Andra Timoteusbrevet: Titlar som denna fanns tydligtvis inte med i den ursprungliga texten. Gamla handskrifter visar att de lades till senare, utan tvivel för att det skulle bli lättare att skilja breven från varandra. Den välkända handskriften Codex Sinaiticus från 300-talet v.t. innehåller till exempel titeln ”Till Timoteus” i slutet av brevet. I andra tidiga handskrifter finns titeln ”Andra till Timoteus”.

en apostel: Se studienot till Rom 1:1.

mitt älskade barn: Paulus och Timoteus hade fått ett särskilt varmt och nära band till varandra. Paulus hade faktiskt blivit som en far för Timoteus. (1Kor 4:17; Flp 2:22) I sitt första brev till Timoteus hade Paulus kallat honom ”ett äkta barn” och ”mitt barn”. (1Ti 1:2, 18) När Paulus skrev sitt andra brev till Timoteus hade de båda samarbetat i minst 14 år. Nu kände Paulus att hans död närmade sig, så han kanske såg det här brevet som sina sista ord till Timoteus. (2Ti 4:6–8) Han försäkrar Timoteus om att han älskar honom genom att kalla honom ”mitt älskade barn”. (Se studienoter till 1Ti 1:2, 18.)

Må … visa dig generös omtanke och barmhärtighet och ge dig frid: Se studienot till Rom 1:7.

Jag är tacksam mot Gud: Paulus uttryckte tacksamhet i inledningen till många av sina brev. (Rom 1:8; 1Kor 1:4; Ef 1:15, 16; Flp 1:3–5; Kol 1:3, 4; 1Th 1:2, 3; 2Th 1:3; Flm 4) Nu sitter han fängslad i Rom och inser att han snart kommer att dö. (2Ti 4:6–8) Han har mött starkt motstånd, och en del av hans vänner har övergett honom. (2Ti 4:10–12, 14–17) Ändå inleder han inte brevet i en pessimistisk ton, utan han säger att han är tacksam mot Gud. Längre ner i versen nämner han en av orsakerna till att han är tacksam: hans vän Timoteus, som han tänker på i sina böner ”dag och natt”. Paulus är särskilt tacksam för Timoteus enastående tro, som han känner är uppriktig. (2Ti 1:5)

Gud, som jag utför helig tjänst åt: Eller ”Gud, som jag tjänar (tillber, dyrkar)”. Paulus är tacksam för att få tillbe Gud precis som hans trogna judiska förfäder, män som hade en framträdande roll i de hebreiska skrifterna. Uttrycket ”utför helig tjänst åt” kan syfta på att tillbe Gud, både det judiska sättet att tillbe Gud på och i den kristna församlingen. När det till exempel i 5Mo 6:13 står att Mose befallde folket att tjäna Jehova använder Septuaginta samma grekiska verb som Paulus använder här. I Mt 4:10 citerar Jesus från det avsnittet i 5 Moseboken när han säger till djävulen: ”Det är bara [Jehova] … du ska tjäna.” (Se studienot till Mt 4:10; se också 2Mo 3:12; 5Mo 10:12, 20; Jos 22:5; LXX.) I brevet till romarna visar Paulus att en viktig del av den heliga tjänsten är att predika de goda nyheterna om Guds son. (Se studienot till Rom 1:9.)

med ett rent samvete: Paulus sitter fängslad i bojor som en brottsling (2Ti 1:16), men han känner sig säker på att han har tjänat Jehova Gud troget och med ett rent, osjälviskt motiv. (Se studienot till 2Ti 1:12.) Han hade tidigare skrivit till sina medtroende i Korinth: ”Vi har inte handlat orätt mot någon, vi har inte skadat någon, vi har inte utnyttjat någon.” (2Kor 7:2; se studienoter till Rom 2:15; 1Ti 1:5.)

