Andra Kungaboken 16:1–20
16 Under Pekas, Remạljas sons, 17:e år blev Ahas+ kung. Han var son till Jotam, Judas kung.
2 Ahas var 20 år när han blev kung, och han regerade 16 år i Jerusalem. Han gjorde inte det som var rätt i Jehovas, sin Guds, ögon, som hans förfader David hade gjort.+
3 I stället följde han i Israels kungars fotspår+ och offrade till och med sin egen son i eld.*+ Han tog efter de avskyvärda sederna hos de folk+ som Jehova hade drivit bort inför israeliterna.
4 Han offrade och sände upp offerrök på offerhöjderna,+ på kullarna och under varje grönskande träd.+
5 Det var vid den tiden som Arams kung Resin och Israels kung Peka, Remạljas son, drog upp och angrep Jerusalem+ och stängde inne Ahas, men de lyckades inte inta staden.
6 Samtidigt gav Resin, Arams kung, tillbaka Elat+ till Edom, efter att han hade drivit bort judarna* från Elat. Edoméerna kom och bosatte sig i Elat, och där bor de än i dag.
7 Då sände Ahas budbärare till Tịglat-Pilẹser,+ Assyriens kung, med följande meddelande: ”Jag är din tjänare och din son. Kom och rädda mig från Arams kung och Israels kung, som angriper mig.”
8 Ahas tog silvret och guldet som fanns i Jehovas hus och i skattkamrarna i kungens palats och skickade en muta till Assyriens kung.+
9 Assyriens kung gjorde som han hade blivit ombedd och drog ut mot Damaskus, intog staden, förde folket i landsflykt till Kir+ och lät döda Resin.+
10 Sedan gav sig kung Ahas i väg till Damaskus för att träffa Tịglat-Pilẹser, Assyriens kung. När Ahas fick se det altare som fanns i Damaskus skickade han en ritning till prästen Urịja som visade hur det såg ut och hur det var byggt.+
11 Prästen Urịja+ byggde ett altare+ helt enligt de anvisningar som kung Ahas hade skickat från Damaskus. Och Urịja färdigställde det innan Ahas kom tillbaka från Damaskus.
12 När kungen anlände från Damaskus och fick se altaret gick han fram och offrade på det.+
13 På detta altare brände han sina brännoffer och sädesoffer. Han bar också fram sina dryckesoffer och stänkte blodet från sina gemenskapsoffer på det.
14 Sedan flyttade Ahas kopparaltaret+ som stod inför Jehova från dess plats framför huset, från platsen mellan sitt eget altare och Jehovas hus, och ställde det norr om sitt eget altare.
15 Kung Ahas befallde prästen Urịja:+ ”På det stora altaret ska du bränna morgonens brännoffer,+ kvällens sädesoffer,+ kungens brännoffer och sädesoffer samt hela folkets brännoffer, sädesoffer och dryckesoffer. Du ska också stänka allt blod från brännoffren och de andra offren på det. När det gäller kopparaltaret återkommer jag till vad som ska göras med det.”
16 Och prästen Urịja gjorde precis som kung Ahas hade befallt.+
17 Kung Ahas högg vagnarnas* sidopaneler+ i bitar och lyfte bort karen från dem.+ Och han tog ner havet från koppartjurarna+ och ställde det på ett underlag av sten.+
18 På grund av Assyriens kung flyttade han den takförsedda gången som användes på sabbaten och som hade byggts vid huset, och han tog bort kungens yttre ingång till Jehovas hus.
19 Ahas historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan över Judas kungars historia.+
20 Ahas gick till vila hos sina förfäder och blev begravd bland sina förfäder i Davidsstaden. Hans son Hiskia*+ efterträdde honom som kung.
Fotnoter
^ Ordagrant ”lät sin egen son gå genom eld”.
^ Eller ”Judas män”.
^ Eller ”karvagnarnas”.
^ Betyder ”Jehova styrker”.