Andra Timoteusbrevet 2:1–26
Studienoter
Mitt barn: Paulus använder det här uttrycket som ett kärleksfullt sätt att tilltala Timoteus på. (Se studienot till 2Ti 1:2.)
fortsätt hämta kraft: Paulus uppmanar Timoteus att fortsätta vända sig till Jehova, som är en outtömlig källa till kraft. Paulus använder det grekiska verbet endynamọō, som är besläktat med substantivet dỵnamis (kraft, styrka), som används i 2Ti 1:8 i uttrycket ”den kraft som Gud ger”. I ett referensverk står det att den verbform som Paulus använder här ”visar att Timoteus har ett ständigt behov av att lita på Gud, dvs. att ’fortsätta bli styrkt’”. (G.W. Knight III, 1992: The Pastoral Epistles: A Commentary on the Greek Text) Paulus använder samma verb i Ef 6:10, där han uppmanar de kristna i Efesos: ”Fortsätt att hämta styrka från Herren [Jehova Gud], från hans väldiga kraft.”
i den generösa omtanke som är i Kristus Jesus: När Paulus använder det här uttrycket visar han att det bara är tack vare generös omtanke som Timoteus kan ”hämta kraft”. (Se Ordförklaringar under ”Generös omtanke”.) Jehova visade generöst Jesus omtanke eller godhet, så man kan säga att Jesus ”var fylld av gudomlig omtanke”. (Joh 1:14 och studienoter) Jehova använder Jesus för att förmedla sådan omtanke till alla människor som värdesätter det. Därför nämns inte bara Guds generösa omtanke i Bibeln, utan också ”vår Herre Jesus Kristus generösa omtanke”. (1Th 5:28; 2Th 3:18)
ska du anförtro pålitliga människor: Paulus vill att Timoteus ska förmedla de dyrbara sanningarna han har lärt sig till andra ansvariga män. Ordet som har återgetts med ”anförtro” visar att han ska göra det på ett ansvarsfullt sätt. (Se studienot till 1Ti 6:20.) Paulus anvisningar stämmer med Jesus befallning att alla hans lärjungar ska undervisa andra. (Mt 28:19, 20) Paulus beskriver händelseförloppet: Jesus undervisade Paulus, som i sin tur undervisade Timoteus, och Timoteus anförtrodde det han hade lärt sig till män som i sin tur undervisade andra.
tillräckligt kvalificerade att undervisa andra: Det grekiska ord som återgetts med ”tillräckligt kvalificerade” kan betyda ”kompetent” eller ”bra nog” för att utföra en uppgift. Paulus använder samma ord i ett av sina brev till de kristna i Korinth för att förklara att Gud gör de kristna tillräckligt kvalificerade att utföra det arbete han ger dem. (Se studienot till 2Kor 3:5.)
en god soldat för Kristus Jesus: I 2Ti 2:3–6 använder Paulus tre illustrationer för att förklara att Timoteus, precis som alla kristna, behöver vara redo att uthärda prövningar och problem. I vers 3 liknar han de kristna vid soldater, vilket han gör flera gånger i sina brev. (1Kor 9:7; 2Kor 10:3–5; Ef 6:10–17; Flp 2:25; 1Th 5:8; 1Ti 1:18; Flm 2) En soldat lyder befallningar från sin överordnade och förväntar sig inte att livet ska vara lätt. De kristna lyder på liknande sätt befallningar från Kristus Jesus och är inställda på att uthärda svårigheter. Dessa svårigheter kan innebära att de blir hatade och till och med förföljda av andra. Paulus påminner alltså Timoteus om att han är ”en god soldat för Kristus Jesus” och därför behöver sådana egenskaper som beslutsamhet, uthållighet och självdisciplin.
