Första Moseboken 19:1–38
19 De två änglarna kom fram till Sodom på kvällen, och Lot satt i stadsporten. När Lot fick se dem reste han sig och gick fram till dem och böjde sig ner med ansiktet mot marken.+
2 Och han sa: ”Jag ber er, följ med hem till mig och stanna över natten och få era fötter tvättade. Sedan kan ni stiga upp tidigt i morgon och fortsätta er resa.” Men de svarade: ”Nej, vi övernattar på torget.”
3 Men när Lot fortsatte vädja till dem följde de med honom hem. Han lagade till en fin måltid och bakade osyrat bröd, och de åt.
4 Innan de hade lagt sig kom en pöbelhop – alla män i Sodom, både unga och gamla – och omringade huset.
5 Och de ropade till Lot: ”Var är männen som kom till dig i kväll? För ut dem till oss så att vi kan ha sex med dem.”+
6 Då gick Lot ut till dem och stängde dörren bakom sig.
7 Han sa: ”Mina bröder, gör inte något så ont.
8 Jag har två döttrar som aldrig har legat med en man. Låt mig föra ut dem till er, så kan ni göra vad ni vill med dem. Men gör inget mot de här männen, för de är gäster* i mitt hus.”*+
9 Då sa de: ”Flytta på dig! Hur vågar du döma oss? Du är ju bara en utlänning som kommit hit för att bo här. Nu ska du få lida mer än de.” Och de trängde sig fram mot Lot för att slå in dörren.
10 Då grep männen i huset tag i Lot och drog in honom och stängde dörren.
11 Och de slog männen utanför med blindhet, från den minste till den störste, så att de förgäves försökte hitta dörren.
12 Sedan sa männen till Lot: ”Har du fler släktingar här i staden? Svärsöner, söner, döttrar eller andra som hör till familjen – ta med dem härifrån!
13 Vi ska förstöra den här staden, för Jehova har hört de höga klagoropen mot invånarna.+ Så Jehova har sänt oss för att förstöra staden.”
14 Då gick Lot till sina blivande svärsöner, och han uppmanade dem gång på gång: ”Skynda er! Ge er av härifrån, för Jehova kommer att förstöra staden!” Men hans svärsöner trodde att han skämtade.+
15 I gryningen började änglarna driva på Lot och sa: ”Skynda dig! Ta med din hustru och dina båda döttrar och lämna den här platsen, så att ni inte förintas när den straffas för sin synd!”+
16 När Lot dröjde tog männen honom, hans hustru och hans två döttrar – för Jehova brydde sig om Lot+ – och ledde dem ut ur staden och lämnade dem där.+
17 Så fort de hade fört dem till utkanten av staden sa en av männen: ”Fly för livet! Titta inte bakåt+ och stanna inte någonstans på hela slätten.+ Fly till bergen så att du inte blir dödad!”
18 Men Lot sa: ”Snälla Jehova, inte dit!
19 Du har ju godkänt din tjänare och varit mycket omtänksam* mot mig och bevarat mig* vid liv,+ men jag kan inte fly till bergen, för jag är rädd att olyckan hinner upp mig och jag dör.+
20 Det finns en liten stad här i närheten som jag kan fly till. Kan jag inte få söka skydd där? Det är bara ett litet ställe. Då kommer jag att överleva.”
21 Han svarade: ”Ja, jag ska göra som du vill+ och inte förstöra den staden.+
22 Skynda dig att fly dit, för jag kan inte göra någonting förrän du har kommit fram.”+ Därför gav han staden namnet Soar.*+
23 Solen hade gått upp när Lot kom fram till Soar.
24 Då lät Jehova eld och svavel regna ner över Sodom och Gomorra – det kom från Jehova, från himlen.+
25 Så förintade han dessa städer, ja hela slätten, även alla som bodde i städerna och allt som växte där.+
26 Men Lots hustru, som var bakom honom, vände sig om och såg på staden, och hon blev en saltstod.+
27 Tidigt nästa morgon gav sig Abraham av till den plats där han hade stått inför Jehova.+
28 När han tittade ner mot Sodom och Gomorra och hela slättområdet fick han se tjock rök stiga upp från området, som den tjocka röken från en brännugn.+
29 Innan Gud förstörde städerna på slätten tänkte han alltså på det han hade lovat Abraham och skickade i väg Lot därifrån, från de städer där han hade bott.+
30 Senare lämnade Lot och hans båda döttrar Soar och bosatte sig uppe i bergen,+ för han vågade inte bo kvar i Soar.+ Han flyttade in i en grotta tillsammans med sina döttrar.
31 Och den äldre dottern sa till den yngre: ”Vår far är gammal, och det finns inga män här i landet som vi kan ligga med för att få barn, som sed är över hela jorden.
32 Kom, så ger vi vår far vin att dricka, och sedan ligger vi med honom så att vi kan föra vår fars släkt vidare.”
33 Den kvällen gav de sin far mycket vin att dricka. Sedan gick den äldre dottern in och lade sig hos sin far, men han märkte varken när hon lade sig eller när hon gick upp.
34 Nästa dag sa den äldre till den yngre: ”I natt låg jag med far. Om vi ger honom vin att dricka i kväll också så kan du gå in och ligga med honom. På det här sättet kan vi få barn genom vår far.”
35 Så de gav honom mycket vin den kvällen också. Sedan gick den yngre och lade sig hos honom, men han märkte varken när hon lade sig eller när hon gick upp.
36 Så blev Lots båda döttrar med barn genom sin far.
37 Den äldre fick en son som hon gav namnet Moab.+ Han blev stamfar till våra dagars moabiter.+
38 Den yngre fick också en son, och hon gav honom namnet Ben-Ammi. Han blev stamfar till våra dagars ammoniter.+
Fotnoter
^ Eller ”de har sökt skydd”.
^ Ordagrant ”i skuggan av mitt tak”.
^ Eller ”visat lojal kärlek”.
^ Betyder ”litenhet”.