i de sista dagarna: Paulus använder futurum i den här versen när han skriver att ”i de sista dagarna ska det vara kritiska tider”. (Se också 2Ti 3:2, 13.) Så han syftade på något som skulle ske i framtiden, i ”de sista dagarna” för den världsordning som skulle finnas under Jesus osynliga närvaro. (Se Ordförklaringar under ”Sista dagarna”.) De här sista dagarna skulle inträffa efter att det förutsagda avfallet hade kommit och efter att ”laglöshetens människa” hade blivit uppenbarad, något som var förutsagt i 2Th 2:3–12. (Se studienoter till 2Th 2:3; 1Ti 4:1.) Paulus fortsätter med att nämna negativa egenskaper som skulle vara utmärkande för människor under den tiden. (2Ti 3:1–5; se studienot till 2Ti 3:5.) Det stora avfallet var en bidragande orsak till att de oönskade egenskaperna skulle bli väldigt vanliga.

kritiska tider som är svåra att hantera: Det här uttrycket är en återgivning av två grekiska ord som Paulus använder för att beskriva en kristid som han kallar ”de sista dagarna”. Det grekiska ordet kairọs syftar ofta på en avgränsad tidsperiod och kan också återges med ”bestämd tid”. (Se studienot till Apg 1:7.) Paulus använder det ihop med det grekiska ordet chalepọs, som här har återgetts med ”som är svåra att hantera”. Ordet har definierats som ”svår”, ”farlig” eller ”stressande”. I Mt 8:28 används samma ord för att beskriva två demonbesatta män som var ovanligt ”aggressiva”. På grund av människors dåliga egenskaper (2Ti 3:2–5, 13) varnar Paulus för att de sista dagarna skulle vara ”farliga”, ”onda”, ”hemska”, som en del ordböcker uttrycker det.

För människor ska vara: Det grekiska ordet ạnthrōpos (man; människa) syftar ofta på både män och kvinnor och har här återgetts med ”människor”. Paulus nämner uppåt 20 egenskaper som människor skulle ha ”i de sista dagarna”, en tid som då låg långt in i framtiden. (2Ti 3:1 och studienot) Men Paulus menar inte att människor på hans tid inte hade sådana dåliga egenskaper, för han uppmanar Timoteus att hålla sig borta från sådana människor. Det visar att de här egenskaperna var ett hot på den tiden också. (Se studienot till 2Ti 3:5; jämför Mk 7:21, 22.) Men här förutsäger Paulus att det skulle komma en tid då mänskligheten som helhet skulle styras av de här dåliga egenskaperna.

älska pengar: Se studienot till 1Ti 6:10.

vara skrytsamma, stolta: En skrytsam person pratar ofta vitt och brett om sina förmågor, egenskaper och tillgångar och överdriver dem gärna. En stolt person tror att han är bättre än andra. Även om de här dragen liknar varandra, så kommer skrytsamhet ofta till uttryck i ord medan stolthet ofta handlar om tankar och känslor.

hädare: Eller ”sådana som säger sådant som är kränkande”. Paulus använder ett grekiskt ord (blạsfēmos) som syftar på personer som säger hädiska, kränkande, förolämpande eller nedsättande saker. Under de sista dagarna skulle många människor säga sådana saker om både Gud och andra människor. (2Ti 3:1)

olydiga mot föräldrar: Många hundra år före Kristus hade barn uppmanats i Moses lag att lyda sina föräldrar. (2Mo 20:12; Mt 15:4) Barn i den kristna församlingen skulle också lära sig att lyda och ära sina föräldrar. (Ef 6:1, 2) Även grekerna och romarna, som inte tillbad Jehova, ansåg att det var orätt och onaturligt att barn gjorde uppror mot sina föräldrar. (Rom 2:14, 15) Om en man i antikens Grekland slog sina föräldrar förlorade han sina medborgerliga rättigheter. Och enligt romersk lag var det lika allvarligt att slå sin pappa som att mörda. Men ändå förutsäger Paulus att det skulle komma en tid då många skulle vara olydiga mot sina föräldrar. Som det står i ett referensverk skulle det vara ”tecknet på en ytterst förfallen civilisation”. (W. Barclay, 1960: The Letters to Timothy, Titus and Philemon)

otacksamma: En del känner att det som de har fått från sina föräldrar, andra människor och till och med Gud är en självklarhet som de har rätt till. (Lu 6:35) En sådan inställning bottnar i själviskhet.

