Det här uttalandet är sant: Några menar att den grekiska fras som används här syftar på det Paulus nämnt tidigare (1Ti 2:15), men uttrycket ”det här uttalandet” passar bättre in på det som följer. Paulus menar tydligtvis att det han nu tänker säga om att ha som mål att bli tillsyningsman är särskilt viktigt och värt att lägga märke till.

har som mål: Det grekiska verb som används här betyder ordagrant ”sträcker sig efter”, något som visar att man måste anstränga sig hårt för att bli kvalificerad som tillsyningsman. I de verser som följer räknar Paulus upp egenskaper som ofullkomliga män kan utveckla om de går in för det. (1Ti 3:2–10, 12, 13) Självklart är det inte bara förordnade bröder som behöver ha de här egenskaperna, utan det är något som gäller alla kristna. (Jämför Rom 12:3, 18; Flp 4:5; 1Ti 3:11; Tit 2:3–5; Heb 13:5; 1Pe 2:12; 4:9.)

att bli tillsyningsman: En tillsyningsman har fått ansvaret och förtroendet att ta hand om och skydda sina medtroende. (Se Ordförklaringar under ”Tillsyningsman”.) Han måste därför vara en andligt mogen människa som har de egenskaper som Paulus räknar upp i de efterföljande verserna. Det grekiska ord som Paulus använder kan återges med ”ämbete” eller ”uppgift att ha tillsyn” (Apg 1:20), men tanken här är inte att en tillsyningsman har en ställning som gör att han står över sina bröder och systrar. Paulus sa till de kristna i Korinth: ”Vi är inte herrar över er tro, utan vi är medarbetare till er glädje.” (2Kor 1:24 och studienot; 1Pe 5:1–3)

ett viktigt arbete: En tillsyningsmans arbete beskrivs som viktigt, dvs. fint och värdefullt, men det är fortfarande ett arbete. Ett referensverk säger: ”Adjektivet [kalọs, ”viktigt”] beskriver värdet av arbetet, substantivet [ẹrgon, ”arbete”] beskriver hur krävande det är.” (J.P. Lange, 1960: Commentary on the Holy Scriptures—Critical, Doctrinal and Homiletical) En tillsyningsman måste alltså vara osjälvisk och villig att göra uppoffringar och att arbeta hårt till nytta för andra.

En tillsyningsman: Ordagrant ”Tillsyningsmannen”. Paulus använder här singularformen av det grekiska ordet för ”tillsyningsman” (tillsammans med den bestämda artikeln), men han menar inte att varje församling bara ska ha en enda tillsyningsman. Församlingen i Filippi till exempel hade mer än en tillsyningsman. När Paulus skrev till de kristna där riktade han brevet till församlingen, ”inbegripet tillsyningsmännen och församlingstjänarna”. (Se studienot till Flp 1:1; se också studienot till Apg 20:28.)

fri från anklagelse: Det grekiska ord som används här kan också återges med ”oklanderlig” eller ”höjd över all kritik”. Det betyder inte att en tillsyningsman måste vara perfekt, men det ska inte kunna riktas välgrundade anklagelser mot honom. Hans livsstil, uppförande och sätt att behandla andra måste vara höjt över all kritik. Han måste ha en hög moral. (2Kor 6:3, 4; Tit 1:6, 7) Några bibelkommentatorer menar att alla kvalifikationer för att kunna bli förordnad som tillsyningsman kan sammanfattas med det här grekiska ordet för ”fri från anklagelse”.

en enda kvinnas man: Jesus hade tidigare återinfört Jehovas ursprungliga norm för äktenskapet, monogami. (Mt 19:4–6) En tillsyningsman i församlingen kunde därför inte ha mer än en hustru, trots att polygami var tillåtet enligt Moses lag och var vanligt bland dem som inte var kristna. Skilsmässa och omgifte var också vanligt, till och med bland judarna. Men Jesus lärde ut att en kristen inte kan skilja sig och gifta om sig utan biblisk grund. (Mt 5:32; 19:9) Den normen gäller alla kristna, men tillsyningsmän och församlingstjänare måste gå före med gott exempel. (1Ti 3:12) En gift tillsyningsman måste dessutom vara trogen mot sin hustru och inte göra sig skyldig till sexuell omoral. (Heb 13:4)

