Josua 24:1–33
24 Sedan samlade Josua alla Israels stammar i Sikem och kallade till sig Israels äldste, överhuvuden, domare och förmän,+ och de ställde sig inför den sanne Guden.
2 Josua sa till folket: ”Så här säger Jehova, Israels Gud: ’För länge sedan bodde era förfäder,+ bland annat Tera, far till Abraham och Nahor, på andra sidan Floden,* och de tjänade andra gudar.+
3 Med tiden hämtade jag er förfader Abraham+ från andra sidan Floden* och lät honom vandra genom hela Kanaans land och gjorde hans ättlingar många.+ Jag gav honom Isak,+
4 och åt Isak gav jag Jakob och Esau.+ Senare gav jag Seirs berg som egendom åt Esau,+ och Jakob och hans söner gav sig av till Egypten.+
5 Längre fram sände jag Mose och Aron,+ och jag slog Egypten med plågor,+ och sedan förde jag er ut.
6 När jag förde era fäder ut ur Egypten+ och de kom till Röda havet, förföljde egyptierna dem med stridsvagnar och ryttare ända till havet.+
7 Då ropade ni till Jehova,+ och han satte ett mörker mellan er och egyptierna och lät havet komma över dem och övertäcka dem,+ och ni såg med egna ögon vad jag gjorde i Egypten.+ Sedan bodde ni i vildmarken i många år.*+
8 Och jag förde er till amoréernas land på andra sidan* Jordan, och de stred mot er.+ Men jag gav dem i er hand så att ni kunde inta deras land, och jag förintade dem åt er.+
9 Sedan gick Balak, Sippors son, Moabs kung, till anfall mot Israel. Han kallade till sig Bịleam, Beors son, för att han skulle förbanna er.+
10 Men jag lyssnade inte på Bịleam.+ Jag fick honom i stället att välsigna er gång på gång,+ och jag räddade er ur hans hand.+
11 Sedan gick ni över Jordan+ och kom till Jeriko.+ De främsta männen* i Jeriko och amoréerna, perisséerna, kanaanéerna, hettiterna, girgaséerna, hivéerna och jebuséerna stred mot er, men jag gav dem i er hand.+
12 Jag spred en känsla av maktlöshet* framför er, och den jagade undan dem inför er+ – precis som i fallet med amoréernas två kungar. Det var inte ditt svärd och din båge som gjorde det.+
13 Jag gav er ett land som ni inte hade arbetat hårt med och städer som ni inte hade byggt,+ och där bosatte ni er. Ni får njuta frukten av vingårdar och olivlundar som ni inte har planterat.’+
14 Respektera nu Jehova och tjäna honom helhjärtat* och troget.*+ Gör er av med de gudar som era förfäder tjänade på andra sidan Floden* och i Egypten,+ och tjäna Jehova.
15 Men om ni inte vill tjäna Jehova, så välj själva vem ni vill tjäna,+ antingen de gudar som era förfäder tjänade på andra sidan Floden*+ eller de gudar som dyrkas av amoréerna, som bodde i det här landet före er.+ Men jag och min familj, vi tänker tjäna Jehova.”
16 Då svarade folket: ”Det är otänkbart för oss att överge Jehova och tjäna andra gudar.
17 Det var Jehova, vår Gud, som förde oss och våra fäder ut ur Egyptens land,+ där vi var slavar,*+ och som gjorde underverk* inför våra ögon.+ Han beskyddade oss under hela vår vandring och när vi passerade genom länder som tillhörde andra folk.+
18 Jehova drev bort alla folk som bodde i landet före oss, däribland amoréerna. Därför vill vi också tjäna Jehova, för han är vår Gud.”
19 Då sa Josua till folket: ”Kan ni verkligen tjäna Jehova? Han är en helig Gud,+ en Gud som kräver fullständig* hängivenhet.+ Han kommer inte att överse med era överträdelser* och era synder.+
20 Jehova har alltid gjort gott mot er, men om ni överger honom och tjänar utländska gudar ska han vända sig mot er och utplåna er.”+
21 Men folket sa till Josua: ”Vi tänker tjäna Jehova!”+
22 Josua sa då till folket: ”Ni är själva vittnen om att ni av egen fri vilja har valt att tjäna Jehova.”+ De svarade: ”Vi är vittnen.”
23 ”Gör er i så fall av med de utländska gudar som finns bland er, och ge Jehova, Israels Gud, era hjärtan.”
24 Folket sa till Josua: ”Vi ska tjäna Jehova, vår Gud, och lyda honom!”
25 Josua slöt då ett förbund med folket den dagen och fastställde detta som lag och rätt för dem där i Sikem.
26 Sedan skrev han ner dessa ord i boken med Guds lag+ och tog en stor sten+ och reste den under det stora trädet som står vid Jehovas helgedom.
27 Josua sa sedan till folket: ”Den här stenen ska vara ett vittne för oss,+ för den har hört allt som Jehova har sagt till oss. Den ska vara ett vittne, så att ni inte förnekar er Gud.”
28 I och med det sände Josua i väg folket, var och en till sitt landområde.*+
29 En tid därefter dog Jehovas tjänare Josua, Nuns son, 110 år gammal.+
30 Och man begravde honom på hans landområde, i Timnat-Sera+ i Efraims bergstrakt, norr om berget Gaas.
31 Israel fortsatte att tjäna Jehova så länge Josua levde och så länge de äldste som överlevde honom var i livet, de som kände till allt som Jehova hade gjort för Israel.+
32 Josefs kropp,*+ som israeliterna hade tagit med från Egypten, begravdes i Sikem på den mark som Jakob hade köpt av sönerna till Hamor,+ Sikems far, för 100 silverstycken,+ och det blev Josefs söners arv.+
33 Även Eleạsar, Arons son, dog.+ Och han begravdes på den kulle som hans son Pinehas+ hade fått i Efraims bergstrakt.
Fotnoter
^ Dvs. Eufrat.
^ Dvs. Eufrat.
^ Ordagrant ”dagar”.
^ Dvs. östra sidan.
^ Eller möjligen ”jordägarna”.
^ Eller möjligen ”panik”, ”skräck”.
^ Dvs. Eufrat.
^ Eller ”i sanning”.
^ Eller ”klanderfritt”.
^ Dvs. Eufrat.
^ Ordagrant ”från slavhuset”.
^ Ordagrant ”tecken”.
^ Eller ”odelad”.
^ Eller ”ert uppror”.
^ Ordagrant ”sin arvedel”.
^ Ordagrant ”ben”.
