Jag uppmanar dig allvarligt: Paulus verkar använda det här uttrycket för att framhålla för Timoteus hur viktigt det han nu kommer att säga är. (Se studienot till 1Ti 5:21, där Paulus använder samma uttryck.) Paulus och Timoteus hade gjort mycket för att stärka församlingarna och skydda dem från falska lärares inflytande. Paulus visste att han snart skulle dö (2Ti 4:6–8), så han ville att Timoteus skulle fortsätta att noga följa vägledningen som följer i kapitlet (2Ti 4:2–5).

Kristus Jesus, som ska döma levande och döda: I de hebreiska skrifterna blir Jehova Gud omtalad som ”hela jordens domare”. (1Mo 18:25) Och i de kristna grekiska skrifterna kallas Jehova ”allas domare”. (Heb 12:23) Men i de hebreiska skrifterna var det förutsagt att Messias också skulle vara domare. (Jes 11:3–5) Och Jesus sa att hans Far hade ”överlåtit allt dömande åt Sonen”. (Joh 5:22, 27) Dessutom står det i Bibeln om Jesus att ”Gud har utvalt honom att döma de levande och de döda”. (Apg 10:42; 17:31; 1Pe 4:5; se också studienot till 2Kor 5:10.)

när han tydligt framträder: I det här sammanhanget syftar Kristus framträdande på en tid i framtiden när det kommer att bli tydligt för alla att han har fått en upphöjd ställning i himlen. Vid den tiden kommer han att verkställa Guds domar över mänskligheten. (Dan 2:44; 7:13, 14; se också studienot till 1Ti 6:14.)

Predika ordet: Sammanhanget tyder på att Paulus här i första hand syftar på att predika i församlingen. (2Ti 4:3, 4) Timoteus skulle som tillsyningsman predika Guds ord för att stärka tron hos sina åhörare och hjälpa dem att stå emot avfälliga tankar. Falska lärare ville få i gång debatter om ord och var upptagna av sina personliga åsikter och osanna historier. Tillsyningsmän skulle däremot bara förkunna ”ordet”, dvs. Guds inspirerade ord. (Se studienot till 2Ti 2:15; se också 2Ti 3:6–9, 14, 16.) I en bredare betydelse kan det här rådet också tillämpas på att predika utanför församlingen. Några verser längre fram uppmanar Paulus Timoteus att ”förkunna de goda nyheterna” (eller att utföra ”en evangelieförkunnares verk”). (2Ti 4:5 och studienot)

Gör det med iver: Paulus använder här ett grekiskt verb som ordagrant betyder ”stå på något”, men verbet har bred betydelse och betyder ofta ”stå vid eller nära”, ”vara redo”. Ordet användes ibland i militära sammanhang om en soldat eller vakt som alltid var redo för strid. Men ordet kan också syfta på att ge något omedelbar uppmärksamhet. Det förmedlar också tanken på att vara brinnande och ihärdig. Paulus vill att Timoteus alltid ska vara redo att ”predika ordet”. (Se studienot till Predika ordet i den här versen.)

både i goda tider och i svåra tider: Eller ”i tid och otid”. Paulus uppmanar Timoteus att fortsätta försvara sanningarna i Guds ord under alla omständigheter. Han ska göra det i relativt lugna tider, men han måste fortsätta göra det när han möter sådana hinder som motstånd från falska lärare som försöker splittra församlingen.

Tillrättavisa: Se studienot till 1Ti 5:20.

förebrå: Det grekiska verb som här återgetts med ”förebrå” betyder ”tillrättavisa, avråda eller ge skarpa råd”. Det kan syfta på en varning som ges för att hindra en person från att begå en viss handling eller för att få honom att sluta uppföra sig på ett visst sätt. (Mt 16:20; Mk 8:33; Lu 17:3)

förmana: Se studienoter till Rom 12:8; 1Ti 4:13.

