Apostlagärningarna 23:1–35

23  Paulus såg med fast blick på Sanhedrịn och sa: ”Bröder, jag har levt mitt liv inför Gud med ett fullständigt rent samvete+ ända till denna dag.” 2  Då befallde översteprästen Ananịas att de som stod bredvid honom skulle slå honom på munnen.+ 3  Då sa Paulus till honom: ”Gud kommer att slå dig, din hycklare!* Här sitter du och ska döma mig efter lagen, men samtidigt bryter du mot lagen och befaller att man ska slå mig.” 4  De som stod bredvid sa: ”Förolämpar du Guds överstepräst?” 5  Paulus svarade: ”Bröder, jag visste inte att han var överstepräst. Det står ju skrivet: ’Du ska inte skymfa en ledare i ditt folk.’”+ 6  Paulus visste att den ena hälften av Sanhedrịn var sadducéer och att den andra var fariséer, och därför ropade han: ”Bröder, jag är farisé+ och son till fariséer. Det är på grund av hoppet om de dödas uppståndelse som jag står här inför rätta.” 7  När han sa detta blev fariséerna och sadducéerna oense, och de delades i två läger. 8  Sadducéerna säger nämligen att det inte finns någon uppståndelse och inte heller några änglar eller andar, medan fariséerna tror på* allt detta.+ 9  Då började alla skrika högljutt, och några av de skriftlärda i fariséernas parti reste sig och argumenterade hetsigt och sa: ”Vi kan inte se att den här mannen har gjort något orätt. Och om det är en ande eller en ängel som har talat till honom, så+ .⁠.⁠.” 10  De började gräla så häftigt att militärbefälhavaren blev rädd att de skulle slita Paulus i stycken, så han befallde soldaterna att gå ner och rädda honom från dem och föra honom till förläggningen. 11  På natten kom Herren till Paulus och sa: ”Var inte rädd!+ Precis som du har vittnat grundligt om mig i Jerusalem ska du också vittna om mig i Rom.”+ 12  När det blev dag konspirerade judarna+ och svor en ed på att de varken skulle äta eller dricka förrän de hade dödat Paulus. 13  Det var mer än 40 män som svor eden och deltog i sammansvärjningen. 14  De gick till de främsta prästerna och de äldste och sa: ”Vi har avlagt en högtidlig ed på att inte äta något förrän vi har dödat Paulus. 15  Så nu ska ni tillsammans med Sanhedrịn informera militärbefälhavaren om att han ska föra Paulus ner till er. Säg att ni vill undersöka hans fall närmare. Men längs vägen ligger vi i bakhåll och dödar honom innan han kommer fram.” 16  Men Paulus systerson fick höra talas om deras planer och gick till förläggningen och berättade det för Paulus. 17  Då kallade Paulus på ett av befälen och sa: ”Ta med dig den här unge mannen till militärbefälhavaren, för han har något att underrätta honom om.” 18  Då tog mannen med sig honom till militärbefälhavaren och sa: ”Fången Paulus kallade på mig och bad mig föra den här unge mannen till dig, eftersom han har något viktigt att säga.” 19  Militärbefälhavaren tog honom åt sidan, och när de var för sig själva frågade han: ”Vad är det du har att berätta?” 20  Han sa: ”Judarna har kommit överens om att be dig föra ner Paulus till Sanhedrịn i morgon under förevändningen att de vill granska hans fall närmare.+ 21  Men låt dem inte övertala dig, för de har mer än 40 män som har planerat ett bakhåll och som har avlagt en ed på att varken äta eller dricka förrän de har dödat honom.+ De står beredda och väntar bara på att du ska godkänna deras begäran.” 22  Då lät militärbefälhavaren den unge mannen gå och befallde honom att inte berätta för någon att han hade avslöjat detta. 23  Han kallade till sig två av befälen och sa: ”Gör 200 soldater redo att marschera till Caesarẹa vid tredje timmen i kväll, och dessutom 70 ryttare och 200 spjutbärare. 24  Skaffa också fram hästar, så att Paulus kan rida och föras välbehållen till ståthållaren Felix.”+ 25  Och han skrev ett brev med följande innehåll: 26  ”Claudius Lysias till den högt ärade ståthållaren Felix: Var hälsad! 27  Judarna hade gripit den här mannen och höll på att döda honom, men jag ingrep snabbt med mina soldater och räddade honom,+ för jag fick veta att han var romare.+ 28  Och eftersom jag ville veta vad de anklagade honom för, tog jag honom till deras Sanhedrịn.+ 29  Jag förstod att anklagelserna gällde tolkningen av deras egen lag+ men att han inte var anklagad för något som förtjänar död eller bojor.+ 30  Men eftersom jag har blivit underrättad om en komplott mot mannen,+ sänder jag honom omgående till dig. Jag har också informerat hans anklagare om att de måste lägga fram sitt fall inför dig.” 31  Enligt sina order tog soldaterna Paulus+ och förde honom till Antịpatris under natten. 32  Nästa dag vände de tillbaka till förläggningen och lät ryttarna fortsätta med honom. 33  Ryttarna red in i Caesarẹa och lämnade brevet till ståthållaren och överlämnade Paulus till honom. 34  När ståthållaren hade läst brevet frågade han vilken provins Paulus kom ifrån och fick reda på att han var från Kilikien.+ 35  Han sa: ”Jag ska grundligt behandla din sak när dina anklagare kommer.”+ Sedan befallde han att Paulus skulle hållas under bevakning i Herodes palats.

