ”Är du judarnas kung?”+
34 Jesus svarade: ”Är det något du undrar själv, eller har andra sagt det om mig?”
35 Pilatus svarade: ”Jag är väl ingen jude! Det är ditt eget folk och de främsta prästerna som har överlämnat dig åt mig. Säg vad du har gjort.”
36 Jesus svarade:+ ”Mitt rike är ingen del av den här världen.+ Om det hade varit en del av den här världen skulle mina efterföljare ha kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna.+ Men nu är mitt rike inte härifrån.”
37 Pilatus sa: ”Så du är alltså en kung?” Jesus svarade: ”Du säger själv* att jag är en kung.+ Jag föddes och kom hit till världen för att vittna om sanningen.+ Den som är på sanningens sida lyssnar till min röst.”
38 Pilatus sa: ”Vad är sanning?”
När han hade sagt det gick han ut till judarna igen och sa: ”Jag kan inte se att han är skyldig till något.+
39 Förresten har ni ju den seden att jag ska frige en fånge åt er vid påsken.+ Vill ni att jag ska frige judarnas kung?”
40 Då skrek de igen: ”Inte den mannen, utan Bạrabbas!” Men Bạrabbas var en brottsling.+
Fotnoter
^ Eller ”vinterbäcken Kidron”.
^ Bägaren symboliserar Guds avsikt att låta Jesus dö, falskt anklagad för hädelse.
^ Eller ”ingången”.
^ Eller ”vittna om”.
^ Eller ”är kriminell”.
^ Ett idiomatiskt uttryck som användes för att bekräfta något.