måttfull i sina vanor: Enligt en ordbok betyder det grekiska ord som används här ordagrant ”nykter, måttlig; att man avhåller sig från vin, antingen fullständigt … eller åtminstone från omåttligt bruk av det”. (J.H. Thayer, 1889: A Greek-English Lexicon of the New Testament) Men ordet kom senare att användas i en bredare betydelse för att beskriva någon som är välbalanserad, behärskad och sansad. Den här versen visar att en kristen tillsyningsman måste ha balans på alla områden i livet. I nästa vers kommer Paulus mer direkt in på missbruk av alkohol. (1Ti 3:3)

ha gott omdöme: Eller ”vara sund i sinnet”. Enligt en ordbok syftar de grekiska ord som återgetts med ”gott omdöme” och ”sunt sinne” på det att vara ”förståndig”, ”eftertänksam”, ”klok”. (F.W. Danker, 2000: A Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature) Den som har gott omdöme är balanserad och är inte för snabb med att bilda sig en uppfattning om en sak.

ordningsam: Ordagrant ”ordnad”. En tillsyningsman måste leva ett välorganiserat liv. Det grekiska ordet kan också beteckna ett gott uppförande. En man är därför inte kvalificerad att vara tillsyningsman om han är slarvig eller svår att ha att göra med. (1Th 5:14; 2Th 3:6–12; Tit 1:10)

gästfri: Alla kristna ska vara gästfria. (Heb 13:1, 2; 1Pe 4:9) Men en förordnad broder behöver gå före med gott exempel på det området. (Tit 1:8) Det grekiska ordet för ”gästfrihet” betyder ordagrant ”kärlek till främlingar”. (Se studienot till Rom 12:13.) En del ordböcker definierar det besläktade adjektivet som här återgetts med ”gästfri” som att ”visa hänsyn mot en främling eller besökare” och att vara ”generös mot gäster”. (F.W. Danker med K. Krug, 2009: The Concise Greek–English Lexicon of the New Testament; J.H. Thayer, 1979, 1981: A Greek-English Lexicon of the New Testament) Ett referensverk beskriver den inställning som en gästfri människa har: ”Dörren till hennes hus – och hennes hjärta – måste vara öppen för främlingar.” (R.A. Ward, 1974: Commentary on 1 and 2 Timothy and Titus) Så man ska inte bara vara gästfri mot sina närmaste vänner, utan också mot andra. De kristna uppmanas till exempel att visa gästfrihet mot fattiga och mot kristna som har i uppgift att besöka olika församlingar. (Jak 2:14–16; 3Jo 5–8)

en god lärare: Eller ”kvalificerad att undervisa”. En tillsyningsman behöver kunna förmedla bibliska sanningar och moralprinciper på ett effektivt sätt till sina medtroende. Paulus skrev i sitt brev till Titus att en tillsyningsman ska ”hålla sig helt till det pålitliga ordet när han undervisar” för att kunna uppmuntra, förmana och tillrättavisa. (Tit 1:5, 7, 9 och studienoter) Paulus tar upp tanken på att vara kvalificerad att undervisa även i sitt andra brev till Timoteus. Där säger han att ”en Herrens slav” behöver kunna behärska sig och ”med mildhet vägleda dem som säger emot”. (2Ti 2:24, 25) En tillsyningsman måste alltså kunna resonera med hjälp av Skrifterna på ett övertygande sätt, ge bra råd och nå hjärtat på dem han undervisar. (Se studienot till Mt 28:20.) Han behöver själv studera Bibeln på djupet för att kunna undervisa andra som också studerar den.

inte vara våldsam: Eller ”inte vara en som slår”. Det grekiska ord som här återgetts med ”våldsam” kan beskriva någon som bokstavligen slår en annan fysiskt. Men det kan också ha en bredare betydelse och syfta på en person som trycker ner andra verbalt genom att använda ord som kan göra lika ont som fysiska slag. (Se studienot till Kol 3:8.) Paulus lärde ut att de kristna ska vara milda och vänliga, även i pressade situationer. Den normen gäller i allra högsta grad de äldste. (Jämför 2Ti 2:24, 25.)

