Markusevangeliet 3:1–35
3 Vid ett annat tillfälle när han gick till en synagoga var det en man där som hade en förtvinad* hand.+
2 Och eftersom det var sabbat iakttog fariséerna Jesus noga för att se om han skulle bota mannen, så att de fick något att anklaga honom för.
3 Jesus sa till mannen med den förtvinade* handen: ”Kom och ställ dig här i mitten.”
4 Sedan frågade han dem: ”Får man göra något gott eller något ont på sabbaten, får man rädda ett liv eller ta ett liv?”+ Men de svarade inte.
5 Han såg sig upprört omkring eftersom han var djupt bedrövad över att de var så känslokalla,+ och han sa till mannen: ”Sträck ut handen.” Då gjorde han det, och handen blev helt återställd.
6 Då gick fariséerna ut och började genast diskutera med anhängarna av Herodes parti+ om hur man skulle kunna döda Jesus.
7 Men Jesus tog med sig lärjungarna och gick till sjön, och många människor från Galileen och Judeen följde efter.+
8 Många från Jerusalem, Idumeen, andra sidan Jordan och trakterna kring Tyros och Sidon kom också till honom när de hörde talas om allt han gjorde.
9 Och han bad sina lärjungar att alltid ha en båt redo ifall folkskaran skulle tränga sig på.
10 Eftersom han botade så många försökte alla som hade svåra sjukdomar komma fram och röra vid honom.+
11 Till och med de orena andarna+ kastade sig ner för honom när de fick se honom och ropade: ”Du är Guds son!”+
12 Men gång på gång sa han strängt till dem att inte berätta vem han var.+
13 Han gick upp på ett berg och kallade till sig dem han hade utvalt,+ och de kom till honom.+
14 Och han bildade* en grupp på 12, som han kallade apostlar. De skulle vara tillsammans med honom, och han skulle sända ut dem för att predika
15 och ge dem myndighet att driva ut demoner.+
16 De 12+ som han valde ut var Simon, som han också gav namnet Petrus,+
17 Jakob, som var Sebedẹus son, Johannes, som var Jakobs bror (dessa gav han också namnet Boanẹrges, som betyder ”åskans söner”),+
18 Andreas, Filippus, Bartolomẹus, Matteus, Tomas, Jakob, som var son till Alfeus, Taddeus, Simon den nitiske*
19 och Judas Iskariot, som längre fram förrådde honom.
Sedan gick han in i ett hus,
20 och återigen samlades det mycket folk, så många att de inte ens fick möjlighet att äta lite mat.
21 När hans familj fick höra om allt som hände gick de dit för att hämta honom. De sa: ”Han har förlorat förståndet.”+
22 Och de skriftlärda som kom ner från Jerusalem sa: ”Han är besatt av Beelsebub,* och han driver ut demonerna med hjälp av demonernas härskare.”+
23 Då kallade han till sig dem och talade till dem med hjälp av liknelser: ”Hur kan Satan driva ut Satan?
24 Om ett rike blir splittrat kan det inte bestå,+
25 och om en familj blir splittrad kan den inte bestå.
26 Så om Satan har vänt sig mot sig själv och motarbetar sig själv kan han inte bestå, utan går under.
27 Ingen som bryter sig in hos en stark man kan stjäla det han äger om han inte binder honom först. Sedan kan han tömma hans hus.
28 Jag försäkrar er att människor ska få förlåtelse för allt, vilka synder de än begår och vilka hädelser de än gör sig skyldiga till.
29 Men den som hädar den heliga anden kan aldrig någonsin bli förlåten+ utan har begått en evig synd.”+
30 Detta sa han för att de hade sagt: ”Han är besatt av en oren ande.”+
31 Nu kom hans mor och hans bröder+ dit. De stannade utanför och skickade in någon för att be honom komma ut.+
32 Det satt mycket folk omkring honom, och de sa till honom: ”Din mor och dina bröder står utanför och frågar efter dig.”+
33 Men han svarade: ”Vem är min mor och vilka är mina bröder?”
34 Sedan tittade han på dem som satt i en cirkel omkring honom och sa: ”Här är min mor och mina bröder!+
35 Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.”+
Fotnoter
^ Eller ”förlamad”.
^ Eller ”förlamade”.
^ Eller ”utsåg”.
^ Eller ”Simon Kananaios”.
^ En benämning på Satan.