illojala: Eller ”sakna lojal kärlek”. (Se också 1Ti 1:9, fotnot.) Det grekiska ord som används här kan förmedla tanken på att vara illojal mot människor och mot Gud. Ordet har bred betydelse och kan också innehålla tanken på att vara ”ohelig”, ”vanvördig”. Ordet kan därför också syfta på att man inte har någon respekt för det som är heligt eller ”inte betraktar något som heligt”, som det uttrycks i en ordbok. (F.W. Danker, K. Krug, 2009: The Concise Greek–English Lexicon of the New Testament) Den som är illojal bryr sig inte om att vara pålitlig eller att fullgöra de plikter han har mot andra människor eller mot Gud.

kärlekslösa: Eller ”utan naturlig tillgivenhet”. (Se studienot till Rom 1:31.)

omedgörliga: Paulus förutsäger här att det skulle komma en tid då människor i allmänhet skulle kännetecknas av en ovillighet att hitta rimliga lösningar på problem eller lösa konflikter. Det grekiska ordet kan mer ordagrant återges med ”utan avtal”. Det här ordet användes ofta om ett misslyckat försök att lösa en konflikt mellan nationer. Det kan också användas om ett misslyckat försök att lösa problem mellan två individer. I andra översättningar har ordet återgetts med ”oförsonliga”, ”hårdnackade”. I ett referensverk står det: ”Ordet beskriver en sträng och hård inställning som skiljer en människa från sin medmänniska i oförsonlig bitterhet.” (W. Barclay, 1960: The Letters to Timothy, Titus and Philemon)

förtalare: I Bibeln översätts det grekiska ordet för ”förtalare” (diạbolos) oftast med ”djävulen” och används som en benämning på Satan, som är en ond ängel som förtalar Gud. (Se studienot till Mt 4:1 och Ordförklaringar under ”Djävulen”.) Men några gånger används ordet i sin grundläggande betydelse och återges med ”förtalare” eller ”förtala”. (1Ti 3:11; Tit 2:3) Här i beskrivningen av ”de sista dagarna” (2Ti 3:1) använder Paulus det om människor som försöker skada andras rykte, både människors och Guds, genom att komma med falska anklagelser och vilseledande information. (Se studienot till Joh 6:70, där det här ordet används om Judas Iskariot.)

obehärskade: Eller ”utan självkontroll”. Någon som inte har självkontroll ger lätt efter för omoraliska önskningar, vrede eller andra själviska tendenser. En grund till att människor i de sista dagarna skulle vara obehärskade var att de skulle vara ”egoistiska” och ”älska njutningar i stället för Gud”. (2Ti 3:2, 4) Om man inte älskar Gud saknar man den viktigaste motivationen till att undvika sådant som han inte tycker om. Man har inte heller Guds ande, som hjälper kristna att utveckla självbehärskning. Ett grekiskt substantiv som är besläktat med ordet som har återgetts med ”obehärskade” har översatts med ”omåttlighet” i Mt 23:25. (Läs mer om ordet ”självbehärskning” i studienot till Gal 5:23.)

våldsamma: Paulus använder ett grekiskt ord som ordagrant betyder ”otämjd”, ”vild”. Ordet kan också återges med ”brutal”, ”grym” och ”hänsynslös” och förmedlar tanken på att man saknar mänskliga känslor och medkänsla. (Jämför Mt 24:12.) På Paulus tid användes det här ordet ofta om både djur och människor med en vildsint läggning.

utan kärlek till det goda: Den här frasen är en återgivning av ett grekiskt ord som bara förekommer här i de kristna grekiska skrifterna. Det har en bred betydelse och kan innefatta tanken på att man hatar godhet eller goda människor. Det kan också syfta på dem som inte har något intresse av det som skulle kunna vara till allmänhetens bästa. De som inte älskar det goda kan inte älska Jehova, som är god i absolut bemärkelse. (Se studienot till Mk 10:18.)

förrädare: Samma grekiska substantiv används för att beskriva Judas Iskariot i Lu 6:16. (Se också Apg 7:52.)

