Matteusevangeliet 27:1–66
27 När det blev morgon sammanträdde alla de främsta prästerna och folkets äldste för att få Jesus avrättad.+
2 Sedan band de honom, förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus, som var ståthållare.+
3 När Judas, förrädaren, såg att Jesus hade blivit dömd fick han dåligt samvete och gick tillbaka med de 30 silvermynten till de främsta prästerna och de äldste.+
4 Han sa: ”Jag har syndat och förrått oskyldigt blod.” De sa: ”Vad har vi med det att göra? Det är ditt problem!”*
5 Då slängde han in silvermynten i templet. Sedan gick han därifrån och hängde sig.+
6 Men de främsta prästerna tog silvermynten och sa: ”Vi kan inte lägga dem i tempelkassan, för det är blodspengar.”
7 De kom i stället överens om att använda pengarna för att köpa krukmakaråkern och ha den som begravningsplats för främlingar.
8 Därför kallas den åkern för Blodsåkern+ än i dag.
9 Så uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: ”Och de tog de 30 silvermynten, priset för den som några av israeliterna hade satt ett pris på,
10 och de gav dem i betalning för krukmakaråkern, så som Jehova* hade befallt mig.”+
11 Jesus ställdes nu inför ståthållaren, som frågade honom: ”Är du judarnas kung?” Jesus svarade: ”Du säger det själv.”*+
12 Men när de främsta prästerna och de äldste kom med anklagelser mot honom sa han ingenting.+
13 Då sa Pilatus till honom: ”Hör du inte allt de beskyller dig för?”
14 Ändå svarade han inte med ett enda ord, till ståthållarens stora förvåning.
15 Varje högtid brukade ståthållaren låta folket välja en fånge som skulle friges.+
16 Just då satt en ökänd brottsling som hette Bạrabbas fängslad.
17 Så när de var samlade frågade Pilatus: ”Vem vill ni att jag ska frige åt er, Bạrabbas eller Jesus, den så kallade Messias?”*
18 Pilatus förstod nämligen att det var avundsjuka som hade fått dem att överlämna Jesus.
19 Medan han satt på domarsätet hade hans hustru dessutom sänt bud till honom och sagt: ”Ha ingenting med den där rättfärdige mannen att göra. Jag har haft en mardröm på grund av honom, och jag har plågats mycket av den i dag.”
20 Men de främsta prästerna och de äldste övertalade folket att begära att Bạrabbas skulle friges+ och att Jesus skulle dödas.+
21 Ståthållaren frågade dem nu: ”Vem av dem vill ni att jag ska frige åt er?” De svarade: ”Bạrabbas.”
22 Då sa Pilatus: ”Men vad ska jag göra med Jesus, den så kallade Messias?”* Alla ropade: ”På pålen med honom!”*+
23 Han sa: ”Varför det? Vad har han gjort för ont?” Men de ropade bara ännu högre: ”På pålen med honom!”+
24 När Pilatus såg att ingenting hjälpte och att stämningen blev hotfull, tog han vatten och tvättade sina händer inför folket och sa: ”Jag är oskyldig till den här mannens blod. Ni får bära ansvaret.”
25 Hela folket ropade: ”Låt hans blod komma över oss och över våra barn.”*+
26 Då frigav han Bạrabbas, men han befallde att Jesus skulle piskas+ och föras bort för att avrättas på pålen.+
27 Ståthållarens soldater tog då Jesus med sig in i ståthållarens residens och samlade hela truppavdelningen omkring honom.+
28 De klädde av honom och hängde på honom en röd* mantel,+
29 och de gjorde en krona av törnen och satte den på hans huvud, och de satte en stav* i hans högra hand. De föll på knä inför honom och hånade honom: ”Leve* judarnas kung!”
30 De spottade på honom,+ och de tog staven och slog honom i huvudet med den.
31 Till sist, efter den här förödmjukande behandlingen, tog de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att hänga honom på pålen.+
32 På vägen ut träffade de på en man från Kyrẹne som hette Simon. De tvingade honom till tjänst och lät honom bära tortyrpålen.*+
33 Och de kom till en plats som kallas Gọlgota, det vill säga Huvudskalleplatsen.+
34 Där gav de Jesus bittert vin,*+ och han smakade på det men ville inte dricka det.
35 När de hade hängt upp honom på pålen delade de upp hans ytterkläder genom att kasta lott,+
36 och de satt där och höll vakt över honom.
