16  Kora,+ son till Jishar,+ son till Kehat,+ son till Levi,+ förenade sig med Datan och Ạbiram, Ẹliabs söner,+ och med On, Peleths son, av Rubens+ söner, ²  och de gjorde uppror mot Mose. På deras sida ställde sig också 250 israeliter, framstående män, hövdingar och representanter för folket. ³  De gick samman mot+ Mose och Aron och sa till dem: ”Vi har fått nog av er! Hela folket är faktiskt heligt,+ och Jehova är mitt ibland dem.+ Så varför upphöjer ni er över Jehovas församling?” ⁴  När Mose hörde detta kastade han sig ner med ansiktet mot marken. ⁵  Sedan sa han till Kora och alla som stod på hans sida: ”I morgon bitti kommer Jehova att visa vem som tillhör honom,+ vem som är helig och vem som får närma sig honom.+ Den han väljer ut+ får närma sig honom. ⁶  Så här ska du, Kora, och alla andra som står på din sida+ göra: Ta var sitt rökelsekar*+ ⁷  och lägg glödande kol och rökelse i dem inför Jehova i morgon. Den som Jehova utväljer då,+ han är den helige. Nu har ni gått för långt, Levis söner!”+ ⁸  Mose sa sedan till Kora: ”Lyssna, ni Levis söner! ⁹  Räcker det inte att Israels Gud har avskilt er från resten av folket+ och låter er närma er honom? Ni får ju utföra tjänst vid Jehovas tälthelgedom och stå inför folket och betjäna dem,+ ¹⁰  och han har låtit dig och alla dina bröder, leviterna, komma nära honom. Är ni ute efter prästämbetet också?+ ¹¹  Ni har i själva verket vänt er mot Jehova, du och de som är med dig. Och vad har Aron gjort, eftersom ni klagar på honom?”+ ¹²  Sedan kallade Mose på Datan och Ạbiram,+ Ẹliabs söner, men de svarade: ”Vi tänker inte komma! ¹³  Räcker det inte med att du har fört oss ut ur ett land som flödar av mjölk och honung för att låta oss dö i vildmarken?+ Tänker du dessutom börja härska över oss?* ¹⁴  Var är det där landet som flödar av mjölk och honung?+ Du sa ju att vi skulle få åkrar och vingårdar som egendom.* Vill du att folket bara ska lyda dig blint?* Nej, vi kommer inte!” ¹⁵  Då blev Mose mycket arg och sa till Jehova: ”Vänd bort blicken från deras sädesoffer. Jag har inte stulit så mycket som en åsna från dem, och jag har inte gjort en enda av dem något ont.”+ ¹⁶  Sedan sa Mose till Kora: ”I morgon ska du och de som står på din sida träda fram inför Jehova, du själv och de, tillsammans med Aron. ¹⁷  Var och en av er ska ta sitt rökelsekar, lägga rökelse i det och bära fram det inför Jehova, 250 rökelsekar, och du och Aron ska också komma med var sitt rökelsekar.” ¹⁸  Så alla tog sina rökelsekar och lade glödande kol och rökelse i dem, och de ställde sig vid ingången till mötestältet tillsammans med Mose och Aron. ¹⁹  När Kora hade samlat sina anhängare+ vid ingången till mötestältet visade sig Jehovas härlighet för hela folket.+ ²⁰  Jehova sa nu till Mose och Aron: ²¹  ”Dra er undan från den här folkskaran, så att jag genast kan förinta dem.”+ ²²  Då föll de ner med ansiktet mot marken och sa: ”Gud, du som ger liv åt alla människor,*+ ska din vrede över en enda mans synd verkligen drabba hela folket?”+ ²³  Sedan sa Jehova till Mose: ²⁴  ”Säg till folket: ’Dra er undan från platsen kring Koras, Datans och Ạbirams tält!’”