41  När det hade gått två hela år drömde farao+ att han stod vid Nilen. ²  Och upp ur floden kom sju feta och fina kor, och de började beta i gräset vid floden.+ ³  Och det kom upp sju andra kor efter dem, magra och fula, och de ställde sig bredvid de feta korna på Nilens strand. ⁴  Och de magra och fula korna åt upp de feta och fina korna. Sedan vaknade farao. ⁵  Men han somnade om och drömde igen. Nu såg han sju ax som växte på samma strå, fylliga och fina.+ ⁶  Och sedan växte det upp sju ax som var tunna och svedda av östanvinden. ⁷  Och de tunna axen slukade de sju fylliga och fina axen. Sedan vaknade farao och förstod att det var en dröm. ⁸  Men på morgonen blev han* orolig. Han sände därför bud efter alla magiker* och visa män i Egypten. Farao berättade sina drömmar för dem, men det var ingen som kunde tyda dem. ⁹  Då vände sig chefen för munskänkarna till farao och sa: ”Nu måste jag bekänna mina synder. ¹⁰  Vid ett tillfälle var farao arg på sina tjänare och satte både mig och chefen för bagarna i häkte hos chefen för livvakten.+ ¹¹  En natt längre fram hade vi båda en dröm. Vi drömde var sin dröm med var sin betydelse.+ ¹²  Och tillsammans med oss var det en ung hebré som var tjänare hos chefen för livvakten.+ När vi berättade våra drömmar för honom+ kunde han tyda dem. ¹³  Och det blev precis som han hade berättat för oss. Jag blev återinsatt i min tjänst, och den andre mannen hängdes upp på en påle.”+ ¹⁴  Farao sände då bud efter Josef,+ och man skyndade sig att hämta honom från fängelset.*+ Josef rakade sig och bytte kläder och gick in till farao. ¹⁵  Farao sa till honom: ”Jag har haft en dröm som ingen kan tyda. Men jag har hört att du kan tyda drömmar.”+ ¹⁶  Då svarade Josef: ”Nej, inte jag, men Gud kommer att ge farao ett budskap om framgång.”+ ¹⁷  Farao berättade då för Josef: ”I drömmen stod jag på Nilens strand. ¹⁸  Då kom det upp sju kor ur Nilen, feta och fina, och de började beta i gräset vid floden.+ ¹⁹  Sedan kom det upp sju andra kor, magra och fula och eländiga. Så fula kor har jag inte sett någonstans i hela Egypten. ²⁰  Och de magra och fula korna åt upp de sju feta korna. ²¹  Men fast de åt upp dem märktes det inte på dem. De var lika magra och eländiga som förut. Sedan vaknade jag. ²²  Och jag fortsatte drömma, och jag såg sju ax som växte på samma strå, fylliga och fina.+ ²³  Efter det växte det upp sju förtorkade ax, tunna och svedda av östanvinden. ²⁴  Sedan slukade de tunna axen de sju fina axen. Jag har berättat det här för magikerna,+ men ingen av dem kunde förklara det för mig.”+ ²⁵  Då sa Josef till farao: ”Båda drömmarna betyder samma sak. Den sanne Guden har berättat för farao vad han tänker göra.+ ²⁶  De sju fina korna betyder sju år, och de sju fina axen betyder också sju år. Drömmarna betyder samma sak. ²⁷  De sju magra och fula korna som kom efter de fina betyder sju år, precis som de sju tomma axen, svedda av östanvinden. Det kommer att bli sju år med hungersnöd. ²⁸  Det är precis som jag sa: Den sanne Guden har visat farao vad han tänker göra. ²⁹  Det ska komma sju år med stort överflöd i hela Egypten. ³⁰  Men sedan kommer det sju år med hungersnöd, och överflödet i Egypten ska bli bortglömt, och svälten kommer att utarma landet.