det inspirerade ordet: Ordagrant ”anden”. Det grekiska ordet pneuma förekommer två gånger i den här versen. Det översätts ofta med ”ande”, men beroende på sammanhanget kan det ha fler betydelser. (Se Ordförklaringar under ”Ande”.) Här har det återgetts med ”det inspirerade ordet” därför att det syftar på ett uttalande som var inspirerat av Guds heliga ande. (Se studienot till vilseledande inspirerade uttalanden i den här versen.)

några kommer att avfalla från tron: Paulus förutsäger att några som påstod att de var kristna skulle vända sig bort från det Gud lär ut i Skrifterna och överge sann tillbedjan. Det grekiska verb som här återgetts med ”avfalla från” betyder ordagrant ”stå (ställa sig) på avstånd (borta från)”. Det kan också återges med ”dra sig bort från”, ”ta avstånd från”. (Apg 19:9; 2Ti 2:19; Heb 3:12) Det är besläktat med ett substantiv som återges med ”avfall”. (Se studienot till 2Th 2:3.)

vilseledande inspirerade uttalanden: Ordagrant ”vilseledande andar”. Här syftar pluralformen av det grekiska ordet pneuma (ande) på uttalanden från människor som felaktigt påstår att de har fått kunskap från en gudomlig källa eller är inspirerade av Gud. Eftersom de här uttalandena beskrivs som ”vilseledande” och nämns tillsammans med ”demoners läror” kommer de i själva verket från Satan och demonerna. (Joh 8:44; 1Jo 4:1–6; Upp 16:13, 14) Dessa onda änglar använder lögnare för att sprida falska läror. (2Kor 11:14, 15; 1Ti 4:2) Alla kristna som väljer att lyssna på sådana lögner riskerar att avfalla från tron. (Jämför studienot till 2Th 2:2.)

samveten har blivit märkta som med ett brännjärn: På Paulus tid använde man ibland ett brännjärn och gjorde ett märke i huden på ett djur för att visa vem som ägde det. Det bildades då ärrvävnad på den brända huden, och den fick nedsatt känsel. Paulus använder här en form av det grekiska ordet kaustēriạzomai (ordagrant ”bli bränd med ett rödglödgat järn”), kanske för att visa att när en person fortsätter att göra det som är orätt blir samvetet okänsligt eller bedövat. Det finns inte längre något som håller personen tillbaka från att göra det som är fel, och han eller hon får inte heller dåligt samvete. (Jämför studienot till Ef 4:19.) En del bibelkommentatorer föreslår en annan förklaring, nämligen att samvetet hos personer som fortsätter att handla orätt symboliskt talat blir brännmärkt som ett tecken på att det är Satan och demonerna som äger dem.

De förbjuder folk att gifta sig: Den här avfälliga läran var en utstuderad förvrängning av den sanna kristna läran. Det är sant att Jesus rekommenderade livet som ogift och kallade det en gåva. (Mt 19:10–12) Och Paulus sa under inspiration att fördelen med att inte gifta sig är att man kan tjäna Jehova med färre saker som distraherar. (1Kor 7:32–35) Men varken Jesus eller Paulus förbjöd äktenskap. Tvärtom, Jesus upprätthöll Jehovas ursprungliga norm för äktenskap. (Mt 19:3–6, 8) Och Paulus sa att det i en del fall var förståndigt att gifta sig och att äktenskapet är något dyrbart och fint som man ska vara rädd om. (1Kor 7:2, 9, 28, 36; Heb 13:4) Han nämnde att några av apostlarna var gifta. (1Kor 9:5 och studienot) Han gav även inspirerade råd till gifta män och kvinnor om hur de ska kunna fullgöra de roller som Gud har gett dem. (Ef 5:28–33) Paulus visar alltså här vad läran om påtvingat celibat egentligen är – något som hör hemma bland ”demoners läror”. (1Ti 4:1)

kräver att de avhåller sig från mat: I Moses lag befallde Jehova att israeliterna skulle låta bli att äta vissa typer av mat som han klassificerade som oren. (3Mo 11:4–7) Men Jesus Kristus död innebar ”slutet på lagen”, så den gällde inte när Paulus skrev det här brevet omkring 61–64. (Rom 10:4; Kol 2:14) Mer än tio år tidigare hade den styrande kretsen i Jerusalem informerat om vilka restriktioner som fanns kvar när det gällde mat: Kött måste få rinna av ordentligt så att det inte innehöll blod, och det fick inte ätas som ett offer till avgudar. (Apg 15:28, 29; jämför Apg 10:10–16.) De kristna kunde fasta eller avstå från viss mat om de själva ville det (Mt 6:16–18), men det var inte något de behövde göra för att bli räddade (Rom 14:5, 6; Heb 13:9). Paulus visar här på ett kraftfullt sätt att den som befallde de kristna att avhålla sig från viss mat hade förkastat den ingående kunskapen och i stället förde fram ”demoners läror”. (1Ti 4:1 och studienot)

