Markusevangeliet 11:1–33
11 När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfạge och Betạnia+ på* Olivberget skickade Jesus i väg två av sina lärjungar+
2 och sa till dem: ”Gå in i byn som ni ser där borta. Så fort ni kommer dit ser ni en fastbunden ungåsna som ingen har suttit på. Ta den och för den till mig.
3 Om någon frågar: ’Vad gör ni?’ så ska ni svara: ’Herren behöver den, och han kommer snart att skicka tillbaka den hit igen.’”
4 Då gav de sig av och såg åsnan som stod bunden utanför en dörr på en sidogata, och de tog den.+
5 Men några av dem som stod där sa: ”Vad gör ni? Tar ni åsnan?”
6 De svarade precis som Jesus hade sagt, och då lät man dem gå.
7 De tog med sig åsnan+ till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig på den.+
8 Många bredde ut sina mantlar på vägen, och andra skar av kvistar med löv ute på fälten.+
9 Och de som gick framför och de som följde efter ropade: ”Bevara honom, ber vi!*+ Välsignad är han som kommer i Jehovas* namn!+
10 Välsignat är vår far Davids kommande rike!+ Bevara honom, ber vi dig, du som är i höjderna där ovan!”
11 Jesus kom in i Jerusalem och gick till templet och betraktade allting. Men eftersom det redan var sent gick han ut till Betạnia tillsammans med de tolv.+
12 När de lämnade Betạnia nästa dag kände han sig hungrig.+
13 På långt håll fick han se ett fikonträd som hade löv, så han gick dit för att se om det fanns någon frukt på det. Men när han kom fram såg han att det bara fanns löv på trädet. Det var nämligen inte rätt tid för fikon.
14 Då sa han till det: ”Aldrig någonsin ska man äta frukt från dig igen.”+ Och hans lärjungar hörde det.
15 Sedan kom de till Jerusalem, och Jesus gick in i templet och började köra ut alla som sålde och köpte där, och han välte omkull borden för dem som växlade pengar och bänkarna för dem som sålde duvor.+
16 Och han lät ingen bära något redskap genom templet.
17 Han undervisade dem och sa: ”Det står skrivet: ’Mitt hus ska vara ett bönens hus för alla nationer.’+ Men ni har gjort det till ett tjuvnäste.”+
18 De främsta prästerna och de skriftlärda hörde det, och de försökte komma på ett sätt att döda honom.+ De kände sig nämligen hotade av honom, eftersom folket var så imponerade av hans undervisning.+
19 När det blev sent gick de ut ur staden,
20 och tidigt nästa morgon gick de förbi fikonträdet igen. Då såg de att det redan hade torkat ända från rötterna.+
21 Petrus, som kom ihåg vad som hade hänt, sa till Jesus: ”Rabbi, titta! Fikonträdet som du förbannade har torkat.”+
22 Jesus sa till dem: ”Ha tro på Gud.
23 Jag försäkrar er: Om någon säger till det här berget: ’Lyft dig upp och kasta dig i havet’, och han inte tvivlar* utan tror på att det ska bli så, då kommer det att bli så.+
24 Därför säger jag: Allt ni ber om i era böner – ha tro på att ni redan har fått det, så ska ni få det.+
25 Och när ni står och ber ska ni förlåta allt som ni har emot era medmänniskor. Då kommer er Far i himlen också att förlåta era synder.”+
26 *——
27 De kom in till Jerusalem igen. När han gick runt i templet kom de främsta prästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom
28 och sa: ”Vad har du för rätt att göra det här? Vem har gett dig tillåtelse?”+
29 Jesus sa: ”Jag tänker också ställa en fråga. Om ni svarar på den ska jag berätta vem som har gett mig tillåtelse att göra allt detta.
30 Kom Johannes myndighet att döpa+ från Gud* eller från människor?* Svara mig.”+
31 De började diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger ’från Gud’ kommer han att säga: ’Varför trodde ni inte på honom i så fall?’
32 Men vågar vi säga ’från människor’?” De var nämligen rädda för folket, för alla var övertygade om att Johannes hade varit en profet.+
33 Därför svarade de: ”Vi vet inte.” Då sa Jesus till dem: ”I så fall säger inte jag vem som har gett mig tillåtelse att göra detta.”
Fotnoter
^ Eller ”vid”.
^ Ordagrant ”Hosianna”. En bön om räddning, användes även som hyllning.
^ Se Tillägg A5.
^ Eller ”inte tvivlar i sitt hjärta”.
^ Se Tillägg A3.
^ Ordagrant ”himlen”.
^ Eller ”var det människors påfund”.
