Andra Moseboken 8:1–32
8 Sedan sa Jehova till Mose: ”Gå in till farao och säg till honom: ’Så här säger Jehova: ”Släpp mitt folk, så att de kan tillbe* mig.+
2 Om du vägrar släppa dem ska jag låta hela ditt område hemsökas av grodor.+
3 Och det ska krylla av grodor i Nilen, och de ska komma upp på land och in i ditt hus, in i ditt sovrum, upp på din säng, in i tjänarnas hus och på ditt folk och in i bakugnarna och baktrågen.+
4 Grodorna ska invadera dig och ditt folk och alla dina tjänare.”’”
5 Senare sa Jehova till Mose: ”Säg till Aron: ’Sträck ut din stav över floderna, Nilens kanaler och sumpmarkerna, så att grodorna invaderar hela Egyptens land.’”
6 Så Aron sträckte ut sin stav över Egyptens vatten, och grodor kom upp och översvämmade landet.
7 Men magikerna* gjorde samma sak med sina mystiska konster, och de fick också grodor att komma upp över Egypten.+
8 Farao kallade då på Mose och Aron och sa: ”Vädja till Jehova om att befria mig och mitt folk från grodorna,+ för jag tänker släppa folket och låta dem offra åt Jehova.”
9 Då sa Mose till farao: ”Jag överlåter åt dig att bestämma när jag ska vädja om att grodorna ska försvinna från dig, dina tjänare, ditt folk och dina hus. De ska bara finnas kvar i Nilen.”
10 ”I morgon”, svarade han. Och Mose sa: ”Det ska bli som du har sagt, så att du inser att ingen är som Jehova, vår Gud.+
11 Grodorna ska försvinna från dig, dina hus, dina tjänare och ditt folk. De ska bara finnas kvar i Nilen.”+
12 Mose och Aron lämnade farao, och Mose vädjade till Jehova om att ta bort grodorna som han hade låtit farao drabbas av.+
13 Då gjorde Jehova som Mose bad honom, och grodorna dog i husen, på gårdarna och ute på fälten.
14 Man samlade ihop dem i hög efter hög, och landet började stinka.
15 Så fort farao märkte att plågan var över blev han hårdhjärtad+ igen och vägrade lyssna på Mose och Aron, precis som Jehova hade sagt.
16 Jehova sa nu till Mose: ”Säg till Aron: ’Sträck ut din stav och slå på marken, och stoftet ska förvandlas till myggor i hela Egypten.’”
17 Och de gjorde så. Aron sträckte ut staven och slog på marken, och stoftet blev till myggor som angrep både människor och djur. Allt stoft på marken i Egypten förvandlades till myggor.+
18 Magikerna försökte också få fram myggor med sina mystiska konster,+ men de kunde inte. Och myggorna var överallt, på både människor och djur.
19 Så magikerna sa till farao: ”Detta är Guds finger!”+ Men farao fortsatte att vara hårdhjärtad och vägrade lyssna på dem, precis som Jehova hade sagt.
20 Jehova sa sedan till Mose: ”Stig upp tidigt i morgon, och gå och möt farao när han är på väg till floden. Och du ska säga till honom: ’Så här säger Jehova: ”Släpp mitt folk, så att de kan tillbe mig.
21 Men om du inte släpper mitt folk ska jag sända styngflugor* över dig, dina tjänare, ditt folk och dina hus. Och husen i Egypten ska vara fulla av styngflugor, och de ska till och med täcka marken de* står på.
22 Den dagen ska jag göra ett undantag för landet Gosen, där mitt folk bor. Där ska det inte finnas några styngflugor.+ Då ska du inse att jag, Jehova, är här i landet.+
23 Och jag ska göra skillnad på mitt folk och ditt folk. I morgon ska det här tecknet inträffa.”’”
24 Och Jehova gjorde så. Stora svärmar av styngflugor invaderade faraos hus och hans tjänares hus och hela Egypten.+ Landet blev förstört av styngflugorna.+
25 Till sist kallade farao på Mose och Aron och sa: ”Ni kan offra åt er Gud här i landet.”
26 Men Mose sa: ”Det kan vi inte göra. Det vi ska offra åt Jehova, vår Gud, är motbjudande för egyptierna.+ Tänk om vi skulle offra något som är frånstötande mitt framför ögonen på dem, då skulle de ju stena oss!
27 Nej, vi ska gå tre dagsresor ut i vildmarken och offra åt Jehova, vår Gud, precis som han har befallt oss.”+
28 Farao sa nu: ”Jag ska låta er gå, så att ni kan offra åt Jehova, er Gud, i vildmarken. Men ni får inte gå för långt bort. Be för mig!”+
29 Då sa Mose: ”Nu ger jag mig av, och jag ska vädja till Jehova. Och styngflugorna kommer att försvinna från dig, dina tjänare och ditt folk i morgon. Men lura oss inte en gång till genom att vägra släppa folket och hindra dem från att offra åt Jehova.”+
30 Sedan lämnade Mose farao och vädjade till Jehova.+
31 Och Jehova gjorde som Mose bad om. Styngflugorna försvann från farao, hans tjänare och hans folk. Inte en enda blev kvar.
32 Men farao blev återigen hårdhjärtad och släppte inte folket.
Fotnoter
^ Ordagrant ”tjäna”.
^ Eller ”de magiutövande prästerna”.
^ Eller ”bromsar”.
^ Dvs. egyptierna.