Markusevangeliet 6:1–56
6 Jesus gav sig av därifrån och kom till sin hemtrakt,+ och lärjungarna följde med honom.
2 När det blev sabbat undervisade han i synagogan, och de flesta som lyssnade blev mycket förvånade och sa: ”Var har den mannen lärt sig allt det här?+ Hur kommer det sig att han har sådan vishet och kan utföra sådana underverk?+
3 Det är ju snickaren,+ Marias son.+ Hans bröder är Jakob,+ Josef, Judas och Simon.+ Och visst bor hans systrar här bland oss?” Detta gjorde att de inte ville tro på honom.*
4 Men Jesus sa till dem: ”En profet blir ärad överallt utom i sin hemstad och bland sina släktingar och i sin egen familj.”+
5 Därför kunde han inte göra några underverk där, förutom att lägga händerna på några få sjuka och bota dem.
6 Ja, han slogs av att de hade så lite tro. Och han gick från by till by i trakten och undervisade.+
7 Han kallade till sig de tolv och sände ut dem två och två,+ och han gav dem myndighet över de orena andarna.+
8 Och han sa att de inte skulle ta med sig något annat på vägen än en stav – inget bröd, ingen matpåse och inga pengar* i bältet.+
9 De skulle ha sandaler på sig, men de skulle inte ta med sig några extra kläder.*
10 Han sa också: ”När ni blir välkomnade i ett hus ska ni stanna där tills ni går vidare.+
11 Och när människor på en plats inte vill ta emot er eller lyssna på er ska ni lämna den platsen och skaka av dammet från era fötter,* för att visa att de har blivit varnade.”*+
12 Sedan gav de sig i väg och predikade att människor skulle ändra sinne,+
13 och de drev ut många demoner+ och smorde in många sjuka med olja och botade dem.
14 Kung Herodes* fick höra talas om detta, för namnet Jesus hade blivit välkänt, och man sa: ”Johannes döparen har blivit uppväckt från de döda, och det är därför den här mannen kan göra underverk.”+
15 Men andra sa: ”Det är Elia.” Och några sa: ”Det är en profet, som en av de forntida profeterna.”+
16 Men när Herodes hörde det sa han: ”Johannes, som jag halshögg, har uppstått.”
17 Herodes hade nämligen gripit Johannes och bundit och fängslat honom för att göra sin hustru Herọdias till lags. Hon var egentligen hans bror Filippus hustru,+
18 och Johannes hade sagt till Herodes flera gånger: ”Det är inte tillåtet för dig att leva tillsammans med din brors hustru.”+
19 Därför hatade Herọdias Johannes och ville döda honom, men hon kunde inte det
20 eftersom han hade Herodes beskydd. Han var nämligen rädd för Johannes, för han visste att han var en rättfärdig och helig man.+ När han hade lyssnat på Johannes visste han inte vad han skulle göra, men han fortsatte gärna lyssna på honom.
21 Men det dök upp ett lämpligt tillfälle när Herodes firade sin födelsedag+ och ordnade en fest för sina höga ämbetsmän, sina militärbefälhavare och de främsta männen i Galileen.+
22 Då kom Herọdias dotter in och dansade för dem, och Herodes och hans gäster* blev mycket förtjusta. Kungen sa till den unga kvinnan: ”Be mig om vad du vill, så ska du få det.”
23 Ja, han svor på det: ”Allt vad du ber om ska du få, om det så är halva kungariket!”
24 Hon gick och frågade sin mor: ”Vad ska jag be om?” Hon svarade: ”Johannes döparens huvud.”
25 Hon skyndade sig in till kungen och framförde sin begäran: ”Jag vill att du genast ger mig Johannes döparens huvud på ett fat.”+
26 Då blev kungen djupt bedrövad, men på grund av sitt löfte och alla gästerna* ville han inte neka henne det.
27 Så han skickade genast i väg en av sina livvakter och befallde honom att hämta Johannes huvud. Då gick han till fängelset och halshögg honom,
28 och han kom med huvudet på ett fat och gav det till Herọdias dotter, som gav det till sin mor.