resonlig: Det grekiska ord som Paulus använder här har en bred betydelse och kan också förmedla tanken på att vara vänlig, tillmötesgående och tolerant. (Se studienot till Flp 4:5.) Den ordagranna betydelsen är ”eftergivande”, ”foglig”, ”medgörlig”. Men när Paulus använder det ordet menar han inte att en tillsyningsman ska ha en efterlåten eller tolerant inställning till sådant som är orätt eller att han skulle gå emot Guds normer. Han menar i stället att en tillsyningsman ska vara villig att foga sig efter andras åsikter när det gäller saker som har med personlig smak att göra. Han håller inte hårt på sina rättigheter eller insisterar på att saker och ting ska göras på det sätt som han alltid har gjort. Nej, i frågor där man kan tycka olika så respekterar han andras åsikter, och han anpassar sig snabbt till nya situationer. En tillsyningsman håller alltid fast vid Bibelns lagar och principer, men han försöker tillämpa dem på ett vänligt och balanserat sätt. Resonlighet är en aspekt av Guds vishet och ett framträdande personlighetsdrag hos Jesus Kristus. (Jak 3:17; se studienot till 2Kor 10:1.) Det är också en egenskap som alla kristna bör vara kända för. (Tit 3:1, 2)

inte diskussionslysten: Se studienot till Tit 3:2.

inte älska pengar: En person som är fokuserad på att skaffa sig materiella ägodelar kan inte samtidigt ge ”Guds hjord” den uppmärksamhet som den behöver. (1Pe 5:2) Om en broder går helt upp i det materiella i den här världen kan han inte hjälpa Guds folk att uppnå evigt liv ”i den kommande tiden”. (Lu 18:30) Och han kan inte på ett övertygande sätt undervisa andra om att ”sätta sitt hopp … till Gud” när han själv litar på ”något så osäkert som rikedom”. (1Ti 6:17) Den som älskar pengar är med andra ord inte kvalificerad att vara tillsyningsman. Det kravet för tillsyningsmän stämmer överens med den inspirerade vägledning som alla kristna får. (Mt 6:24; 1Ti 6:10; Heb 13:5)

ta ledningen i: Eller ”förestå”. (Se studienot till Rom 12:8.)

ta ledningen i sin familj på ett föredömligt sätt: Eller ”ta ledningen i sitt hushåll på ett föredömligt sätt”. Vad det betyder att ”ta ledningen” framgår av vers 5. Där liknar Paulus en gift mans sätt att ta ledningen i familjen vid det sätt som en tillsyningsman ska ”ta hand om Guds församling”. (1Ti 3:5) I ett uppslagsverk sägs det att verbet som har återgetts med ”ta hand om” i den versen ”både innefattar tanken på ledarskap (vägledning) och på omtanke och omsorg”. (G.D. Fee, 1988: New International Biblical Commentary: 1 and 2 Timothy, Titus) Sammanhanget visar alltså att en gift man och pappa inte ska vara sträng och diktatorisk, utan att han ska ta hand om sin familj på ett kärleksfullt sätt. (Se studienot till 1Ti 3:5.)

hans barn ska vara lydiga och respektfulla: Eller ”han ska ha barn som underordnar sig med allt allvar”. Orden i den grekiska texten som kan återges ”med allt allvar” verkar syfta på barnen och inte på pappan, som en del menar. Barn till kristna föräldrar ”underordnar sig med allt allvar” genom att vara lydiga, respektfulla och skötsamma. Men de uppför sig på ett sätt som är rimligt med tanke på deras ålder och omständigheter. Bibeln visar att det är naturligt för barn att leka och skratta. (Lu 7:32; jämför Pre 3:4; Jes 11:8.) I 1Kor 13:11 säger Paulus att han som barn brukade tala, tänka och resonera ”som ett barn”. Han menar alltså inte att barn ska tänka och uppföra sig som om de vore vuxna.

ta hand om: Det grekiska ord som används här är samma ord som evangelieskribenten Lukas använder i liknelsen om den medmänsklige samariern. Det står att han ”skötte om” en man som blivit överfallen och misshandlad. (Lu 10:34, 35) En tillsyningsman behöver på liknande sätt ”ta hand om” vännerna i församlingen och ge dem det de behöver.