med stort tålamod: Timoteus hade lärt sig mycket om tålamod från Paulus. (2Ti 3:10) Timoteus skulle som tillsyningsman behöva stort tålamod eftersom några i församlingen hade påverkats av falska läror. När han tillrättavisade, förebrådde och förmanade sina medkristna skulle han alltid behärska sig och tålmodigt vädja till deras önskan att göra det rätta. Om han skulle bli irriterad eller frustrerad skulle han kunna få någon att dra sig undan eller till och med snava. (1Pe 5:2, 3; se studienot till 1Th 5:14.)

med god undervisning: Eller ”med all undervisningskonst”. Det grekiska ord som används här kan syfta på både sättet att undervisa och innehållet i undervisningen. (Se studienot till Mt 7:28, där samma ord har återgetts med ”sätt att undervisa”.) I det här sammanhanget ligger fokus på sättet att undervisa. Paulus använder ett grekiskt ord som kan översättas med ”all” i det här sammanhanget, och därför har en del översättningar återgett hela frasen med ”undervisning i alla stycken” och ”grundlig undervisning”. En forskare kommenterade den här versen och skrev att Timoteus ”alltid måste visa att han är en duktig och rådig lärare i den kristna sanningen”. (J.N.D. Kelly, 1963: A Commentary on the Pastoral Epistles: I Timothy, II Timothy, Titus) (1Ti 4:15, 16; se studienoter till Mt 28:20; 1Ti 3:2.)

sunda: Eller ”uppbyggande”. (Se studienot till 1Ti 6:3.)

säger det som kittlar deras öron: Eller ”säger det de vill höra”. Paulus använder ett grekiskt verb som kan betyda ”kittla”, ”klia” men också ”känna klåda” – en beskrivande metafor. Detta är enda gången det här verbet förekommer i de kristna grekiska skrifterna. Bildspråket förmedlar tydligen tanken på människor som känner en längtan – som en del översättningar liknar vid en klåda – efter att höra det som tillfredsställer deras själviska önskningar, i stället för det som skulle hjälpa dem att vara sunda i tron. Så de väljer att lyssna på lärare som bildligt talat kittlar deras öron genom att säga det de vill höra. På grund av det förutsagda avfallet skulle det finnas många sådana egoistiska lärjungar och falska lärare. Så Timoteus arbete är väldigt viktigt. (Se studienot till 1Ti 4:1.)

osanna historier: Se studienot till 1Ti 1:4.

var balanserad: Det grekiska verb som används här betyder ordagrant ”vara nykter”. (1Pe 1:13; 5:8; se studienot till 1Th 5:6.) I de kristna grekiska skrifterna används det här verbet bildligt för att förmedla tanken på att vara ”förnuftig”, ”behärskad”. Paulus liv skulle snart ta slut. (2Ti 4:6–8) Timoteus behövde därför fortsätta göra sin del som tillsyningsman för att bygga upp församlingen och stärka den mot avfallet som skulle komma. (1Ti 3:15; 2Ti 4:3, 4) Han behövde vara balanserad och vaksam i alla delar av sin tjänst.

förkunna: Den grekiska texten innehåller substantivet euaggelistẹ̄s, som kan översättas med ”evangelieförkunnare” eller ”en förkunnare av goda nyheter”. (Se studienot till Mt 4:23.) Det besläktade grekiska verbet, som ofta återges med ”förkunna de goda nyheterna”, förekommer många gånger i de kristna grekiska skrifterna. Det beskriver i många fall det Jesus och hans efterföljare gjorde när de förkunnade de goda nyheterna om Guds rike. (Lu 4:43 och studienot; Apg 5:42 och studienot; 8:4; 15:35) Men det ord som Paulus använder här förekommer bara tre gånger, och varje gång visar sammanhanget att det också kan användas i den särskilda betydelsen ”missionär”. (Se studienoter till Apg 21:8; Ef 4:11.) Som missionär hade Timoteus rest med Paulus för att sätta i gång förkunnararbetet på platser där de goda nyheterna ännu inte hade förkunnats, och Paulus hade också gett honom andra särskilda uppdrag. (Apg 16:3, 4; 1Ti 1:3) Paulus uppmanar honom här att fortsätta att utföra sådana viktiga uppdrag.