Jag minns dina tårar: Paulus tycker inte att det är pinsamt att nämna Timoteus tårar och inte heller sina egna tårar. (2Kor 2:4; Flp 3:18) Paulus kan ha sett Timoteus gråta när de samarbetade för att hjälpa medtroende som kämpade med olika problem eller som hade upplevt tragiska saker. Timoteus kanske grät på grund av det Paulus behövde gå igenom. (Rom 12:15; 2Ti 3:10, 11) Paulus kan också ha sett Timoteus gråta när de två skildes åt för sista gången. (Jämför Apg 20:37, 38.) Sådana tårar visade att Timoteus var varmhjärtad, medkännande och empatisk.

din uppriktiga tro: Eller ”din tro fri från hyckleri”. (Se studienot till 1Ti 1:5.)

din mormor Lois: Det grekiska ord som översatts med ”mormor” kan användas både om en farmor och om en mormor. Men det mest troliga är att Lois var Timoteus mormor, alltså mamma till Timoteus mamma, Eunike. Och det verkar som att familjen bodde i staden Lystra. (Apg 16:1–3) Det grekiska ord som används här är mạmmē, ett ord som användes av barn som var nära sin farmor eller mormor, och inte det mer formella ordet tẹ̄thē. Paulus kanske valde just det ordet för att Timoteus och hans mormor hade ett varmt och nära förhållande till varandra. Lois hjälpte antagligen Eunike med att undervisa Timoteus i de hebreiska skrifterna. (Se studienot till 2Ti 3:15.)

din mor Eunike: Eunike och Lois blev troligen kristna under Paulus första besök i Lystra, omkring år 47–48 v.t. (Apg 14:6) Paulus berömmer dem här för att de båda var uppriktiga i sin tro. Eunike måste ha behövt sin starka tro när Timoteus reste hemifrån och följde med Paulus på hans missionsresor. Hon visste ju vad som hade hänt Paulus under hans tidigare besök i staden – att han blev stenad och lämnad att dö. (Apg 14:19) Det goda exempel som Eunike och Lois var för Timoteus och den fina undervisning de hade gett honom bidrog säkert till att han själv hade stark tro och gjorde stora andliga framsteg. (Apg 16:2; Flp 2:19–22; 1Ti 4:14) Deras exempel var ännu mer imponerande när man tänker på att Timoteus grekiske pappa tydligtvis inte var kristen. (Se studienoter till Apg 16:1, 3.)

hålla lågan brinnande: Med det här bildspråket uppmanar Paulus Timoteus att fortsätta använda sin gåva på ett bra sätt. Det grekiska verb som har återgetts med ”hålla lågan brinnande” anger en pågående handling. En bibelkommentator menar att det betyder att ”låta elden fortsätta brinna med full styrka”. (D. Guthrie, 1957: The Pastoral Epistles: An Introduction And Commentary) Förr i tiden var det vanligt att man hade glödande kol till hands så att man lätt kunde tända en eld. Paulus menar inte att den ”Guds gåva” som Timoteus hade fått är som en slocknad eld som behöver tändas igen. Den är i stället som en eld med brännheta kol som bara behöver röras om lite för att elden ska brinna ännu mer intensivt.

Guds gåva: Precis som i sitt förra brev skriver Paulus om en gåva som Timoteus hade fått tidigare. (Se studienot till 1Ti 4:14.) Men det finns vissa skillnader mellan de här skildringarna. Här säger Paulus att det var han som lade sina händer på Timoteus. Han nämner inget om en äldstekrets, och han hänvisar inte heller till någon profetia, som han gjorde i det förra brevet. Man kan därför inte veta om han syftar på samma händelse eller en annan. I vilket fall som helst verkar det som att den gåva Paulus talar om här inbegriper den heliga anden. Det var genom helig ande som Timoteus fick någon särskild förmåga som hjälpte honom att utföra sitt uppdrag.

jag lade mina händer på dig: Se studienot till Apg 6:6.

