Josua 2:1–24
2 Sedan sände Josua, Nuns son, i hemlighet ut två män från Sittim.+ Han sa till dem: ”Gå och utforska landet, särskilt Jeriko.” De gav sig av och kom till en prostituerad kvinna som hette Rahab+ och fick logi där.
2 Och kungen i Jeriko fick höra att det under natten hade kommit några israelitiska män för att spionera på landet.
3 Då sände kungen bud till Rahab: ”Skicka ut männen som kom till dig, de som övernattar i ditt hus, för de har kommit för att spionera på landet.”
4 Men hon gömde de båda männen. Sedan sa hon: ”Jo, männen kom till mig, men jag visste inte var de kom ifrån.
5 Och när det blev mörkt och stadsporten skulle stängas gick de ut. Jag vet inte vart de tog vägen. Men skynda er så hinner ni i kapp dem.”
6 (Men egentligen hade hon tagit med dem upp på taket och gömt dem bland linstjälkar som hon hade lagt i högar där.)
7 Så kungens män tog upp jakten på dem och gav sig av i riktning mot Jordans vadställen,+ och så snart de gett sig av stängde man stadsporten.
8 Innan männen hade lagt sig för att sova kom hon upp till dem på taket.
9 Hon sa till dem: ”Jag vet att Jehova ska ge er landet,+ och vi är skräckslagna.+ Alla som bor i landet har blivit modlösa på grund av er,+
10 för vi har hört att Jehova lät vattnet i Röda havet torka bort framför er när ni drog ut ur Egypten+ och att ni dödade* amoréernas två kungar, Sihon+ och Og,+ på andra sidan* Jordan.
11 När vi fick höra det blev vi mycket rädda,* och alla har tappat modet* på grund av er, för Jehova, er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden.+
12 Och nu ber jag er: Eftersom jag har visat er lojal kärlek, så svär en ed inför Jehova att ni ska visa min familj lojal kärlek, och ge mig ett tecken på att ni kommer att hålla ert ord.*
13 Låt min far och mor, mina bröder och systrar och alla som tillhör dem få behålla livet och slippa dö.”+
14 Då sa männen till henne: ”Vi ska ge vårt liv för er! Om du inte förråder oss, så kan du lita på att vi ska visa dig lojal kärlek när Jehova ger oss landet.”
15 Därefter firade hon ner dem med ett rep från fönstret, för hennes hus låg på en sida av stadsmuren. Ja, hon bodde i själva verket på muren.+
16 Hon sa till dem: ”Ge er av till bergstrakten och göm er där i tre dagar, så att de som förföljer er inte hittar er. När de har kommit tillbaka kan ni fortsätta.”
17 Männen sa till henne: ”Vi är bara bundna vid eden som du har låtit oss svära+
18 om du, när vi kommer in i landet, binder det här röda snöret i fönstret som du firat ner oss från. Och se till att samla din far och mor, dina syskon och alla dina släktingar hos dig i huset.+
19 Om någon skulle gå ut genom dörrarna till ditt hus och ut i det fria, ska han själv bära ansvaret för sin död,* och vi är utan skuld. Men om något skulle hända med* någon som är kvar hos dig i huset, ska vi bära ansvaret.
20 Och om du förråder oss+ ska vi vara lösta från eden som du har låtit oss svära.”
21 Hon sa: ”Låt det bli som ni har sagt.”
Sedan lät hon dem gå, och efteråt band hon det röda snöret i fönstret.
22 Så gav de sig av till bergstrakten och stannade där i tre dagar tills förföljarna hade återvänt. Förföljarna hade letat efter dem längs alla vägar utan att hitta dem.
23 Därefter lämnade de båda männen bergstrakten och gick över floden och kom till Josua, Nuns son. De berättade allt som hade hänt för honom.
24 Sedan sa de till Josua: ”Jehova har gett oss hela landet,+ och alla landets invånare har blivit modlösa på grund av oss.”+
Fotnoter
^ Eller ”vigde ... åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
^ Dvs. östra sidan.
^ Ordagrant ”och ingen ande steg längre upp i någon”.
^ Ordagrant ”smälte våra hjärtan”.
^ Eller ”ge mig ett pålitligt tecken”.
^ Eller ”ska hans blod komma över hans eget huvud”.
^ Eller ”om någon bär hand på”.
