Andra Moseboken 18:1–27
18 Jetro, prästen i Midjan, Moses svärfar,+ fick höra om allt som Gud hade gjort för Mose och för sitt folk Israel, hur Jehova hade fört Israel ut ur Egypten.+
2 Jetro hade tagit emot Moses hustru Sippọra när hon skickades hem
3 tillsammans med sina två söner.+ Den ene hade fått namnet Gersom,*+ för Mose sa: ”Jag är en invandrare som bor i ett främmande land.”
4 Den andre sonen hade fått namnet Eliẹser,* för Mose sa: ”Min fars Gud är min hjälpare, han räddade mig från faraos svärd.”+
5 Så Jetro, Moses svärfar, och Moses söner och hans hustru kom till honom i vildmarken där han hade slagit läger vid den sanne Gudens berg.+
6 Jetro sände följande bud till Mose: ”Jag, din svärfar Jetro,+ är på väg till dig tillsammans med din hustru och dina två söner.”
7 Mose gick genast ut för att möta sin svärfar, och han bugade sig och hälsade honom med en kyss. När de hade hälsat gick de in i tältet.
8 Mose berättade för sin svärfar om allt som Jehova hade gjort med farao och egyptierna för israeliternas skull,+ om alla svårigheter som drabbat dem längs vägen+ och om hur Jehova hade befriat dem.
9 Jetro gladde sig över allt det goda som Jehova hade gjort för israeliterna när han räddade dem från egyptierna.*
10 Jetro sa: ”Prisa Jehova, som har befriat er från Egypten och från farao och som har räddat folket från Egyptens förtryck.
11 Nu vet jag att Jehova är större än alla andra gudar,+ med tanke på vad han gjorde med dem som handlade arrogant mot hans folk.”
12 Sedan kom Jetro, Moses svärfar, med ett brännoffer och andra offer åt Gud. Och Aron och alla äldste i Israel kom för att äta en måltid tillsammans med honom inför den sanne Guden.
13 Nästa dag satte sig Mose som vanligt som domare för folket. Och folket fortsatte komma, och de stod där inför honom från morgon till kväll.
14 När Moses svärfar såg allt han gjorde för folket sa han: ”Varför gör du så här? Varför sitter du här ensam med allt folk inför dig från morgon till kväll?”
15 Mose svarade: ”Folket kommer till mig för att få vägledning från Gud.
16 När en tvist uppstår kommer man till mig. Jag dömer mellan parterna och berättar för dem om den sanne Gudens lagar och beslut.”+
17 Moses svärfar sa till honom: ”Det här är inte det bästa sättet att göra det på.
18 Du sliter ut både dig själv och alla som kommer hit. Det är en alldeles för tung uppgift som du inte borde sköta ensam.
19 Lyssna på mig. Jag ska ge dig ett råd, och Gud kommer att vara med dig.+ Du ska representera folket inför den sanne Guden+ och lägga fram deras rättssaker inför honom.+
20 Du ska undervisa dem om vilka lagar och förordningar som gäller,+ och du ska berätta för dem vilken väg de ska vandra på och vad de ska göra.
21 Men välj ut några lämpliga män bland folket+ som har djup respekt för Gud, ärliga och pålitliga män.+ Sätt dem som ledare för grupper på tusen, grupper på hundra, grupper på femtio och grupper på tio.+
22 De ska döma folket när det uppstår en tvist.* Alla svåra fall ska de lämna över till dig,+ men enklare fall kan de avgöra själva. Dela på bördan, så underlättar det för dig.+
23 Om du gör så och Gud godkänner det kommer du inte att slita ut dig, och alla som är här kan gå hem nöjda.”
24 Mose lyssnade på sin svärfar och gjorde direkt som han hade sagt.
25 Mose valde ut skickliga män bland israeliterna och utnämnde dem till överhuvuden för folket, till ledare för grupper på tusen, på hundra, på femtio och på tio.
26 Och de dömde folket när det uppstod en tvist. Alla svåra fall överlämnade de till Mose,+ men enklare fall avgjorde de själva.
27 Sedan tog Mose farväl av sin svärfar,+ som återvände till sitt land.
Fotnoter
^ Betyder ”en invandrare där”.
^ Betyder ”min Gud är hjälpare”.
^ Ordagrant ”ur Egyptens hand”.
^ Ordagrant ”varje gång”.