Markusevangeliet 1:1–45
1 Här börjar de goda nyheterna om Jesus Kristus, Guds son.
2 Så här står det i profeten Jesajas bok: ”(Se! Jag sänder min budbärare framför dig, och han ska bana väg för dig.)+
3 Någon ropar i vildmarken: ’Bana väg för Jehova!* Gör vägarna jämna och raka för honom.’”+
4 I enlighet med detta framträdde Johannes döparen i vildmarken och predikade att folket behövde bli döpta för att visa att de hade ändrat sinne, så att de kunde få sina synder förlåtna.+
5 Människor i hela Judeen och invånarna i Jerusalem kom till honom och bekände öppet sina synder, och han döpte* dem i Jordanfloden.+
6 Johannes hade kläder av kamelhår och ett läderbälte runt midjan,+ och han åt gräshoppor och vildhonung.+
7 Han predikade och sa: ”Efter mig kommer en som är större än jag, och jag är inte ens värdig att böja mig ner och knyta upp hans sandaler.+
8 Jag har döpt er med vatten, men han kommer att döpa er med helig ande.”+
9 Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt av Johannes i Jordan.+
10 Och så fort han kom upp ur vattnet såg han att himlen öppnades och att anden kom ner som en duva över honom.+
11 Och det hördes en röst från himlen: ”Du är min son, som jag älskar. Jag har godkänt dig.”*+
12 Genast drev anden honom ut i vildmarken.
13 Han stannade där i 40 dagar och blev frestad av Satan.+ Han vistades bland de vilda djuren, men änglarna betjänade honom.+
14 När Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen+ och predikade Guds goda nyheter+
15 och sa: ”Tiden är inne, och Guds rike är nära. Ändra sinne,+ och tro på de goda nyheterna.”
16 Medan han gick utmed Galileiska sjön fick han syn på Simon och hans bror Andreas.+ De höll på att kasta ut sina nät,+ för de var fiskare.+
17 Då sa Jesus till dem: ”Kom, följ mig, så ska jag göra er till människofiskare.”+
18 De lämnade genast näten och följde honom.+
19 När han gick lite längre bort fick han syn på Jakob och Johannes, som var söner till Sebedẹus. De var i sin båt och lagade sina nät,+
20 och genast kallade han på dem. De lämnade sin far Sebedẹus i båten tillsammans med de anställda männen och började följa honom.
21 Och de gick in i Kapernaum.
Så fort det blev sabbat gick Jesus till synagogan och började undervisa.+
22 Och alla blev helt förundrade över hans sätt att undervisa, för han undervisade dem med auktoritet och inte som de skriftlärda.+
23 Vid det tillfället var det en man i deras synagoga som var besatt av en oren ande, och han skrek:
24 ”Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret?+ Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet precis vem du är: Guds helige.”+
25 Men Jesus beordrade anden: ”Var tyst och far ut ur honom!”
26 Då gav den orena anden honom krampryckningar och skrek för full hals, och sedan for den ut ur honom.
27 Alla blev förskräckta och började prata om det och sa: ”Vad är detta? En ny lära! När han befaller de orena andarna så lyder de honom!”
28 Och ryktet om honom spred sig snabbt överallt i hela Galileen.
29 De lämnade synagogan och gick hem till Simon och Andreas tillsammans med Jakob och Johannes.+
30 Simons svärmor+ låg sjuk och hade feber, och de berättade det för Jesus.
31 Då gick han fram till henne och tog hennes hand och hjälpte henne upp. Febern försvann, och hon började passa upp dem.
32 På kvällen, när solen hade gått ner, kom man till honom med alla som var sjuka och demonbesatta.+
33 Hela staden samlades utanför dörren.
34 Han botade många som hade olika sjukdomar,+ och han drev ut många demoner, men han tillät inte demonerna att säga något, eftersom de visste att han var Messias.*
35 Tidigt på morgonen, när det fortfarande var mörkt, steg han upp och gick ut. Han gav sig av till ett ensligt ställe, och där började han be.+
36 Simon och de andra skyndade sig efter honom,
37 och när de hittade honom sa de: ”Alla letar efter dig.”
38 Men han sa: ”Vi går någon annanstans, till småstäderna i närheten, så att jag kan predika där också, för det är därför jag har kommit.”+
39 Och han gav sig av och predikade i synagogorna runt om i hela Galileen och drev ut demoner.+
40 En man som led av spetälska kom till honom och föll ner på knä och bönföll honom: ”Om du bara vill kan du göra mig frisk.”+
41 Då fylldes han av medlidande och sträckte ut handen, rörde vid honom och sa: ”Det vill jag. Bli frisk!”+
42 I samma stund försvann spetälskan från honom, och han blev frisk.
43 Jesus gav honom förhållningsorder och skickade i väg honom
44 med orden: ”Berätta inte det här för någon, men gå och visa dig för prästen och offra det reningsoffer som Mose har föreskrivit,+ så att prästerna får ett bevis för att du har blivit botad.”*+
45 Trots det gick mannen i väg och berättade det vitt och brett så att det spred sig överallt, och Jesus kunde inte längre visa sig i städerna utan höll till på ensliga ställen. Ändå strömmade folk till honom från alla håll.+
Fotnoter
^ Se Tillägg A5.
^ Eller ”doppade”, ”sänkte ner”.
^ Eller ”Du är min glädje”.
^ Eller ”de visste att han var den Smorde (Kristus)”. Eller möjligen ”de visste vem han var”.
^ Ordagrant ”till ett vittnesbörd för dem”.
