Femte Moseboken 33:1–29

33  Det här är den välsignelse som Mose, den sanne Gudens man, uttalade över israeliterna innan han dog.+  Han sa: ”Jehova – från Sinai kom han,+från Seir lyste han över dem. Hans härlighet strålade fram från Parans bergstrakt,+och med honom var heliga myriader,*+vid hans högra hand hans krigare.+   Han älskade sitt folk.+ Alla folkets heliga är i din hand.+ De satt vid dina fötter,+de lyssnade till dina ord.+   (Mose gav oss en befallning, en lag,+som blev Jakobs avkomlingars* egendom.)+   Gud blev Jẹsuruns*+ kung,när folkets överhuvuden samlades+tillsammans med alla Israels stammar.+   Må Ruben leva och inte dö ut,+och må hans män aldrig bli få.”+  Och han uttalade den här välsignelsen över Juda:+ ”Jehova, hör Judas röst,+och må du föra honom tillbaka till hans folk. Han har försvarat* det som tillhör honom. Hjälp honom mot hans motståndare!”+  Om Levi sa han:+ ”Dina* tummịm och dina urịm+ tillhör den man som är lojal mot dig,+den som du satte på prov vid Massah.+ Du stred mot honom vid Merịbas vatten,+   han som sa om sin far och sin mor: ’Jag har inte tagit hänsyn till dem.’ Han kändes inte vid sina bröder,+och sina egna söner satte han åt sidan. För han följde ditt ord,och ditt förbund höll han fast vid.+ 10  Må de lära Jakob dina rättsliga beslut+och Israel din lag.+ Må de bränna rökelse som en välbehaglig doft för dig*+och frambära ett heloffer på ditt altare.+ 11  Jehova, välsigna honom med kraft,och må du finna glädje i det han gör. Krossa benen* på hans fiender,så att de som hatar honom inte reser sig igen.” 12  Om Benjamin sa han:+ ”Må den Jehova älskar bo i trygghet hos honom. Han skyddar honom hela dagen,och han ska bo mellan hans skuldror.” 13  Om Josef sa han:+ ”Må Jehova välsigna hans land+med det bästa från himlen,med dagg och med vatten från djupa källor,+ 14  med allt gott som mognar i solenoch med goda skördar varje månad,+ 15  med det allra bästa från de urgamla bergen*+och det bästa från de eviga höjderna, 16  med det bästa från jorden, allt som finns på den,+och med godkännande från honom som visade sig i törnbusken.+ Må detta komma över Josefs huvud,över hjässan på den som är utvald bland sina bröder.+ 17  Han är ståtlig som en förstfödd tjur,och han har horn som en vildoxe. Med dem ska han driva* folken,allesammans, till jordens ändar. Hornen är Efraims tiotusenden,+och de är Manasses tusenden.” 18  Om Sẹbulon sa han:+ ”Gläd dig, Sẹbulon, när du drar ut,och du, Isạskar, i dina tält.+ 19  De ska kalla folk till berget. Där ska de offra rättfärdighetens offer. De ska dra nytta av* havens stora rikedomoch sandens gömda skatter.” 20  Om Gad sa han:+ ”Välsignad är den som utvidgar Gads gränser.+ Han ligger där som ett lejon,redo att slita sönder arm och hjässa. 21  Han ska välja den bästa* delen åt sig själv,+den lott som lagstiftaren har tilldelat honom.+ Folkets överhuvuden ska samlas. Han ska verkställa Jehovas rättvisaoch hans domar för Israel.” 22  Om Dan sa han:+ ”Dan är en lejonunge.+ Han störtar fram från Basan.”+ 23  Om Nạftali sa han:+ ”Nạftali är mättad med godkännandeoch uppfylld av Jehovas välsignelse. Inta landet i väster och i söder.” 24  Om Aser sa han:+ ”Aser är välsignad med söner. Må han bli älskad av sina bröder,må han doppa* sina fötter i olja. 25  Dina portars lås är av järn och koppar,+och du ska känna trygghet alla dina dagar.* 26  Ingen är som Jẹsuruns+ Gud,+som färdas över himlen för att hjälpa dig,som färdas på skyarna i sitt majestät.+ 27  Gud har varit en tillflykt ända sedan forna tider,+hans eviga armar håller dig uppe.+ Han ska driva bort fienden inför dig,+han ska säga: ’Utplåna dem!’+ 28  Israel ska bo i trygghetoch Jakobs källa* i avskildhet,i ett land med säd och nytt vin,+med en himmel som dryper av dagg.+ 29  Lycklig är du, Israel!+ Vem är som du?+ Ett folk som får räddning från Jehova.+ Han är din skyddande sköld,+ditt väldiga svärd. Dina fiender ska krypa för dig,+och du ska trampa på deras rygg.”*

Fotnoter

Eller ”var tiotusentals heliga”.
Ordagrant ”församlings”.
Betyder ”den rättrådige”, en hederstitel som används om Israel.
Eller ”Hans armar har kämpat för”.
”Dina”, ”dig” och ”du” i den här versen syftar på Gud.
Ordagrant ”i din näsa”.
Eller ”höfterna”.
Eller möjligen ”österns berg”.
Eller ”stånga”.
Ordagrant ”dia”.
Eller ”första”.
Eller ”bada”.
Ordagrant ”och som dina dagar ska din styrka vara”.
Eller ”avkomlingar”.
Eller möjligen ”deras höjder”.

Studienoter

Media