Josua 5:1–15
5 Alla amoréernas+ kungar som var på Jordans västra sida* och alla kanaanéernas+ kungar som var vid havet fick höra att Jehova hade låtit vattnet i Jordan torka bort framför israeliterna. Då blev de mycket rädda,* och de tappade allt mod*+ på grund av israeliterna.+
2 Vid den tiden sa Jehova till Josua: ”Gör flintknivar och omskär+ männen i Israel igen, en andra gång.”
3 Då gjorde Josua flintknivar och omskar männen i Israel vid Gịbeat-Haạralot.*+
4 Skälet till att Josua gjorde det var att alla män som hade dragit ut ur Egypten, alla krigare,* hade dött under vandringen i vildmarken.+
5 Alla som drog ut ur Egypten var omskurna, men ingen som fötts under vandringen i vildmarken sedan de lämnat Egypten hade blivit omskuren.
6 Israeliterna hade vandrat 40 år+ i vildmarken tills hela nationen dött ut, det vill säga de krigare som lämnat Egypten och som inte lydde Jehovas röst.+ Jehova hade svurit att de aldrig skulle få se det land+ som Jehova med ed hade lovat deras förfäder att ge sitt folk,*+ ett land som flödar av mjölk och honung.+
7 Så han ersatte dem med deras söner.+ Det var alltså dem Josua omskar, eftersom de inte hade omskurits under vandringen.
8 När alla män hade blivit omskurna stannade de i lägret och vilade tills de hade återhämtat sig.
9 Då sa Jehova till Josua: ”I dag har jag tagit bort* egyptiernas hån från er.” Därför fick den platsen heta Gilgal,*+ och det heter den fortfarande.
10 Medan israeliterna var lägrade i Gilgal på Jerikos ökenslätter firade de påsken på kvällen den 14:e dagen i månaden.+
11 Och dagen efter påsken, just den dagen, började de äta av det landet gav, osyrat bröd+ och rostade sädeskorn.
12 Den dagen upphörde mannat, när de hade ätit av det landet gav. Israeliterna fick inte längre något manna,+ utan det året började de äta av det som var skördat i Kanaans land.+
13 En dag när Josua var i närheten av Jeriko fick han plötsligt se en man+ som stod framför honom med ett draget svärd i handen.+ Josua gick fram till honom och sa: ”Är du på vår sida eller på våra fienders?”
14 Han svarade: ”Jag* har kommit som furste* över Jehovas armé.”+ I djup respekt föll då Josua ner med ansiktet mot marken och sa: ”Herre, vad har du att säga till din tjänare?”
15 Fursten över Jehovas armé svarade: ”Ta av dig sandalerna, för platsen du står på är helig.” Och Josua gjorde det på en gång.+
Fotnoter
^ Ordagrant ”sida mot havet”.
^ Ordagrant ”smälte deras hjärtan”.
^ Ordagrant ”och det fanns inte längre någon ande i dem”.
^ Betyder ”förhudshöjden”.
^ Eller ”alla män i vapenför ålder”.
^ Ordagrant ”oss”.
^ Ordagrant ”vältrat bort”.
^ Betyder ”rullande”, ”bortvältrande”.
^ Ordagrant ”Nej, jag”.
^ Eller ”befälhavare”.