förkunna de goda nyheterna: Eller ”fortsätt att utföra en evangelieförkunnares verk”. Jesus befallde alla kristna att förkunna de goda nyheterna om räddning från Gud. (Mt 24:14; 28:19, 20; Apg 5:42; 8:4; Rom 10:9, 10) I de kristna grekiska skrifterna syftar ordet för att evangelisera oftast på att predika för dem som inte var troende. Som tillsyningsman hade Timoteus många uppgifter när det gällde att undervisa i församlingen, som det beskrivs i 2Ti 4:1, 2. Men han och alla andra tillsyningsmän skulle också förkunna de goda nyheterna för dem utanför församlingen.

fullgör din tjänst: När det gällde att följa den här uppmaningen kunde Timoteus inspireras av Paulus exempel. Paulus var glad för att kunna hjälpa till att fylla andras andliga behov, både i och utanför församlingen. (Se studienoter till Rom 11:13; 2Kor 4:1; 1Ti 1:12.) Alla sanna kristna har ju blivit betrodda med en tjänst. (2Kor 4:1) I det som kan ha varit det sista Paulus skrev till Timoteus uppmanar han honom alltså att gå helt in för sin tjänst och fullgöra alla delar av den.

gjutas ut som ett dryckesoffer: Enligt Moses lag skulle man frambära ett dryckesoffer tillsammans med brännoffret och sädesoffret. (3Mo 23:18, 37; 4Mo 15:2, 5, 10; 28:7) I ett referensverk står det om dryckesoffer: ”Precis som med brännoffret användes allt, och inget gavs till prästen. Hela dryckesoffret utgöts.” (Encyclopaedia Judaica, utgiven av F. Skolnik och M. Berenbaum, 2007) När Paulus skrev till filipperna anspelade han på sådana offer för att visa att han var glad över att ge ut av sig själv helt och hållet, både fysiskt och känslomässigt, för sina medkristna. (Flp 2:17 och studienot) Han använder samma uttryck här, men den här gången syftar han på sin förestående död.

tiden då jag ska bryta upp: Eller ”tiden för min frigörelse”. Paulus såg sin död som en trogen smord tjänare åt Gud som att han bröt upp eller blev frigjord, eftersom det gjorde att han i framtiden kunde bli uppväckt till liv i Kristus ”himmelska rike”. (2Ti 4:18; se också studienot till 2Ti 4:8.) Paulus hade varit inne på det här temat tidigare när han skrev till de kristna i Filippi: ”Jag längtar verkligen efter att få bryta upp och vara hos Kristus.” (Flp 1:23 och studienot) Timoteus kom säkert ihåg det uttrycket eftersom han var med Paulus i Rom när han skrev det brevet. (Flp 1:1; 2:19)

Jag har kämpat …, jag har fullföljt …, jag har bevarat: Paulus använder tre olika uttryck för att med emfas upprepa samma tanke: Han har troget fullföljt sitt kristna liv och sin tjänst och gjort allt som Herren Jesus hade gett honom i uppdrag att utföra. (Apg 20:24) Även om Paulus var nära slutet av sitt liv skulle hans arbete ge resultat även i fortsättningen.

den goda kampen: Paulus liknar sitt kristna liv och sin tjänst vid en god, eller ädel, kamp. (Se studienoter till 1Kor 9:25; 1Ti 6:12.) Han tjänade Jehova troget trots många svårigheter. Han reste långt över land och hav under sina missionsresor. Han uthärdade all slags förföljelse, som pöbelangrepp, misshandel och fängelse. Han behövde också hantera motstånd från ”falska bröder”. (2Kor 11:23–28) Jehova och Jesus gav honom kraften han behövde för att fortsätta vara lojal igenom allt det här och fullgöra sin tjänst. (Flp 4:13; 2Ti 4:17)

jag har fullföljt loppet: Paulus liknar sig och sitt kristna liv vid en löpare i ett lopp. Nu i slutet av sitt liv är han säker på att han har fullföljt det här bildliga loppet. Flera gånger i sina brev använder han idrottsmän i de grekiska tävlingarna som en illustration. (Heb 12:1; se studienoter till 1Kor 9:24; Flp 3:13.)