blir rent genom Guds ord: Ordagrant ”blir helgat genom Guds ord”. De kristna ser all mat som ren, eller helig, för de är ju inte underställda de restriktioner som fanns i Moses lag när det gäller mat. (Se studienot till 1Ti 4:3.) När Jehova säger att något är rent så är det rent. Petrus fick i en syn höra en röst säga: ”Sluta kalla det som Gud har renat för orent.” (Apg 10:10–15)

genom bön: Mat blir inte ren bara genom Guds ord, utan också genom bön. Den som ber bönen erkänner att det är Gud som förser oss med det vi behöver och att mat är en gåva från honom. En kristen kan därför äta mat och lita på att den inte gör honom oren i Guds ögon. (1Mo 1:29; 9:3; Mt 14:19; Lu 9:16)

tjänare till Kristus Jesus: Se studienot till 1Kor 3:5.

får sin näring: Paulus använder ett grekiskt ord som ordagrant syftar på att ge mat och undervisning åt ett barn. Timoteus hade ”ända från barnsben” bildligt talat fått näring från ”de heliga skrifterna”. (2Ti 3:14–17) Som kristen fick han näring från trons … ord, dvs. hela den kristna läran. I det här brevet uppmanade Paulus honom att fortsätta ta till sig näring för att bygga upp sin tro. (1Ti 4:16) På det sättet skulle Timoteus, som var en tillsyningsman och en herde i den kristna församlingen, kunna bygga upp och skydda andra andligen. (1Ti 1:3–7, 18; 4:1)

hädiska, osanna historier: De ”osanna historier” (en återgivning av det grekiska ordet mỵthos) som spreds på Paulus tid var ”hädiska”. De kränkte Guds heliga normer och gick helt emot sanningen. (1Ti 6:20; 2Ti 1:13) Sådana historier var påhittade och stämde inte med fakta, och därför saknade de helt värde. (Se studienot till 1Ti 1:4.)

sådana som gamla kvinnor berättar: I den här formuleringen använder Paulus ett grekiskt ord som tydligtvis blev en del av ett känt uttryck som förmedlade tanken på något ”dumt”, ”löjligt”. Men det Paulus säger i nästa kapitel visar att han inte hade fördomar mot varken äldre eller kvinnor. Där uppmanar han Timoteus att behandla äldre kvinnor som älskade familjemedlemmar. (1Ti 5:1, 2)

Arbeta: Eller ”Träna”. Från vers 7 till 10 lånar Paulus flera uttryck från idrottsvärlden. (Se studienoter till 1Ti 4:8, 10.) Det grekiska ord som har återgetts med ”arbeta”, eller ”träna”, är gymnạzō, ett ord som ofta användes om den hårda träning som idrottare höll på med innan de var med i olika tävlingar. Sådan träning krävde självdisciplin, hårt arbete och beslutsamhet. (Se studienoten till 1Kor 9:25.) Paulus använde ordet bildligt för att betona att man måste anstränga sig för att kunna vara hängiven Gud.

vara hängiven Gud: Det grekiska ordet (eusẹbeia) förmedlar tanken på den djupa respekt och vördnad för Gud som en kristen visar genom att tjäna honom lojalt och lyda honom helt och fullt. Ordet har en bred betydelse. Det rymmer även tanken på en lojal kärlek eller ett personligt band till Gud som får en person att gå in för att göra det som gläder Gud. I ett lexikon sammanfattas därför den övergripande betydelsen i ordet som ”att leva som Gud vill att vi ska leva”. (J.P. Louw och E.A. Nida, 1988: Greek-English Lexicon of the New Testament Based on Semantic Domains) Paulus visar att det här inte är något medfött. Han uppmanar därför Timoteus att arbeta hårt, träna som en idrottsman, för att bli mer hängiven Gud. Tidigare i brevet påminner han Timoteus om att Jesus Kristus är det främsta exemplet på att vara hängiven Gud. (Se studienot till 1Ti 3:16.)

