slavar: Ordagrant ”slavar under ett ok”. Ordet ”ok” används ofta bildligt om att tjäna eller utföra slavtjänst under en herre eller ägare. (Tit 2:9, 10; 1Pe 2:18; se Ordförklaringar under ”Ok”.) Det fanns många slavar i romarriket, och några av dem var kristna. Jesus efterföljare varken godkände eller kritiserade slaveri. (1Kor 7:20, 21) Jesus försökte inte heller reformera samhället, och han sa att hans efterföljare inte skulle vara någon del av världen. (Joh 17:14) Jesus förkunnade i stället om Guds rike, som med tiden skulle ta bort alla former av förtryck och orättvisa. (Se studienot till Joh 18:36; se också ”En slavs vanliga arbetsuppgifter” i Mediagalleriet.)

ska respektera sina ägare fullt ut: Paulus uppmuntrar kristna som var slavar att respektera sina ägare, eller herrar. En slavs inställning kunde märkas i det han gjorde, om han utförde sitt arbete noggrant eller inte. Om han inte respekterade sin ägare så visade det att han inte hade börjat leva efter den kristna läran. Och ett sådant dåligt exempel skulle göra att Guds namn smutskastades. (Kol 3:22, 23; se studienoter till Ef 6:5, 6.)

de som har troende ägare: Här tar Paulus upp en situation där både slaven och ägaren är kristna. De är båda ”Kristus medarvingar”, så de är lika inför Gud. (Rom 8:17) Det är därför Paulus uppmanar en kristen slav att inte utnyttja sin andlige broder genom att inte göra sitt bästa. Eftersom den kristne slaven älskar sin broder borde han tjäna honom ännu mer troget och flitigt. Samtidigt var en troende ägare förpliktad att behandla slaven på ett bra sätt. (Ef 6:9; Kol 4:1)

den sunda vägledning: Paulus syftar här på Jesus Kristus läror. Eftersom allt han lärde ut stämmer med resten av Bibeln kan uttrycket ”sunda [eller ”uppbyggande”] vägledning” i utvidgad betydelse syfta på hela Bibeln. (Se studienot till 2Ti 1:13.)

gudhängivenhet: Läs mer om ordet ”gudhängivenhet” i studienoten till 1Ti 4:7; se också studienot till 1Ti 2:2.

Han är besatt av diskussioner: Det grekiska verbet för ”är besatt” betyder ordagrant ”vara sjuk”, men här används det i bildlig bemärkelse. Frasen kan också återges: ”Han är onormalt fascinerad av diskussioner.” Det här är en tydlig kontrast till ”den sunda vägledning” från Kristus som Paulus precis har nämnt. (Se studienot till 1Ti 6:3.)

ordstrider: Eller ”debatter om ord”. Den som ”är besatt av diskussioner” vill gärna få i gång diskussioner om oviktiga saker för att framhäva sina egna åsikter, inte för att ge ära åt Gud. Sådana diskussioner ”leder till avund, konflikter” och kan till och med leda till förtal (grekiska: blasfēmịa), dvs. nedsättande tal som kränker och skymfar andra. (Se studienot till Kol 3:8.)

det är en stor fördel att vara hängiven Gud: Paulus använder samma grekiska ord (återges med ”fördel” och ”ett sätt att uppnå personliga fördelar”) i två meningar efter varandra. I vers 5 talar han om falska lärare som försökte använda gudhängivenhet som ”ett sätt att uppnå personliga fördelar” för att kunna utnyttja församlingen. De bad kanske om att få betalt för sin undervisning, eller så försökte de få ekonomiska fördelar från andra i församlingen på andra sätt. (2Ti 3:6; Tit 1:11; se studienot till 2Kor 2:17.) Det kan också ha varit så att de lärde andra att man kan bli rik av att vara gudhängiven. Som en kontrast talar Paulus om ”en stor fördel” som har mycket större värde, dvs. de andliga fördelar man får när man är gudhängiven.

hängiven Gud: Läs mer om ordet som har översatts med ”hängiven Gud” i studienoten till 1Ti 4:7; se också studienot till 1Ti 2:2.