obstinata: Eller ”egensinniga”. Paulus använder ett grekiskt ord som ordagrant betyder ”falla framåt”. Det beskriver hur människor medvetet kan fortsätta att följa en bestämd kurs i livet och ignorera andras råd även om de vet att det troligen kommer att få dåliga konsekvenser. Samma grekiska ord kan också återges med ”dumdristig” eller ”hänsynslös”. I ett referensverk står det att de som är obstinata eller dumdristiga ”kastar all försiktighet överbord, oavsett vilken katastrof eller vilket straff det kan medföra för deras medmänniskor”. (R.A. Ward, 1974: Commentary on 1 and 2 Timothy and Titus) I ett annat referensverk står det: ”En människa som är hänsynslös skyr inga medel när det gäller att nå sina mål.” (J.N.D. Kelly, 1963: A Commentary on the Pastoral Epistles: Timothy I & II, Titus) Det här ordet förekommer bara på ett ställe till i de kristna grekiska skrifterna, och det är i Apg 19:36, där den högste ämbetsmannen i Efesos uppmanar den arga folkskaran att ”inte göra något förhastat”.

självgoda: Det grekiska verb som används här (tyfọomai) är besläktat med ordet för ”rök”. Det kan användas om någon som är insvept i eller förblindad av rök. Det här ordet förekommer tre gånger i de kristna grekiska skrifterna, och varje gång används det i bildlig bemärkelse och beskriver tydligtvis någon som är förblindad av stolthet. (1Ti 3:6; 6:4; 2Ti 3:4) En del översättningar har återgett det med ”förblindade av högmod” eller ”uppblåsta”. I ett referensverk står det att ordet beskriver människor ”som är fulla av sig själva”. (A. Clarke, 1846: The New Testament of our Lord and Saviour Jesus Christ, with A Commentary and Critical Notes) Den judiske historikern Josefus använder ordet för att beskriva några grekiska skribenter som såg ner på judarna och förtalade dem.

De ska älska njutningar i stället för Gud: Paulus säger inte här att människor skulle älska njutningar mer än Gud, utan att de skulle älska njutningar i stället för Gud. Enligt Bibeln är inte njutningar i sig fel, men den innehåller varningar om att gå in för njutningar i stället för att stärka sin vänskap med Gud. (Jämför Lu 12:19–21; 1Jo 2:15.)

ha ett sken av att vara religiösa: Paulus sa att många i de sista dagarna skulle ”ha ett sken av att vara religiösa”, dvs. de skulle försöka ge intryck av att bry sig om Gud, men egentligen var det bara något påklistrat. (2Ti 3:1) I Bibel 2000 har detta återgetts: ”De bär fromheten som en mask.” Även om människor menar att de tillber Gud, visar deras onda handlingar eller deras överdrivna kärlek till sig själva, pengar eller njutningar att de inte gör det. (2Ti 3:2–4)

religionen är ingen verklig kraft i deras liv: Djup respekt för Gud har kraft att ändra människors personlighet. (Ef 4:22–24; Kol 3:10) De som bara ger ett sken av att tjäna Gud förnekar den kraften och bryr sig inte om den. De låter den inte få påverka deras liv. (Jämför Jud 4.) De har inte en äkta kristen tro som tar sig uttryck i handlingar. (Jak 2:18–26)

Håll dig borta från dem: Paulus har precis förutsagt hur dålig situationen i världen skulle vara i de sista dagarna. Men han vet också att det finns människor på hans tid som i viss utsträckning visar de karaktärsdrag han har nämnt. (Se studienoter till 2Ti 3:1, 2.) Paulus använder här ett kraftfullt verb som kan förmedla tanken på att undvika någon eller något för att man känner avsky. På det sättet framhåller han hur viktigt det är att inte i umgås i onödan med dem som har de här karaktärsdragen. Kristna är såklart vänliga och snälla även mot sådana människor men skulle inte välja dem som nära vänner. (Se studienot till 2Ti 2:24.)

män som nästlar sig in i hemmen: De här moraliskt fördärvade männen var bland dem som har ”ett sken av att vara religiösa, men religionen är ingen verklig kraft i deras liv”. (2Ti 3:5) Det grekiska verb som har återgetts med ”nästlar sig in i” förmedlar tanken på att ta sig in med hjälp av oärliga metoder eller genom att ge ett falskt intryck. Det kan också översättas med ”smyga sig in i”, ”infiltrera”. De här sluga männen kan ha försökt locka ”svaga kvinnor” att begå sexuell omoral.

