Första Korinthierbrevet 2:1–16
Fotnoter
Studienoter
världsordningen: Eller ”tidsåldern”, ”eran”. (Se studienot till 1Kor 1:20.)
Guds vishet ... i en helig hemlighet: Dvs. den visa anordning som Gud har för att göra slut på det uppror som började i Eden och för att införa fred och enhet i hela universum. (Se Ordförklaringar under ”Helig hemlighet”.) Förkunnandet av denna heliga hemlighet (grekiska: mystẹ̄rion; se studienot till Mt 13:11) började med Jehovas profetia i 1Mo 3:15. Jehovas heliga hemlighet kretsar kring Jesus Kristus. (Ef 1:9, 10; Kol 2:2) Den innefattar Jesus identitet som den utlovade avkomman, eller Messias, och hans roll i Guds rike. (Mt 13:11) Den innefattar även utväljandet av de smorda, bland både judar och icke-judar, till att bli Kristus medarvingar som ska styra tillsammans med honom i riket (Lu 22:29, 30; Rom 11:25; Ef 3:3–6; Kol 1:26, 27) och församlingens unika roll, den församling som består av 144 000 som är ”köpta från människorna som den första skörden åt Gud och åt lammet” (Upp 14:1, 4). Det är bara de som studerar Bibeln noggrant som kan förstå de här aspekterna.
vishet som är dold: Paulus kallar den heliga hemligheten för ”vishet som är dold”, dvs. dold för ”den här världsordningens styresmän”. (1Kor 2:8) Gud uppenbarar denna hemlighet genom sin ande för sina kristna tjänare, så att de kan göra den offentligt känd.
världsordningarna: Det grekiska ord som används här, aiọ̄n, har grundbetydelsen ”tidsålder”. Det kan avse förhållanden och särskilda drag som kännetecknar en viss tidsperiod. I det här sammanhanget syftar ordet på de världsordningar som har uppstått under människans historia efter upproret i Eden. (Se Ordförklaringar under ”Världsordning” och studienot till 1Kor 10:11.)
avrättat ... på pålen: Eller ”fäst ... vid en påle”. (Se studienot till Mt 20:19 och Ordförklaringar under ”Påle” och ”Tortyrpåle”.)
Vad inget öga har sett och inget öra har hört: Det finns inget ställe i de hebreiska skrifterna som har samma ordalydelse som Paulus citat. Det verkar som att han kombinerar tankarna i Jes 52:15 och 64:4. Varken Paulus eller Jesaja talar här om de framtida välsignelser som Jehova ska ge sitt folk. Paulus tillämpar i stället Jesajas ord på de välsignelser som de första kristna redan kunde glädja sig åt, däribland det andliga ljus de hade fått och den förståelse de hade av ”Guds djupheter”. (1Kor 2:10) Människor som saknar andlighet sätter inte värde på sådana välsignelser. Deras ögon kan inte se eller urskilja andliga sanningar, och deras öron kan inte höra eller förstå sådant. Även om sådana människor har kunskap om det som ”Gud förberett åt dem som älskar honom” så når det inte deras hjärta. Men Gud har uppenbarat dessa dyrbara sanningar genom sin ande för män och kvinnor som i likhet med Paulus är hängivna honom.
världens ande: Paulus syftar här på den inställning och de tendenser som är dominerande i den värld som har vänt sig bort från Gud. På grund av Satans omfattande inflytande kännetecknas världens ande av själviskhet, omoral och brist på respekt för Jehova och hans rättfärdiga normer. (Ef 2:1–3; 1Jo 5:19) Världens ande verkar i motsatt riktning som den ande som kommer från Gud, hans heliga ande. (Läs mer om hur ordet ”ande” används i Bibeln i Ordförklaringar under ”Ande”.)
oandlig människa: Eller ”fysisk (själisk) människa”. Det grekiska ordet psychikọs används i det här sammanhanget som kontrast till den ”andliga” människan i vers 15 och syftar därför inte bara på en fysisk människa av kött och blod. Det avser en människa som inte bryr sig om eller sätter värde på andliga intressen. Det grekiska ordet kommer från ordet psychẹ̄, som några gånger återgetts med ”själ” i den här översättningen. När ordet psychẹ̄ används i Bibeln syftar det i allmänhet på något som är fysiskt, konkret, synligt och dödligt. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.) En ”oandlig människa” är alltså helt upptagen av de begär och önskningar som har med det fysiska eller materiella livet att göra på bekostnad av andliga intressen. (Se studienot till 1Kor 2:15.)
Den andliga människan: Ordagrant ”Den andlige”. Paulus ställer här den andliga människan i kontrast till den oandliga, som nämns i föregående vers. (Se studienot till 1Kor 2:14.) En andlig människa sätter värde på det som är andligt och låter sig ledas av Guds ande. Gud är högst verklig för människor som är andligt sinnade, och de anstränger sig för att efterlikna honom. (Ef 5:1) De försöker få Guds syn på saker och ting och försöker leva efter hans normer. En andlig människa bedömer, eller kan klart se, det orätta i en oandlig människas handlingssätt.
vem har lärt känna Jehovas sinne ...?: Svaret på den retoriska frågan är naturligtvis: Ingen. (Jämför Rom 11:33, 34, där Paulus citerar från samma bibelställe, Jes 40:13.) Paulus säger sedan: ”Men vi har Kristus sinne.” Människor kan aldrig helt förstå Jehovas tankar. Men de kristna kan lära känna Gud bättre genom att studera ”Kristus sinne” och försöka efterlikna hans sätt att tänka, eftersom Kristus är ”den osynlige Gudens avbild”. (Kol 1:15; se studienot till vi har Kristus sinne i den här versen.) Ju bättre en kristen förstår Kristus sinne, desto bättre kommer han att förstå Guds sinne.
Jehovas sinne: Paulus citerar här från Jes 40:13, där den hebreiska texten lyder ”Jehovas ande”. Men Paulus citerar tydligtvis från Septuaginta, där det står ”sinne” (grekiska: nous) i stället för ”ande”. I tillgängliga handskrifter till både Septuaginta och de kristna grekiska skrifterna står det ”Herres sinne”, men det finns goda skäl att tro att Guds namn förekom i de handskrifter som användes under det första århundradet. (Se Tillägg A5, C1 och C2.)
Jehovas: Det här citatet är hämtat från Jes 40:13, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C1 och C2.)
vi har Kristus sinne: En kristen kan få ”Kristus sinne” genom att sätta sig in i hans sätt att tänka. En sådan person begrundar alla sidor av Kristus personlighet och försöker sedan efterlikna hans tänkesätt och hans ödmjukhet och lydnad. (1Pe 2:21) Den kristnes inställning kommer då att återspegla Kristus tänkesätt, som i sin tur återspeglar Jehovas tänkesätt. (Joh 14:9; Ef 4:23)