går helt upp i det civila livet: Ingen som vill vara en bra soldat ”går helt upp i” (ordagrant ”snärjer in sig i”) civila angelägenheter eller låter sig upptas av bekymmer för sin försörjning när han är i tjänst. Då skulle ”det civila livet” (eller möjligen ”vardagen”) distrahera honom och göra att han lägger fokus och energi på andra saker än sin uppgift som soldat. Hans och andras liv står på spel, så han måste hela tiden vara beredd att följa sin överordnades befallningar. På liknande sätt måste Timoteus vara fokuserad på tjänsten och inte bli distraherad av andra saker. (Mt 6:24; 1Jo 2:15–17)
i idrottsspelen: Paulus använder här idrottsspel som en illustration för det kristna livet. Idrottare måste följa reglerna. Man brukade hänga upp skyltar med reglerna i samband med tävlingar. Det var förbjudet med mutor, och domarna höll hårt på reglerna. Idrottare som bröt en eller flera regler på träning eller i en tävling diskvalificerades. På liknande sätt måste de kristna följa Guds normer och hans krav för att bli godkända av honom. Timoteus skulle göra sin del i att ”uthärda svårigheter” och inte försöka komma lättare undan genom att inte följa Guds normer. (2Ti 2:3; se studienoter till 1Kor 9:24, 25; 1Ti 4:7, 8; se också ”En segerkrans som vissnar” i Mediagalleriet.)
Jordbrukaren som arbetar hårt: Det grekiska ord som återgetts med ”arbetar hårt” i den här illustrationen förmedlar tanken på att ”streta”, ”slita tungt” och kan syfta på att arbeta tills man är helt slut. En jordbrukare var tvungen att arbeta uthålligt – ibland under tuffa omständigheter – om han ville få en bra skörd. Timoteus behövde på liknande sätt vara flitig och inte hålla igen om han ville bli godkänd av Gud. (1Kor 3:6, 7; Kol 1:28, 29; jämför studienot till 1Ti 4:10.)
Tänk igenom vad jag säger till dig: Det grekiska ordet för ”tänk igenom” kan också återges med ”ha insikt för att förstå”. (Mt 24:15; Mk 13:14) Paulus har precis använt tre illustrationer (2Ti 2:3–6), och nu uppmanar han Timoteus att tänka igenom dem noga så att han kan tillämpa tankarna i sitt liv. (Jämför studienot till 1Ti 4:15.) Paulus försäkrar Timoteus att Herren Jehova ska hjälpa honom förstå allt detta och ge honom den insikt han behöver. Det är möjligt att Paulus anspelar på råden som en far ger sin son i Ord 2:6.
Guds ord är … inte i bojor: Paulus har just nämnt att han blir behandlad ”som en brottsling”. Han använder samma ord som används för att beskriva de män, eller brottslingar, som blev avrättade bredvid Jesus. (Lu 23:32, 33, 39) Men nu beskriver Paulus en skarp kontrast. Han är visserligen fängslad som en brottsling, men inga fängelser eller bojor kan hindra Guds ord. (2Ti 1:8, 16) Enligt ett referensverk är det som att Paulus säger om motståndarna till de goda nyheterna: ”De kan stoppa budbäraren, men de kan aldrig stoppa budskapet.” (G.D. Fee, 1984: New International Biblical Commentary: 1 and 2 Timothy, Titus)
om vi härdar ut: Det här uttrycket påminner om Jesus löfte: ”Den som håller ut till slutet ska bli räddad.” (Se studienot till Mt 24:13.) Paulus och hans nära vän Timoteus hade det fantastiska hoppet att få regera med Kristus. (Lu 22:28–30) Här framhåller Paulus att det är helt nödvändigt att härda ut om man ska få uppleva att hoppet blir verklighet. Han kände aldrig att han var helt säker på att få uppleva detta bara för att han var en smord kristen. (Se studienot till Flp 3:14.) Han kände till smorda kristna som hade vänt sig bort från sanningen. (Flp 3:18) Men Paulus var övertygad om att han skulle kunna vara trogen till sin död. (2Ti 4:6–8)
han kan inte förneka sig själv: Jehova kan inte gå emot sin natur, sina egenskaper och sina normer. (2Mo 34:6, 7; Mal 3:6; Tit 1:2; Jak 1:17) Han kan inte heller gå emot sin avsikt. Så oavsett vad andra gör kommer Jehova alltid att hålla det han har lovat. (Rom 3:3, 4 och studienot)
uppmana: Eller ”förmana allvarligt”. Det grekiska uttryck som Paulus använder här kan ordagrant återges med ”vittna grundligt för”. (Apg 20:24; 28:23) I ett referensverk står det om det här uttrycket: ”Det betyder ’vittna, varna’ i samband med viktiga saker och extremt farliga situationer.” (W.D. Mounce, 2006: Mounce’s Complete Expository Dictionary of Old and New Testament Words)
Gud: I några väl ansedda handskrifter står det ”Gud” här, medan det står ”Herren” i andra. I några översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska och andra språk förekommer Guds namn här. (Se Tillägg C1.)