Från och med nu väntar … på mig: Paulus förstod att hans himmelska belöning väntade på honom och att det var helt säkert att han skulle få den. Han hade tidigare fått sitt första sigill som en smord son till Gud. (Se studienoter till 2Kor 1:22.) Men smorda kristna får inte sitt slutgiltiga sigill förrän de lojalt har hållit ut till slutet. (Mt 10:22; 2Ti 2:12; Jak 1:12; Upp 2:10; 7:1–4; 17:14) Nu när Paulus var i slutet av sitt liv visste han att han hade visat sin lojalitet fullt ut. Jehova använde sin heliga ande för att göra det tydligt för Paulus att han hade fått sitt slutgiltiga sigill. Resten av sitt liv på jorden kunde han vara helt säker på att han skulle bli uppväckt till liv i himlen.

rättfärdighetens segerkrans: Paulus använde det här grekiska ordet som har återgetts med ”segerkrans” även på andra ställen. I 1Kor 9:25, 26 använde han det till exempel om en bokstavlig segerkrans som man gav till vinnarna i idrottstävlingar. I det sammanhanget skrev han att han hoppades på något mycket bättre: ”en segerkrans … som aldrig vissnar”. Det är samma belöning som Paulus syftar på här och kallar ”rättfärdighetens segerkrans”. När smorda kristna lever efter rättfärdiga normer tills de dör får Herren Jesus Kristus, som här omtalas som ”den rättfärdige domaren”, den stora glädjen att ge dem den här segerkransen – odödligt liv i himlen.

på den dagen: Paulus syftar inte här på sin dödsdag, utan på en dag som låg mycket längre fram i tiden, när Kristus styr som kung i Guds rike. Paulus och alla andra smorda som hade dött skulle då väckas upp till odödligt liv i himlen. (1Th 4:14–16; 2Ti 1:12)

alla som har längtat efter hans tydliga framträdande: Under sin närvaro som kung i Guds rike skulle Kristus göra något för alla smorda kristna som hade dött. (1Th 4:15, 16) Han skulle belöna dem genom att uppväcka dem till odödligt liv i himlen och uppfylla löftet att ta dem hem till sig. (Joh 14:3; Upp 14:13; se studienot till rättfärdighetens segerkrans i den här versen.) På det här sättet skulle Kristus tydligt framträda för dem, och de skulle få se sin älskade Herre i himmelsk härlighet, något de har längtat efter. Lojala kristna som hoppas att få leva på jorden när Guds himmelska rike styr längtar också efter att Kristus ska framträda. Då blir det tydligt för alla att han har fått en upphöjd och mäktig ställning i himlen. (Dan 2:44; se också studienot till 1Ti 6:14.)

Demas har nämligen övergett mig: Det grekiska ord som har återgetts med ”övergett” kan syfta på att svika någon som är i fara. Demas hade varit en av Paulus nära medarbetare. De brev Paulus skrev under sin första fångenskap i Rom tyder på att Demas var där hos honom. (Flm 24; se studienot till Kol 4:14.) Men när Paulus skrev det här brevet var han i en sämre situation. Flera av hans medkristna hade redan övergett honom. (2Ti 1:15) Paulus antyder inte att Demas blev en motståndare eller avfälling. Men Demas gick ändå miste om den fina förmånen att uppmuntra en trogen apostel när han behövde det som mest.

han älskade den här världsordningen: Eller ”han älskade den här tidsåldern (eran)”. (Se Ordförklaringar under ”Världsordning”.) Demas kärlek till materiella saker och världsliga nöjen hade kanske blivit starkare än hans kärlek till andliga saker. Eller så kan han ha varit så rädd för att bli förföljd eller dödad för sin tro att han sökte sig till ett säkrare ställe. I ett referensverk står det att ”den här världsordningen” kan syfta på ”ett liv i den här världen som är fritt från de faror och uppoffringar som det innebär att vara apostelns medhjälpare”. (D. Guthrie, 1957: The Pastoral Epistles: An Introduction and Commentary) Demas kan ha rest till Thessalonike för att det var hans hemstad. Allt detta kan ha gjort att hans kärlek till ”den här världsordningen” blev starkare än hans önskan att samarbeta med Paulus.