Gud har inte gett oss en ande som: I det här sammanhanget kan det grekiska ordet för ”ande” (pneuma) syfta på Guds heliga ande eller på den inre drivkraft eller inställning som får en människa att säga eller göra saker på ett visst sätt. (Se Ordförklaringar under ”Ande”.) Paulus kan faktiskt ha haft båda betydelserna i tankarna. Grundtanken skulle kunna formuleras så här: ”Den heliga ande som Gud ger oss får oss inte att utveckla en feg inställning, utan en inställning som präglas av kraft, kärlek och gott omdöme.”

fega: Det grekiska ord som återgetts med ”fega” syftar på en osund rädsla, en moralisk svaghet. En sådan rädsla skulle kunna få en kristen att bli så rädd att han eller hon överger sann tillbedjan.

en ande som ger oss kraft: När Paulus använder det här uttrycket försäkrar han Timoteus om att de kristna inte behöver lita på sig själva för att kunna vara modiga och besegra rädslor. I stället kommer Gud att ge dem den kraft de behöver för att kunna fullgöra sin tjänst och tackla alla problem och utmaningar. (2Kor 4:7–10; 12:9, 10; Flp 4:13)

en ande som ger oss … kärlek: Stark kärlek till Jehova övervinner fruktan. (1Jo 4:18) Det är kärlek som får Kristus efterföljare att sätta andras behov före sina egna. Den gör att de till och med är villiga att riskera livet för varandra. (Se studienoter till Joh 13:34; Rom 16:4.)

en ande som ger oss … gott omdöme: Paulus kommer flera gånger in på det här med att ha gott omdöme, eller sunt sinne. (Rom 12:3; 1Ti 2:9, 15; 3:2 och studienot) Här visar han att gott omdöme hjälper de kristna att vara balanserade när de ställs inför situationer som annars skulle ha kunnat få dem att gripas av panik. Ett gott omdöme hjälper också de kristna att komma ihåg att ingenting är viktigare än deras förhållande till Jehova. Alla de här tre egenskaperna – kraft, kärlek och gott omdöme – kommer från Gud, inte från en persons inre. Paulus försäkrar alltså Timoteus om att han är väl rustad att använda sin gåva och att uthärda svårigheter. (2Ti 1:6, 8)

skäms inte: Det grekiska ord som återgetts med ”skäms” kan beteckna att en person saknar mod att stå upp för sin sak av rädsla för att bli förödmjukad. I både den grekiska och den romerska kulturen var det vanligt att man tänkte överdrivet mycket på skam, ära och vad andra tyckte och tänkte. Paulus hade inte låtit sig påverkas av en sådan inställning. Han höll fast vid tillbedjan av Jehova utan att skämmas för det. (Se 2Ti 1:12 och studienot.) Paulus antyder inte här på något sätt att Timoteus skäms, utan han uppmanar honom att aldrig ge efter för sådana känslor. (Jämför Mk 8:38.)

vittna om vår Herre: Det här uttrycket syftade bland annat på att berätta för andra om att Jesus hade dött på en tortyrpåle, en avrättningsmetod som användes för att förödmjuka och vanära. (Se studienot till 1Kor 1:23.) Men Paulus skämdes inte för de goda nyheterna om Jesus, inte heller det som gällde hans förödmjukande död. (Rom 1:16)

mig, en fånge för hans skull: Några skämdes tydligen för att Paulus satt i fängelse. Det ansågs allmänt att det var förknippat med skam och vanära att bli bunden, straffad eller fängslad av myndigheterna. Men Paulus ville inte att Timoteus och andra kristna skulle skämmas, utan att de skulle bli uppmuntrade av att han lojalt höll ut under en sådan prövning. (Flp 1:14) Paulus visste att de också skulle möta liknande prövningar. (2Ti 3:12)

en fånge för hans skull: Ordagrant ”hans fånge”. Paulus ser sig själv som en fånge för Herren Jesus Kristus skull, dvs. att han satt fången därför att han var en efterföljare till Kristus och predikade de goda nyheterna. Han hade använt liknande uttryck i några av sina brev under sin första fångenskap i Rom. (Ef 3:1 och studienot; 4:1; Flm 1, 9) Det här andra brevet till Timoteus skrevs under Paulus sista fångenskap i Rom, troligen omkring år 65 v.t. (2Ti 4:6–8)