träningen: Paulus fortsätter här med den idrottsmetafor som han introducerade i förra versen, där han använde det grekiska verbet gymnạzō, som ordagrant betyder ”träna (som en idrottsman)”. (Se studienot till 1Ti 4:7.) Här använder han substantivet gymnasịa, som handlar om fysisk träning av kroppen. På Paulus tid tränade idrottsutövare på ett gymnasion. Det var en plats som folk kände väl till, ett viktigt centrum för samhällslivet i de olika städerna runt om i romarriket. I den kulturen lade somliga stor vikt vid fysisk träning, medan andra såg fysisk träning som något olämpligt eller värdelöst. Under inspiration ger Paulus en balanserad bild av det hela. Han säger att den fysiska träningen är nyttig på sitt sätt. Den har alltså ett tillfälligt värde. Men han betonar att man har mycket större nytta av att målmedvetet arbeta på att vara gudhängiven. (1Ti 4:7)

gudhängivenheten: Läs om begreppet ”gudhängivenhet” i studienoten till 1Ti 4:7; se också studienot till 1Ti 2:2.

nyttig på alla sätt: Paulus visar här att man har mycket större nytta av att visa gudhängivenhet än av att hålla på med fysisk träning. (Se studienot till träningen i den här versen.) Han visste av egen erfarenhet att gudhängivenhet var ”nyttig på alla sätt”. Det var till exempel på grund av sin hängivenhet för Gud som han hade hållit fast vid ”den ingående kunskapen om sanningen”. (Tit 1:1, 2) Det gjorde att han aldrig lät sig luras av de lögner, vilseledande inspirerade uttalanden och osanna historier som han varnar Timoteus för i det här avsnittet. (1Ti 4:1, 2, 7) Jehova hjälpte dessutom Paulus att vara stark trots svagheter, glad trots svårigheter och kärleksfull trots orättvis behandling. (2Kor 6:12; 12:10, 15; Flp 4:13; Kol 1:24) Och eftersom Paulus fortsatte att vara hängiven Gud hade han ett säkert hopp om ”livet … som ska komma”. Hans hopp var att få regera i himlen tillsammans med Kristus. Även längre fram, när han visste att han skulle bli avrättad, kände han glädje när han tänkte på sitt hopp om det eviga liv som låg framför honom. (2Ti 2:12; 4:6–8)

arbetar hårt och ger ut av oss själva: För att verkligen få fram sin poäng använder Paulus två grekiska ord med liknande betydelse. (Jämför Kol 1:29.) Det första, som återgetts med ”arbetar hårt”, kan syfta på tungt, slitsamt arbete som man blir trött av. (Lu 5:5; 2Ti 2:6) Det andra, som har återgetts med ”ger ut av oss själva”, kan mer rikta fokus på intensiteten i den insats man gör, den ansträngning som är inbegripen. (Se studienot till Lu 13:24.)

vi har satt vårt hopp till en levande Gud: Paulus kallar Jehova ”en levande Gud”. Jehova är oändligt överlägsen de livlösa avgudar som tillbads på Paulus tid. (Apg 14:15; 1Kor 12:2; 1Th 1:9; se studienot till 1Ti 3:15.) Som en levande Gud har Jehova makt att belöna sina trogna tjänare för deras ansträngningar i tjänsten för honom. (2Kr 16:9; Jer 32:19; 1Pe 3:12; 1Jo 3:22) Han lovar att ge dem räddning och ett evigt liv. (Rom 2:6, 7; 1Ti 1:16; Tit 1:2) Paulus och andra kristna kände sig motiverade att arbeta hårt och ge ut av sig själva därför att de visste att deras hopp var utlovat av en levande och mäktig Gud.

en räddare: Se studienot till 1Ti 1:1.

alla slags människor: Se studienot till 1Ti 2:4.

särskilt för de trogna: I det här sammanhanget syftar uttrycket ”de trogna” på dem som tror på den levande Guden och håller sig till honom. (Apg 14:22; 1Th 3:5 och studienot, 7) Gud ”är en räddare för alla slags människor” därför att han har ordnat med återlösningen, som öppnar möjligheten till räddning för alla människor. Men det är bara de som fortsätter att visa tro på Jesus och tjäna Gud som kommer att bli räddade. (Joh 3:16, 36; 1Ti 6:12)

för att du är ung: Vid den här tiden kan Timoteus ha varit drygt 30 år, och han hade blivit upplärd av Paulus i över tio år. Paulus själv var troligen ungefär i den åldern när han första gången nämns i den bibliska skildringen. I Apg 7:58 säger Lukas att Saul (Paulus) var ”en ung man”, och han använder då ett grekiskt ord som är besläktat med ordet för ”ung” här i 1Ti 4:12. Det grekiska ordet för ”ung” eller ”ungdom” används några gånger i Septuaginta om gifta vuxna. (Ord 5:18; Mal 2:14, 15; LXX) I det grekisk-romerska samhället kunde en man i 30-årsåldern fortfarande betraktas som rätt ung och omogen. Timoteus var troligen yngre än en del av dem som han behövde ge råd till eller som han förordnade som äldste. Det kanske gjorde att han ibland drog sig för att använda den myndighet han hade fått. (1Ti 1:3; 4:3–6, 11; 5:1, 19–22) Timoteus fick helt säkert större självtillit av Paulus ord att ingen skulle se ner på honom för att han var ung.

