äldste: Ordagrant ”äldre männen”. Här syftar det grekiska ordet presbỵteros på dem som hade ansvar bland de första kristna. De äldste i församlingen i Jerusalem nämns tillsammans med apostlarna, och det var till dem som Paulus, Barnabas och några andra bröder från Antiokia i Syrien vände sig för att få frågan om omskärelse avgjord. Precis som vissa män i det bokstavliga Israel tjänade som äldste på nationell nivå, så utgjorde dessa äldste tillsammans med apostlarna en styrande krets för alla kristna församlingar under det första århundradet v.t. Detta visar att den ursprungliga gruppen som tjänade som en styrande krets, de 12 apostlarna, nu hade utökats. (Apg 1:21, 22, 26; se studienoter till Mt 16:21; Apg 11:30.)

saken: Eller ”tvistefrågan”. Det grekiska ordet zẹ̄tēma avser ofta en kontroversiell fråga eller ett specifikt problem som diskuteras. Det är besläktat med ett grekiskt ord som betyder ”söka” (zētẹō). (Se studienot till Apg 15:7.)

hade blivit omvända: Det grekiska substantiv som används här, epistrofẹ̄, kommer från ett verb som betyder ”vända [sig] om”, ”återvända”. (Joh 21:20; 2Pe 2:22) När det används i andlig bemärkelse handlar det om att vända sig till eller återvända till den sanne Guden och att vända sig bort från avgudar och falska gudar. (Detta verb förekommer exempelvis i Apg 3:19; 14:15; 15:19; 26:18, 20; 2Kor 3:16.) I 1Th 1:9 används verbet i frasen ”vände er till en levande och sann Gud”. En person visar ånger innan han vänder om. (Se studienoter till Mt 3:2, 8; Apg 3:19; 26:20.)

några från fariséernas parti: Eller ”några från fariséernas sekt”. Även om dessa var kristna, fortsatte de tydligtvis att i vissa sammanhang förknippas med sin bakgrund som fariséer. (Jämför studienot till Apg 23:6.)

intensiv diskussion: Det grekiska substantiv som används här är besläktat med ett verb som betyder ”söka” (zētẹō) och betyder ”undersökning”, ”utfrågning”. (Kingdom Interlinear) Det verkar därför som att apostlarna och de äldste ansträngde sig för att få klarhet i saken genom att ställa frågor, noggrant undersöka fakta och utan tvekan öppet framföra sina olika åsikter.

tecken och under som Gud hade gjort: Eller ”tecken och förebud som Gud hade gett”. (Se studienot till Apg 2:19.)

Jakob: Syftar troligen på Jesus halvbror, den Jakob som nämns i Apg 12:17. (Se studienoter till Mt 13:55; Apg 12:17.) Det verkar som att Jakob var ordförande när ”apostlarna och de äldste i Jerusalem” behandlade frågan om omskärelse. (Apg 15:1, 2) Paulus syftar tydligtvis på den här händelsen när han skrev att Jakob, Kefas (Petrus) och Johannes ”räknades som pelare i församlingen” i Jerusalem. (Gal 2:1–9)

Simeon: Grekiska: Symeọ̄n. Dvs. Simon Petrus. Här används den form av namnet som är mest lik den hebreiska formen av namnet (Simeon), och det kan tyda på att man talade hebreiska vid det här mötet. Detta är enda gången som Petrus omnämns med den här namnformen. (Se studienot till Mt 10:2.)

ett folk som ska bära hans namn: Det här uttrycket kan anspela på uttalanden i de hebreiska skrifterna där det sägs att Jehova har valt ut ett folk som sin särskilda egendom. (2Mo 19:5; 5Mo 7:6; 14:2; 26:18, 19) Det här nya folket som bar Jehovas namn och som omtalas som ”Guds Israel”, dvs. det andliga Israel, innefattade också troende icke-judar. (Gal 6:16; Rom 11:25, 26a; Upp 14:1) De representerade Gud, och de skulle förkunna hans underbara egenskaper och lovprisa hans namn vitt och brett. (1Pe 2:9, 10) Jehova hade kallat det bokstavliga Israel ”det folk som jag har format åt mig för att de ska ära och lovprisa mig”, och dessa ord gällde också det andliga Israel. (Jes 43:21) De första kristna predikade modigt att Jehova är den ende sanne Guden och avslöjade alla falska gudar som tillbads på den tiden. (1Th 1:9)

det profeterna har skrivit: Talet som Simeon, eller Simon Petrus, hade hållit (Apg 15:7–11) och det som Barnabas och Paulus hade berättat (Apg 15:12) fick förmodligen Jakob att börja tänka på skriftställen som kastade ljus över den fråga de diskuterade. (Joh 14:26) Efter att Jakob hade sagt att ”detta stämmer med det profeterna har skrivit”, citerade han från Am 9:11, 12. Amos bok hörde till den del av de hebreiska skrifterna som kallades ”profeterna”. (Mt 22:40; Apg 15:16–18; se studienot till Lu 24:44.)