Dalmatien: Ett område på Balkanhalvön öster om Adriatiska havet. Namnet användes om södra delen av den romerska provinsen Illyrien. Men när Paulus skrev det här brevet var Dalmatien en egen provins. (Se Tillägg B13.) Paulus kan ha rest genom Dalmatien eftersom han hade predikat ”ända bort till Illyrien”. (Rom 15:19 och studienot) Han bad Titus komma från Kreta till Nikopolis, antagligen det Nikopolis som ligger vid kusten i nordvästra Grekland. (Tit 3:12) Det är därför möjligt att Titus var tillsammans med Paulus i Nikopolis och sedan fick ett nytt uppdrag i Dalmatien. Titus kan ha varit missionär där och hjälpt till med att organisera församlingarna, som han hade gjort på Kreta. (Tit 1:5)

Det är bara Lukas som är kvar hos mig: Det verkar som att Lukas var den enda av Paulus reskamrater som kunde hålla nära kontakt med honom under hans sista fångenskap. (Kol 4:14; se ”Introduktion till Apostlagärningarna”.) Men de fick tydligtvis viss hjälp från andra. I 2Ti 4:21 nämner Paulus minst fyra andra som hälsade till Timoteus och de kristna i Efesos. Det kan ha varit kristna från församlingen där i Rom som hade möjlighet att besöka Paulus.

Ta med dig Markus hit: Paulus syftar på Johannes Markus, som var en lärjunge till Jesus och den som skrev Markusevangeliet. (Se studienoter till Apg 12:12.) Markus följde med Paulus och Barnabas på Paulus första missionsresa, men lämnade dem och återvände till Jerusalem. (Apg 12:25; 13:5, 13) På grund av det vägrade Paulus att ta med sig Markus på nästa resa. (Apg 15:36–41) Men omkring tio år senare var Markus med Paulus i Rom. Då talade Paulus väldigt positivt om honom, och det visar att de hade blivit vänner igen och att Paulus nu litade på Markus. (Flm 23, 24; se studienot till Kol 4:10.) Eftersom Paulus hade förtroende för Markus igen sa han till Timoteus: ”Ta med dig Markus hit, för jag har stor hjälp av honom i min tjänst.”

jag har skickat Tykikos till Efesos: Tykikos var en älskad och trogen medarbetare till Paulus, och Paulus valde ut honom till att besöka församlingen i Efesos, antagligen för att fylla Timoteus plats. (Se studienot till Kol 4:7.) När Timoteus fick reda på att Tykikos snart skulle komma och att församlingen var i goda händer kan han ha känt att han kunde lämna Efesos med gott samvete och besöka Paulus i Rom en sista gång. (2Ti 4:9) Den här versen innehåller Paulus sista skriftliga omnämnande av församlingen i Efesos. Men omkring 30 år senare var den här församlingen med bland de församlingar som Jesus sände budskap till i sin uppenbarelse till aposteln Johannes. (Upp 2:1)

bokrullarna: Bokrullarna som Paulus ville ha innehöll antagligen delar av de inspirerade hebreiska skrifterna. Det grekiska ord som används här (biblịon) är besläktat med ett ord (bịblos) som från början användes om papyrusplantans mjuka märg. (Se Ordförklaringar under ”Bokrulle”; ”Papyrus”.) Papyrus användes som skrivmaterial, så bägge orden kom att syfta på en bokrulle eller en bok. (Mk 12:26; Lu 3:4; Apg 1:20; Upp 1:11) Det ord som Paulus använder här kan i de kristna grekiska skrifterna syfta på ett kort skriftligt dokument (Mt 19:7; Mk 10:4), men det syftar oftare på delar av de hebreiska skrifterna (Lu 4:17, 20; Gal 3:10; Heb 9:19; 10:7). Ordet ”bibel” kommer från det grekiska ord som används här.