om man samtidigt är förnöjsam: Paulus kopplar ihop gudhängivenhet med förnöjsamhet, eller förmågan att klara sig med det man har, en egenskap som står i skarp kontrast till de falska lärarnas materialistiska önskningar. (1Ti 6:8) Förnöjsamhet gör att man kan känna sig nöjd, lugn och glad när man tjänar Gud. (Se studienot till Flp 4:11.)

vi kan inte ta med oss något härifrån: Tanken som Paulus uttrycker i den här versen kom ofta fram i den grekisk-romerska världen och formulerades på många olika sätt. Men flera hundra år tidigare hade kung Salomo skrivit: ”Naken kommer man till världen, och naken ska man lämna den. Ingenting man har slitit ihop kan man ta med sig.” (Pre 5:15; se också Job 1:21; Ps 49:17.) Jesus framhöll något liknande i sin liknelse om den rike mannen. (Lu 12:16–21) Paulus använde den här tankeväckande sanningen för att uppmana de kristna att undvika girighet och materialism och i stället vara gudhängivna, eftersom det leder till förnöjsamhet. (1Ti 6:6, 8–10)

kläder: Eller möjligen ”tak över huvudet”. Det grekiska ordet betyder ordagrant ”något som täcker (skyddar)”. I den här versen verkar det syfta främst på kläder, men det kan också syfta på annat som skyler, till exempel ett hus.

de som går in för att bli rika: Paulus syftar inte på dem som har en flyktig önskan om att få mer pengar, utan på dem som är helt uppslukade av att bli rika. På grund av girighet tänker de inte klart. Alla kan bli uppslukade av att få mer pengar, både rika och fattiga.

drar ner människor i undergång och fördärv: De som är väldigt upptagna av att skaffa sig mer pengar kommer antagligen att skada sig själva fysiskt, känslomässigt och andligt. Det grekiska ordet för ”drar ner” syftar på att få något att sjunka till botten. Det används i bokstavlig bemärkelse i Lu 5:7, där en stor fångst med fisk nästan fick två båtar att sjunka. Ordet förmedlar tanken på att de som ”går in för att bli rika” inte kan undgå att ge efter för frestelser och falla offer för skadliga begär. Det kommer att dra ner dem och förstöra deras liv, eftersom det skadar deras vänskap med Jehova.

Kärleken till pengar: Paulus kallar den här kärleken ”en rot till allt ont” och kan ha anspelat på ett ordspråk som var välkänt på hans tid. Han fördömer inte pengar i sig, för det kan man ha nytta av. (Pre 7:12; 10:19) Det är kärleken till pengar som är farlig. I vers 5 visar Paulus att några falska lärare motiverades av kärlek till pengar, så det är inte konstigt att han tidigare skrivit att en tillsyningsman inte ska ”älska pengar”. (1Ti 3:1, 3 och studienot) Bibeln nämner andra saker som gör den här kärleken farlig. Den kan aldrig tillfredsställas. (Pre 5:10) Men ännu värre är att den kärleken kan hota kärleken till Gud och till och med tränga ut den. (Mt 6:24; se studienot till Lu 16:9.) Så kärleken till pengar är en rot, eller en orsak, till ”allt ont”, och den leder till ”mycket lidande” som Paulus talar om i slutet av den här versen.

orsakat sig själva: Eller ”genomborrat sig själva överallt med”. Paulus använder här ett grekiskt verb som förmedlar tanken på att genomborra något fullständigt med hjälp av upprepade hugg med ett stickvapen. Hans poäng är att man skadar sig själv väldigt illa om man låter kärleken till pengar bli den viktigaste drivkraften i livet. Det kommer att leda till ”mycket lidande”.

mycket lidande: Det grekiska ordet för ”lidande” kan syfta på stort känslomässigt, mentalt och andligt lidande, kanske på grund av dåligt samvete. Kärleken till pengar skapade ”mycket lidande” för Judas Iskariot. Den styrde honom och fick honom att gå så långt som att stjäla och till och med förråda Jesus Kristus. (Mt 26:14–16; Joh 12:6) Judas gick från att vara en trogen apostel till att kallas ”den som ska tillintetgöras”. (Se studienot till Joh 17:12.)

