Markusevangeliet 5:1–43
5 De kom fram till andra sidan sjön, till gerasenernas område.+
2 Och direkt när Jesus steg ur båten kom en demonbesatt man emot honom från gravarna.*
3 Han brukade hålla till där, och fram till dess hade ingen lyckats hålla honom bunden, inte ens med en kedja.
4 Man hade ofta bundit honom med fotbojor och kedjor, men han slet av sig kedjorna och bröt upp fotbojorna, och ingen var stark nog att övermanna honom.
5 Hela tiden, både dag och natt, höll han till bland gravarna och i bergen och skrek och skar sig själv med stenar.
6 När han fick syn på Jesus på avstånd sprang han fram och kastade sig ner inför honom+
7 och skrek: ”Vad vill du mig, Jesus, den högste Gudens son? Lova mig vid Gud att inte plåga mig!”+
8 Jesus hade nämligen sagt till anden: ”Far ut ur mannen, du orena ande!”+
9 Men Jesus frågade honom: ”Vad heter du?” ”Legion”,* svarade han, ”för vi är många.”
10 Och han bönade och bad Jesus att inte sända i väg andarna från trakten.+
11 Samtidigt gick en stor svinhjord+ där och betade på berget.+
12 Så andarna bad honom: ”Sänd oss in i svinen, så att vi kan tränga in i dem.”
13 Och han lät dem göra det. Då for de orena andarna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden med omkring 2 000 svin rusade i väg ut över stupet* och ner i sjön och drunknade.
14 Men de som vaktade svinen flydde och berättade om det både i staden och ute på landet, och folk strömmade till för att se vad som hade hänt.+
15 De kom alltså till Jesus och såg den demonbesatte mannen sitta där, han som hade haft legionen i sig, och han var påklädd och fullt normal. Då blev de rädda.
16 Och alla som var ögonvittnen till det som hade hänt med den demonbesatte och med svinen berättade om det.
17 Då vädjade de till Jesus att ge sig i väg från deras område.+
18 När Jesus höll på att stiga i båten bad mannen som hade varit demonbesatt att få följa med honom.+
19 Men han lät honom inte göra det utan sa: ”Gå hem till dina släktingar och berätta om allt som Jehova* har gjort för dig och hur han har visat dig barmhärtighet.”
20 Då gick mannen i väg och berättade i Dekạpolis* vad Jesus hade gjort för honom, och alla blev förundrade.
21 Jesus for över med båten till motsatta stranden igen, och medan han var där vid sjön samlades en stor folkskara omkring honom.+
22 Då kom Jairos, en av föreståndarna för synagogan, och när han fick se Jesus föll han ner vid hans fötter.+
23 Han vädjade enträget: ”Min lilla dotter är allvarligt sjuk.* Snälla, kom och lägg händerna på henne,+ så att hon blir frisk och inte dör!”
24 Då gav de sig av tillsammans, och många människor följde med och trängde sig inpå Jesus.
25 I folkskaran fanns en kvinna som hade haft blödningar+ i 12 år.+
26 Hon hade genomgått smärtsamma behandlingar hos många läkare och förbrukat alla sina tillgångar, men hon hade inte blivit bättre, utan snarare sämre.
27 Hon hade hört talas om Jesus, och i myllret närmade hon sig bakifrån och rörde vid hans mantel,+
28 för hon tänkte: ”Om jag bara får röra vid hans mantel blir jag frisk.”+
29 Och på en gång upphörde hennes blödningar, och hon kände i kroppen att hon hade blivit botad från sin plågsamma sjukdom.
30 Jesus märkte direkt att kraft+ hade gått ut från honom, så han vände sig om bland alla människor och sa: ”Vem var det som rörde vid min mantel?”+
31 Men lärjungarna sa till honom: ”Du ser ju hur alla tränger sig inpå dig, och så säger du: ’Vem rörde vid mig?’”
32 Men han tittade sig omkring för att få se vem som hade gjort detta.
33 Kvinnan, som visste vad som hade hänt med henne, kom då darrande av rädsla och föll ner inför Jesus och sa precis som det var.
34 Då sa han till henne: ”Min dotter, din tro har gjort dig frisk. Gå i frid,+ du är botad från din plågsamma sjukdom.”+
35 Innan Jesus hade talat färdigt kom några av Jairos* män och sa till Jairos: ”Din dotter är död, så du behöver inte besvära läraren mer.”+
36 Men Jesus hörde det och sa till honom: ”Var inte rädd, ha bara tro.”+
37 Och han lät bara Petrus, Jakob och Johannes, Jakobs bror, följa med.+
38 När de kom till Jairos hus såg Jesus alla upprörda människor som grät och jämrade sig högt.+
39 Han gick in och sa till dem: ”Varför gråter ni? Varför är ni så upprivna? Flickan har inte dött, hon sover bara.”+
40 Då började de hånskratta åt honom. Men han körde ut allesammans och tog med sig barnets föräldrar och dem som var med honom och gick in till flickan.
41 Sedan tog han hennes hand och sa: ”Talitạ koumi”, som kan översättas: ”Flicka lilla, jag säger dig: Stig upp!”+
42 Hon reste sig genast upp och började gå omkring. (Hon var 12 år.) Alla blev överlyckliga.
43 Men han sa mycket bestämt* till dem att inte berätta om detta för någon,+ och han sa att de skulle ge henne något att äta.
Fotnoter
^ Eller ”minnesgravarna”.
^ En legion var den viktigaste enheten i den romerska armén. Här står ordet för ett stort antal.
^ Eller ”nedför den branta sluttningen”.
^ Se Tillägg A5.
^ Eller ”de tio städernas område”.
^ Eller ”ligger för döden”.
^ Eller ”synagogföreståndarens”.
^ Eller ”sa gång på gång”.
