Psalmerna 39:1–13
Till musikledaren. Jẹdutun.*+ En sång av David.
39 Jag sa: ”Jag ska tänka mig för,*så att jag inte syndar med min tunga.+
Jag ska sätta munkorg för min mun,+så länge jag har onda människor inom hörhåll.”
2 Jag var stum och tyst,+jag talade inte ens om det goda,men min smärta blev intensiv.*
3 Mitt hjärta brände* i bröstet.
Medan jag grubblade* fortsatte det att brinna.
Till sist kunde jag inte tiga längre:
4 ”Jehova, hjälp mig att förstå hur mitt liv ska slutaoch hur många dagar jag har kvar,+så att jag inser hur kort mitt liv är.*
5 Blott en handfull* dagar har du gett mig,+min livslängd är som ingenting för dig.+
En människa är bara som en vindpust, även om hon verkar stå säkert.+ (Selah)
6 Människor vandrar omkring som skuggor.
De jagar runt efter ingenting.*
De samlar rikedomar på hög utan att veta vem som ska få glädje av det.+
7 Vad kan jag då hoppas på, Jehova?
Du är mitt enda hopp.
8 Befria mig från alla mina synder.+
Låt inte dåren få håna mig.
9 Jag förblev stum,jag kunde inte öppna min mun,+för det var du som lät detta ske.+
10 Ta bort den plåga du lagt på mig.
Dina slag har gjort mig utmattad.
11 Du straffar en man för hans synder,+likt en mal förtär du det han värdesätter.
Ja, en människa är bara som en vindpust.+ (Selah)
12 Hör min bön, Jehova,lyssna till mitt rop på hjälp.+
Ignorera inte mina tårar.
Jag är ju bara som en utlänning för dig,+en som är på genomresa,* precis som mina förfäder.+
13 Sluta titta så strängt på mig, så att jag kan bli glad igen,innan jag dör och försvinner.”
Fotnoter
^ Se Ordförklaringar.
^ Eller ”vakta mina steg”.
^ Eller ”blossade upp”.
^ Ordagrant ”blev hett”.
^ Eller ”suckade”.
^ Eller ”hur förgänglig jag är”.
^ Ordagrant ”handsbredd”.
^ Ordagrant ”Förgäves för man oljud”.
^ Eller ”en invandrare”.