Bli … ett föredöme för de trogna: Här förklarar Paulus hur Timoteus skulle tillämpa rådet att inte låta någon se ner på honom för att han var ung. Timoteus skulle inte vara dominant mot sina bröder och systrar och använda den myndighet han hade fått av Gud på ett strängt sätt. Och han skulle inte insistera på att få deras respekt. Paulus uppförde sig inte heller på det sättet. (Se studienot till 2Kor 1:24.) Paulus uppmanar i stället Timoteus att vara ett bra föredöme, något som är mycket mer effektivt. Sedan nämner Paulus fem områden där Timoteus kan vara ett föredöme ”för de trogna”: genom sitt tal, sitt uppförande och sin renhet och genom att visa sådana egenskaper som kärlek och tro. De trogna som såg hans exempel skulle bli motiverade att bli bättre kristna själva. (Heb 13:7, 17)

renhet: Se studienot till 1Ti 5:2.

Fortsätt: Eller ”Fortsätt att ägna dig åt att”, ”Koncentrera dig på att”. Timoteus var en erfaren förkunnare och tillsyningsman. (Flp 2:20–22; 1Th 3:2) Ändå uppmanar Paulus honom att lägga särskild vikt vid att högläsa, förmana och undervisa. För att kunna göra det behövde Timoteus studera på djupet och förbereda sig noga. Det grekiska verbet står i presens, vilket visar att Timoteus behövde fortsätta koncentrera sig på de här sidorna av sin tjänst.

högläsa: Högläsning från Skrifterna var en viktig del av tillbedjan i judiska synagogor, och det blev också vanligt med högläsning på de kristna mötena. (Lu 4:16 och studienot; Apg 13:15 och studienot) När de kristna samlades läste de olika avsnitt från de hebreiska skrifterna och med tiden också från skrifter som blev en del av de kristna grekiska skrifterna. Dessutom skickade ansvariga bröder ut brev som skulle läsas upp i församlingarna. (Apg 15:22, 23, 30, 31; 16:4, 5; Kol 4:16; 1Th 5:27; Upp 1:3) Det här materialet behövde läsas upp högt av någon, för det var inte många av åhörarna som hade egna avskrifter. Det är inte heller säkert att alla kunde läsa. De som högläste behövde förbereda sig noga för att kunna läsa bra och på ett sätt som gjorde att man förstod texten. (Jämför Neh 8:8.) En ytterligare utmaning var att grekiska handskrifter på den tiden inte hade några mellanrum mellan orden och i princip helt saknade interpunktion. Allt det här gjorde att Timoteus säkerligen satte värde på Paulus råd om att högläsa och vidarebefordrade det till andra.

förmana: Eller ”uppmuntra”. Om man förmanar någon vädjar man till den personen om att göra något. Men det grekiska ord som används här förmedlar också tanken på att uppmuntra och trösta. Precis som Timoteus behövde förbereda sig noga när han skulle högläsa och undervisa, behövde han lägga tid och ansträngning på uppgiften att trösta och uppmuntra sina bröder och systrar. (Se studienoter till Rom 12:8; Flp 2:1.)

Var inte vårdslös med den gåva som är i dig: Paulus syftar på en gåva som Jehova gav Timoteus genom den heliga anden. Den gåvan hade tydligtvis att göra med Timoteus särskilda roll eller ansvar bland Guds folk. Han fick troligen denna gåva när Paulus besökte Lystra under sin andra missionsresa. Vid den tiden uttalades det en profetia om Timoteus framtida uppdrag. Timoteus blev längre fram resande tillsyningsman. Han fick också i uppdrag att stanna en tid i Efesos som tillsyningsman. (1Ti 1:3) Men Paulus visste att en gåva som inte används är bortkastad. Så när han uppmanade Timoteus att inte vara vårdslös med den här gåvan, alltså att inte ha en likgiltig inställning till den, påminde han honom om att den verkligen var något dyrbart. Han ville att Timoteus skulle fortsätta att sätta värde på sin gåva och utföra sitt arbete med glöd och engagemang. (Se också 2Ti 1:6 och studienot.)