29 När Johannes lärjungar fick höra vad som hade hänt gick de och hämtade hans kropp och lade den i en grav.*
30 Apostlarna samlades runt Jesus och berättade om allt de hade gjort och undervisat om.+
31 Han sa till dem: ”Följ med mig till en avskild plats där vi kan få vara i fred och ni kan få vila lite.”+ Det var så många som kom och gick att de inte ens hann äta.
32 Därför tog de båten och gav sig av till en avskild plats för att få vara för sig själva.+
33 Men man såg dem ge sig av, och många fick reda på det, så folk skyndade sig dit till fots från alla städerna och hann före dem.
34 Så när han steg ur båten såg han att det hade samlats många människor, och han kände starkt för dem,+ eftersom de var som får utan herde.+ Och han började lära dem många sanningar.+
35 När kvällen närmade sig kom lärjungarna och sa till Jesus: ”Det här är en ödslig trakt, och det är redan sent.+
36 Skicka i väg dem, så att de kan gå till gårdarna och byarna i närheten och köpa sig något att äta.”+
37 Men han svarade: ”Nej, ni kan väl ge dem något att äta.” Då sa de: ”Menar du att vi ska gå och köpa bröd för 200 denarer* och ge åt dem?”+
38 Han sa till dem: ”Hur många bröd har ni? Gå och se efter!” De tog reda på det och sa: ”Fem bröd och två fiskar.”+
39 Sedan sa han till folket att de skulle dela upp sig i grupper och slå sig ner i det gröna gräset.+
40 Då slog de sig ner, och de var 100 eller 50 i varje grupp.
41 Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och bad en bön.*+ Han bröt bröden i bitar, och så gav han brödet till lärjungarna, som fick dela ut det till folket. Sedan delade han upp de två fiskarna.
42 Alla åt och blev mätta,
43 och när de samlade ihop resterna fyllde de 12 korgar med bröd, förutom all fisk som var över.+
44 Det var 5 000 män som hade ätit.
45 Strax därefter sa han till lärjungarna att ta båten och åka i förväg till andra sidan, mot Betsaida, medan han själv skickade i väg folket.+
46 När han hade gjort det gick han upp på ett berg för att be.+
47 När kvällen kom var båten mitt ute på sjön, och han var ensam kvar på land.+
48 Han såg att de fick kämpa hårt för att ro, eftersom det var motvind. Så ungefär vid nattens fjärde vaktpass* kom han gående mot dem på sjön, men det verkade som om han tänkte* gå förbi dem.
49 När lärjungarna såg honom på sjön trodde de att det var något övernaturligt. Och de skrek högt,
50 för när de såg honom blev de rädda. Men han sa genast till dem: ”Var lugna, det är jag. Var inte rädda.”+
51 Sedan steg han i båten, och vinden lade sig. Då blev de helt mållösa,
52 för de hade inte förstått innebörden av underverket med bröden. Deras hjärtan var fortfarande inte mottagliga.
53 De kom över till andra sidan sjön och kastade ankar vid Gennesaret.+
54 Men så fort de steg ur båten kände folk igen honom.
55 Och de skyndade sig runt i hela trakten och hämtade sjuka och svaga och bar dem på bårar till platsen där de hörde att han var.
56 Och vart han än gick, till byar eller städer eller gårdar, lade man de sjuka på torgen. Folk bönföll honom om att bara få röra vid fransen på hans mantel,+ och alla som gjorde det blev friska.
Fotnoter
^ Eller ”de snavade på grund av honom”.
^ Ordagrant ”ingen koppar”.
^ Ordagrant ”inte ha på sig två klädnader”.
^ En sed för att visa att någon får stå till svars för sina handlingar.
^ Eller ”som ett vittnesbörd mot dem”.
^ Dvs. Herodes Antipas. Se Ordförklaringar.
^ Eller ”de som låg till bords med honom”.
^ Eller ”alla som låg till bords med honom”.
^ Eller ”minnesgrav”.
^ Se Tillägg B14.
^ Eller ”uttalade en välsignelse”.
^ Dvs. från ca kl. 3 till soluppgången, ca kl. 6.
^ Eller ”men han höll på att”.
