Andra Krönikeboken 18:1–34
18 Jehosạfat hade rikedom och ära i överflöd,+ men han ingick en äktenskapsallians med Ahab.+
2 Så efter några år besökte han Ahab i Samaria,+ och Ahab offrade en stor mängd får och kor för honom och för folket han hade med sig. Och Ahab uppmanade* honom att dra ut mot Ramot-Gilead.+
3 Ahab, Israels kung, frågade Jehosạfat, Judas kung: ”Följer du med mig till Ramot-Gilead?” Då svarade han: ”Jag är som du. Mitt folk är ditt folk, och vi ska stödja dig i kriget.”
4 Sedan tillade Jehosạfat: ”Men jag ber dig, fråga först Jehova om råd.”+
5 Då kallade Israels kung samman profeterna, 400 män, och frågade dem: ”Ska vi dra ut i krig mot Ramot-Gilead, eller ska jag låta bli?” De sa: ”Dra ut, och den sanne Guden ska ge staden i kungens hand.”
6 Då frågade Jehosạfat: ”Finns det ingen profet åt Jehova här?+ I så fall kan vi väl fråga genom honom också.”+
7 Israels kung svarade Jehosạfat: ”Det finns ytterligare en man+ som kan hjälpa oss att fråga Jehova, men jag hatar honom, för när han profeterar om mig är det aldrig något positivt, utan alltid negativt.+ Det är Mikaja, Jimlas son.” Men Jehosạfat sa: ”Så får kungen inte säga.”
8 Då kallade Israels kung till sig en hovman och sa: ”Skynda dig och hämta Mikaja, Jimlas son.”+
9 Nu satt Israels kung och Jehosạfat, Judas kung, i sina kungliga skrudar på var sin tron på tröskplatsen. De satt där vid ingången till Samarias stadsport, och alla profeterna profeterade inför dem.
10 Sidkia, Kenaạnas son, tillverkade horn av järn åt sig och sa: ”Så här säger Jehova: ’Med de här ska du stånga araméerna tills du har utplånat dem.’”
11 Alla de andra profeterna profeterade likadant och sa: ”Dra upp till Ramot-Gilead! Du kommer att bli framgångsrik,+ och Jehova kommer att ge staden i kungens hand.”
12 Budbäraren som hade gått för att hämta Mikaja sa till honom: ”Lyssna på mig nu! Alla profeter har bara framfört goda budskap till kungen. Låt därför ditt budskap vara som deras,+ och lova honom framgång.”+
13 Men Mikaja sa: ”Så sant Jehova lever, jag framför bara det som min Gud säger.”+
14 Mikaja kom inför kungen, och kungen frågade: ”Mikaja, ska vi dra ut i krig mot Ramot-Gilead, eller ska jag låta bli?” ”Dra ut!” svarade han direkt. ”Du kommer att bli framgångsrik, och de ska ges i er hand.”
15 Då sa kungen till honom: ”Hur många gånger måste jag få dig att gå ed på att bara säga mig sanningen i Jehovas namn?”
16 Mikaja sa: ”Jag ser alla israeliter skingrade på bergen, som får utan herde.+ Jehova sa: ’De har ingen herre. Låt var och en återvända hem i frid.’”
17 Då sa Israels kung till Jehosạfat: ”Vad var det jag sa? Jag sa ju att han inte skulle profetera något positivt om mig, bara negativt.”+
18 Mikaja fortsatte: ”Hör Jehovas ord. Jag såg Jehova sitta på sin tron,+ och himlens hela armé+ stod på hans högra och vänstra sida.+
19 Och Jehova sa: ’Vem vill lura Ahab, Israels kung, så att han drar ut mot Ramot-Gilead och stupar där?’ Och den ene sa en sak, och den andre en annan.
20 Då kom en ande*+ fram och ställde sig inför Jehova och sa: ’Jag ska lura honom.’ ’Hur då?’ frågade Jehova.
21 Han svarade: ’Jag ska gå ut och bli en lögnens ande i alla hans profeters mun.’ Då sa han: ’Du får lura honom, och du kommer att lyckas. Gå i väg och gör så.’
22 Nu har Jehova lagt en lögnens ande i dessa profeters mun.+ Men sanningen är att Jehova har bestämt att du ska drabbas av olycka.”
23 Sidkia,+ Kenaạnas son, gick då fram och gav Mikaja+ en örfil+ och sa: ”Menar du att Jehovas ande har lämnat mig* för att tala med dig i stället?”+
24 Mikaja svarade: ”Det kommer du att få se när du går in i det innersta rummet för att gömma dig.”
25 Då sa Israels kung: ”Ta Mikaja och överlämna honom till Amon, stadsföreståndaren, och till Joas, kungens son.
26 Säg till dem att detta är kungens order: ’Sätt den här mannen i fängelse+ på en minimal ranson bröd och vatten tills jag har kommit välbehållen tillbaka.’”
27 Men Mikaja sa: ”Om du skulle komma tillbaka välbehållen, så har Jehova inte talat med mig.”+ Och han avslutade: ”Kom ihåg detta, alla folk.”
28 Israels kung och Jehosạfat, Judas kung, marscherade sedan mot Ramot-Gilead.+
29 Israels kung sa till Jehosạfat: ”Jag ska dra ut i striden förklädd, men du kan bära dina kungliga kläder.” Så Israels kung förklädde sig, och de drog ut i striden.
30 Nu hade Arams kung gett sina vagnsbefäl denna befallning: ”Ni ska inte strida mot någon, varken soldat eller befäl, bara mot Israels kung.”
31 Och när vagnsbefälen fick syn på Jehosạfat tänkte de: ”Där är Israels kung!” Så de riktade in striden mot honom, och Jehosạfat började ropa på hjälp.+ Då hjälpte Jehova honom och ledde bort dem från honom.
32 När vagnsbefälen upptäckte att han inte var Israels kung avbröt de genast jakten.
33 Men en man sköt i väg en pil på måfå och träffade Ahab, Israels kung, i en skarv på pansarskjortan. Då sa kungen till vagnföraren: ”Vänd tillbaka och ta mig bort från striden,* för jag är svårt sårad.”+
34 Striden rasade hela den dagen, och man höll Israels kung stående i vagnen, vänd mot araméerna, ända till kvällen. När solen gick ner dog han.+
Fotnoter
^ Eller ”övertalade”.
^ Eller ”en ängel”.
^ Ordagrant ”Var gick Jehovas ande ifrån mig”.
^ Ordagrant ”lägret”.