Davids ... hus: Eller ”Davids ... hydda (tält)”. Jehova hade lovat att Davids kungadöme skulle ”bestå för alltid”. (2Sa 7:12–16) Davids hus, dvs. hans kungahus eller dynasti, föll när kung Sidkia avsattes. (Hes 21:27) Från och med då satt det inte längre någon i Davids släktlinje på ”Jehovas tron” i Jerusalem. (1Kr 29:23) Men Jehova skulle återuppbygga Davids symboliska hus och insätta Davids ättling Jesus som evig kung. (Apg 2:29–36) Jakob visade att det återuppbyggande som Amos hade förutsagt (återupprättandet av kungamakten i Davids släktlinje) bland annat inbegrep att Jesus lärjungar (rikets arvingar) skulle samlas in från både judar och icke-judar. (Am 9:11, 12)

så att de som är kvar uppriktigt ska söka Jehova: Som det framkommer i studienoten till Apg 15:15 citerade Jakob från Am 9:11, 12. Men delar av citatet skiljer sig lite från den hebreiska text som finns tillgänglig. En del menar att skillnaden beror på att Jakob citerade från Septuaginta, en grekisk översättning av de hebreiska skrifterna. Men när Jakob nämnde Petrus använde han en grekisk form av namnet som är väldigt lik det hebreiska namnet Simeon, och det tyder på att man talade hebreiska vid det här mötet. (Apg 15:14) I så fall är det möjligt att Jakob citerade dessa verser på hebreiska men att Lukas använde ordalydelsen i Septuaginta när han skrev ner citatet. Så brukade Lukas, Jakob och andra bibelskribenter göra när de citerade från de hebreiska skrifterna. Trots att vissa verser i Septuaginta har en annan ordalydelse än den hebreiska text vi har tillgång till i dag tillät Jehova att bibelskribenterna använde den översättningen och att sådana citat blev en del av den inspirerade skildringen. (2Ti 3:16) När det gäller citatet från Am 9:12 är det värt att lägga märke till att Septuaginta har lydelsen ”människorna som är kvar”, medan tillgängliga hebreiska handskrifter har lydelsen ”det som är kvar av Edom”. En del menar att skillnaden kan bero på att ordet för ”människor” och ordet för ”Edom” ser väldigt lika ut på gammalhebreiska. De hebreiska orden för ”söka” och ”lägga under sig” liknar också varandra. Vissa hävdar att återgivningen av Am 9:12 i Septuaginta kan ha grundats på en gammal hebreisk text som skilde sig från den hebreiska text som finns tillgänglig i dag, men detta är inte säkert. Hur som helst stöder både Septuaginta och den hebreiska masoretiska texten tankegången i Jakobs resonemang. Båda texterna visar att Amos förutsade att icke-judar skulle bära Jehovas namn.

Jehova: Jakob säger i Apg 15:14 att Simeon hade berättat ”hur Gud ... vände sin uppmärksamhet till andra nationer”, och i vers 19 talar Jakob om ”andra nationer som vänder sig till Gud”. Jakob citerar här från Am 9:11, 12. I den hebreiska grundtexten förekommer Guds namn en gång, i uttrycket ”säger Jehova”. Men i Apg 15:17 förekommer det grekiska ordet Kỵrios (Herre) två gånger, och båda gångerna syftar det på Jehova. Med tanke på sammanhanget, kopplingen till de hebreiska skrifterna och hur ordet Kỵrios används i Septuaginta och på andra ställen i de kristna grekiska skrifterna finns det goda skäl att använda Guds namn vid båda förekomsterna av Kỵrios i den här versen. (Se Tillägg C1 och C3 introduktion; Apg 15:17.)