tjänare åt Gud: Eller ”människa som tillhör Gud”. Ordagrant ”gudsmänniska”. Paulus använder här ett uttryck som bara förekommer två gånger i de kristna grekiska skrifterna, här och i 2Ti 3:17. Men i de hebreiska skrifterna förekommer uttrycket ”gudsmänniska”, ”gudsman” eller ”den sanne Gudens man” omkring 70 gånger. De används om Guds profeter och andra särskilda representanter för Gud, till exempel Mose (5Mo 33:1), Samuel (1Sa 9:6, 10), David (Ne 12:24), Elia (1Ku 17:18, 24) och Elisa (2Ku 4:7, 9). Paulus kan ha använt det här uttrycket för att visa att Timoteus hade fått i uppdrag av Gud att tillrättavisa de falska lärarna i församlingen i Efesos. (1Ti 1:3, 4; 6:2b–10) Paulus kan också ha använt det i en mer allmän betydelse om en man eller kvinna som är helt inriktad på att göra Jehovas vilja och som lever och uppför sig enligt Bibeln. (Se studienot till 2Ti 3:17.)

Jaga efter: Det grekiska ord som används här betyder ”förfölja”, ”springa efter”. I överförd betydelse syftar det på att anstränga sig för att uppnå eller få något. Timoteus hade redan de egenskaper som Paulus nämner, men han behövde fortsätta att utveckla och slipa på dem. Det var något han behövde göra livet ut. Samtidigt uppmanar Paulus Timoteus att fly från sådant som är dåligt, till exempel de fällor som har med materialism att göra. (1Ti 6:9, 10) Det är tydligt att Paulus ser materialism som något skadligt och kristna egenskaper som något bra. Så han uppmanar Timoteus att fly från det ena och jaga efter det andra. (Mt 6:24; 1Kor 6:18 och studienot; 10:14; 2Ti 2:22)

Jaga efter rättfärdighet: I listan över egenskaper som Paulus uppmanar Timoteus att jaga efter nämner han rättfärdighet först. (Se också 2Ti 2:22.) Timoteus var en överlämnad, smord kristen, så han hade redan förklarats rättfärdig. (Rom 5:1) Men han behövde fortfarande anstränga sig för att vara rättfärdig och göra sitt bästa för att leva efter Guds normer för rätt och fel. (Se Ordförklaringar under ”Rättfärdighet”; se också studienot till Ef 6:14.)

gudhängivenhet: Läs mer om ordet ”gudhängivenhet” i studienoten till 1Ti 4:7; se också studienot till 1Ti 2:2.

Kämpa trons goda kamp: Det grekiska verb och det grekiska substantiv som här har återgetts med ”kämpa” och ”kamp” användes om idrottare som kämpade för att vinna tävlingar. (Se studienoter till Lu 13:24; 1Kor 9:25.) Paulus vill alltså betona att de kristna måste kämpa för sin tro på Jehova Gud och försvara den sanning som uppenbaras i Bibeln. Den här kampen är verkligen god, eller ädel. (Se studienoter till 2Ti 4:7.)

det eviga livet: Se studienot till 1Ti 6:19.

som vittnade … inför Pontius Pilatus: Eller ”som i egenskap av vittne … inför Pontius Pilatus”. Evangelierna visar att Jesus Kristus avgav ett muntligt vittnesbörd inför Pilatus. (Mt 27:11; Joh 18:33–38) Men uttrycket offentlig bekännelse kan inbegripa mer än det Jesus sa till Pilatus under deras korta samtal. (Se studienot till Rom 10:9.) Det är möjligt att Paulus syftar på allt det Jesus sa och gjorde när han ”i egenskap av vittne” lojalt höll ut under hela rättsprocessen mot honom och under hans avrättning. Jesus fantastiska exempel motiverade säkert Timoteus att fullgöra sitt uppdrag i Efesos.

vår Herre Jesus Kristus tydligt framträder: Det grekiska ord som har återgetts med ”framträder” (epifạneia) används i Bibeln i betydelsen ”uppenbarelse” eller ”manifestation av makt eller myndighet”. Det används om Jesus tid på jorden. (2Ti 1:10 och studienot) Ordet används också om olika händelser under hans närvaro som kung. (Se till exempel studienot till 2Th 2:8.) I det här sammanhanget syftar ordet på en bestämd tid i framtiden när det kommer att bli tydligt för alla att Jesus har fått en upphöjd och mäktig ställning i himlen. (Dan 2:44; 7:13, 14; 1Ti 6:15; 2Ti 4:1)

