Första Krönikeboken 21:1–30
21 Sedan trädde Satan* upp mot Israel och hetsade David att räkna Israel.+
2 David sa till Joab+ och befälen: ”Gå och räkna Israel från Beershẹba till Dan,+ och rapportera tillbaka till mig hur många de är.”
3 Men Joab invände: ”Må Jehova göra sitt folk hundra gånger större! Min herre och kung, allihop är väl redan dina tjänare? Så varför vill min herre genomföra det här? Varför vill du dra skuld över Israel?”
4 Men kungen lyssnade inte på Joab, så Joab gav sig av och reste genom hela Israel. Till slut kom han tillbaka till Jerusalem.+
5 Joab redovisade resultatet för David: Israel hade 1 100 000 man beväpnade med svärd, och Juda hade 470 000 man beväpnade med svärd.+
6 Men Joab räknade inte Levi och Benjamin,+ för kungens order var avskyvärd för honom.+
7 Det här var mycket ont i den sanne Gudens ögon, så han straffade Israel.
8 Då sa David till den sanne Guden: ”Jag har begått en svår synd.+ Förlåt din tjänares synd,+ det ber jag dig, för jag har verkligen betett mig som en dåre.”+
9 Sedan sa Jehova till Gad,+ Davids synskådare:
10 ”Gå och säg till David: ’Så här säger Jehova: ”Jag ger dig tre alternativ. Välj vilket av dem som jag ska låta dig drabbas av.”’”
11 Så Gad kom in till David och sa till honom: ”Så här säger Jehova: ’Välj mellan detta:
12 antingen tre år med svält+ eller tre månader då dina motståndare ska besegra dig och dina fienders svärd ska hinna upp dig+ eller tre dagar med Jehovas svärd – pest i landet+ – när Jehovas ängel sprider död+ inom hela Israels område.’ Tänk efter och berätta vad jag ska svara den som har sänt mig.”
13 Då svarade David: ”Det här gör mig förtvivlad. Men låt mig falla i Jehovas hand, det ber jag, för hans barmhärtighet är mycket stor.+ Låt mig bara inte falla i människors händer.”+
14 Då lät Jehova en pest+ drabba Israel, och 70 000 israeliter dog.+
15 Och den sanne Guden sände en ängel till Jerusalem för att låta invånarna där drabbas, men när han var beredd att gå till verket såg Jehova det och kände sig bedrövad över* katastrofen.+ Han sa till ängeln som spred död: ”Det räcker nu!+ Dra tillbaka din hand.” Då var Jehovas ängel i närheten av jebusén+ Ornans tröskplats.+
16 När David tittade upp fick han se Jehovas ängel stå mellan himlen och jorden med ett draget svärd+ i handen, riktat mot Jerusalem. I samma stund kastade sig David och de äldste ner med ansiktet mot marken,+ klädda i säckväv.+
17 David sa till den sanne Guden: ”Det var ju jag som sa att man skulle räkna folket. Det är jag som har syndat, och det är jag som har gjort fel.+ Men dessa små får, vad har de gjort? Jag ber dig, Jehova, min Gud, låt din hand drabba mig och min fars hus, men låt inte denna plåga drabba ditt folk.”+
18 Jehovas ängel sa sedan till Gad+ att uppmana David att gå upp och resa ett altare åt Jehova på jebusén Ornans tröskplats.+
19 Och David gick dit, precis som Gad hade sagt när han talade i Jehovas namn.
20 När Ornan höll på att tröska vete vände han sig om och fick se ängeln, och hans fyra söner som var med honom gömde sig.
21 David kom fram till Ornan, och när Ornan tittade upp och fick se honom lämnade han genast tröskplatsen och bugade sig för David med ansiktet mot marken.
22 David sa till Ornan: ”Låt mig köpa* tröskplatsen, så att jag kan bygga ett altare där åt Jehova. Jag ska betala fullt pris, så att plågan som härjar bland folket kan få ett slut.”+
23 Men Ornan sa: ”Du får den, och sedan kan min herre och kung göra vad han vill.* Här har du nötboskap till brännoffer, trösksläden+ till ved och vete till sädesoffer. Allt det här får du av mig.”
24 Men kung David sa till Ornan: ”Nej, jag ska absolut betala fullt pris. Jag ska inte ta något som är ditt och ge det till Jehova eller offra brännoffer som inte kostar mig något.”+
25 Så David gav Ornan 600 siklar* guld i full vikt för platsen.
26 Och David byggde ett altare+ där åt Jehova och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Han ropade till Jehova, som svarade honom genom att låta eld+ från himlen komma ner på brännoffersaltaret.
27 Sedan beordrade Jehova ängeln+ att sticka tillbaka svärdet i skidan.
28 David såg att Jehova hade svarat honom på jebusén Ornans tröskplats, så han fortsatte att offra där.
29 Jehovas tälthelgedom, som Mose hade gjort i vildmarken, och brännoffersaltaret var vid den tiden på offerhöjden i Gịbeon.+
30 Men David hade inte trätt fram inför det för att rådfråga Gud, för han var skräckslagen på grund av Jehovas ängels svärd.
Fotnoter
^ Eller möjligen ”en motståndare”.
^ Eller ”ångrade”.
^ Ordagrant ”Ge mig”.
^ Ordagrant ”vad som är gott i hans ögon”.
^ Ca 6,8 kg. En sikel motsvarade 11,4 g. Se Tillägg B14.