tillsammans med folk från alla andra nationer: Dvs. med icke-judar. En icke-jude som hade blivit omskuren räknades inte längre som en man av nationerna, utan som ”en infödd i landet”, med andra ord som en jude. (2Mo 12:48, 49) På Esters tid var det många icke-judar som ”förklarade sig vara judar”. (Est 8:17) Det är värt att lägga märke till återgivningen av Est 8:17 i Septuaginta, för den säger att dessa icke-judar ”blev omskurna och blev judar”. Profetian i Am 9:11, 12 säger, enligt citatet i Apostlagärningarna, att ”folk från alla andra nationer” (oomskurna icke-judar) skulle sluta sig till ”de som är kvar” av Israels hus (judar och omskurna proselyter) och skulle bli ”folk som bär ... [Jehovas] namn”. Med den här profetian som grund kunde lärjungarna förstå att oomskurna människor från nationerna inte behövde omskäras för att bli godkända av Gud.

folk som bär mitt namn: Eller ”folk som mitt namn har nämnts över”. Att israeliterna bar Jehovas namn var i de hebreiska skrifterna ett uttryck som betydde att de var hans folk. (5Mo 28:10; 2Kr 7:14; Jes 43:7; 63:19; Dan 9:19) Jehova fäste även sitt namn vid Jerusalem och dess tempel och visade därigenom att det var det centrum för tillbedjan som han godkände. (2Ku 21:4, 7)

säger Jehova: Det här citatet är hämtat från Am 9:12, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.)

som gör detta [v. 18] som har varit bestämt sedan länge: Enligt en annan förståelse av den grekiska texten kan detta översättas: ”som har gjort detta [v. 18] känt sedan gammalt”.

menar jag: Eller ”är det mitt beslut”. Ordagrant ”dömer jag”. I det här fallet betyder det grekiska uttrycket inte att Jakob, som tydligtvis var ordförande vid mötet, försökte tvinga på alla närvarande sin åsikt. Han lade helt enkelt fram ett förslag som grundade sig på de vittnesmål han hade hört och på det som Skrifterna sa i frågan. Enligt en ordbok betyder det grekiska ordet i det här sammanhanget ”göra en bedömning efter att ha vägt in olika faktorer”. (J.A. Fitzmyer, The Anchor Yale Bible: The Acts of the Apostles) Det verb som används här avser därför inte ett domslut, utan Jakobs åsikt, som han baserade på det skriftställe han precis citerat.

sexuell omoral: När det grekiska ordet porneia används i Bibeln är det ett övergripande begrepp som omfattar vissa sexuella handlingar som Gud inte godkänner. Det innefattar otrohet, prostitution, sex mellan ogifta personer, homosexuella handlingar och sex med djur. (Se Ordförklaringar.)

köttet från kvävda djur: Eller ”det som har dödats utan att blodet fått rinna av”. Detta förbud innefattar tydligtvis även djur som har självdött eller som dött till följd av skador tillfogade av ett annat djur. I båda fallen skulle blodet inte ha fått rinna av ordentligt. (2Mo 22:31; 3Mo 17:15; 5Mo 14:21)

Mose: Jakob hänvisade till Moses skrifter, som inte bara innefattade lagen. De innehöll också skildringar som visade hur Gud hade handlat med sitt folk före lagen. I Första Moseboken kan man till exempel tydligt se hur Gud ser på att begå äktenskapsbrott, tillbe avgudar och äta blod. (1Mo 9:3, 4; 20:2–9; 35:2, 4) Jehova tillkännagav på så sätt principer som gäller för alla människor, både judar och icke-judar. Beslutet som finns nedskrivet i Apg 15:19, 20 skulle inte göra det svårt för kristna icke-judar, för det lade inte på dem alla föreskrifter i den mosaiska lagen. Det skulle också visa respekt för de kristna judarnas samveten. Under många år hade de hört Mose högläsas i synagogorna varje sabbat. (Se studienoter till Lu 4:16; Apg 13:15.) Förslaget skulle stärka bandet mellan kristna judar och icke-judar.

läser hans ord i synagogorna varje sabbat: Se studienoter till Lu 4:16; Apg 13:15.

apostlarna, de äldste: Se studienot till Apg 15:2.