Fotnoter

^ Ordagrant ”vitkalkade vägg”.
^ Eller ”öppet bekänner”.

Studienoter

jag har levt mitt liv: Den form av det grekiska verbet politeuomai som används här skulle kunna återges med ”uppföra sig som en medborgare”. (Kingdom Interlinear) Paulus säger här att han var en god medborgare och följde landets lagar. Romerska medborgare tog i allmänhet aktivt del i politiska angelägenheter, eftersom romerskt medborgarskap var högt värderat och medförde vissa förpliktelser och privilegier. (Apg 22:25–30) När Paulus här beskriver hur han har levt sitt liv inför Gud, kan det ha antytt att han först och främst var en medborgare i Guds rike. (Flp 3:20; jämför användningen av samma verbform i Flp 1:27; fotnot.)

jag är farisé: Några av åhörarna kände Paulus. (Apg 22:5) När Paulus sa att han var son till fariséer uppfattade inte fariséerna i Sanhedrin det som att han försökte vilseleda dem, för de visste att han hade blivit en nitisk kristen. De måste ha tagit detta uttalande som en påminnelse om att de hade en gemensam bakgrund. I det här sammanhanget kan det här uttalandet också antyda att Paulus identifierade sig mer med fariséerna än med sadducéerna, därför att fariséerna trodde på en uppståndelse. På det sättet lade han en gemensam grund. När han tog upp den här kontroversiella frågan hoppades han tydligtvis på att några medlemmar av Sanhedrin skulle ställa sig på hans sida, och planen fungerade. (Apg 23:7–9) Det Paulus säger här i Apg 23:6 stämmer också med hur han senare beskriver sig själv när han försvarade sig inför kung Agrippa. (Apg 26:5) Och när Paulus var i Rom och skrev till sina medkristna i Filippi nämnde han återigen sin bakgrund som farisé. (Flp 3:5) Det är också värt att lägga märke till hur andra kristna som hade varit fariséer omtalas i Apg 15:5. (Se studienot till Apg 15:5.)

svor en ed: Eller ”svor en förbannelsens ed”. Det grekiska verbet anathematịzō används tydligtvis om att svära en ed som skulle medföra att den som svor eden drabbades av en förbannelse om den inte hölls eller visade sig vara falsk.

de äldste: Här syftar det på ledarna i den judiska nationen, som ofta nämns tillsammans med de främsta prästerna och de skriftlärda. (Se studienot till Mt 16:21.)

avlagt en högtidlig ed: Eller ”avlagt en förbannelsens ed”. (Se studienot till Apg 23:12.)

avlagt en ed: Eller ”avlagt en förbannelsens ed”. (Se studienot till Apg 23:12.)

tredje timmen i kväll: Räknat från solnedgången, dvs. ca kl. 21. I de kristna grekiska skrifterna används vanligtvis ordet ”vaktpass” som tidsangivelse, enligt grekernas och romarnas indelning av natten. (Mt 14:25; Mk 6:48; Lu 12:38) Detta är enda gången som en av kvällens och nattens tolv timmar nämns specifikt. (Jämför Apg 16:25, 33; se studienot till Mk 13:35.)

Claudius Lysias till den högt ärade ståthållaren Felix: Var hälsad!: Detta var ett vanligt sätt att inleda brev på den tiden. Först nämns avsändaren, sedan adressaten och därefter en vanlig hälsning. Här används det grekiska ordet chairō som hälsning, som ordagrant betyder ”glädja [sig]”. Det förmedlade tanken ”hoppas att allt är väl”. Uttrycket förekommer ofta i icke-bibliska papyrusbrev. I det här sammanhanget kan det grekiska ordet med rätta översättas ”Var hälsad!” En liknande inledning till ett brev finns i Apg 15:23 och Jak 1:1. (Se studienot till Apg 15:23.)

romare: Dvs. romersk medborgare. (Se studienoter till Apg 16:37; 22:25.)

palats: Eller ”praetorium”. I evangelierna och Apostlagärningarna betecknar det grekiska ordet praitọ̄rion (från latinet) ett palats eller residens. Ordet praetorium hade använts om härförares tält, och med tiden kom ordet att beteckna ståthållarens residens. Här syftar det på ett palats i Caesarea som Herodes den store hade byggt. Vid den här tiden, omkring år 56 v.t., var det den romerske ståthållarens residens. (Se studienot till Mt 27:27.)

Media

Romerskt spjut
Romerskt spjut

Romerska soldater bar vanligtvis ett långt kast- eller stångvapen. Det romerska pilum (1) var utformat för att tränga in i målet. Spjutet var tungt, och det begränsade hur långt man kunde kasta det, men tyngden gjorde att det kunde genomborra en rustning eller sköld. Det finns belägg för att romerska legionärer ofta bar ett sådant spjut. Enklare spjut (2) hade ett träskaft med järnspets. Fotsoldaterna i den romerska arméns hjälptrupper bar ibland ett eller flera spjut av den här typen. Man vet inte vilket slags spjut som användes när soldaten stack ett spjut i sidan på Jesus kropp.

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV BIBELN (STUDIEBIBELN)
Apostlagärningarna 23
Svenska
Läs Bibeln online.
https://cms-imgp.jw-cdn.org/img/p/1001070103/univ/art/1001070103_univ_sqr_xl.jpg
nwtsty