Första Krönikeboken 11:1–47
11 Med tiden samlades alla israeliter hos David i Hebron+ och sa: ”Vi är av samma kött och blod som du.*+
2 Tidigare, när Saul var kung, var det du som ledde Israel i krig.*+ Och Jehova, din Gud, sa till dig: ’Du ska vara herde för mitt folk Israel, du ska bli ledare för mitt folk Israel.’”+
3 Alla Israels äldste kom alltså till kung David i Hebron, och han slöt ett förbund med dem i Hebron inför Jehova. Sedan smorde de David till kung över Israel,+ enligt Jehovas ord genom Samuel.+
4 Senare drog David och hela Israel ut mot Jerusalem, det vill säga Jebus,+ där jebuséerna+ bodde.
5 Invånarna i Jebus hånade David: ”Du kommer aldrig att ta dig in hit!”+ Men David intog ändå fästet Sion,+ som nu kallas Davidsstaden.+
6 David sa: ”Den förste som anfaller jebuséerna ska bli hövding* och furste.” Joab,+ Serụjas son, kom dit upp först, och han blev hövding.
7 Sedan bosatte sig David i fästningen. Det var därför man gav den namnet Davidsstaden.
8 Han började bygga upp staden runt om, från Vallen* och områdena runt omkring, och Joab återställde resten av staden.
9 Så David fick större och större makt,+ och arméernas Jehova var med honom.
10 Detta är ledarna för Davids mäktiga krigare som, tillsammans med hela Israel, hjälpte honom till makten och gjorde honom till kung, precis som Jehova hade lovat Israel.+
11 Detta är förteckningen över Davids mäktiga krigare: Jasọbeam,+ son till en hakmonit, som hade befälet över de tre.+ Vid ett tillfälle svingade han sitt spjut och dödade över 300 män.+
12 Näst efter honom var Eleạsar,+ son till ahohiten+ Dodo. Han var en av de tre mäktiga krigarna.
13 Han var med David vid Pas-Dammim,+ där filistéerna hade samlats till strid. Där fanns det en åker full med korn, och soldaterna hade flytt för filistéerna.
14 Men han ställde sig mitt på åkern och försvarade den och dödade filistéerna, och Jehova såg till att segern* blev stor.+
15 Tre av de 30 anförarna gick ner till klippan, till David i Adụllams grotta,+ medan en filisteisk armé hade slagit läger i Rẹfaimdalen.*+
16 David uppehöll sig i bergfästet, och filistéerna hade en garnison i Betlehem.
17 David sa längtansfullt: ”Om jag bara kunde få dricka lite vatten från brunnen vid Betlehems+ port!”
18 Då trängde sig de tre anförarna in i filistéernas läger och hämtade vatten från brunnen vid Betlehems port och tog med det till David. Men David vägrade dricka det och hällde ut det inför Jehova.
19 Han sa: ”Av respekt för min Gud är det fullständigt otänkbart att göra något sådant! Skulle jag dricka blodet från dessa män som riskerade sina liv?+ För det var med risk för sina liv som de hämtade det.” Så han vägrade dricka. Det här var de tre mäktiga krigarnas bedrifter.
20 Ạbisaj,+ Joabs+ bror, hade också befälet över tre krigare. Han svingade sitt spjut och dödade 300 män, och han hade lika högt anseende som de tre första.+
21 Av de här tre var han mer framstående än de två andra, och han var deras ledare. Ändå nådde han inte samma rang som de tre första.
22 Benạja,+ Jehojạdas son, var en modig man* som utförde många bedrifter i Kạbseel.+ Det var han som dödade de två sönerna till Ạriel från Moab och som steg ner i en brunn och dödade ett lejon+ en dag när det snöade.
23 Han dödade också en mycket stor egyptier, som var fem alnar* lång.+ Fastän egyptiern hade ett spjut som var som en vävbom+ gick Benạja emot honom med en stav och ryckte spjutet ur handen på honom och dödade honom med hans eget spjut.+
24 Det här gjorde Benạja, Jehojạdas son, och han hade lika högt anseende som de tre mäktiga krigarna.
25 Även om han var mer framstående än de 30, nådde han inte samma rang som dessa tre.+ Men David gav honom ansvaret för sin livvakt.
26 De mäktiga krigarna i armén var Ạsael,+ Joabs bror, Ẹlhanan, son till Dodo från Betlehem,+
27 haroriten Sammot, peloniten Heles,
28 Ira,+ son till tekoiten Ikkes, anatotiten Abiẹser,+
29 husatiten Sịbbekaj,+ ahohiten Ilaj,
30 netofatiten Mahraj,+ Heled,+ son till netofatiten Baạnah,
31 Itaj, son till Rịbai från benjaminiternas+ Gịbea, pirgatoniten Benạja,
32 Huraj från Gaas+ flodbäddar,* arbatiten Ạbiel,
33 baharumiten Ạsmavet, saalboniten Eljạhba,
34 gisoniten Hasems söner, Jonatan, son till harariten Sage,
35 Ạhiam, son till harariten Sakar, Ẹlifal, Urs son,
36 mekeratiten Hefer, peloniten Ahịa,
37 karmeliten Hesro, Nạaraj, Ẹsbais son,
38 Joel, Natans bror, Mibhar, Hagris son,
39 ammoniten Selek, berotiten Nahraj, vapendragare till Serụjas son Joab,
40 jitriten Ira, jitriten Gareb,
41 hettiten Urịa,+ Sabad, Ahlajs son,
42 Adịna, son till rubeniten Sisa, ett av rubeniternas överhuvuden, och 30 man med honom,
43 Hanan, Maạkas son, mitniten Jọsafat,
44 ashtarotiten Ussịja, Sama och Jẹgiel, söner till aroeriten Hotam,
45 Jedịael, Shimris son, och hans bror tisiten Joha,
46 mahaviten Ẹliel, Jẹribai och Josạvja, Ẹlnaams söner, moabiten Jitma,
47 Ẹliel, Obed och mesobaiten Jaạsiel.
Fotnoter
^ Ordagrant ”ditt ben och ditt kött”, dvs. släkt.
^ Ordagrant ”som förde ut och som förde in Israel”.
^ Ordagrant ”överhuvud”.
^ Eller ”Millo”. Ett hebreiskt ord som betyder ”att fylla”.
^ Eller ”räddningen”.
^ Eller ”på Refaimslätten”.
^ Ordagrant ”son till en tapper man”.
^ Dvs. ca 2,23 m. Se Tillägg B14.
^ Eller ”wadier”.