+ ²⁵  Då reste sig Mose upp och gick till Datan och Ạbiram, och de äldste+ i Israel följde med honom. ²⁶  Han sa till folket: ”Flytta er! Var inte i närheten av de här onda männens tält! Rör inte vid något som tillhör dem, för då kommer ni att utplånas på grund av deras synd.” ²⁷  Genast flyttade de sig bort från Koras, Datans och Ạbirams tält. Och Datan och Ạbiram kom ut och ställde sig vid ingången till sina tält tillsammans med sina hustrur och barn. ²⁸  Då sa Mose: ”Så här ska ni förstå att det är Jehova som har sänt mig för att göra allt detta, att jag inte gör det på eget bevåg:* ²⁹  Om de här människorna dör en naturlig död som alla andra och om de straffas på samma sätt som alla andra, då är det inte Jehova som har sänt mig.+ ³⁰  Men om Jehova gör något ovanligt och marken öppnar sig* och slukar dem och allt som tillhör dem, så att de far levande ner i graven,* då vet ni att de här männen har varit respektlösa mot Jehova.” ³¹  Så fort han hade sagt detta rämnade marken under dem.+ ³²  Och marken öppnade sig* och slukade dem och deras familjer och alla som tillhörde Kora+ och allt de ägde. ³³  De och alla som hörde till dem for levande ner i graven,* och jorden täckte över dem, så att de utplånades från folket.+ ³⁴  Alla israeliter som stod runt omkring dem flydde när de hörde deras skrik. ”Tänk om marken slukar oss också!” ropade de. ³⁵  Då kom eld från Jehova+ och förtärde de 250 männen som hade offrat rökelse.+ ³⁶  Jehova sa nu till Mose: ³⁷  ”Säg till Eleạsar, prästen Arons son, att han ska hämta deras rökelsekar+ ur elden, för de är heliga. Säg också att han ska sprida ut glöden* en bit bort. ³⁸  Dessa rökelsekar, som tillhörde dem som förlorade livet på grund av sin synd, ska hamras ut till tunna metallplåtar som ska täcka altaret.+ Eftersom rökelsekaren bars fram inför Jehova är de heliga. De ska vara ett varnande tecken för israeliterna.”+ ³⁹  Prästen Eleạsar hämtade rökelsekaren av koppar, de som hade framburits av männen som hade dött i elden, och hamrade ut dem för att täcka altaret, ⁴⁰  precis som Jehova hade sagt till honom genom Mose. Det var en påminnelse för israeliterna om att ingen obehörig,* någon som inte är avkomling till Aron, får träda fram för att bränna rökelse inför Jehova+ och att ingen ska göra som Kora och de som ställde sig på hans sida.+ ⁴¹  Men redan nästa dag började hela folket klaga på Mose och Aron.+ De sa: ”Det är ni som har dödat Jehovas folk.” ⁴²  När folket hade samlats för att konfrontera Mose och Aron vände de sig mot mötestältet och såg att molnet täckte det, och Jehovas härlighet visade sig.+ ⁴³  Mose och Aron gick fram till mötestältet,+ ⁴⁴  och Jehova sa till Mose: ⁴⁵  ”Gå bort från folkskaran, så att jag omedelbart kan förinta dem.”+ Då föll de ner med ansiktet mot marken.+ ⁴⁶  Mose sa till Aron: ”Ta rökelsekaret och lägg i glödande kol från altaret+ och sedan rökelse, och skynda dig till folket och åstadkom försoning för dem,+ för Jehovas vrede flammar. Hemsökelsen har börjat!” ⁴⁷  Aron gjorde genast som Mose hade sagt och tog rökelsekaret och sprang in bland folket. Och han såg att hemsökelsen hade börjat drabba folket. Han lade i rökelsen och började åstadkomma försoning för dem. ⁴⁸  Och han stod mellan de döda och de levande. Så småningom hejdades hemsökelsen. ⁴⁹  Det var 14 700 som dog i hemsökelsen, förutom dem som hade dött på grund av Kora. ⁵⁰  När Aron till sist kom tillbaka till Mose vid ingången till mötestältet hade hemsökelsen upphört.