inte strida om ord: Paulus uppmanar de kristna i Efesos att hålla sig borta från något som en del falska lärare tydligen höll på med: att strida om ord. Det grekiska ordet för ”strida om ord” är en kombination av substantivet för ”ord” och verbet för ”strida”. Det här uttrycket finns inte i litteratur som är äldre än Paulus brev. I sitt första brev till Timoteus använder Paulus ett besläktat substantiv som betyder ”ordstrider”. (Se studienot till 1Ti 6:4.) Diskussionerna kan ha rört sig om oväsentliga skillnader i hur man uppfattade ett ords innebörd, men de kan ha orsakat mycket skada och till och med fått katastrofala konsekvenser.
utan stjälper dem som lyssnar: Det här är en återgivning av en grekisk fras som innehåller ordet katastrofẹ̄ (betyder ”förödelse” eller ”ödeläggelse”), så hela frasen kan också återges med ”utan ödelägger dem som lyssnar”. Paulus använder ett kraftfullt språk för att varna för att strida om ord, och han säger att Timoteus ska uppmana de kristna i Efesos ”inför Gud” att inte blanda sig i sådana meningslösa diskussioner. (Se studienot till 1Ti 5:21.)
Gör allt du kan: Paulus använder den här formuleringen för att uppmana Timoteus att ”vara brinnande/entusiastisk, anstränga sig, göra sitt yttersta, vara noggrann”, som det grekiska ordet (spoudạzō) definieras i en ordbok. (F.W. Danker, 2000: A Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature) När Timoteus hade Guds godkännande skulle han vara en god arbetare. Han skulle då inte ha något att skämmas för, även om andra inte uppskattade det han gjorde eller motarbetade honom.
använder sanningens ord på rätt sätt: Paulus använder här ett grekiskt verb som ordagrant betyder ”skära rakt”. Det har lagts fram flera teorier om vad Paulus anspelar på. Han var tältmakare, så han kan till exempel ha tänkt på att vara noggrann när man skär till ett tyg. Eller så kan han ha tänkt på hur ordet används i Ord 3:6 och 11:5 i Septuaginta, där verbet används i samband med att jämna till en bildlig väg eller göra den rak. Verbet kan också användas på andra sätt, till exempel för att beskriva hur en jordbrukare plöjer en rak fåra i marken. Men poängen är att Paulus ber Timoteus om att hålla rätt kurs när han undervisar från Guds ord. Han ska behandla Guds ord på rätt sätt, förklara det rätt och inte vika av genom att engagera sig i debatter om ord, personliga uppfattningar eller andra oviktiga saker. (2Ti 2:14, 16)
tomt prat: Se studienot till 1Ti 6:20.
ogudaktighet: Se studienot till Rom 1:18.
kallbrand: Det grekiska ordet gạggraina är en medicinsk term för en sjukdom som ofta sprider sig snabbt och som kan ha dödlig utgång om den inte behandlas. Paulus använder ordet bildligt om avfällingars läror och ”tomt prat som kränker det som är heligt”. (2Ti 2:16–18) Han nämner ofta sådana andligt skadliga läror som kontrast till de läror som han kallar ”sunda [eller ”friska”]” för att de är grundade på Guds ord. (1Ti 1:10; 6:3; 2Ti 1:13; Tit 1:9; 2:1; se också studienot till 1Ti 6:4.) När Paulus använder uttrycket ”sprider sig som kallbrand” visar han att tomt prat och falska läror snabbt kan spridas från en person till en annan inom församlingen och kan orsaka andlig död. (1Kor 12:12–27)
Hymeneus och Filetos är bland dem: Paulus nämner två män som är avfällingar och som lär ut saker som Timoteus inte ska lyssna på. Hymeneus och Filetos hade avvikit från sanningen och skadade andras tro genom att lära ut sådant som inte var sant. De hävdade bland annat att uppståndelsen redan hade skett. (Se studienot till 2Ti 2:18.) När Paulus skrev sitt första inspirerade brev till Timoteus hade Hymeneus redan lämnat sanningen. Han hade tydligen blivit avlägsnad ur församlingen, för att den tillrättavisningen skulle lära honom att inte häda. (Se studienoter till 1Ti 1:20.) Men ett år eller mer hade gått, och han hade fortfarande inte ändrat sig.