Ta emot våra hälsningar!: Det grekiska ordet chairō, som ordagrant betyder ”glädja [sig]”, används här som en inledande hälsning och förmedlar tanken ”hoppas att allt är väl”. Inledningen till detta brev om omskärelse, som sändes till församlingarna, följer en standard som var vanlig i brev på den tiden. Först nämns avsändaren, sedan adressaten och därefter en vanlig hälsning. (Se studienot till Apg 23:26.) Av alla inspirerade brev som finns med som böcker i de kristna grekiska skrifterna är det bara i Jakobs brev som det grekiska ordet chairō används som hälsningsfras på samma sätt som i detta brev från den styrande kretsen. (Jak 1:1) Lärjungen Jakob var med och skrev detta brev, och det stöder slutsatsen att den Jakob som skrev Jakobs brev är samme man som hade en framträdande roll under det möte som omtalas i Apostlagärningarna, kapitel 15.

er: Eller ”era själar”. I det här sammanhanget syftar det grekiska ordet psychẹ̄, som i tidigare utgåvor av Nya världens översättning har återgetts med ”själ”, på själva personen. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.)

enats: Ordagrant ”blivit likasinnade”. Det grekiska ordet homothymadọn förekommer flera gånger i Apostlagärningarna och beskriver ofta den unika enhet som fanns bland de första kristna. Några exempel är ”enigt” i Apg 2:46, fotnot, och ”gemensamt” i Apg 4:24.

har vågat livet för: Här har pluralformen av det grekiska ordet psychẹ̄, som ibland återges med ”själ”, återgetts med ”livet”. Ordet psychẹ̄ kan avse en person eller en persons liv. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.) Hela frasen kan betyda ”har riskerat sina liv (själar) för” eller ”har vigt sina liv (sig själva) åt”.

avhåller er från: Eller ”håller er borta från”. Verbet som används här kan kopplas till allt som sedan nämns. Kristna skulle hålla sig borta från avgudar och avhålla sig från sexuell omoral och köttet från kvävda djur, dvs. djur som dödats utan att blodet fått rinna av. När det gäller att avhålla sig från blod är innebörden i verbet bredare och gäller inte bara att äta blod. Det innebär att man ska undvika all felaktig användning av blod och visa respekt för blodets helighet. (3Mo 17:11, 14; 5Mo 12:23)

avhåller er ... från blod: Detta bygger på Guds befallning till Noa och hans söner, och i förlängningen till alla människor, att inte äta blod. (1Mo 9:4–6) Omkring 800 år senare lät Gud detta förbud bli en del av lagen till israeliterna. (3Mo 17:13–16) Omkring 1 500 år senare bekräftade han för den kristna församlingen att detta förbud fortfarande gällde, som vi ser i den här versen. I Guds ögon är det lika viktigt att avhålla sig från blod som att undvika avgudadyrkan och sexuell omoral.

köttet från kvävda djur: Se studienot till Apg 15:20.

sexuell omoral: Se studienot till Apg 15:20.

Vi önskar er allt gott!: Eller ”Må ni få vara vid god hälsa!” Det grekiska uttryck som används här var vanligt i brev på den tiden. Det betyder inte nödvändigtvis att de krav som precis hade nämnts skulle bidra till deras hälsa, som om det stod ”om ni avhåller er från detta kommer ni att få bättre hälsa”. Det var snarare en avslutande hälsningsfras med en önskan om att mottagaren skulle vara stark, frisk och lycklig. Uttrycket förmedlar ungefär samma tanke som det hebreiska uttrycket shalọ̄m, nämligen att man önskar mottagaren frid. (2Mo 4:18; Dom 18:6; 19:20; 1Sa 1:17) Faktum är att en översättning av de kristna grekiska skrifterna till modern hebreiska (benämns J²² i Tillägg C4) återger detta uttryck med shalọ̄m lakhẹm, ”Frid vare med er!”

Vissa yngre grekiska handskrifter och vissa äldre översättningar till andra språk tillägger, med vissa variationer: ”Men det syntes Silas gott att stanna kvar där; Judas begav sig emellertid av ensam till Jerusalem.” Men dessa ord förekommer inte i de tidigaste och mest tillförlitliga handskrifterna och är därför ingen del av den ursprungliga texten till Apostlagärningarna. Avsnittet var förmodligen en marginalanteckning som skulle förklara Apg 15:40, och med tiden blev det en del av huvudtexten i några få handskrifter. (Se Tillägg A3.)

Jehovas ord: Se studienot till Apg 8:25 och Tillägg C3 introduktion; Apg 15:35.

Jehovas ord: Se studienot till Apg 8:25 och Tillägg C3 introduktion; Apg 15:36.

Jehova: I Apostlagärningarna är uttrycket generös omtanke oftast förknippat med Gud. (Apg 11:23; 13:43; 20:24, 32) I Apg 14:26 förekommer det liknande uttrycket ”bett Gud visa dem generös omtanke”. (Se Tillägg C3 introduktion; Apg 15:40.)