Josua 9:1–27
9 Och alla kungar på västra sidan av Jordan+ hörde vad som hade hänt. Det var kungarna i bergstrakten, i Shefẹla, längs Stora havets* kust+ och framför Libanon, det vill säga kungarna över hettiterna, amoréerna, kanaanéerna, perisséerna, hivéerna och jebuséerna.+
2 Då slöt de sig samman för att föra krig mot Josua och Israel.+
3 Även invånarna i Gịbeon+ fick höra vad Josua hade gjort med Jeriko+ och Aj.+
4 Men de var listiga och lade ner proviant i utslitna packsäckar som de lastade på sina åsnor tillsammans med gamla vinsäckar som blivit lappade och lagade.
5 De tog på sig utslitna och lagade sandaler och utslitna kläder. Brödet de hade med sig var torrt och smuligt.
6 Sedan gick de till Josua i lägret i Gilgal+ och sa till honom och Israels män: ”Vi kommer från ett land långt borta. Slut nu ett förbund med oss.”
7 Men Israels män sa till hivéerna:+ ”Ni kanske bor i närheten av oss. Hur skulle vi då kunna sluta förbund med er?”+
8 De svarade Josua: ”Vi är villiga att tjäna er.”*
Då frågade Josua dem: ”Vilka är ni, och var kommer ni ifrån?”
9 De svarade: ”Dina tjänare har kommit från ett land mycket långt borta.+ Vi har nämligen hört om Jehovas, din Guds, namn och om allt han gjorde i Egypten+
10 och om allt han gjorde med amoréernas två kungar som var på andra sidan* Jordan, nämligen Sihon,+ Hesbons kung, och Og,+ Basans kung, som bodde i Ạshtarot.
11 Så våra äldste och alla invånare i landet sa till oss: ’Ta med er proviant och gå och möt dem och säg till dem: ”Vi ska vara era tjänare.+ Slut nu ett förbund med oss.”’+
12 Det här brödet som vi tog med som proviant var varmt när vi gav oss av hemifrån. Ni ser ju själva hur torrt och smuligt det är nu.+
13 Och de här vinsäckarna var nya när vi fyllde dem, men nu har de spruckit.+ Och våra kläder och sandaler har slitits ut under den mycket långa resan.”
14 Då undersökte männen* deras proviant, men de frågade inte Jehova.+
15 Så Josua slöt fred med dem+ och ingick ett förbund om att låta dem leva, och folkets* hövdingar bekräftade det med en ed.+
16 Tre dagar efter att förbundet hade slutits fick de höra att de bodde alldeles i närheten.
17 Då bröt israeliterna upp och kom till deras städer på tredje dagen, och deras städer var Gịbeon,+ Kefịra, Bẹerot och Kịrjat-Jẹarim.+
18 Men israeliterna anföll dem inte, eftersom folkets hövdingar hade gett dem en ed vid Jehova,+ Israels Gud. Då började hela folket klaga på hövdingarna.
19 Men hövdingarna sa till folket: ”Eftersom vi svor en ed vid Jehova, Israels Gud, får vi inte skada dem.
20 Så här ska vi göra: Vi låter dem leva, så att Guds vrede inte drabbar oss på grund av eden som vi svor.”+
21 Hövdingarna fortsatte: ”Låt dem leva, men de ska bli vedhuggare* och vattenbärare åt hela folket.” Detta är vad hövdingarna lovade dem.
22 Josua kallade dem nu till sig och sa: ”Varför lurade ni oss och sa att ni bor mycket långt ifrån oss? Ni bor ju precis i närheten.+
23 Från och med nu är ni under förbannelse,+ och ni ska för alltid vara slavar och hugga ved och hämta vatten till min Guds hus.”
24 De svarade Josua: ”Man sa uttryckligen till oss, dina tjänare, att Jehova, din Gud, hade befallt sin tjänare Mose att ge er hela landet och att förinta alla landets invånare inför er.+ Vi fruktade för våra liv,*+ och det var därför vi gjorde så här.+
25 Nu är vi i ditt våld.* Gör vad du tycker är rätt och riktigt.”
26 Och det gjorde han. Han räddade dem ur israeliternas händer, och de dödade dem inte.
27 Men den dagen gjorde Josua dem till vedhuggare* och vattenbärare för folket+ och för Jehovas altare på den plats som Han skulle välja ut,+ och det är de än i dag.+
Fotnoter
^ Dvs. Medelhavets.
^ Eller ”Vi är era slavar”.
^ Dvs. östra sidan.
^ Eller ”tog männen något av”.
^ Ordagrant ”församlingens”.
^ Eller ”vedsamlare”.
^ Ordagrant ”i dina händer”.
^ Eller ”vedsamlare”.