säger att uppståndelsen redan har skett: Några av de falska lärarna i Efesos, till exempel Hymeneus och Filetos, lärde tydligtvis ut att överlämnade kristna redan hade uppstått på ett bildligt sätt. Några falska lärare kan till och med ha förvanskat Paulus ord för att framhäva sina egna felaktiga uppfattningar. Paulus hade ju sagt att en syndare som döpte sig dog i förhållande till sitt tidigare sätt att leva och bildligt talat gjordes levande. Men en sådan bildlig uppståndelse ersatte inte hoppet i Guds ord om att de som har dött ska få en bokstavlig uppståndelse. De som lärde ut att uppståndelsen redan hade skett förnekade hoppet om en framtida, bokstavlig uppståndelse och var avfällingar. (Rom 6:2–4, 11; Ef 5:14; se studienot till Ef 2:1.)
bryter ner tron: Redan omkring tio år tidigare hade Paulus motbevisat falska läror som undergrävde uppståndelsehoppet. (1Kor 15:2 och studienot, 12; jämför Apg 17:32.) De som förnekade att man kunde bli uppväckt i framtiden till ett fullkomligt liv, antingen i himlen eller på jorden, gick emot det som stod i Skrifterna. (Dan 12:13; Lu 23:43; 1Kor 15:16–20, 42–44) Om de kristna lät felaktiga uppfattningar om uppståndelsen få dem att tappa tron skulle de förlora sitt fantastiska framtidshopp. (Joh 5:28, 29)
Guds fasta grund: Paulus säger inte konkret vad den här fasta grunden syftar på, men i sina andra brev använder han ordet ”grund” om något som är stabilt och pålitligt. Han liknar till exempel rollen som Jesus har i Jehovas avsikt vid en grund. (1Kor 3:11) I Ef 2:20 talar han om ”apostlarnas och profeternas grund”. Och han använder liknande formuleringar för att beskriva den kristna församlingen. (Se studienot till 1Ti 3:15; se också Heb 6:1.) I de två föregående verserna (2Ti 2:17, 18) uppmanar Paulus Timoteus att avvisa avfälliga tankar. Paulus vill försäkra Timoteus om att allt som Jehova gör, hur han gör det och hur han är som person alltid går att lita på och är bestående, och det är därför han säger att Guds fasta grund ”består”. (Ps 33:11; Mal 3:6; Jak 1:17)
har detta sigill: Ett sigill kan antingen syfta på avtrycket från en sigillstämpel eller på en inskrift som visar vem som äger något eller bekräftar att något är äkta. (Se Ordförklaringar under ”Sigill”.) Det var inte ovanligt att det fanns en inskrift på grunden eller på en annan del av en byggnad som angav vem som hade byggt den, vem som ägde den eller vad som var syftet med byggnaden. (Jämför studienoter till 2Kor 1:22; Ef 1:13.) I Uppenbarelseboken beskrivs grundstenar som hade inskrifter med apostlarnas namn. (Upp 21:14) ”Detta sigill” som Paulus nämner här har två viktiga uttalanden, som förklaras närmare i följande studienoter.
Jehova: Paulus citerar här från 4Mo 16:5 (enligt Septuaginta), där Mose sa till Kora och hans anhängare att Jehova ”vet vilka som är hans”. I den hebreiska grundtexten förekommer Guds namn skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH), och namnet Jehova används därför med rätta i huvudtexten i den här översättningen. (Se Tillägg C1 och C2.)
”Jehova känner dem som tillhör honom”: Paulus citerar från 4Mo 16:5 och använder tydligtvis skildringen om Koras, Datans och Abirams uppror för att försäkra Timoteus om att Jehova vet vilka som gör uppror mot honom. Han kan och kommer att sätta stopp för deras ondska. Jehova tänkte inte låta avfällingar under det första århundradet få hindra hans avsikter, lika lite som han lät Kora och hans anhängare få göra det flera hundra år tidigare. Men som Mose sa så vet Jehova vilka som är trogna mot honom. Han känner dem mycket väl och visar att han godkänner dem. (Se studienoter till Gal 4:9.)