svaga kvinnor som är nedtyngda av synder: Paulus pratar här om vissa kvinnor i församlingen som var andligt svaga. De hatade inte det som var ont. Det gjorde att de drevs av alla möjliga begär, möjligen i den betydelsen att de var slavar under syndfulla begär. Det var lätt för onda män att få makt över dem eller påverka deras tänkesätt. De fick kanske de här kvinnorna att tro att Gud är så barmhärtig att han kommer att se genom fingrarna med deras syndiga liv. (Jud 4)

ständigt blir undervisade: De kvinnor som Paulus skrev om lärde sig vissa saker, men de gick inte in för att ”få ingående kunskap om sanningen”. Kristna som har ”ingående kunskap” känner inte bara till fakta. (Se studienot till Ef 4:13.) De har lärt sig att tänka som Jehova och följer helt och fullt hans rättfärdiga principer. (Ef 3:17–19; Kol 1:9, 10; 2:6, 7)

Jannes och Jambres: De här två männen från Moses tid nämns inte vid namn i de hebreiska skrifterna, men Paulus berättar under inspiration vad de heter. (2Ti 3:16) De var antagligen framstående män vid faraos hov i Egypten, och de kan ha varit ledande bland de magiker som motarbetade Mose. (2Mo 7:11, 22; 8:7, 18, 19; 9:11) De nämns i traditionella judiska skrifter, bland annat i några som dateras till första århundradet f.v.t. Några skribenter som inte var judar från första och andra århundradet v.t. nämner också en av eller båda de här männen vid namn. Paulus nämner dem här för att försäkra Timoteus om att de falska lärarna i Efesos i slutändan kommer att misslyckas.

deras framgång ska få ett slut: Paulus hade varnat tillsyningsmännen i Efesos för att det skulle komma falska lärare. (Apg 20:29, 30) Det kan ha verkat som att de onda männen hade framgång i att fördärva och splittra församlingen. Lojala kristna måste ha känt sig upprörda över att se en sådan utveckling. Men Paulus försäkrar Timoteus om att deras ”framgång” skulle vara begränsad. Det gör han genom att jämföra de falska lärarna med Jannes och Jambres, som motarbetade Mose och som kan ha varit ledarna bland magikerna i Egypten. (Se studienot till 2Ti 3:8.) Skildringen i 2 Moseboken visar att magikerna lyckades kopiera några av de underverk som Mose utförde, men sedan var det stopp. Från och med den tredje plågan kunde de inte kopiera Jehovas mirakulösa stordåd eller ens skydda sig mot dem. (2Mo 8:16–19; 9:10, 11)

deras galenskap ska bli uppenbar för alla: Paulus försäkrar Timoteus om att de falska lärarna i församlingen skulle bli avslöjade och att deras galenskap skulle bli uppenbar för alla. De skulle få samma slut som Jannes och Jambres. I deras fall kunde alla tydligt se hur dumt det var att motarbeta Jehova.

Du däremot har troget följt mig: Här framhåller Paulus skillnaden mellan falska lärare och Timoteus. Under omkring 14 år har Timoteus blivit övad av Paulus och har efterliknat honom på flera sätt. Han har efterliknat hans sätt att undervisa, hans livsstil, hans fokus och föresatser, hans starka och orubbliga tro, hans osvikliga tålamod, hans varma kärlek och hans principfasta uthållighet. Paulus skryter inte när han säger att hans exempel är värt att följa. Han skriver ju under inspiration och konstaterar bara fakta. Han har efterliknat Kristus, och därför är hans exempel värt att följa. (Jämför 1Kor 11:1; Flp 3:17; Heb 13:7.)

i Antiokia, Ikonion och Lystra: Under Paulus första missionsresa blev han och Barnabas utdrivna från Antiokia i Pisidien och hotades med stening i Ikonion. Och i Lystra blev Paulus faktiskt stenad och lämnades till synes livlös. (Apg 13:14, 50; 14:1–5, 8, 19) Efter det fick han hjälp av några lärjungar, och en av dem kan ha varit Timoteus, som tydligen var från Lystra. (Apg 14:20; 16:1) Eftersom Timoteus ”troget följt” Paulus lojala uthållighet så visste han helt säkert hur Paulus ”blivit förföljd och fått lida” i de här tre städerna. (2Ti 3:10) Paulus nämner de här tidigare händelserna för att uppmuntra Timoteus att uthärda vilken förföljelse han än kan drabbas av. (2Ti 3:12)

varje gång räddade Herren mig: Paulus sa ofta att han behövde bli räddad, och han gav äran för att han hade blivit räddad åt både Jehova Gud (2Kor 1:8–10) och Jesus Kristus (1Th 1:10). Så i det här sammanhanget kan ”Herren” syfta på antingen Jehova eller Jesus. En del menar att Paulus anspelade på orden i Ps 34:19.