Han visade oss den omtanken genom Kristus Jesus: Paulus syftar på en särskild generös omtanke som Jehova hade visat en del människor, en helig kallelse att regera i himlen tillsammans med Kristus. Med tanke på det hade Jehova bestämt i förväg att han skulle adoptera en grupp av Jesus efterföljare som sina söner. Grunden för den här generösa omtanken var Kristus Jesus lösenoffer. (Rom 8:15–17; 2Ti 2:10; se studienot till Ef 1:5.)

för mycket länge sedan: Jehovas avsikt att låta en grupp av Jesus efterföljare regera tillsammans med hans son i ett rike i himlen hör ihop med profetian i 1Mo 3:15. (Gal 3:16, 29) Jehova kungjorde den avsikten strax efter att Adam syndat, tusentals år innan Paulus skrev till Timoteus. Det är därför Paulus kan säga att den generösa omtanken visades ”för mycket länge sedan”. En del översättningar återger det här uttrycket ”från evighet”, något som ger intrycket att de händelser som Paulus beskriver varit förutbestämda sedan eviga tider. Men det grekiska uttryck som är översatt med ”mycket länge sedan” i det här sammanhanget kan enligt en ordbok ”avse en tidsperiod som sträcker sig långt bak i tiden”. (F.W. Danker med K. Krug, 2009: The Concise Greek-English Lexicon of the New Testament; jämför Rom 16:25; jämför studienot till Rom 8:28.) Gud förutsäger långt i förväg hur händelser kommer att utvecklas, och hans avsikter kommer definitivt att förverkligas. (Jes 46:10; Ef 1:4)

vår räddare, Kristus Jesus, har framträtt: Här förklarar Paulus att Guds ”generösa omtanke”, som nämns i vers 9, blev uppenbar när Jesus hade framträtt. Jehova gjorde den uppenbar genom att sända sin son till jorden för att leva som människa. Detta framträdande nämns också i Joh 1:14, där det står att ”Ordet blev människa och bodde bland oss” människor. Och i 1Ti 3:16 (se studienot) står det att Jesus ”framträdde som människa”. Det här uttrycket handlar om hans liv och tjänst på jorden, tydligtvis från det att han blev döpt i Jordan. Under hela sin tjänst undervisade han människor om hur de kan bli räddade från sina synder och få evigt liv. (Mt 1:21; Lu 2:11; 3:6)

Kristus Jesus … har … kastat ljus över liv och oförgänglighet: De hebreiska skrifterna talar om en uppståndelse från döden och ett hopp om evigt liv. (Job 14:14, 15; Ps 37:29; Jes 26:19; Dan 12:2, 13) Men det var mycket som inte uppenbarades och klargjordes i de skrifterna. Jesus kallas ”det sanna ljuset, som ger alla slags människor ljus”. (Joh 1:9) Så det är bara naturligt att det var han som kastade ljus över detta hopp. Han talade om sig själv som ”livet”, och han lovade att alla som trodde på det han sa skulle få ”evigt liv”. (Joh 5:24; 6:40; 14:6) Jesus kastade också ”ljus över liv” genom att förklara att han skulle ge sitt liv som en lösen för att undanröja döden. (Mt 20:28; Joh 3:16; 5:28, 29; 11:25, 26) Dessutom uppenbarade han att en del människor skulle få liv i himlen och regera tillsammans med honom. (Lu 12:32; Joh 14:2, 3) Och när de får den belöningen blir de uppväckta till ett ”oförgängligt” liv. (1Kor 15:42 och studienot; 1Pe 1:3, 4)

har jag fått en tjänst som förkunnare: Se studienot till 1Ti 2:7.

apostel: Se studienot till 1Ti 2:7.

lärare: Se studienot till 1Ti 2:7.

jag skäms inte: Paulus inser att det lidande han går igenom är en följd av att han utför sitt uppdrag som förkunnare, apostel och lärare. (2Ti 1:11) Hans motståndares mål kan ha varit att få honom att skämmas så mycket eller bli så rädd att han gav upp. Men precis som Jesus tyckte inte Paulus att han behövde skämmas över att bli förföljd och fängslad för att han gjorde Jehovas vilja. (Heb 12:2) Han ville att Timoteus och andra kristna skulle känna likadant. (Se studienot till 2Ti 1:8; se också studienot till Mt 16:24.)