särskilt dem av pergament: Pergament är ett skrivmaterial av behandlat skinn från får, get eller kalv. (Se Ordförklaringar under ”Pergament”.) Paulus säger inte uttryckligen vad han menar med det här uttrycket. Han kan ha syftat på bokrullar av skinn som innehöll de hebreiska skrifterna. Men det kan också ha varit bokrullar som innehöll personliga anteckningar eller skrifter. Vissa forskare menar att det grekiska ordet för ”pergament” kan syfta på anteckningsböcker av pergament. När Paulus skrev det här brevet var han övertygad om att han hade kämpat den goda kampen och fullföljt sitt kristna lopp. (2Ti 4:6–8) Ändå bad han Timoteus om att ta med sig ”bokrullarna, särskilt dem av pergament”. Han ville tydligen fortsätta att bygga upp sig själv och andra med hjälp av Guds inspirerade ord.

Kopparsmeden Alexander: Paulus varnar Timoteus för en viss Alexander, som var ”en inbiten motståndare” till budskapet som Paulus och hans medarbetare förkunnade. (2Ti 4:15) Paulus kallar honom ”kopparsmeden” och använder ett grekiskt ord som under det första århundradet v.t. kunde syfta på vilken som helst metallarbetare. Det är möjligt att det är samma Alexander som nämns i 1Ti 1:20 och som tydligtvis hade blivit utesluten ur församlingen. (Se studienoter.) Paulus säger inte rent ut vad han menar med att Alexander hade gjort honom mycket ont. En del menar att Alexander kan ha haft ett finger med i spelet när Paulus blev gripen och till och med kan ha vittnat falskt mot honom.

Jehova ska ge honom det han förtjänar: Paulus visar här att han litar på att Gud kommer att ge Alexander det han förtjänar. Samma tanke kommer fram i de hebreiska skrifterna i flera verser som visar att det är Jehova Gud som återgäldar människor efter det de gör, oavsett om det är bra eller dåligt. Ett exempel är Ps 62:12, där det står: ”Jehova … du belönar var och en efter vad han har gjort.” (Se också Ps 28:1, 4; Ord 24:12; Klag 3:64.) Paulus lyfter fram en liknande tanke i Rom 2:6, där det står om Gud: ”Han ska ge var och en lön efter hans gärningar.” Och i Rom 12:19 citerar han Jehovas ord i 5Mo 32:35 och säger: ”Min är hämnden, jag ska utkräva den.” (Läs mer om varför Guds namn används i den här versen i Tillägg C3 introduktion; 2Ti 4:14.)

Första gången jag försvarade mig: I en romersk juridisk process kunde en person få försvara sig under olika stadier i en rättegång. Paulus syftar antagligen på ett inledande försvar som han kom med under sin nuvarande, andra fångenskap i Rom, omkring år 65 v.t. En del menar att Paulus syftar på ett försvarstal han höll under sin tidigare, första fångenskap i Rom, omkring år 61 v.t. (Apg 28:16, 30) Men det är inte så troligt att Paulus skulle skriva till Timoteus om händelser som han redan kände till. (Kol 1:1, 2; 4:3)

må det inte läggas dem till last: Paulus syftar tydligen på de bröder som inte stöttade honom när han försvarade sig ”första gången”, något som han beskrev som mycket smärtsamt. (2Ti 4:17) Men Paulus hade lärt sig av Jesus att förlåta andra. Jesus närmaste vänner övergav honom när han blev gripen. (Mk 14:50) Och i likhet med Jesus ville Paulus inte gå runt och vara irriterad på sina bröder. (Se studienot till 1Kor 13:5.)

