Andra Krönikeboken 33:1–25
33 Manasse+ var 12 år när han blev kung, och han regerade 55 år i Jerusalem.+
2 Han gjorde det som var ont i Jehovas ögon och tog efter de avskyvärda sederna hos de folk som Jehova hade drivit bort inför israeliterna.+
3 Han byggde upp de offerhöjder som hans far Hiskia hade rivit ner+ och uppförde altaren åt baalsgudarna och gjorde heliga pålar.* Och han böjde sig ner för himlens hela här* och tillbad den.+
4 Han byggde också altaren+ i Jehovas hus, trots att Jehova hade sagt: ”I Jerusalem ska mitt namn vara för alltid.”+
5 Och han byggde altaren åt himlens hela här på de två förgårdarna till Jehovas hus.+
6 Han offrade sina söner i eld+ i Hinnoms sons dal,+ han använde sig av magi,+ spådom och svartkonst, och han utsåg andemedier och spåmän.*+ Manasse gjorde mycket som var ont i Jehovas ögon och kränkte honom.
7 Den skulpterade avgudabilden som han hade gjort ställde han i den sanne Gudens hus,+ trots att Gud hade sagt till David och hans son Salomo: ”Vid det här huset och vid Jerusalem, som jag har utvalt från alla Israels stammar, ska jag fästa mitt namn för alltid.+
8 Och jag ska aldrig mer driva bort Israel från det land som jag gav deras förfäder, förutsatt att de noga håller allt som jag befallt dem, hela lagen och alla de föreskrifter och stadgar* som de fått genom Mose.”
9 Men Manasse förledde invånarna i Juda och Jerusalem så att de handlade värre än de folk som Jehova hade utplånat inför israeliterna.+
10 Jehova fortsatte att tala till Manasse och hans folk, men de lyssnade inte.+
11 Så Jehova såg till att Assyriens kungs befälhavare drog ut mot dem, och de tillfångatog Manasse, satte krokar i honom* och band honom med två kopparbojor och förde honom till Babylon.
12 I sin svåra situation vädjade han till Jehova, sin Gud,* och han ödmjukade sig mycket inför sina förfäders Gud.
13 Manasse fortsatte att be till Gud, och Gud rördes av hans innerliga bön. Han lyssnade på hans vädjan om barmhärtighet och lät honom komma tillbaka till Jerusalem och få tillbaka makten.+ Då insåg Manasse att Jehova är den sanne Guden.+
14 Efter det byggde han en yttre mur till Davidsstaden+ väster om Gihon+ i dalen, ända bort till Fiskporten,+ och därifrån fortsatte den runt till Ofel.+ Och han gjorde den mycket hög. Han tillsatte också befäl i alla befästa städer i Juda.
15 Han tog bort de utländska gudarna och avgudabilden från Jehovas hus+ och även altarna som han hade uppfört i Jerusalem och på berget med Jehovas hus.+ Sedan kastade han dem utanför staden.
16 Han gjorde också i ordning Jehovas altare+ och började offra gemenskapsoffer+ och tackoffer+ på det, och han uppmanade Juda att tjäna Jehova, Israels Gud.
17 Ändå fortsatte folket att offra på offerhöjderna, men bara åt Jehova, sin Gud.
18 Manasses historia i övrigt, hans bön till sin Gud och allt som synskådarna sa till honom i Jehovas, Israels Guds, namn, har nedtecknats i Israels kungars historia.
19 Och hans bön+ och bönesvaret han fick, hans synder och hans svek,+ platserna där han byggde offerhöjder och ställde upp heliga pålar*+ och avgudabilder innan han ödmjukade sig, allt det är nedskrivet av hans synskådare.
20 Sedan gick Manasse till vila hos sina förfäder, och man begravde honom vid hans hus. Hans son Amon efterträdde honom som kung.+
21 Amon+ var 22 år när han blev kung, och han regerade två år i Jerusalem.+
22 Han gjorde det som var ont i Jehovas ögon, precis som hans far Manasse hade gjort.+ Han offrade åt alla avgudabilder som hans far Manasse hade tillverkat+ och tillbad dem.
23 Men Amon ödmjukade sig inte inför Jehova+ som hans far Manasse hade gjort.+ I stället lät han skulden växa.
24 Till sist anstiftade hans tjänare en sammansvärjning+ och dödade honom i hans palats.
25 Men folket i landet slog ihjäl alla som hade konspirerat mot kung Amon.+ Sedan gjorde de hans son Josịa+ till kung i hans ställe.
Fotnoter
^ Se Ordförklaringar.
^ Syftar på himlakropparna.
^ Eller ”spåkvinnor”.
^ Eller ”rättsliga beslut”.
^ Eller möjligen ”tillfångatog Manasse i hålorna”.
^ Eller ”blidkade han Jehovas, sin Guds, ansikte”.
^ Se Ordförklaringar.