Jag känner ju den Gud som jag tror på: Paulus nämner här det viktigaste skälet till att han inte skäms. Han har lärt känna Jehova Gud och har ett personligt förhållande till honom. (Se studienot till Gal 4:9.) Paulus såg det som en ära att få ta emot ett uppdrag av sin himmelske Far, oavsett vad det var för något.

det som jag har lämnat i hans vård: Ordagrant ”min deposition”. Paulus menade troligtvis att han hade lagt sitt liv i Jehovas händer. Han skulle snart dö, men han var helt övertygad om att Jehova skulle komma ihåg hans lojalitet ända fram till ”den dagen” då han skulle uppväcka honom. (Rom 8:38, 39) Det grekiska ordet för ”deposition”, ”anförtrott gods”, är en juridisk term för något som man överlämnat till någon för att den personen ska ta vara på det. (Ett besläktat verb används i Apg 14:23 och 20:32 om människor som man ”anförtrodde … åt Jehova” och överlämnade i hans händer.) En del bibelöversättningar återger 2Ti 1:12 på ett sätt som ger tanken att det var Paulus som skulle bevara något som han hade anförtrotts. (Jämför 1Ti 6:20 och 2Ti 1:14, där Paulus uppmanar Timoteus att ”värna om” det som han hade anförtrotts.) Men sammanhanget här visar att det var Gud som beskyddade något som hade överlämnats i hans vård.

mönstret: Det grekiska ordet för ”mönster” kan också återges med ”norm”, ”mall”, ”skiss”. Det kan syfta på en skiss som en konstnär gör när han ska dra upp riktlinjerna för det slutliga konstverket. ”Mönstret av sunda ord” ger tydlig vägledning som hjälper de kristna att förstå vad Jehova förväntar av dem och vad det är för principer som ligger bakom de kristna lärorna. Timoteus kunde jämföra nya tankar med ”mönstret” och på så sätt undvika att bli vilseledd av falska lärare. (Gal 1:7; 2Ti 2:16–18)

sunda ord: Det grekiska uttrycket för ”sunda ord” har återgetts med ”sunda vägledning” i 1Ti 6:3. Där förklarade Paulus att denna vägledning ”kommer från vår Herre Jesus Kristus”. Uttrycket syftar alltså på den sanna kristna läran. (Se studienot till 1Ti 6:3.) Det Jesus lärde ut och gjorde är i harmoni med alla andra läror i Bibeln, och därför kan uttrycket ”sunda [eller ”uppbyggande”] ord” i förlängningen användas om allt som Bibeln lär.

Värna om det värdefulla som anförtrotts dig: Det värdefulla som hade anförtrotts Timoteus innefattade det som Paulus hade nämnt i den förra versen, nämligen de ”sunda ord” eller den sanning som finns i Bibeln. I sitt första brev till Timoteus uppmanade Paulus honom på liknande sätt: ”Värna om det som du har anförtrotts.” (1Ti 6:20 och studienot) Timoteus skulle värna om det han hade anförtrotts genom att förkunna den sanna kristna läran både i och utanför församlingen, så att den kunde skyddas mot dåligt inflytande från falska lärare och avfällingar. (2Ti 4:2, 5) Timoteus skulle göra detta genom att förlita sig på Jehovas heliga ande och hans ord. (2Ti 3:14–17)

den heliga anden som bor i oss: Guds heliga ande bodde i Paulus och Timoteus – och i alla smorda kristna – i den betydelsen att den verkade på dem på ett särskilt sätt. (Rom 8:11; Ef 3:20) Anden kunde hjälpa dem att ”värna om det värdefulla som anförtrotts” dem, dvs. de kristna lärorna och den tjänst de hade fått i uppgift att utföra. I utvidgad betydelse hjälper den heliga anden alla kristna att utföra sin tjänst och att utveckla ”andens frukt”. (Gal 5:22, 23; Apg 1:8)

provinsen Asia: Se Ordförklaringar under ”Asia”.