37 Över hans huvud satte de upp anklagelsen mot honom, som löd: ”Detta är Jesus, judarnas kung.”+
38 Sedan hängde man två brottslingar på pålar bredvid honom, en till höger och en till vänster.+
39 Folk som gick förbi hånade honom+ och skakade på huvudet+
40 och sa: ”Var det inte du som sa att du skulle riva ner templet och bygga upp det på tre dagar?+ Rädda dig själv nu! Om du är Guds son, så kom ner från tortyrpålen!”*+
41 De främsta prästerna, de skriftlärda och de äldste började också driva med honom och sa:+
42 ”Andra har han räddat, men sig själv kan han inte rädda. Han är ju Israels kung!+ Om han tar sig ner från tortyrpålen* så ska vi tro på honom.
43 Han litar på Gud, så låt Gud rädda honom om han bryr sig om honom.+ Han har ju sagt att han är Guds son.”+
44 Till och med brottslingarna som hängde bredvid honom började förolämpa honom.+
45 Vid sjätte timmen* föll ett mörker över hela landet som varade ända till nionde timmen.*+
46 Omkring nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ”Elị, Elị, lamạ sabachtạni?” som betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”+
47 Några av dem som stod där hörde detta och sa: ”Han ropar på Elia.”+
48 En av dem sprang genast och hämtade en svamp och dränkte in den med surt vin. Han satte den på en stav* och gav honom att dricka.+
49 Men de andra sa: ”Låt honom vara! Vi kan väl se om Elia kommer och räddar honom.”
50 Jesus ropade återigen med hög röst, och så gav han upp andan.*+
51 Plötsligt slets förhänget* i templet+ itu,+ uppifrån och ända ner,+ och marken skakade och klipporna bröts sönder.
52 Gravarna* öppnades så att många av de heligas döda kroppar kom fram,*
53 och många kunde se dem. (Efter att Jesus hade uppstått kom folk från gravarna och gick in i den heliga staden.)
54 Och när officeren och de andra som höll vakt över Jesus såg jordbävningen och allt som hände, blev de mycket rädda och sa: ”Det här måste ha varit Guds son.”+
55 Många kvinnor som hade följt med Jesus från Galileen för att betjäna honom stod på avstånd och såg på,+
56 bland annat Maria Magdalena och Maria, Jakobs och Joses mor, och även Sebedẹus söners mor.+
57 Sent på eftermiddagen kom Josef, en rik man från Arimatẹa som också hade blivit en lärjunge till Jesus.+
58 Han gick till Pilatus och bad att få Jesus kropp,+ och Pilatus gick med på det.+
59 Josef tog kroppen, svepte in den i rent fint linne+
60 och lade den i en ny grav*+ som han hade låtit hugga ut åt sig själv i klippan. Sedan rullade han en stor sten framför ingången till graven och gick därifrån.
61 Men Maria Magdalena och den andra Maria satt kvar framför graven.+
62 Nästa dag, som var dagen efter förberedelsedagen,*+ samlades de främsta prästerna och fariséerna inför Pilatus
63 och sa: ”Herre, vi kommer ihåg att medan den där bedragaren fortfarande var i livet sa han: ’Efter tre dagar ska jag bli uppväckt.’+
64 Befall därför att graven ska bevakas* fram till tredje dagen, så att hans lärjungar inte kommer och stjäl kroppen+ och säger till folket: ’Han har blivit uppväckt från de döda!’ Då skulle det sista bedrägeriet bli värre än det första.”
65 Pilatus sa till dem: ”Ni ska få en vaktstyrka. Bevaka graven precis hur ni vill.”
66 Då gick de och skyddade graven genom att försegla stenen och sätta ut vakter.
Fotnoter
^ Eller ”Du får bära ansvaret”.
^ Se Tillägg A5.
^ Ett idiomatiskt uttryck som användes för att bekräfta något.
^ Eller ”Smorde”, ”Kristus”.
^ Eller ”Smorde”, ”Kristus”.
^ Eller ”Avrätta honom på pålen!”
^ Eller ”Vi och våra barn tar ansvaret för hans död”.
^ Eller ”scharlakansröd”.
^ Eller ”ett vassrör”.
^ Eller ”Var hälsad”.
^ Se Ordförklaringar.
^ Dvs. vin med en bitter tillsats.
^ Se Ordförklaringar.
^ Se Ordförklaringar.
^ Dvs. ca kl. 15.
^ Dvs. ca kl. 12.
^ Eller ”ett vassrör”.
^ Ordagrant ”anden”.
^ Dvs. förhänget mellan det heliga och det allra heligaste. Se Tillägg B11.
^ Eller ”Minnesgravarna”.
^ Eller ”restes upp”.
^ Eller ”minnesgrav”.
^ Se Ordförklaringar.
^ Eller ”säkras”.