”Alla som anropar Jehovas namn ska ta avstånd från orättfärdigheten”: Paulus sätt att uttrycka sig antyder att det här är ett citat. Men det finns inget ställe i de hebreiska skrifterna som exakt stämmer med Paulus ord. Paulus har precis citerat från 4 Moseboken, kapitel 16, som innehåller skildringen om Koras uppror. Så det är möjligt att Paulus syftar på den skildringen och ger uttryck för samma tanke som Mose uttrycker i 4Mo 16:26. De som var lojala mot Jehova på Moses tid behövde agera beslutsamt och dra sig undan de illojala. Paulus uppmanar nu Timoteus och andra lojala kristna att på liknande sätt vända sig bort från all slags orättfärdighet, bland annat det som Paulus nämner i det här sammanhanget: strider om ord, tomt prat, avfälliga tankar och ”dumma och meningslösa diskussioner”. (2Ti 2:14, 16, 18, 23)
anropar Jehovas namn: Den här delen av uttalandet kan anspela på Jes 26:13 enligt texten i Septuaginta. Den hebreiska grundtexten till den versen innehåller Guds namn. (Se Tillägg C3 introduktion; 2Ti 2:19b.)
I ett stort hus finns det … redskap: Paulus liknar den kristna församlingen vid ”ett stort hus” och individerna i församlingen vid ”redskap”, eller behållare som man använder i ett hushåll. Det grekiska ordet för ”redskap”, eller ”kärl”, används ofta bildligt i Bibeln om människor. (Apg 9:15; not; Rom 9:22 och studienot; 1Th 4:4 och studienot; 1Pe 3:7, not) I de följande verserna (2Ti 2:21–26) använder Paulus den här illustrationen för att uppmana Timoteus att inte umgås med någon i församlingen som föraktar Jehovas principer och inte ändrar sig.
ett redskap: Eller ”kärl”. (Se studienot till 2Ti 2:20.)
Fly … jaga efter: Se studienot till 1Ti 6:11.
ungdomens begär: När Timoteus fick det här brevet var han redan vuxen, kanske över 30 år. (Se studienot till 1Ti 4:12.) Men ändå uppmanar Paulus honom att fly ”från ungdomens begär”, eller att utveckla självkontroll och kunna motarbeta begär som är vanliga bland yngre. (Pre 11:9, 10) Sådana begär innefattar omoraliska sexuella begär. (Ord 7:7–23; se studienot till 1Kor 6:18.) Uttrycket kan också syfta på sådana saker som att girigt önska sig makt och pengar, att ha en tävlingsanda och att jaga efter njutningar och nöjen. (Ord 21:17; Lu 12:15; Gal 5:26; 1Ti 6:10; 2Ti 3:4; Heb 13:5)
jaga efter rättfärdighet: Se studienot till 1Ti 6:11.
dem som anropar Herren: Paulus uppmanar Timoteus att umgås med medtroende, som han här kallar ”dem som anropar Herren”. (Se studienot till Rom 10:13.) De här medtroende var bra vänner eftersom de hade ett rent hjärta. De var moraliskt och andligt rena, de hade alltså rena motiv och var helt lojala mot Jehova. (Se studienot till 1Ti 1:5.) De skulle hjälpa Timoteus att fly från ungdomens begär och fortsätta utveckla goda egenskaper.
Herren: Sammanhanget tyder på att ”Herren” syftar på Jehova Gud. (2Ti 2:19) I några översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska (benämns J7, 8, 17, 22 i Tillägg C4) förekommer Guds namn här.
Ge dig inte in i dumma och meningslösa diskussioner: Det är tredje gången i det här brevet som Paulus uppmanar Timoteus att hjälpa de kristna i Efesos att sluta bråka om spekulativa och kontroversiella saker. (2Ti 2:14 och studienot, 16) I sitt första brev till Timoteus hade Paulus tagit upp liknande saker. (Se studienoter till 1Ti 1:4; 6:20.)