den lycklige och ende Makthavaren: Sammanhanget och ordalydelsen talar starkt för att Paulus syftar på Jesus Kristus. Paulus har precis talat om den tid då ”Jesus Kristus tydligt framträder”. (1Ti 6:14) Här sätter han Herren Jesus Kristus i kontrast till ofullkomliga, mänskliga makthavare. Det grekiska ord som återgetts med ”Makthavaren” (dynạstēs) kan syfta på en kung, men också på en myndighetsperson som är underordnad en kung, till exempel en furste. Ordet är en bra beskrivning av Jesus, som är kung under Jehovas myndighet. Jesus är den ende härskare som har fått ”makt och ära och ett rike” direkt från Jehova, och det är en uppfyllelse av Dan 7:14. Jesus styre är unikt, och därför kan han med rätta kallas den ”ende Makthavaren”. Han står över alla kungar eller herrar på jorden, även de kungar som regerade i Jehovas namn i Jerusalem. Jesus är alltså Kung och Herre över alla andra kungar och herrar. (Jämför Upp 17:14; 19:16.)

lycklige: Jesus är i högsta grad en lycklig makthavare eftersom han har Jehovas välsignelse och godkännande. (Flp 2:9–11) Han är ”den osynlige Gudens avbild”, så han återspeglar också glädjen hos sin Far, ”den lycklige Guden”. (Kol 1:15; 1Ti 1:11 och studienot; jämför Ord 8:30, 31.)

den ende som är odödlig: Här förklarar Paulus vidare hur Jesus skiljer sig från andra makthavare, kungar och herrar. (Se studienot till 1Ti 6:15.) Jehova uppväckte sin son som en andevarelse och gav honom odödligt liv. (Rom 6:9; 1Pe 3:18) Ingen kung eller herre före Jesus har någonsin fått en sådan gåva, så i den bemärkelsen är han den ende – han står över alla ofullkomliga, mänskliga makthavare. (Se studienot till 1Kor 15:53.)

som bor i ett otillgängligt ljus: När Jesus hade stigit upp till himlen satte han sig ”på Guds högra sida”. (Heb 10:12) Han bor hos källan till allt ljus och allt liv. (Ps 36:9) Och Jesus egen härlighet är så stark att ingen människa av kött och blod kan se den eller närma sig den. Jesus sa till sina efterföljare att de skulle se honom igen, men det skulle hända först efter att de hade fått liv i himlen som andevarelser. Då skulle de se honom i den härlighet han fått av Gud. (Joh 13:36; 14:19; 17:24)

Amen: Se studienot till Rom 1:25.

Säg åt: Eller ”Befall”. (Se studienot till 1Ti 1:5.)

dem som är rika i den här världsordningen: Satan har kontroll över den här orättfärdiga världsordningen, och därför pressas människor ofta att bli materialistiska. Så Paulus säger att rika kristna ska vara på sin vakt. (Rom 12:2; 2Kor 4:4) Jesus lärde ut att den här världsordningen skulle bli ersatt av en ny under Guds rikes styre. (Mk 10:30 och studienot; Lu 18:29, 30) Även Paulus talade om den världsordning ”som ska komma”. (Ef 1:21; 2:7) Därför uppmanar han de kristna att ”samla en bestående skatt åt sig som en god grund för framtiden”. (1Ti 6:19)

den här världsordningen: Eller ”den här tidsåldern (eran)”. Paulus syftar här på den orättfärdiga världsordning som Satan styr över. (Se studienoter till Mt 13:22; 2Kor 4:4; Gal 1:4.)

inte vara självsäkra: Det grekiska ordet för ”självsäkra” kan också återges med ”högmodiga”. Paulus uppmanar kristna som är rika att ha en balanserad syn på rikedomar. Någon som är rik kanske känner sig överlägsen andra. Men i Jehovas ögon gör inte pengar en person bättre än någon annan. (Ord 22:2; Mt 8:20; Jak 2:5)

inte sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom: Någon som är rik kan känna att hans pengar ger honom trygghet. Men Paulus framhåller att materiell rikedom i själva verket är opålitlig och osäker. Den kan bli en frestelse och en fälla (1Ti 6:9), och den kan plötsligt och oväntat försvinna (Ord 18:11; 23:4, 5).

