Rut 2:1–23
2 Noomi hade en släkting på sin mans sida som var mycket rik. Han hette Boas+ och var alltså släkt med Elimẹlek.
2 Moabitiskan Rut sa till Noomi: ”Låt mig gå bort till fälten och se om någon är snäll och låter mig plocka ax.”+ Noomi svarade: ”Gör det, min dotter.”
3 Då gick hon i väg och började plocka ax på fälten efter skördearbetarna. Hon råkade hamna på en åker som tillhörde Boas,+ Elimẹleks+ släkting.
4 Medan hon var där kom Boas ut från Betlehem och sa till skördearbetarna: ”Må Jehova vara med er.” Och de svarade: ”Må Jehova välsigna dig.”
5 Boas frågade sedan den tjänare som hade ansvar för skördearbetarna: ”Vem är den här unga kvinnan?”
6 Tjänaren svarade: ”Hon är från Moab+ och följde med Noomi tillbaka därifrån.+
7 Hon frågade mig om hon fick plocka upp avskurna ax*+ efter skördearbetarna. Och hon har varit i gång sedan i morse, och det är först nu hon har satt sig ner i hyddan för att vila en liten stund.”
8 Då sa Boas till Rut: ”Min dotter, gå inte och plocka ax på någon annan åker, utan stanna här och håll dig i närheten av de unga kvinnor+ som arbetar för mig.
9 Lägg märke till var de skördar och följ med dem. Jag har sagt till de unga männen att inte röra* dig. När du blir törstig kan du gå till vattenkrukorna och dricka av det som de unga männen har hämtat upp.”
10 Hon föll på knä med ansiktet mot marken och sa: ”Varför är du så snäll mot mig, och varför bryr du dig om mig, en utlänning?”+
11 Boas svarade: ”Jag har fått höra om allt du har gjort för din svärmor efter din mans död och att du lämnade din far och din mor och ditt hemland för att bosätta dig bland ett folk du inte kände.+
12 Min bön är att Jehova ska belöna dig för det du har gjort,+ ja, att du ska få full lön från Jehova, Israels Gud, nu när du har sökt skydd under hans vingar.”+
13 Då sa hon: ”Låt mig fortsätta få del av din godhet, min herre. Du har tröstat och uppmuntrat mig,* fast jag inte ens är en av dina tjänare.”
14 När det var dags att äta sa Boas till Rut: ”Kom och ät av brödet och doppa din bit i vinättikan.” Då satte hon sig ner bredvid skördearbetarna. Han gav henne rostad säd, och hon åt tills hon var mätt och fick ändå över.
15 När hon reste sig för att fortsätta plocka+ sa Boas till de unga männen: ”Låt henne plocka upp de avskurna axen,* och ni får inte behandla henne illa.+
16 Dra också ut några ax ur knippena och låt dem ligga så att hon kan plocka upp dem, och säg inte till henne att sluta.”
17 Rut fortsatte plocka ax på åkern ända till kvällen.+ Och när hon klappade ut det hon hade plockat blev det ungefär en efa* korn.
18 Sedan tog hon det och gick in i staden och visade sin svärmor vad hon hade plockat. Hon tog också fram den mat som hade blivit över+ tidigare under dagen och gav till henne.
19 Noomi frågade: ”Var har du plockat i dag? Var har du arbetat? Må den som brydde sig om dig vara välsignad.”+ Rut svarade: ”Jag har arbetat hos en man som heter Boas.”
20 Då sa Noomi till sin svärdotter: ”Må han bli välsignad av Jehova, som visar lojal kärlek mot de levande och de döda.”+ Noomi fortsatte: ”Han är en släkting+ som har rätt att återköpa* oss.”+
21 Då sa moabitiskan Rut: ”Dessutom sa han att jag skulle hålla mig i närheten av hans unga arbetare tills de var färdiga med hela skörden.”+
22 Noomi sa till sin svärdotter Rut: ”Det är bra, min dotter, att du går tillsammans med hans tjänsteflickor, så att ingen ofredar dig på någon annan åker.”
23 Så hon höll sig i närheten av de unga kvinnor som arbetade för Boas och plockade ax tills både kornskörden+ och veteskörden var över. Och hon bodde kvar hos sin svärmor.+
Fotnoter
^ Eller möjligen ”plocka ax bland kärvarna”.
^ Eller ”besvära”.
^ Ordagrant ”talat till din tjänares hjärta”.
^ Eller möjligen ”plocka ax bland kärvarna”.
^ 22 l. Se Tillägg B14.
^ Eller ”som kan återlösa”.
