Markusevangeliet 14:1–72
-
Präster konspirerar för att döda Jesus (1, 2)
-
Väldoftande olja på Jesus huvud (3–9)
-
Judas förråder Jesus (10, 11)
-
Den sista påskmåltiden (12–21)
-
Herrens kvällsmåltid instiftas (22–26)
-
Jesus förutsäger att Petrus ska förneka honom (27–31)
-
Jesus ber i Getsemane (32–42)
-
Jesus grips (43–52)
-
Rättegången inför Sanhedrin (53–65)
-
Petrus förnekar Jesus (66–72)
14 Nu var det två dagar kvar+ till påsken+ och det osyrade brödets högtid.+ De främsta prästerna och de skriftlärda försökte komma på ett listigt sätt att gripa Jesus och döda honom.+
2 Men de sa: ”Inte under högtiden, för då kanske det bryter ut oroligheter bland folket.”
3 När han var i Betạnia, hemma hos Simon den spetälske, kom en kvinna fram till honom med en alabasterflaska med väldoftande olja. Det var äkta, mycket dyrbar nardus, och hon bröt upp flaskan och hällde oljan på hans huvud medan han låg till bords.+
4 Då var det några som blev upprörda och sa till varandra: ”Vilket slöseri med väldoftande olja!
5 Man kunde ju ha sålt den här oljan för över 300 denarer* och gett pengarna åt de fattiga!” De var mycket irriterade på* henne.
6 Men Jesus sa: ”Låt henne vara. Varför kritiserar ni henne? Hon har ju gjort en god gärning mot mig.+
7 De fattiga finns alltid hos er,+ och ni kan göra gott mot dem när ni vill, men jag kommer inte alltid att finnas hos er.+
8 Hon har gjort vad hon kunde. Hon har hällt väldoftande olja över min kropp inför min begravning.+
9 Jag säger er att överallt i världen där de goda nyheterna förkunnas+ ska också den här kvinnans goda gärning berättas till minne av henne.”+
10 Och Judas Iskariot, en av de tolv, gick till de främsta prästerna för att förråda Jesus åt dem.+
11 Då blev de glada och lovade att ge honom silverpengar.+ Och han började leta efter ett tillfälle att förråda honom.
12 Och på första dagen av det osyrade brödets högtid,+ då man brukade slakta påskoffret,+ frågade hans lärjungar honom: ”Vart vill du att vi går och gör i ordning påskmåltiden åt dig?”+
13 Då skickade han i väg två av lärjungarna och sa till dem: ”Gå in i staden, och där kommer ni att möta en man som bär en vattenkruka. Följ efter honom,+
14 och där han går in ska ni säga till husets ägare: ’Läraren säger: ”Var är gästrummet där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?”’
15 Och han kommer att visa er en stor sal på övervåningen som redan står färdig. Gör i ordning måltiden åt oss där.”
16 Lärjungarna gick i väg, och när de kom in i staden var allt precis som han hade sagt, och de förberedde för påsken.
17 När det hade blivit kväll gick han dit med de tolv.+
18 Och medan de låg till bords och åt sa Jesus: ”Jag säger er: En av er som äter med mig ska förråda mig.”+
19 Då blev de bedrövade, och den ene efter den andre sa till honom: ”Det är väl inte jag?”
20 Han sa till dem: ”Det är en av de tolv, den som doppar tillsammans med mig i skålen.+
21 Ja, Människosonen ska lämna er, precis som det står skrivet om honom, men olycka kommer att drabba den som förråder Människosonen.+ Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född.”+
22 De fortsatte att äta, och Jesus tog ett bröd, välsignade det, bröt det, gav det till dem och sa: ”Ta det. Det representerar min kropp.”+
23 Han tog också en bägare och tackade Gud. Sedan gav han bägaren till dem, och alla drack ur den.+
24 Och han sa till dem: ”Detta representerar mitt blod,+ ’förbundets+ blod’, som ska utgjutas för mångas skull.+
25 Jag säger er: Jag ska inte dricka vin* igen förrän den dag då jag dricker nytt vin i Guds rike.”
26 Och de sjöng lovsånger,* och sedan gick de ut till Olivberget.+
27 Jesus sa till dem: ”Ni kommer alla att falla, för det står skrivet: ’Jag ska slå herden,+ och fåren ska skingras.’+
28 Men när jag har blivit uppväckt ska jag gå före er till Galileen.”+
29 Då sa Petrus: ”Även om alla de andra faller kommer jag inte att göra det.”+
30 Då sa Jesus till honom: ”Så här är det: I dag, ja redan i natt, innan en tupp gal två gånger, kommer du tre gånger att förneka att du känner mig.”+
31 Men Petrus sa bestämt: ”Jag kommer aldrig att förneka dig, inte ens om jag måste dö med dig.” Och alla de andra sa samma sak.+
32 Så kom de till ett ställe som heter Getsẹmane, och han sa till lärjungarna: ”Sätt er här medan jag ber.”+
33 Han tog med sig Petrus och Jakob och Johannes.+ Och han fylldes av smärta och ångest,
34 och han sa till dem: ”Jag känner mig djupt förtvivlad,+ ända till döds. Stanna här och håll er vakna.”+
35 Och han fortsatte en bit bort. Sedan föll han ner på knä på marken och bad att han skulle slippa gå igenom den här stunden, om det var möjligt.