som generöst ger oss allt för att vi ska njuta av det: I den här versen och i den följande använder Paulus en ordlek. Först säger han att de ”som är rika” inte ska sätta sitt hopp till ”något så osäkert som rikedom”, utan till Gud. Sedan påminner han de kristna om att Gud är källan till allt gott och att han ger dem ”generöst”, eller ”rikligt”, av allt för att de ska njuta av det. Det är självklart Jehovas andliga gåvor som ger dem störst glädje, tillfredsställelse och trygghet. (Mt 6:19–21, 33) Till sist uppmanar Paulus de kristna att ”vara rika på goda gärningar”, så att de kan ”gripa ett fast tag om det verkliga livet”. (1Ti 6:18, 19)

det verkliga livet: Paulus använder en ordalydelse som liknar den i 1Ti 6:12, där han uppmanar Timoteus: ”Grip ett fast tag om det eviga livet som du kallades till.” Så ”det verkliga livet” som Paulus nämner här och ”det eviga livet” syftar uppenbarligen på samma sak. (Se studienot till Joh 14:6.) Både Paulus och Timoteus förstod att Jehova, som är källan till liv, från början skapade människor med tanken att de skulle leva ett lyckligt och givande liv på jorden för evigt. (1Mo 1:28; 2:15–17) Ett liv som är kort och fullt av problem, sjukdom och sorg är å andra sidan meningslöst och frustrerande. (Job 14:1, 2; Ps 103:15, 16; Pre 1:2) De här faktorerna gör att både livet och materiella ägodelar är förknippade med osäkerhet. Paulus ville att hans medtroende som levde ”i den här världsordningen” skulle fokusera på att få ”det verkliga livet”, dvs. evigt liv fullt av glädje och frid. (1Ti 6:17)

värna om det som du har anförtrotts: Här kommer Paulus in på de bibliska sanningar som Timoteus hade anförtrotts. (1Th 2:4; 2Ti 1:14; jämför Rom 3:2 och studienot.) Uttrycket som har återgetts med ”det som du har anförtrotts” användes ibland om värdesaker som förvarades i en bank. Det kunde också syfta på föremål som någon fick i uppgift att ta hand om, och det hittar man några exempel på i den grekiska Septuaginta-översättningen. (3Mo 6:2, 4 [5:21, 23, LXX]) Timoteus skulle värna om det heliga budskapet, inte genom att gömma undan det på en säker plats, utan genom att förmedla det till andra på ett korrekt sätt när han undervisade. (2Ti 2:2) Han skulle på det sättet värna om värdefulla sanningar, dvs. skydda dem från att bli förändrade eller förvrängda av dem som förde fram ”tomt prat” och spred ”det som felaktigt kallas kunskap”.

tomt prat: Ordagrant ”tomt ljud”. Paulus använder här ett grekiskt uttryck som betyder ”prat som inte har något värde”, och några bibelöversättare har återgett det med ”tomma floskler” och ”meningslösa diskussioner”. Sådant prat grundades på spekulationer och inte på pålitliga sanningar i Guds ord. Det var tomt i den bemärkelsen att det inte hade något värde för att stärka tron. (1Ti 1:6; 2Ti 4:4; Tit 3:9) Men ännu värre är att sådant prat ofta kränker det som är heligt, dvs. att det är hädiskt och respektlöst. De som var upptagna av sådana diskussioner bytte ut sanningarna i Guds ord mot människors uppfattningar. Paulus sa att Timoteus inte skulle ha något med sådant prat att göra. (1Ti 4:7 och studienot; 2Ti 2:16)

det som felaktigt kallas kunskap: Kunskapen som Paulus talar om här förtjänar inte att kallas kunskap. Han säger att det bara är ett bedrägeri. Den har ingen grund i Guds ord. Den består av motstridiga idéer och argument, som till och med är i strid med inspirerade skrifter. I det här brevet har Paulus gång på gång varnat Timoteus för falska lärares tomma prat. De vill bara briljera med sin kunskap och försöker påverka församlingen och skapa splittring. (1Ti 1:4, 7; 4:1–3, 7; 6:3–6) Några höll fast vid falska idéer om kunskap (grekiska: gnọ̄sis) också efter Paulus tid. Vissa grupper av avfälliga kristna på 100-talet kallade sig själva för gnostiker, dvs. ”de som har kunskap”. (Se studienot till Joh 1:14.)