profetia: Det här kan syfta på en av de profetior som uttalades om Timoteus när Paulus besökte Lystra under sin andra missionsresa. Dessa profetior handlade tydligtvis om Timoteus framtida uppgifter i den kristna församlingen. (Se studienot till 1Ti 1:18.) Det stod alltså klart att Jehovas ande stakade ut den kurs som Timoteus skulle följa i sin tjänst. Det ledde till att de äldste i Lystra villigt gick med på att skicka i väg Timoteus på ett särskilt tjänsteuppdrag tillsammans med Paulus. (Apg 16:1–5)

äldstekretsen: Paulus använder här det grekiska ordet presbytẹrion om en grupp äldste. Det är besläktat med ordet som ofta översätts med ”äldste”. (Se Ordförklaringar under ”Äldste, äldre man”.) I Lu 22:66 (se studienot) och Apg 22:5 (se studienot) återges uttrycket presbytẹrion med ”äldsteråd” och syftar tydligtvis på Sanhedrin, judarnas högsta domstol. Det här grekiska uttrycket användes också om dem som tog ledningen i de enskilda judiska samhällen som var spridda runt om i romarriket. Den här versen visar att de kristna använde samma uttryck om den grupp ansvariga män, de ”äldste”, som fanns i varje församling. Andra verser bekräftar att församlingarna ofta hade mer än en äldste. (Se studienoter till Apg 14:23; 20:17; Flp 1:1.)

lade sina händer på dig: Se studienot till Apg 6:6.

Tänk noga igenom: Eller ”Begrunda”, ”Meditera över”. Paulus betonar här hur viktigt det är med begrundan. Ordet detta kan syfta på Paulus råd i de föregående verserna om Timoteus uppförande, tjänst och undervisning (1Ti 4:12–14) eller också kan det syfta på brevet som helhet. De hebreiska skrifterna framhäver också hur viktigt det är för dem som tjänar Jehova att tänka igenom det de gör och sitt förhållande till honom. (Ps 1:2; 63:6; 77:12; 143:5) I Jos 1:8 till exempel gav Jehova Josua den här uppmaningen när det gällde lagen: ”Läs och begrunda den dag och natt.” Det hebreiska verbet i den versen innehåller tanken på att läsa med låg röst i ett långsamt tempo, så att man hinner tänka djupt på det man läser. Septuaginta använder samma grekiska verb i den versen som Paulus gör här i 1Ti 4:15. Precis som Josua behövde Timoteus begrunda Skrifterna varje dag för att kunna fortsätta växa andligen och bli bättre på sin uppgift.

gå helt upp i det: Ordagrant ”var i det”. Det här uttrycket förmedlar tanken på att bli helt uppslukad av något. Ett uppslagsverk säger: ”Sinnet ska vara lika försjunket i dessa tankar som kroppen är helt omsluten av den luft den andas.” (D. Guthrie, 1979: The Pastoral Epistles: An Introduction and Commentary)

så att alla tydligt kan se dina framsteg: Paulus vill att Timoteus ska fortsätta göra andliga framsteg på de sätt som han precis har beskrivit. De som såg Timoteus framsteg skulle bli motiverade av hans exempel, och de skulle få större tillit till honom. (1Ti 4:12–16) Hans motiv skulle inte vara att få en framträdande ställning eller att imponera på andra, utan att hjälpa församlingen. (Rom 12:3; 1Kor 4:7; 13:4)

Var hela tiden uppmärksam på dig själv: Paulus bryr sig verkligen om hur det går för Timoteus andligen och vill att han ska vara på sin vakt mot allt som kan hindra honom att få evigt liv. När Paulus träffade de äldste från Efesos några år tidigare sa han något liknande till dem: ”Var uppmärksamma på er själva.” Han betonade alltså att tillsyningsmän behöver hålla sig andligt starka och inte bli för självsäkra. (Apg 20:17, 28 och studienot)

Fortsätt med att göra allt detta: Paulus avslutar sina råd till Timoteus om hur han skulle vara ”en utmärkt tjänare till Kristus Jesus” på ett kraftfullt sätt. (1Ti 4:6–16) I vers 15 och 16 lyfter han fyra konkreta saker som han ville att Timoteus skulle göra: ”Tänk noga igenom … gå helt upp i … Var hela tiden uppmärksam på … Fortsätt med.” Ett uppslagsverk säger om Paulus faderliga råd till Timoteus: ”De här två verserna … har kanske den allra mest personliga tonen i hela episteln [eller: brevet].” (W.D. Mounce, 2000: Word Biblical Commentary)