alla som vill vara hängivna Gud: Det grekiska ord som har återgetts med ”vill” kan innebära mer än bara en flyktig önskan. Verbformen här visar att det är en ihärdig beslutsamhet. Ett referensverk kommenterar vad det leder till när man är besluten att vara hängiven Gud: ”Att man skiljer sig från världen, att man har andra moralnormer och andra mål, är alltid riskabelt.” (W. Barclay, 1958: More New Testament Words; se studienot till 1Ti 4:7.) Som Paulus visar här kan människor som vill vara hängivna Gud inte undgå att möta fientlighet och förföljelse. (1Mo 3:15; Upp 12:9, 17) Kristus ställdes inför faror och förföljelse. Och det gjorde Paulus och Timoteus också, och det måste alla sanna kristna räkna med att också göra. (Joh 15:20; Apg 17:3; Flp 3:10; 2Ti 2:3)

onda människor och bedragare: ”Onda människor” kan syfta på dem som öppet visar sådana karaktärsdrag som nämns i 2Ti 3:2–5. Men ”bedragare” är mer benägna att dölja sin ondska och ge sken av att vara rättfärdiga. Det här är enda gången i de kristna grekiska skrifterna som det grekiska ord som har återgetts med ”bedragare” förekommer. Ordet brukade användas om trollkarlar och magiker. Eftersom de flesta ansåg att det de höll på med bara var bluff kom ordet att användas om bedragare. En del bedragare hade själva blivit bedragna – kanske genom att de faktiskt trodde på sina egna lögner.

ska hålla fast vid det du har lärt dig: Timoteus ska hålla fast vid sanningen, till skillnad från de onda människor som nämnts tidigare. (2Ti 3:13) Timoteus hade blivit övertygad om att det här var sant. Han hade tänkt igenom vad han hade lärt sig av sin mamma, sin mormor, Paulus och andra. Han var övertygad om att det han hade fått lära sig stämde med Skrifterna och var sant och pålitligt. Han hade goda skäl att hålla fast vid sanningen. (Rom 12:1, 2)

Du vet ju vilka som har undervisat dig: Timoteus hade blivit undervisad i de hebreiska skrifterna av sin mamma, Eunike, och sin mormor, Lois. (Se studienoter till 2Ti 1:5.) Men när han blev kristen fick han mer kunskap av Paulus och andra kristna. (Apg 16:1, 2; 1Kor 4:17; 2Ti 2:2; se studienot till 2Ti 1:13.)

ända från barnsben har du lärt känna de heliga skrifterna: Timoteus var väldigt ung när hans mamma, Eunike, och antagligen också hans mormor, Lois, undervisade honom i judarnas heliga skrifter, dvs. de inspirerade hebreiska skrifterna. (2Ti 1:5; 3:14; se studienot till Rom 1:2.) Det grekiska ordet brẹfos kan syfta på väldigt små barn, nyfödda barn eller till och med ofödda barn. (Lu 1:41; 2:12; Apg 7:19; 1Pe 2:2; se studienot till Lu 18:15.) Timoteus fick tidigt undervisning i de hebreiska skrifterna, och det lade en stabil grund för hans växande tro. När Timoteus var ung fick han och hans mamma och mormor lära sig att man kunde bli ”räddad genom tron på Kristus Jesus”, och de blev kristna. När Timoteus blev äldre fortsatte han att utvecklas andligen. (Se studienot till Apg 16:1; se också Flp 2:19–22.)