Herren var vid min sida: Paulus syftar tydligen på Jesus Kristus när han skriver att ”Herren … gav mig kraft”. (Se också 1Ti 1:12.) Men den yttersta kraftkällan är naturligtvis Jehova Gud. Han ger sina tjänare kraft genom Jesus Kristus. (Jes 40:26, 29; Flp 4:13; 2Ti 1:7, 8; se också studienot till 2Ti 2:1.)

jag blev räddad ur lejonets gap: Det är inte tydligt om det här uttalandet ska uppfattas bokstavligt eller bildligt. (Jämför studienot till 1Kor 15:32.) Om Paulus syftade på bokstavliga lejon kan Jehova ha räddat honom på ett liknande sätt som han räddade Daniel. (Dan 6:16, 20–22) Men flera forskare menar att Paulus romerska medborgarskap skulle ha skyddat honom mot att bli kastad till lejon. Uttrycket ”lejonets gap” kan vara en metafor för extrem fara. (Jämför Ps 7:2; 35:17.) Paulus ord kan ha varit en anspelning på Davids vädjan i Ps 22:21.

Herren: Som i den föregående versen syftar Paulus tydligen på Herren Jesus Kristus. (Se också 2Ti 4:8 och studienot.)

ska befria mig från allt ont: På grund av sin tro hade Paulus upplevt många extremt farliga situationer, bland annat hård förföljelse. Han hade också blivit angripen av avfällingar. Men Herren Jesus hade alltid varit vid hans sida, gett honom kraft och befriat honom. (2Ti 3:11; 4:14–17) Vid den här tidpunkten räknade inte Paulus med att slippa undan döden. (2Ti 4:6–8) Men det han hade varit med om gjorde honom övertygad om att Jesus skulle fortsätta befria honom från allt som skulle kunna skada hans tro eller göra att han inte var kvalificerad att komma in i Kristus ”himmelska rike”.

Hälsa till Prisca och Aquila: Paulus hade känt det här gästfria paret i omkring 15 år. Prisca och Aquila hade arbetat hårt för att bygga upp församlingar på flera platser. Första gången de träffade Paulus var i Korinth efter att de hade varit tvungna att lämna Rom. (Apg 18:1–3; 1Kor 16:19) De flyttade sedan till Efesos. (Apg 18:18, 19, 24–26) Efter det var de tillbaka i Rom under en tid. (Rom 16:3, 4) Och sedan flyttade de tillbaka till Efesos igen, där Timoteus nu tjänade. (Se studienoter till Apg 18:2; Rom 16:3.)

Onesiforos hushåll: Se studienot till 2Ti 1:16.

Gör allt du kan för att komma hit före vintern: Paulus vill att Timoteus ska resa till Rom innan vintern kommer, förmodligen för att det kunde vara farligt att resa under de kärva vintermånaderna. På den tiden var det svårt att segla på Medelhavet under senhösten, vintern och tidiga våren. Det blåste ofta upp till storm, och stormarna var farliga. (Apg 27:9–44; se också ”Apostlagärningarna – Paulus resa till Rom och hans första fångenskap där” i Mediagalleriet.) Det var också mer mulet, och det – tillsammans med regn, snö och dimma – gjorde det svårt att navigera. Sjömän på den tiden hade inga kompasser, så de var till stor del beroende av landmärken och fick navigera efter solen, månen och stjärnorna. Dessutom skulle Timoteus ta med sig manteln som Paulus hade lämnat i Troas, och om han kom före vintern skulle Paulus ha något varmt att ha på sig i fängelset under de kalla vintermånaderna. (2Ti 4:13; se också ”Ta då med dig manteln” i Mediagalleriet.)

bröderna: Ibland syftar uttrycket ”bröder” på både män och kvinnor.

Herren: Syftar tydligen på Herren Jesus Kristus. (Jämför Gal 6:18; Flp 4:23; 1Th 5:28; Flm 25.)

den anda du visar: Ordagrant ”din ande”, dvs. ditt tänkesätt, den inställning som präglar dig. (Se Ordförklaringar under ”Ande”.) Paulus avslutar det här brevet med en förhoppning om att Timoteus positiva anda, eller inställning, skulle bli välsignad. (Se studienoter till Gal 6:18; Flm 25.)

med er: När Paulus riktade sig till Timoteus hade han precis använt det grekiska pronomenet för ”du”. Men nu använder han pronomenet för ”er”. Så Paulus ville antagligen att det här personliga brevet skulle läsas upp för andra, bland annat för församlingen i Efesos, där Timoteus tydligen tjänade just då.