nyligen ha blivit troende: Paulus använder ett grekiskt ord som ordagrant betyder ”nyplanterad”. Han använder det i bildlig bemärkelse om någon som nyligen har blivit kristen. (Jämför 1Kor 3:6–8, där Paulus liknar arbetet med att göra lärjungar vid att plantera.) Paulus betonar här att den som blir förordnad som tillsyningsman måste vara en mogen kristen, inte en som precis har kommit med.

stolt och självgod: Eller ”uppblåst av högmod”. (Se studienot till 2Ti 3:4.)

och hamna under samma dom som djävulen: Paulus hänvisar till det varnande exemplet med den fullkomliga andevarelse som blev Satan djävulen. Han utförde inte det uppdrag som Gud hade gett honom, utan blev i stället ”självgod”. Hans stolthet och själviska ambitioner ledde till att han syndade och blev dömd. Paulus poängterar alltså att en man som ska få myndighet som tillsyningsman i den kristna församlingen först måste få tid på sig att visa att han verkligen är ödmjuk. En ödmjuk man efterliknar Jesus, som aldrig hade något begär efter mer makt och myndighet. (Flp 2:5–8; Heb 5:8–10)

blir utsatt för kritik och faller i en av djävulens snaror: En kristen man som förordnas som tillsyningsman måste ha ”gott rykte” även bland människor utanför församlingen. Om han skulle bli förordnad trots att han har dåligt rykte skulle det göra att han själv, församlingen och särskilt Jehova blev smutskastad. Dessutom finns risken att han skulle falla i en av djävulens snaror, till exempel stolthet eller ärelystnad, vilket skulle kunna få honom att gå emot Guds normer. (1Ti 3:6; 2Ti 2:26) Paulus formulering ger också rum för tanken att ”kritik” skulle kunna ingå i den snara som gillras av djävulen. Djävulen skulle bli glad om den kristna församlingen kunde kritiseras på grund av en tillsyningsmans dåliga rykte.

Församlingstjänare: Eller ”Församlingsmedhjälpare”. En återgivning av det grekiska ordet diạkonos, som ofta översätts ”tjänare”. I det här sammanhanget syftar det på bröder som har förordnats som tjänare i församlingen och medhjälpare till äldstekretsen. Det verkar som att de hjälpte till med många praktiska saker som bidrog till att församlingen fungerade smidigare. Tack vare deras hjälp kunde de äldste koncentrera sig på undervisning och herdearbete. (Se Ordförklaringar under ”Församlingstjänare”; studienot till Flp 1:1; se också studienot till Mt 20:26.)

seriösa: Det grekiska ord som återgetts med ”seriösa” i 1Ti 3:8, 11 och Tit 2:2 kan också återges med ”värdiga”, ”värda att få respekt”, ”aktningsvärda”. För att kunna bli förordnad som församlingstjänare måste en man uppföra sig på ett värdigt sätt som vinner andras respekt. Han måste vara pålitlig och ta sina uppgifter på allvar.

falska: Eller ”tvetungade”. Det uttryck som Paulus använder här förmedlar tanken på oärlighet. En man som förordnats som församlingstjänare eller tillsyningsman får inte vara falsk, kanske genom att smickra andra eller föra dem bakom ljuset för att själv få fördel av det. Han får inte heller vara bedräglig genom att säga en sak till en person och tvärtom till en annan. (Ord 3:32; Jak 3:17) Han måste i stället vara ärlig och uppriktig, så att man alltid kan lita på det han säger.

girigt söka ekonomiska fördelar: Det här uttrycket (som också finns i Tit 1:7) syftar i första hand på någon som är ”skamlöst girig efter materiell vinning eller förtjänst”, som en ordbok uttrycker det. (J.P. Louw och E.A. Nida, 1988: Greek-English Lexicon of the New Testament: Based on Semantic Domains) (Jämför 1Ti 3:3; 1Pe 5:2.) De som älskar pengar riskerar att förstöra sitt förhållande till Jehova, och giriga människor kommer inte att få ärva Guds rike. (1Kor 6:9, 10; 1Ti 6:9, 10) Sådana män är självklart inte kvalificerade att vara tillsyningsmän eller församlingstjänare. De skulle förmodligen utnyttja sina medkristna. Förordnade bröder kan till exempel få ta hand om församlingens ekonomiska tillgångar för att fördela pengar till behövande. En som är girig skulle då kunna bli frestad att stjäla pengar, vilket inte bara skulle gå ut över församlingen, utan också kränka Jehova. (Joh 12:4–6)

ett rent samvete: Se studienot till Rom 2:15.

