Andra Moseboken 2:1–25
2 Vid den tiden gifte sig en levitisk man med en kvinna som också var av Levis stam.+
2 Och kvinnan blev med barn och fick en pojke. När hon såg hur fin han var höll hon honom gömd i tre månader.+
3 Till slut kunde hon inte gömma honom längre,+ så hon tog en papyruskorg,* tätade den med tjära* och lade barnet i den. Sedan satte hon ut den i vassen vid Nilens strand.
4 Och hans syster+ ställde sig en bit därifrån för att se vad som skulle hända med honom.
5 Faraos dotter kom ner för att bada i Nilen, och hennes hovdamer gick längs floden. Hon fick syn på korgen i vassen och skickade genast ut sin slavinna för att hämta den.+
6 När faraos dotter öppnade korgen fick hon se pojken, som låg och grät. Då tyckte hon synd om honom, och hon sa: ”Det här måste vara ett av hebréernas barn.”
7 Pojkens syster sa då till faraos dotter: ”Ska jag ordna så att en hebreisk kvinna ammar barnet åt dig?”
8 ”Ja, gör det!” svarade faraos dotter. Flickan gick direkt och hämtade pojkens mamma.+
9 Faraos dotter sa då till kvinnan: ”Ta med dig barnet och amma det åt mig. Jag betalar dig för det.” Så hon tog med barnet hem och ammade det.
10 När pojken blev äldre förde hon honom till faraos dotter, och han betraktades som hennes son.+ Hon gav honom namnet Mose,* för hon sa: ”Jag har dragit upp honom ur vattnet.”+
11 När Mose hade blivit vuxen gick han vid ett tillfälle ut till sina hebreiska bröder och såg hur hårt de slet,+ och han fick se en egyptier slå en av dem.
12 Han tittade åt alla håll, och när han inte såg någon slog han ihjäl egyptiern och gömde kroppen i sanden.+
13 När han gick ut nästa dag var det två hebreiska män som slogs. Han sa då till den som bar skulden: ”Varför slår du din landsman?”+
14 Men denne svarade: ”Vem har gjort dig till furste och domare över oss? Tänker du döda mig, precis som du dödade egyptiern?”+ Då blev Mose rädd och tänkte: ”Det har blivit känt!”
15 Farao fick höra vad som hade hänt och ville döda Mose, men Mose flydde till Midjan.+ Han kom fram till en brunn och satte sig där.
16 Nu fanns det en präst i Midjan+ som hade sju döttrar. De kom för att hämta upp vatten och fylla hoarna så att deras fars får kunde dricka.
17 Men som vanligt kom herdarna och körde bort dem. Då reste sig Mose och hjälpte* kvinnorna och gav hjorden vatten.
18 När de kom hem till sin far Rẹguel*+ utbrast han: ”Är ni redan hemma?”
19 De svarade: ”Det var en egyptier+ som försvarade oss mot herdarna. Han hämtade till och med upp vatten åt oss och gav fåren att dricka.”
20 Då sa han till sina döttrar: ”Men var är han någonstans? Lämnade ni kvar honom där? Hämta honom, så att han kan äta med oss.”
21 Sedan gick Mose med på att bo hos mannen, och Mose fick hans dotter Sippọra+ som hustru.
22 Hon födde en son, och Mose gav honom namnet Gersom*+ och sa: ”Jag är en invandrare som bor i ett främmande land.”+
23 Åren* gick och Egyptens kung dog,+ men israeliterna fortsatte att vara slavar. De suckade och jämrade sig under sitt slavarbete, och deras rop på hjälp fortsatte att nå upp till den sanne Guden.+
24 Och Gud hörde deras suckanden+ och tänkte på sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob.+
25 Gud lade alltså märke till vad som hände och såg israeliternas svåra situation.
Fotnoter
^ Eller ”en papyruslåda”, ”en ark av papyrus”.
^ Eller ”bitumen och beck”.
^ Betyder ”uppdragen”, dvs. räddad ur vattnet.
^ Eller ”försvarade”.
^ Dvs. Jetro.
^ Betyder ”en invandrare där”.
^ Ordagrant ”Många dagar”.