Paulus skrev sitt första inspirerade brev till de kristna i Korinth omkring år 55 v.t. Han skickade sedan Titus till Korinth för att hjälpa till med insamlingen av nödhjälpen till de heliga i Judeen. Paulus kan ha varit väldigt angelägen om att få träffa Titus för att höra hur de kristna i Korinth reagerade på brevet. (2Kor 2:13; 8:1–6; 12:17, 18) Paulus träffade Titus i Makedonien och fick en bra rapport, och det gjorde att hans kärlek till sina medtroende ökade. Så bara några månader efter att han skrev sitt första inspirerade brev till de kristna i Korinth skriver han nu ett andra brev till dem. (2Kor 6:11; 7:5–7) Han berömmer dem för att de följde råden i hans förra brev. (2Kor 7:8–12)

I sitt andra brev påminner Paulus dem bland annat om att Gud tröstar sitt folk (2Kor 1:3, 4), gör dem kvalificerade att vara tjänare åt ett nytt förbund (2Kor 2:16, 17; 3:5, 6) och ger dem kraft att utföra tjänsten (2Kor 4:1, 7–18). Paulus framhåller också att sanna kristna måste vara andligt, moraliskt och fysiskt rena (2Kor 7:1) och att Guds tjänare har nytta av att vara generösa (2Kor 9:6, 7).

Något som bekymrade Paulus och som bidrog till att han skrev till korinthierna igen var att det i församlingen fanns några som han kallade ”superapostlar”. Han beskriver dem också som ”falska apostlar, bedragare”. (2Kor 11:5, 13, 14) Den relativt nybildade församlingens andliga välfärd var i fara, och Paulus myndighet som apostel var ifrågasatt. (2Kor 12:11, 12) Hans andra inspirerade brev till korinthierna fyllde därför ett viktigt behov.

Precis som i många andra av sina brev underbygger Paulus sina argument med citat från de hebreiska skrifterna. Han visade till exempel att Guds inställning till andlig renhet alltid hade varit densamma genom att citera från eller anspela på skriftställen som 3Mo 26:11, 12; 2Sa 7:14; Jes 43:6; 52:11 och Hos 1:10. (2Kor 6:14–18) Han visade att Guds tjänare förr i tiden hade varit noga med att dela med sig materiellt och att Jehova tycker om när hans tjänare är generösa. (Ps 112:9; 2Kor 9:9) Paulus hänvisade också till principen i lagen att det krävdes två eller tre vittnen för att en sak skulle kunna fastställas, och han visade att samma princip gällde i den kristna församlingen. (5Mo 19:15; 2Kor 13:1) De här och andra hänvisningar till de hebreiska skrifterna kan öka vår förståelse av de avsnitten och hjälpa oss att se hur vi kan tillämpa de underliggande principerna.

Det råder inget tvivel om att 2 Korinthierna, tillsammans med 1 Korinthierna och andra brev som Paulus har skrivit, är en del av Bibelns kanon. (Se ”Introduktion till 1 Korinthierna”.)