trons heliga hemlighet: Det här uttrycket syftar tydligtvis på sanningar om den kristna tron. De sanningarna hade varit hemliga, eller okända, fram till dess att Gud uppenbarade dem för sin sons efterföljare. En församlingstjänare kunde alltså inte nöja sig med att hjälpa de äldste rent praktiskt. Han behövde också lojalt hålla fast vid den uppenbarade sanningen och vara ivrig att försvara den.

Även kvinnor ska: När Paulus beskriver vilka kvalifikationer förordnade män behöver ha nämner han också att kristna kvinnor måste ha liknande egenskaper. Det grekiska ord som används här kan antingen betyda kvinnor i allmänhet eller gifta kvinnor. (1Ti 3:2, 12) Den vägledning som följer gäller därför alla kristna kvinnor, särskilt om de är gifta med sådana som har fått ansvarsuppgifter i församlingen.

har en enda hustru: Se studienot till 1Ti 3:2.

tar ledningen … på ett föredömligt sätt: Se studienot till 1Ti 3:4.

tala mycket fritt och öppet: Se studienot till 2Kor 7:4.

Guds hushåll: Paulus kallar hela den församling som består av smorda kristna för ”Guds hushåll”. Det bildspråket förekommer flera gånger i de kristna grekiska skrifterna. (Se studienoter till Gal 6:10; Ef 2:19.) Det förmedlar tanken på att de kristna är organiserade som en familj och att det finns en trevlig, familjär atmosfär i församlingen.

den levande Gudens: Det här beskrivande uttrycket användes ofta i de hebreiska skrifterna. (5Mo 5:26; 1Sa 17:26, 36; Jes 37:4, 17) I det här sammanhanget ställer det Jehova, den levande Guden, i kontrast till de livlösa avgudar som tillbads i Efesos och på andra platser. Paulus kan också ha använt det här uttrycket för att påminna de kristna om hur upphöjd deras tillbedjan var.

en pelare och ett stöd för sanningen: Paulus använder två uttryck som har med arkitektur att göra på ett bildligt sätt för att beskriva den kristna församlingen. Pelare hade en viktig funktion i många stora byggnader på Paulus tid. Ofta höll de uppe ett tungt tak. Paulus tänkte kanske på templet i Jerusalem eller på någon av de imponerande byggnaderna i Efesos, där Timoteus bodde på den här tiden. (Paulus använde också ordet ”pelare” i Gal 2:9. Se studienot.) Här i 1Ti 3:15 beskriver Paulus hela den kristna församlingen som en bildlig pelare som ”håller uppe” eller försvarar sanningen. Det grekiska ordet för ”stöd” betyder ”det som ger en stabil grund för något”. Ordet kan också återges med ”grundval” eller ”grundfäste”. Paulus kombinerar två ord för att betona att församlingen skulle ”hålla uppe”, försvara och understödja sanningarna i Guds ord. I synnerhet de som hade fått i uppgift att vara tillsyningsmän i församlingen måste använda ”sanningens ord på rätt sätt”. (2Ti 2:15) Paulus såg det här som något väldigt viktigt. Han ville att Timoteus skulle göra allt han kunde för att stärka församlingen innan avfallet började på allvar.

gudhängivenhetens heliga hemlighet: Det här är enda gången i Bibeln som de här två uttrycken, ”helig hemlighet” och ”gudhängivenhet”, förekommer tillsammans. (Se studienoter till Mt 13:11; 1Ti 4:7.) Paulus fokuserar här på den här heliga hemligheten: Kan någon människa leva ett liv i fullkomlig gudhängivenhet? Adam misslyckades med det när han gjorde uppror mot Jehova i Eden. Så frågan kvarstod och var i högsta grad relevant för hans avkomlingar. Under omkring 4 000 år var svaret ett mysterium, en hemlighet. Ingen ofullkomlig avkomling till Adam och Eva kunde vara fullkomligt lojal. (Ps 51:5; Pre 7:20; Rom 3:23) Men Jesus, som precis som Adam var fullkomlig, var gudhängiven i allt han tänkte, sa och gjorde, även under de svåraste prövningar. (Heb 4:15; se studienot till 1Kor 15:45.) Hans nära personliga förhållande till Jehova byggde på en osjälvisk och innerlig kärlek. Han var ett perfekt exempel på gudhängivenhet, och därför uppenbarade han svaret på den här heliga hemligheten en gång för alla.

