A. INTRODUKTION (1:1–11)

• Paulus inledande hälsning (1:1, 2)

• Tröst från all trösts Gud (1:3–7)

• Paulus var nära döden i provinsen Asia (1:8–11)

B. PAULUS FÖRSÄKRAR DE KRISTNA I KORINTH OM ATT HAN ÄLSKAR DEM OCH BESKRIVER SIN TJÄNST (1:12–7:16)

• 1. Ändring i Paulus resplaner (1:12–24)

  • Paulus beskriver hur han har uppfört sig mot korinthierna (1:12–14)

  • Paulus bemöter anklagelsen om att han skulle vara opålitlig (1:15–24)

• 2. Paulus bryr sig om hur det går för de kristna i Korinth (2:1–13)

  • Paulus önskan att förmedla glädje till korinthierna (2:1–4)

  • En syndare blir förlåten och återupptagen i församlingen (2:5–11)

  • Paulus kunde inte hitta Titus i Troas och kunde därför inte sluta oroa sig (2:12, 13)

• 3. Paulus och hans medarbetares ärofulla tjänst (2:14–4:6)

  • Förkunnandet är ett triumftåg (2:14–17)

  • Rekommendationsbrev (3:1–3)

  • Gud gör de kristna kvalificerade att vara tjänare åt det nya förbundet (3:4–6)

  • Det nya förbundets överväldigande härlighet (3:7–18)

  • Tjänsten upplyser människor med den härliga kunskapen om Gud (4:1–6)

• 4. Paulus och hans medarbetare är som lerkärl och får utstå mycket (4:7–18)

  • Med hjälp av kraft som är över det normala kan man uthärda svårigheter (4:7–15)

  • Prövningar är tillfälliga, men härligheten som de leder till är evig (4:16–18)

• 5. Paulus längtar efter sin himmelska belöning (5:1–10)

  • Den himmelska kroppen är överlägsen (5:1–5)

  • Medan smorda kristna fortfarande är på jorden låter de sig ledas av tro, inte av det de ser (5:6–10)

• 6. Försoningens tjänst (5:11–6:2)

  • Kristus kärlek tvingar de kristna (5:11–15)

  • Smorda kristna som är i gemenskap med Kristus är en ny skapelse (5:16–19)

  • Ambassadörer för Kristus ber: ”Bli försonade med Gud” (5:20, 21)

  • Syftet med Guds generösa omtanke får inte förfelas (6:1, 2)

• 7. Paulus beskriver sin tjänst (6:3–13)

  • Hur kristna visar att de är Guds tjänare (6:3–10)

  • Paulus varma känslor för sina medtroende i Korinth (6:11–13)

• 8. Varnar för andlig orenhet och avgudadyrkan (6:14–7:1)

  • ”Bli inte ojämnt sammanokade” (6:14–18)

  • Rena sig från allt som förorenar kropp och sinne (7:1)

• 9. Paulus glädje över korinthierna (7:2–16)

  • Paulus är stolt över sina medtroende i Korinth (7:2–4)

  • Paulus blev tröstad av Titus besök och goda rapport (7:5–7)

  • Bedrövelse på ett sätt som Gud vill och sinnesändring leder till räddning (7:8–13a)

  • Paulus är glad över att Titus och de kristna i Korinth har ett så fint förhållande (7:13b–16)

C. EN INSAMLING FÖR ATT HJÄLPA FATTIGA MEDTROENDE I JUDEEN (8:1–9:15)

• De kristna i Makedonien är ett exempel för korinthierna när det gäller generositet (8:1–7)

• Paulus vill att det ska bli ”en utjämning” (8:8–15)

• Titus ska resa till Korinth för att hjälpa till med insamlingen (8:16–24)

• Vikten av att vara redo (9:1–5)

• Paulus uppmuntrar till givmildhet: ”Gud älskar en glad givare” (9:6–14)

• Guds ”enastående fria gåva” (9:15)

D. ARGUMENT FÖR ATT MOTVERKA PÅVERKAN FRÅN FALSKA APOSTLAR (10:1–12:21)

• 1. Paulus försvarar sin tjänst (10:1–18)

  • Våra vapen är inte fysiska, utan vi har kraftfulla vapen från Gud (10:1–6)

  • Paulus svarar på anklagelserna om att han är vek (10:7–12)

  • Paulus skryter inte över sådant som har blivit uträttat utanför hans tilldelade område (10:13–18)

• 2. Paulus och Korinths ”superapostlar” (11:1–15)

  • Paulus vakar lika svartsjukt som Gud; han vill föra fram de kristna i Korinth som ”en ren jungfru” åt Kristus (11:1–5)

  • Paulus beslutsamhet att inte bli en belastning för någon (11:6–15)

• 3. Paulus strapatser som apostel (11:16–33)

• 4. Paulus syner och hans ”törntagg i köttet” (12:1–21)

  • Syn av tredje himlen och paradiset (12:1–7a)

  • Paulus talar om sin ”törntagg i köttet” och Guds generösa omtanke (12:7b–10)

  • Paulus är inte sämre än Korinths ”superapostlar” (12:11–13)

  • Paulus oro för korinthierna (12:14–21)

E. PAULUS AVSLUTANDE ORD TILL KORINTHIERNA (13:1–14)

• Paulus uppmanar korinthierna att granska sig själva (13:1–10)

• Avslutande uppmaningar och hälsningar (13:11–14)