Hela Skriften: Det här uttrycket har bred betydelse och innefattar hela de hebreiska skrifterna. (Lu 24:44 och studienot) Timoteus var förtrogen med ”de heliga skrifterna”. (2Ti 3:15 och studienot) Dessutom verkar det som att de kristna som levde på den tiden såg de delar av de kristna grekiska skrifterna som hade blivit skrivna då som en del av de inspirerade skrifterna. När till exempel Petrus skrev sitt andra brev, omkring år 64 v.t. (antagligen inte långt innan Paulus skrev det här brevet till Timoteus), omtalade han några av Paulus brev som en del av ”Skrifterna”. (2Pe 3:16; se också studienoter till 1Kor 12:10; 1Ti 5:18.) När Paulus skrev att ”hela Skriften är inspirerad av Gud” påminde han Timoteus och alla andra kristna om att lita på visheten i Guds inspirerade ord och följa den i alla sidor av livet.

inspirerad av Gud: Det här uttrycket är en återgivning av det sammansatta grekiska ordet theọpneustos. Det består av orden theọs (gud) och pnẹō (andas; blåsa) och betyder ordagrant ”gudandad” eller ”utandad (inblåst) av Gud”. Det grekiska verbet pnẹō är besläktat med ordet som ofta återges med ”ande”, pneuma. (Se Ordförklaringar under ”Ande”.) Gud lät sin ande, eller verksamma kraft, verka på lojala män som han använde för att skriva ner sitt ord. Jesus bekräftade att den heliga anden fungerade på det sättet när han citerade från Psalmerna och sa att David hade skrivit ”under inspiration [ordagrant ”i ande”]”. (Mt 22:43, 44; Ps 110:1) I parallellskildringen i Mk 12:36 står det ”genom den heliga anden”. Och Petrus nämnde människor som ”talade ord från Gud medan de vägleddes av helig ande”. (2Pe 1:21) I de hebreiska skrifterna framförde kung David samma tanke när han sa: ”Jehovas ande talade genom mig.” (2Sa 23:2) Det är värt att lägga märke till att en översättning till hebreiska från 1800-talet (benämns J¹⁷ i Tillägg C4) återger första delen av 2Ti 3:16: ”Hela Skriften är skriven med hjälp av Guds ande.” (Se Ordförklaringar under ”Kanon (Bibelns kanon)”.)

till stort värde: Paulus förklarar att Guds inspirerade ord är till stort värde (eller ”till hjälp”, ”till nytta”) på flera områden. Som äldste hade Timoteus ansvaret att använda Guds ord till nytta för dem både i och utanför församlingen. (2Ti 2:15) Dessutom behövde alla kristna använda Guds ord för att korrigera sin egen inställning och sitt uppförande så att de levde enligt Guds vilja.

för undervisning: Dvs. för att lära andra rätta trosuppfattningar och ett rätt uppförande. (Tit 1:9)

tillrättavisning: Kristna tillsyningsmän har ansvaret att tillrättavisa ”dem som fortsätter synda”. (1Ti 5:20 och studienot; Tit 1:13) De är tålmodiga och använder Bibeln för att göra det klart för sådana människor att de inte lever enligt Guds principer och för att hjälpa dem att rätta till det. (Gal 6:1; 2Ti 4:2) De kristna kan också använda Bibeln för att korrigera sig själva.

korrigering: Eller ”återupprättelse”. Det grekiska ordet syftar på att återställa något till ursprungligt skick eller förbättra något som är bristfälligt.

övning enligt Guds rättfärdiga normer: Guds ord ger övning som stämmer med Guds normer för rätt och fel. (Heb 12:11; se Ordförklaringar under ”Rättfärdighet”.)

den som tjänar Gud: Ordagrant ”gudsmänniskan”. Det grekiska ord som i den ordagranna lydelsen motsvarar ”människa” (ạnthrōpos) inkluderar både män och kvinnor. Även om Paulus riktar sig till Timoteus, som var en tillsyningsman, kan Paulus ha tänkt på vilken kristen man eller kvinna som helst som överlämnat sig åt Jehova. En del översättningar använder sådana formuleringar som ”den som tillhör Gud” eller ”den som vigt sig åt Gud”. Som den föregående versen visar måste ”den som tjänar Gud” studera Skrifterna regelbundet och leva efter dem. (Se studienot till 1Ti 6:11.)

fullständigt rustad: Det grekiska ord som har återgetts med ”fullständigt rustad” kan också återges med ”fullt utrustad”. Det här ordet användes till exempel förr i tiden om en båt som var fullt utrustad med allt som behövdes för en resa. Jehova använder sitt ord för att ge de kristna den kunskap och vishet de behöver för att göra det som är rätt och riktigt. De är fullständigt rustade för att utföra hans arbete.