gudhängivenhetens: Läs om uttrycket ”gudhängivenhet” i studienoten till 1Ti 4:7; se också studienot till 1Ti 2:2.

”Han … i härlighet”: Det som står inom citattecken kan ha varit hämtat från ett välkänt talesätt eller möjligen från en sång som de kristna under det första århundradet brukade sjunga. (Jämför studienot till Ef 5:19.) Den slutsatsen har bibelkommentatorer dragit på grund av meningsstrukturen, ordrytmen och parallellismen i den grekiska grundtexten.

framträdde som människa: Ordagrant ”gjordes uppenbar i kött”. Den här frasen gäller Jesus, tydligtvis från och med hans dop i Jordan. (Se studienot till Mt 3:17.) Det var då som Jesus från Nasaret blev Messias, Jehovas smorde. Även om Jesus hade levt tidigare i himlen var han en människa av kött och blod, och han talade ofta om sig själv som ”Människosonen”. (Mt 8:20; se Ordförklaringar under ”Människoson”.)

blev förklarad rättfärdig som ande: Den här frasen handlar om den tidpunkt då Jehova uppväckte sin son från döden till liv som en andevarelse. (1Pe 3:18) I samband med det gav Jehova honom odödligt liv. (Rom 6:9; 1Ti 6:16) I och med det bekräftade Jehova att Jesus hade visat sig vara helt och hållet rättfärdig. (Se studienot till Rom 1:4.)

visade sig för änglar: Efter att Jesus hade blivit uppväckt visade han sig för illojala änglar, eller demoner, och uttalade Guds dom över dem. (1Pe 3:18–20) Det var de änglarna som gjorde uppror på Noas tid, och de är nu bundna med symboliska bojor. De befinner sig i ett tjockt andligt mörker och har av allt att döma inte längre förmågan att ta sig människokroppar. (2Pe 2:4; Jud 6)

förkunnades bland nationer: Efter pingsten år 33 började de kristna förkunna för omskurna judar och proselyter, även sådana som inte bodde i Israel. (Apg 2:5–11) Längre fram spreds budskapet bland samarierna. (Apg 8:5–17, 25) Sedan, år 36, vittnade Petrus för Cornelius och andra oomskurna icke-judar som hade samlats hemma hos Cornelius. (Apg 10:24, 34–43) Paulus, Timoteus och andra missionärer spred senare de goda nyheterna i Mindre Asien och Europa. (Apg 16:10–12) Omkring år 60–61 kunde Paulus skriva att budskapet om Kristus hade ”predikats i hela skapelsen under himlen”. (Kol 1:23 och studienot; se också Apg 17:6; Rom 1:8; 15:24, 28; Kol 1:6; Tillägg B13 och ”Pingsten 33 v.t. och de goda nyheternas spridning” i Mediagalleriet.)

blev trodd i världen: De kristna i det första århundradet förkunnade de goda nyheterna om Jesus ”till jordens mest avlägsna delar”. (Apg 1:8 och studienot) Det gjorde att människor i olika delar av världen blev troende. I Apostlagärningarna läser vi till exempel om nya troende i Antiokia i Pisidien, Lystra och Ikonion (Apg 13:48; 14:21, 23), Filippi (Apg 16:12, 33, 34), Thessalonike (Apg 17:1, 4), Berea (Apg 17:10–12), Aten (Apg 17:16, 34) och Efesos (Apg 19:17–20).

blev upptagen i härlighet: Här syftar Paulus på att Jesus togs upp till himlen. (Apg 1:9, 10) Jehova satte Jesus på sin högra sida och gav honom större härlighet än någon annan skapelse i hela universum. (Mt 28:18; Joh 17:5; Flp 2:9; Heb 1:3, 4)