Matteusevangeliet 17:1–27
17 Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och gick upp på ett högt berg så att de var för sig själva.+
2 Där förvandlades han inför dem. Hans ansikte började lysa som solen, och hans kläder strålade av ljus.*+
3 Plötsligt visade sig Mose och Elia för dem, och de började samtala med Jesus.
4 Då sa Petrus till honom: ”Herre, vi vill gärna stanna kvar här. Om du vill så gör jag tre hyddor: en till dig, en till Mose och en till Elia.”
5 Medan han fortfarande pratade täcktes de av ett lysande moln, och en röst hördes ur molnet: ”Det här är min son, som jag älskar och har godkänt.+ Lyssna på honom.”+
6 När lärjungarna hörde det blev de väldigt rädda och kastade sig ner med ansiktet mot marken.
7 Då gick Jesus fram till dem och rörde vid dem och sa: ”Res er upp. Var inte rädda.”
8 När de tittade upp var bara Jesus där.
9 På väg ner från berget befallde han dem: ”Berätta inte för någon om synen förrän Människosonen har blivit uppväckt från de döda.”+
10 Lärjungarna frågade honom: ”Men varför säger de skriftlärda att Elia ska komma först?”+
11 Han svarade: ”Det är sant att Elia ska komma och återställa allt.+
12 Men jag säger er att Elia redan har kommit, och de förstod inte vem han var utan gjorde vad de ville med honom.+ På samma sätt ska de få Människosonen att lida.”+
13 Då förstod lärjungarna att det var Johannes döparen han talade om.
14 När de gick tillbaka till folket+ kom en man fram och föll på knä inför honom och sa:
15 ”Herre, hjälp min son! Han har epilepsi och lider svårt. Han faller ofta i elden och i vattnet.+
16 Jag tog med honom till dina lärjungar, men de kunde inte bota honom.”
17 Jesus sa: ”Denna fördärvade generation utan tro!+ Hur länge måste jag vara kvar hos er? Hur länge ska jag behöva stå ut med er? Hämta honom till mig.”
18 Sedan tillrättavisade Jesus demonen, och då lämnade den pojken. Från den stunden var pojken frisk.+
19 När lärjungarna var för sig själva med Jesus frågade de: ”Varför kunde inte vi driva ut demonen?”
20 Han svarade: ”Därför att ni har för lite tro. Jag säger som det är: Om ni bara har tro så stor som ett senapskorn ska ni säga till det här berget: ’Flytta dig dit bort’, och det ska flytta sig. Och ingenting ska vara omöjligt för er.”+
21 *——
22 När de var samlade i Galileen sa Jesus till dem: ”Människosonen ska överlämnas i fiendens händer.+
23 De ska döda honom, och på tredje dagen ska han bli uppväckt.”+ Då blev lärjungarna mycket bedrövade.
24 När de hade återvänt till Kapernaum kom männen som samlade in de två drakmerna* i skatt fram till Petrus och frågade: ”Betalar inte er lärare de två drakmerna i skatt?”+
25 ”Jo”, sa han. Men när Petrus kom in i huset frågade Jesus honom innan han hunnit säga något: ”Simon, får jag fråga dig en sak? Av vilka kräver jordens kungar tull och skatt? Av sina söner eller av folket?”
26 När han sa: ”Av folket”, sa Jesus: ”Sönerna är alltså befriade från skatt.
27 Men för att de inte ska ta anstöt+ ska du göra så här: Gå ner till sjön och kasta ut en krok. Ta den första fisken du får upp, och när du öppnar munnen på den kommer du att hitta ett silvermynt.* Ta det och betala för oss båda.”
Fotnoter
^ Eller ”blev vita som ljuset”.
^ Se Tillägg A3.
^ Ordagrant ”dubbeldrakmerna”. Se Tillägg B14.
^ Ordagrant ”en statär”. Anses vara tetradrakman. Se Tillägg B14.