meningslösa: Paulus beskriver debatterna som pågick i församlingen i Efesos som ”meningslösa”, eller mer ordagrant ”okunniga”. Paulus kan ha använt det här ordet för att visa att de som gav sig in i sådana diskussioner saknade den grundläggande kristna insikt som till och med ett barn borde ha. De som höll på med sådana diskussioner följde i alla fall inte det mest grundläggande Kristus lärde ut: att man ska visa kärlek. (Joh 13:34, 35)
en Herrens slav: Sammanhanget tyder på att Herren syftar på Jehova Gud. (2Ti 2:19) I de hebreiska skrifterna omtalas ofta de som tillbad Jehova som hans tjänare, eller slavar. (Jos 1:1; 24:29; Dom 2:8; 2Ku 10:10; 18:12) Paulus ger Timoteus och andra tillsyningsmän vägledning om hur de ska hantera svåra situationer i församlingen. Paulus använder det här uttrycket för att påminna dem om att de måste följa anvisningar från Jehova och att de är ansvariga inför honom för hur de behandlar sina medtroende. Egenskaperna Paulus nämner är utöver de kvalifikationer för tillsyningsmän som står i 1Ti 3:1–7 och Tit 1:5–9. Men eftersom alla kristna är slavar åt Jehova behöver alla kristna visa de här egenskaperna.
slav: Det grekiska ord som har återgetts med ”slav” syftar för det mesta på en person som ägs av en annan. (Tit 1:1; Jak 1:1; se studienot till Rom 1:1.) I ett referensverk finns det en kommentar till 2Ti 2:24, där det står: ”Även om människors slaveri är en form av förnedring, är det ett tecken på ära att vara slav åt Gud.” (L.T. Johnson, 2001: The Anchor Bible—The First and Second Letters to Timothy) (Se studienot till 1Th 1:9.)
strida: Även om det grekiska ordet för ”strida” över lag förknippades med att kriga eller slåss (Apg 7:26), kan det i vissa sammanhang syfta på att slå andra verbalt (Joh 6:52; Jak 4:1, 2). Paulus visar här att ”en Herrens slav” inte ska blanda sig i meningsskiljaktigheter eller dumma debatter. (2Ti 2:14, 16, 23) Han kommer i stället att uträtta mycket mer om han efterliknar Herren Jesus milda och vänliga sätt. (Mt 11:29; 12:19)
vänlig mot alla: Paulus uppmanar Timoteus att vara vänlig och snäll mot alla. Han ska inte vara som de diskussionslystna falska lärarna i Efesos. (2Ti 2:23) Det grekiska uttrycket kan också återges med ”taktfull mot alla”. Paulus hade fått lära sig att vara vänlig. Innan han blev kristen brann han så mycket för judendomens traditioner att han var allt annat än vänlig, taktfull eller snäll. Han var våldsam och fräck mot Kristus efterföljare. Men Jesus behandlade honom ändå vänligt. (Apg 8:3; 9:1–6; Gal 1:13, 14; 1Ti 1:13) Paulus lärde sig också att vänlighet inte är detsamma som svaghet. Han drog sig inte för att säga ifrån och vara tydlig med att ett orätt uppförande inte godkändes. (1Kor 15:34) Han var inte hård, utan taktfull och kärleksfull mot sina bröder och systrar. (1Th 2:8) Paulus försökte vara lika varsam ”som en ammande mor”. (Se studienot till 1Th 2:7.) Han ville att Timoteus skulle efterlikna honom och vara vänlig mot alla, även mot kristna som påverkade församlingen negativt och mot motståndare utanför församlingen. Timoteus skulle inte orsaka strider och splittring, utan verka för enhet och kärlek. (2Ti 2:23, 25)
kunna undervisa: Eller ”vara kvalificerad att undervisa”. Paulus hade tidigare använt det här grekiska ordet i en uppräkning över kvalifikationer för kristna tillsyningsmän. (Se studienot till 1Ti 3:2.) Timoteus skulle behöva vara kvalificerad eller skicklig i att undervisa och i att hantera svåra situationer i församlingen. Men uttrycket ”en Herrens slav”, som Paulus använder, kan tillämpas på alla kristna, så alla måste vara duktiga undervisare. (Jämför Heb 5:12.)
behärska sig när han blir illa behandlad: Den här frasen är en återgivning av ett sammansatt grekiskt ord som betyder ”uthärda det onda” utan att bli arg. ”En Herrens slav” behöver kunna uthärda med tålamod och inte ge igen. (Rom 12:17) Timoteus behövde den här egenskapen när andra kristna behandlade honom dåligt. Paulus sa senare att alla kristna kan räkna med att bli förföljda. (2Ti 3:12) Därför måste alla lära sig att behärska sig när man blir illa behandlad. (Se studienot till Mt 5:39.)
