Josua 8:1–35
8 Sedan sa Jehova till Josua: ”Var inte rädd eller orolig.+ Ta med dig alla soldater och dra upp mot Aj. Jag har överlämnat kungen i Aj, hans folk, hans stad och hans land åt er.+
2 Du ska göra med Aj och dess kung precis som du gjorde med Jeriko och dess kung,+ men bytet och boskapen kan ni behålla. Lägg män i bakhåll på andra sidan staden.”
3 Då drog Josua och alla soldaterna upp mot Aj. Josua valde ut 30 000 skickliga krigare och sände i väg dem om natten.
4 Han befallde dem: ”Lägg er i bakhåll på andra sidan staden. Gå inte för långt bort från den, och var beredda.
5 Själv ska jag och alla som är med mig rycka fram mot staden. Och när de drar ut mot oss som förra gången+ ska vi fly för dem.
6 När de drar ut efter oss ska vi locka bort dem från staden, för de kommer att säga: ’Nu flyr de för oss precis som förra gången.’+ Och när vi flyr för dem
7 ska ni bryta upp från bakhållet och inta staden. Jehova, er Gud, ska ge er den.
8 Och när ni har intagit staden ska ni sätta eld på den.+ Ni ska göra precis som Jehova har sagt. Nu har ni fått era order.”
9 Sedan sände Josua i väg dem, och de lade sig i bakhåll. De slog läger mellan Betel och Aj, väster om Aj, men Josua stannade kvar hos armén under natten.
10 Tidigt nästa morgon samlade* Josua armén, och de drog upp mot Aj med Josua och Israels äldste i spetsen.
11 Alla soldater+ som var hos honom drog upp mot Aj och slog läger norr om staden, så att de hade den rakt framför sig. Bara dalen var mellan dem och staden.
12 Under tiden hade han lagt omkring 5 000 man i bakhåll+ mellan Betel+ och Aj, väster om staden.
13 Armén slog alltså läger norr om staden+ och den mindre styrkan väster om den.+ Under natten gick Josua ner till mitten av dalgången.
14 Så fort kungen i Aj fick se det drog han och männen i staden ut, tidigt på morgonen, för att möta Israel i strid på en plats med utsikt över ökenslätten. Men han visste inte att det låg män i bakhåll på andra sidan staden.
15 När männen i Aj gick till anfall flydde Josua och hela Israel längs vägen mot vildmarken.+
16 Då samlade man ihop hela folket i staden för att förfölja dem. Och när de förföljde Josua lockades de bort från staden.
17 Inte en enda man stannade kvar i Aj och Betel, alla förföljde Israel. När de satte efter Israel lämnade de staden helt oskyddad.
18 Då sa Jehova till Josua: ”Ta spjutet* som du har i handen och räck ut det mot Aj,+ för jag ska ge dig staden.”+ Då räckte Josua ut spjutet mot staden.
19 Och i samma ögonblick som han räckte ut sin hand bröt männen som låg i bakhåll upp och stormade in i staden, intog den och satte den i brand.+
20 När männen från Aj vände sig om såg de röken från staden stiga upp mot himlen, och de kunde inte fly åt något håll. Armén som hade flytt mot vildmarken vände sig då mot sina förföljare.
21 När Josua och israeliterna såg att männen i bakhållet hade intagit staden och såg röken från staden stiga upp, vände de om och anföll männen från Aj.
22 Och de andra kom ut ur staden för att möta dem, så att männen från Aj fångades mitt emellan, med israeliter både framför och bakom sig. Och israeliterna slog ner dem och lät ingen överleva eller komma undan.+
23 Men kungen i Aj+ tog de till fånga levande, och de förde honom till Josua.
24 Israel dödade alla män från Aj som hade förföljt dem ut i vildmarken, och när siste man hade dödats vände de tillbaka till Aj och slog invånarna med svärd.
25 De som dog den dagen, män och kvinnor, utgjorde tillsammans 12 000, hela folket i Aj.
26 Josua drog inte tillbaka sin hand, som han hade räckt ut spjutet med,+ förrän alla invånare i Aj var döda.*+
27 Men israeliterna behöll boskapen och bytet från staden, i enlighet med de anvisningar som Jehova hade gett Josua.+
28 Sedan brände Josua ner Aj och gjorde staden till en ruinhög för evig tid,+ och det är den än i dag.
29 Josua hängde kungen i Aj på en påle* och lät hans döda kropp hänga där till kvällen, och vid solnedgången befallde han att man skulle ta ner kroppen från pålen.+ De kastade den utanför stadsporten och lade ett stort stenröse över den, och det finns fortfarande kvar.
30 Sedan byggde Josua ett altare åt Jehova, Israels Gud, på berget Ebal,+
31 precis som Jehovas tjänare Mose hade befallt israeliterna och som det står skrivet i Moses lagbok:+ ”Ett altare av hela stenar som inte bearbetats med järnverktyg.”+ Där offrade de brännoffer och gemenskapsoffer åt Jehova.+
32 På stenarna gjorde han sedan en avskrift av den lag+ som Mose hade skrivit inför israeliterna.+
33 Hela Israel med äldste, förmän och domare stod på båda sidor om Jehovas förbundsark, framför de levitiska prästerna som bar arken. Både invandraren och den infödde var där.+ Den ena hälften stod framför berget Gerissịm och den andra hälften framför berget Ebal+ (precis som Jehovas tjänare Mose hade befallt)+ för att Israels folk skulle välsignas.
34 Sedan läste han upp hela lagen,*+ välsignelserna+ och förbannelserna,+ precis som det var skrivet i lagboken.
35 Inte ett ord av allt som Mose hade befallt utelämnades. Josua läste upp allt för hela Israels församling,+ inklusive kvinnorna och barnen och de invandrare+ som bodde* bland dem.+
Fotnoter
^ Eller ”mönstrade”.
^ Eller ”kastspjutet”.
^ Eller ”vigda åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
^ Eller ”ett träd”.
^ Eller ”lagens alla ord”.
^ Ordagrant ”vandrade”.