36 Och han sa: ”Abba,* Far,+ allt är möjligt för dig, så ta den här bägaren* ifrån mig. Men gör ändå inte som jag vill, utan som du vill.”+
37 Han kom tillbaka och såg att de hade somnat, och han sa till Petrus: ”Sover du, Simon? Orkade du inte hålla dig vaken en enda timme?+
38 Håll er vakna och be hela tiden, så att ni inte dukar under för prövningar.+ Viljan är stark,* men kroppen är svag.”*+
39 Och han gick i väg en gång till och bad samma bön.+
40 När han kom tillbaka hade de somnat igen, för de var mycket trötta. Och de visste inte vad de skulle säga.
41 Han kom tillbaka för tredje gången och sa: ”Hur kan ni sova och vila i en stund som denna? Det räcker nu, tiden är inne!+ Människosonen blir förrådd och överlämnas i syndares händer.
42 Res er upp, vi ska gå nu. Min förrädare närmar sig.”+
43 Och just då, medan han fortfarande talade, kom Judas, en av de tolv, tillsammans med en folkskara som bar på svärd och påkar. De var utsända av de främsta prästerna och de skriftlärda och de äldste.+
44 Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: ”Den jag kysser, han är det. Grip honom och för bort honom under bevakning.”
45 Och han gick rakt fram till Jesus och sa: ”Rabbi!” och kysste honom ömt.
46 Då tog de tag i Jesus och grep honom.
47 Men en av dem som stod bredvid drog sitt svärd och gjorde ett utfall mot översteprästens tjänare och högg av honom örat.+
48 Då sa Jesus till dem: ”Har ni kommit med svärd och påkar för att gripa mig, som om jag var en brottsling?+
49 Dag efter dag har jag varit hos er i templet och undervisat,+ och ändå har ni inte gripit mig. Men det här måste hända för att Skrifterna ska uppfyllas.”+
50 Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.+
51 Men en ung man, som bara hade ett fint linneplagg på sig,* började följa honom på nära håll. Och de försökte gripa honom,
52 men han slet sig loss och lämnade linneplagget och kom undan naken.*
53 De förde Jesus till översteprästen,+ och alla de främsta prästerna och de äldste och de skriftlärda samlades.+
54 Men Petrus följde efter honom på avstånd, ända in på översteprästens gård. Och han satt där tillsammans med husets tjänare och värmde sig vid en eld.+
55 De främsta prästerna och hela Sanhedrịn* försökte få fram vittnesmål för att kunna döma Jesus till döden, men de lyckades inte.+
56 Det var många som vittnade falskt mot honom,+ men deras vittnesmål stämde inte överens.
57 Då reste sig några andra och vittnade falskt mot honom och sa:
58 ”Vi hörde honom säga: ’Jag ska riva ner det här templet, som är byggt med händer, och på tre dagar ska jag bygga ett annat, som inte är byggt med händer.’”+
59 Men inte heller i den här frågan stämde deras vittnesmål överens.
60 Då reste sig översteprästen mitt ibland dem och frågade Jesus: ”Har du inget att säga till ditt försvar? Hör du inte vad de anklagar dig för?”+
61 Men han var tyst och svarade ingenting.+ Då ställde översteprästen ännu en fråga: ”Är du Messias,* den Välsignades son?”
62 Då svarade Jesus: ”Det är jag. Och ni ska få se Människosonen+ sitta på kraftens* högra sida+ och komma med himlens moln.”+
63 Då slet översteprästen sönder sina kläder och sa: ”Behöver vi några fler vittnen?+
64 Ni har själva hört hädelsen. Vad är ert beslut?”* Alla menade att han förtjänade att dö.+
65 Och några började spotta på honom.+ De täckte över hans ansikte och slog honom med knytnävarna och sa: ”Visa att du är en profet!” Vakterna gav honom örfilar, och sedan förde de bort honom.+
66 Medan Petrus var nere på gården kom en av översteprästens tjänsteflickor.+
67 Hon fick syn på Petrus, som satt och värmde sig, och hon tittade rakt på honom och sa: ”Du var också tillsammans med den där Jesus från Nasaret.”
68 Men han förnekade det och sa: ”Jag känner honom inte och förstår inte vad du pratar om.” Och så gick han ut mot porten.*
69 Där fick tjänsteflickan syn på honom och upprepade till dem som var där: ”Han är en av dem.”
70 Han förnekade det igen. Och efter en liten stund sa även de som stod bredvid: ”Du är visst en av dem, du är ju från Galileen.”
71 Men han började förbanna sig själv* och svor en ed: ”Jag känner inte den där människan ni pratar om!”
72 I samma ögonblick hörde Petrus en tupp gala för andra gången.+ Då kom han ihåg vad Jesus hade sagt: ”Innan en tupp gal två gånger kommer du att förneka mig tre gånger.”+ Och han bröt ihop och började gråta.
Fotnoter
^ Se Tillägg B14.
^ Eller ”De var ovänliga mot”, ”De skällde ut”.
^ Eller ”något från vinstocken”.
^ Eller ”hymner”, ”psalmer”.
^ Bägaren symboliserar Guds avsikt att låta Jesus dö, falskt anklagad för hädelse.
^ Ett hebreiskt eller arameiskt ord som betyder ”far” men har samma förtroliga ton som ”pappa”.
^ Eller ”Anden är villig”.
^ Ordagrant ”men köttet är svagt”, dvs. syndfullt och ofullkomligt.
^ Eller ”om sin nakna kropp”. Det grekiska ordet gymnọs kan också betyda ”oklädd”, ”utan ytterkläder”.
^ Eller ”oklädd”, ”utan ytterkläder”.
^ Se Ordförklaringar.
^ Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
^ Eller ”den Mäktiges”.
^ Eller ”Vad anser ni?”
^ Eller ”till förhallen”.
^ Tydligtvis genom att säga att han var beredd att drabbas av något ont om han inte sa sanningen.