med mildhet vägleda: I det här sammanhanget kan ordet som återgetts med ”vägleda” också förmedla tanken på att tillrättavisa eller att hjälpa en person att utveckla förmågan att ta bra beslut. ”En Herrens slav” måste vägleda andra ”med mildhet”, dvs. med en ödmjuk inställning. Han behöver ju ”vara vänlig mot alla”. (2Ti 2:24 och studienot; se också studienot till Gal 5:23.)
dem som säger emot: Eller: ”dem som inte är välvilligt inställda”. Paulus använder ett grekiskt ord som i det här sammanhanget syftar på människor som avvisar kristna läror eller som motsätter sig dem. Paulus kan bland annat ha tänkt på dem i församlingen i Efesos som hade en negativ inställning till att följa råd från Bibeln eller förmaningar från bröder som tog ledningen.
Gud ger dem möjlighet att ångra sig: När en kristen äldste på ett milt sätt korrigerar eller vägleder ”dem som säger emot” kan det få bra resultat, för det kan leda till att de ångrar sig. (Se Ordförklaringar under ”Ånger”.) Den som ska ha äran för att någon ångrar sig är Jehova, inte någon människa, för det är han som hjälper en kristen som är på fel väg att ändra sig. Paulus säger vidare att sådan ånger får fler fina resultat: det ger syndaren en mer ”ingående kunskap om sanningen”, det hjälper honom att ta sitt förnuft till fånga och det gör det möjligt för honom att ta sig ur djävulens snara. (2Ti 2:26)
tar sig ur djävulens snara: Paulus ord visar att några i församlingen hade hamnat i djävulens snara. De hade tydligen låtit sig förledas av djävulen och vänt sig bort från sanningen. (2Ti 2:18, 23, 25) Uttrycket ”han håller dem fångna för att göra hans vilja”, eller ”håller dem fångna levande för att göra hans vilja”, kan tyda på att djävulen använder lögner för att lura dem. Han dödar dem inte, utan manipulerar dem att göra sådant som gynnar honom. Paulus uppmanade Timoteus att vägleda dem som hade hamnat i djävulens snara ”med mildhet” så att de skulle kunna ta ”sitt förnuft till fånga” (ordagrant ”nyktra till”; se studienot till 1Kor 15:34). De som ångrade sig kunde ta sig ur djävulens snara.
Media
Paulus är fängslad i Rom för andra gången. Han vet att han snart kommer att dö. (2Ti 4:6) Men det är inte det enda som bekymrar honom. Några av hans medarbetare, bland annat Demas, har övergett honom. (2Ti 1:15; 4:10) Men Paulus kan ändå känna sig glad. Flera modiga bröder stöttar honom. (2Ti 4:21) Till exempel letade Onesiforos överallt i Rom för att hitta Paulus. (2Ti 1:16, 17) Paulus sitter fängslad i bojor, men han är ändå inte besegrad. Han fokuserar på lönen han ska få i Kristus ”himmelska rike”. (2Ti 4:8, 18) Även om han är i en mycket svår situation tänker han inte på sig själv, utan på andra. I fängelset skriver han sitt andra brev till Timoteus och uppmuntrar honom att fortsätta vara lojal. (2Ti 1:7, 8; 2:3)
I ett hus som ägdes av en rik romersk familj fanns det många redskap. I köket hade slavarna grytor och pannor som var gjorda av brons eller lera. De använde stora lerkärl och amforor för att förvara vätskor, till exempel vin och olivolja. I matsalen använde en romersk familj kärl som var gjorda av färgat glas, brons, silver eller lera. Det fanns också kärl som användes till mindre ärofulla ändamål. Man kunde till exempel använda dem som soptunnor och pottor. I Bibeln omtalas människor ibland som redskap i bildlig bemärkelse. (Apg 9:15) Paulus liknar den kristna församlingen vid ”ett stort hus” och individer i den vid ”redskap”, eller kärl. Man förvarar inte redskap som ”används i ärofulla sammanhang” i närheten av redskap som används ”i mindre ärofulla” sammanhang. Och på samma sätt måste kristna undvika att umgås för nära med dem i församlingen som kan påverka dem negativt. (2Ti 2:20, 21)