Andra Krönikeboken 7:1–22
7 När Salomo hade avslutat sin bön+ kom eld ner från himlen+ och förtärde brännoffret och slaktoffren, och Jehovas härlighet uppfyllde huset.+
2 Prästerna kunde inte gå in i Jehovas hus, eftersom Jehovas härlighet hade uppfyllt Jehovas hus.+
3 Och alla israeliter såg när elden kom ner och att Jehovas härlighet var över huset, och de föll på knä och bugade sig med ansiktet mot stenläggningen och tackade Jehova, ”för han är god, hans lojala kärlek varar för evigt”.
4 Sedan offrade kungen och hela folket inför Jehova.+
5 Kung Salomo offrade 22 000 tjurar och 120 000 får. Så invigde kungen och hela folket den sanne Gudens hus.+
6 Prästerna stod på sina poster, och det gjorde även de leviter som stod med instrumenten som användes för att ackompanjera sången till Jehova.+ (Kung David hade gjort dessa instrument för att frambära tack till Jehova, ”för hans lojala kärlek varar för evigt”, när David lovprisade med dem.*) Och prästerna blåste i trumpeterna+ framför dem medan alla israeliterna stod upp.
7 Sedan helgade Salomo den mellersta delen av förgården som var framför Jehovas hus, för där skulle han frambära brännoffren+ och fettstyckena av gemenskapsoffren. Kopparaltaret+ som Salomo hade gjort var nämligen för litet för att rymma brännoffren, sädesoffren+ och fettstyckena.+
8 Sedan firade Salomo högtiden i sju dagar+ tillsammans med alla israeliter. Det var en mycket stor församling som hade kommit från ett område som sträckte sig ända från Lebo-Hamat* till Egyptens flodbädd.*+
9 Men på åttonde dagen* höll de en högtidlig sammankomst,+ för de hade firat invigningen av altaret i sju dagar och högtiden i sju dagar.
10 På 23:e dagen i sjunde månaden skickade han i väg folket, och de gick hem, glada+ och upprymda över all godhet som Jehova hade visat David, Salomo och sitt folk Israel.+
11 Salomo färdigställde alltså Jehovas hus och kungens palats.+ Han lyckades med allt som han hade planerat att göra i samband med Jehovas hus och sitt eget palats.+
12 Då visade sig Jehova för Salomo+ om natten och sa: ”Jag har hört din bön, och jag har utvalt denna plats åt mig till offerhus.+
13 När jag tillsluter himlen så att det inte faller något regn, när jag befaller gräshopporna att fördärva landet och när jag låter mitt folk drabbas av pest,
14 och mitt folk, som mitt namn har nämnts över,+ då ödmjukar sig+ och ber och söker mitt ansikte och vänder om från sina onda vägar,+ ska jag höra det i himlen och förlåta deras synd och läka deras land.+
15 Nu ska mina ögon och öron vara vända mot de böner som frambärs på denna plats.+
16 Och nu har jag utvalt och helgat detta hus för att mitt namn ska vara där för all framtid.+ Mina ögon och mitt hjärta kommer alltid att vara där.+
17 Om du, precis som din far David, vandrar inför mig och gör allt som jag har befallt dig, och om du rättar dig efter mina förordningar och domar,+
18 då ska jag befästa din kungatron,+ på samma sätt som jag ingick ett förbund med din far David,+ när jag sa: ’Det ska alltid sitta en man från din släktlinje som härskare över Israel.’+
19 Men om ni vänder er bort och överger mina stadgar och bud, som jag har gett er, och börjar tillbe andra gudar och böjer er ner för dem,+
20 då ska jag rycka upp Israel från mitt land som jag har gett dem,+ och jag ska förkasta det hus som jag har helgat åt mitt namn och göra det till något föraktat* och något förlöjligat bland alla folk.+
21 Då kommer detta hus att bli en ruinhög. Alla som går förbi ska stirra förundrat+ och fråga: ’Varför har Jehova gjort så mot det här landet och det här huset?’+
22 Då ska man säga: ’Det är för att de övergav Jehova,+ sina förfäders Gud, som förde dem ut ur Egypten.+ De valde andra gudar, som de böjde sig ner inför och tillbad.+ Därför har han låtit dem drabbas av all denna olycka.’”+
Fotnoter
^ Syftar förmodligen på leviterna.
^ Eller ”ingången mot Hamat”.
^ Eller ”wadi”.
^ Dvs. dagen efter högtiden, den 15:e dagen.
^ Ordagrant ”ett ordspråk”.