+ ³¹  På grund av denna mycket svåra hungersnöd kommer man inte att minnas det tidigare överflödet i landet. ³²  Att farao fick drömmen två gånger betyder att saken är fastslagen av den sanne Guden, och han kommer att genomföra det snart. ³³  Därför behöver farao se sig om efter en klok och förståndig man och sätta honom över Egyptens land. ³⁴  Farao bör agera och sätta tillsyningsmän över landet och ta upp en femtedel av landets avkastning under de sju åren med överflöd.+ ³⁵  Och de ska samla in livsmedel under de kommande goda åren. I städerna ska de bygga upp lager av spannmål som ska förvaras i förråd som tillhör farao.+ ³⁶  På det sättet får Egypten tillgång till livsmedel under de sju åren av svält som ska drabba landet, så att folket och boskapen inte går under.”+ ³⁷  Farao och alla hans tjänare tyckte att det var ett bra förslag. ³⁸  Så farao sa till sina tjänare: ”Finns det någon som är bättre lämpad än Josef, som har Guds ande?” ³⁹  Sedan sa farao till Josef: ”Eftersom det är Gud som har låtit dig få veta allt detta kan det inte finnas någon som är lika klok och förståndig som du. ⁴⁰  Jag ska sätta dig över mitt hus, och hela mitt folk ska utan förbehåll lyda dig.+ Det är bara jag som kommer att vara mäktigare än du, eftersom jag är kung.”* ⁴¹  Och farao fortsatte: ”Härmed sätter jag dig över hela Egyptens land.”+ ⁴²  Därefter tog farao av sig signetringen och satte den på Josefs finger, och han klädde honom i kläder av fint linne och hängde en guldkedja om hans hals. ⁴³  Dessutom lät han Josef åka i den näst förnämsta vagnen, och man ropade ”Avrékh!”* framför honom. Och farao satte honom över hela Egyptens land. ⁴⁴  Farao sa dessutom till Josef: ”Jag är farao, men utan ditt godkännande ska ingen få göra någonting* i hela Egypten.”+ ⁴⁵  Sedan gav farao Josef namnet Sạfenat-Panẹa och gav honom Ạsenat+ till hustru. Hon var dotter till Potifẹra, prästen i On.* Och Josef började ha tillsyn över* Egyptens land.+ ⁴⁶  Josef var 30 år+ när han stod inför* farao, Egyptens kung. Sedan lämnade Josef farao och reste omkring i hela landet. ⁴⁷  Och under de sju åren med överflöd gav landet rika skördar.* ⁴⁸  Och under de sju åren samlade han in all spannmål i Egypten och lagrade det i städerna. I varje stad lagrade han grödorna från fälten runt omkring. ⁴⁹  Josef fortsatte att lagra spannmål i mycket stor mängd, som sanden i havet. Till slut blev det omöjligt att hålla räkning på all spannmål. ⁵⁰  Innan åren av svält började fick Josef två söner+ med Ạsenat, dotter till Potifẹra, prästen i On.* ⁵¹  Josef gav den förstfödde namnet Manasse,*+ för han sa: ”Gud har fått mig att glömma alla mina svårigheter och hela min fars hushåll.” ⁵²  Sin andre son gav han namnet Efraim,*+ för han sa: ”Gud har gett mig barn i mitt lidandes land.”+ ⁵³  Efter de sju åren med överflöd i Egypten+ ⁵⁴  kom de sju svältåren, precis som Josef hade sagt.+ Och det blev svält i alla andra länder, men överallt i Egypten fanns det mat.*+ ⁵⁵  Till slut drabbades även Egypten av svälten, och folket började ropa högt till farao efter mat.*+ Då sa farao till dem: ”Gå till Josef och gör som han säger till er.”+ ⁵⁶  Svälten fortsatte att breda ut sig över hela jorden.+ Och Josef öppnade alla spannmålslagren och började sälja till egyptierna,+ eftersom svälten var svår i Egypten. ⁵⁷  Dessutom kom folk från alla länder till Egypten för att köpa spannmål av Josef, eftersom svälten var svår överallt.+