Må Herren visa barmhärtighet: Paulus ber här att Jehova ska visa barmhärtighet mot ”Onesiforos hushåll”. När Onesiforos var i Rom gjorde han stora ansträngningar för att leta reda på var Paulus satt fängslad, och han var väldigt vänlig och omtänksam mot honom. (2Ti 1:17; se studienot till han skämdes inte för mina bojor i den här versen.) Paulus bön var alltså i harmoni med det Jesus sa i bergspredikan: ”Lyckliga är de barmhärtiga, för de ska behandlas barmhärtigt.” (Mt 5:7 och studienot) Både i de hebreiska skrifterna och i de grekiska skrifterna beskrivs Jehova som en Gud som är ”barmhärtig” och ”rik på barmhärtighet”. (2Mo 34:6; Ef 2:4; jämför 2Ti 1:18.)

Onesiforos: Den här brodern hade varit lojal och osjälvisk och stöttat Paulus på ett enastående sätt. Paulus berömmer honom för allt det han hade gjort för honom tidigare i Efesos. Det verkar som att Timoteus kände honom. Formuleringen ”när han [dvs. Onesiforos] var i Rom” visar att Onesiforos hade rest dit, men det framgår inte av skildringen om han gjorde det för att träffa Paulus eller om det var av andra skäl. (2Ti 1:17, 18) Paulus ber här att Jehova ska välsigna Onesiforos hushåll. Längre fram, i avslutningen av brevet, skickar han hälsningar till dem. (2Ti 4:19)

han skämdes inte för mina bojor: Onesiforos var helt annorlunda än de två män som Paulus nämnde i den föregående versen. De och andra i provinsen Asia hade övergett Paulus när han behövde dem som mest. (2Ti 1:15, 17, 18) Det är möjligt att de som besökte Paulus under hans andra och slutliga fångenskap riskerade att själva bli fängslade eller rentav avrättade. Hur som helst lät sig Onesiforos inte hindras av rädsla eller skam, utan Paulus säger att han ofta hade styrkt honom. Han besökte Paulus flera gånger och gav honom den hjälp och tröst han kunde. Uttrycket ”bojor” kan stå för Paulus fångenskap generellt sett. Men det är troligt att Paulus var fängslad med bokstavliga bojor, en situation som gjorde att han uppskattade Onesiforos hjälp ännu mer.

letade han efter mig: Under Paulus andra fångenskap i Rom gjorde Onesiforos stora ansträngningar för att hitta honom. Staden hade omkring en miljon invånare, och det fanns inga gatunamn eller husnummer. Onesiforos hittade till slut den plats där Paulus satt fängslad i väntan på rättegång. Paulus blev säkert väldigt uppmuntrad av att få sådan hjälp.

Må Herren visa honom barmhärtighet från Jehova: Ordet ”Herren” syftar tydligen på Jehova både i vers 16 och i vers 18. (2Ti 1:16 och studienot) Här i vers 18 använder Paulus en lite annorlunda formulering. Han ber att Herren (Jehova) ska visa någon barmhärtighet från sig själv (från Jehova). Men det finns liknande upprepningar i de hebreiska skrifterna, och den grekiska Septuaginta följer samma mönster. I 1Mo 19:24 står det till exempel ordagrant på hebreiska: ”Jehova lät eld och svavel regna ner från Jehova.” Det betyder helt enkelt att Jehova sände eld och svavel från sig själv. (Se också Hos 1:6, 7; Sak 10:12.) Upprepningen här i 2Ti 1:18 betonar möjligen att Jehova både låter någon finna barmhärtighet och visar den barmhärtigheten. (Läs mer om varför Guds namn används i den här versen i Tillägg C3 introduktion; 2Ti 1:18.)

Du känner ju själv till: Eller möjligen ”Du vet bättre än jag”. Paulus säger att Timoteus var väl medveten om allt det Onesiforos hade gjort för Paulus i Efesos. Formuleringen på grekiska kan betyda att Timoteus till och med visste mer om vad Onesiforos hade gjort i Efesos än vad Paulus gjorde.