bönetimmen: Man bad uppenbarligen böner i templet i samband med morgonoffren och kvällsoffren. (2Mo 29:38–42; 30:7, 8) Lukas förbinder ”den timme rökelseoffret frambars” med att ”folket ... bad”. (Lu 1:10, fotnot) I samband med att kung David fick detaljerade upplysningar om de dagliga offren fick han även befallning om att prästerna och leviterna skulle organiseras för att ära, tacka och lovprisa Jehova, och i det ingick utan tvivel att man frambar böner. (1Kr 16:4; 23:30; 2Kr 29:25, 26) Rökelse och böner var alltså nära förknippade med varandra. (Ps 141:2; Upp 5:8; 8:3, 4) Vid bönetimmen brukade folk samlas på templets förgårdar. En del kom förmodligen dit för att bli renade av prästerna, men många andra kom helt enkelt dit för att be och tillbe. (Lu 2:22–38) Enligt rabbinsk tradition kastade man lott om vilken av prästerna som skulle få frambära rökelse på guldaltaret. Lotten kastades mellan de präster som inte hade gjort det tidigare, så detta var en ära som en präst förmodligen bara fick en gång i livet. När alla prästerna och leviterna var samlade skulle den präst som valdes ut ensam gå in i det heliga, medan prästerna och folket på förgårdarna bad. Folket bad i djup tystnad i ungefär en halvtimme medan väldoften från rökelsen steg upp. (Lu 1:9, 10) ”Bönetimmen” kulminerade sedan i en glädjerik avslutning när folket välsignades (4Mo 6:22–27) och en kör av leviter sjöng den psalm som skulle sjungas den veckodagen.

den nionde timmen: Dvs. ca kl. 15. (Se studienot till Apg 2:15.)

nasarén: Se studienot till Mk 10:47.

upphöjt: Dvs. till himmelsk härlighet.

främste förmedlaren: Det grekiska ord som används här (archēgọs) har grundbetydelsen ”främste ledare”, ”anförare”, ”en som går först”. Det används fyra gånger i Bibeln och syftar varje gång på Jesus. (Apg 3:15; 5:31; Heb 2:10; 12:2) Det grekiska ordet kan också syfta på någon som går i spetsen och banar väg för andra, t.ex. en föregångsman eller pionjär. Genom att Jesus blev medlare mellan Gud och människor och öppnade vägen till evigt liv kunde Jesus med rätta kallas den främste förmedlaren av liv, eller ”en vägvisare till livet”. Det ord som har översatts med ”främste förmedlaren” innehåller på grekiska tanken att den som går främst har en officiell eller administrativ ställning som ledare eller furste. (Ett besläktat ord används i Apg 7:27, 35 om Mose som ”ledare” i Israel.) Som ordet används här inbegriper det tanken att Jesus är den som Gud använder för att genomföra sin avsikt. Jesus blev ”en motsvarande lösen” i utbyte mot många. (1Ti 2:5, 6; Mt 20:28; Apg 4:12) Sedan Jesus hade blivit uppväckt kunde han som överstepräst och domare förmedla värdet av sitt lösenoffer. Detta offer gör det möjligt för människor som tror på det att bli befriade från synd och död. Uppståndelsen från döden sker därför genom Jesus. (Joh 5:28, 29; 6:39, 40) Det är på det sättet han öppnar vägen till evigt liv. (Joh 11:25; 14:6; Heb 5:9; 10:19, 20) En del bibelöversättare återger archēgọs med livets ”upphovsman” eller ”källa”, men Bibeln visar tydligt att den beskrivningen inte passar in på Jesus. Han fick i stället sitt liv och sin myndighet från Gud, och han används av Gud. (Ps 36:9; Joh 6:57; Apg 17:26–28; Kol 1:15; Upp 3:14)

ångra er och vänd om: Det grekiska ordet metanoẹō, ”ångra”, betyder ordagrant ”ändra sinne” och syftar på en förändring av tänkesätt, inställning eller inriktning. I det här sammanhanget innefattade ångern att en person ville reparera eller återställa sitt förhållande till Gud. En syndare som verkligen ändrar sinne känner djup ånger över sitt felaktiga handlingssätt och är besluten att inte upprepa sin synd. (2Kor 7:10, 11; se studienoter till Mt 3:2, 8.) Verklig sinnesändring får dessutom en syndare att ”vända om”, dvs. att överge sitt felaktiga handlingssätt och slå in på en väg som Jehova tycker om. På både hebreiska och grekiska betyder verben för ”vända om” (hebreiska: shuv; grekiska: strẹfō; epistrẹfō) bokstavligen ”komma tillbaka”, ”återvända”, ”gå hem”. (1Mo 18:10; 50:14; Rut 1:6; Lu 17:31) Men när de används i en positiv, andlig bemärkelse kan de syfta på att man vänder tillbaka till Gud från att ha varit inne på fel väg. (1Ku 8:33; Hes 33:11; se studienoter till Apg 15:3; 26:20.)

blir utplånade: Det grekiska verb som används här har definierats som ”att avlägsna genom att torka bort”. I Bibeln används det i samband med att torka tårar (Upp 7:17; 21:4) och att stryka namn ur livets bok (Upp 3:5). I den här versen är innebörden ”att avlägsna varje spår”. Enligt vissa forskare förmedlar bildspråket i det här sammanhanget att man suddar ut något som är skrivet för hand. (Jämför Kol 2:14, där samma grekiska ord har återgetts med ”utplånade”.)

Då ska Jehova ge: Eller ”Då ska det komma tider då Jehova ger”. Det grekiska ordet kairọs (här står ordet i plural och kan återges med ”tider”) kan avse en viss tidpunkt, en bestämd eller fastställd tidsperiod eller en tidsperiod som kännetecknas av vissa utmärkande drag. (Mt 13:30; 21:34; Mk 11:13) Det här grekiska ordet används om den fastställda tiden för när Jesus skulle börja sin tjänst (Mk 1:15) och den fastställda tiden för när han skulle dö (Mt 26:18). Det används också om framtida tidpunkter eller tidsperioder i Guds anordning eller tidsschema, särskilt i samband med Kristus närvaro och hans rike. (Apg 1:7; 1Th 5:1)

Jehova: I tillgängliga grekiska handskrifter står det ordagrant ”Herrens ansikte”. (Se Tillägg C.) Sammanhanget i Apg 3:17–22 tyder på att ”Herren” inte syftar på Jesus utan på Jehova Gud, den som skulle ”sända ... Messias”. (Apg 3:20) Det grekiska ordet för ”Herre” (Kỵrios) används även i Apg 3:22 i ett citat från 5Mo 18:15, och där förekommer tetragrammet i den hebreiska grundtexten. (Se studienot till Apg 3:22.) I de hebreiska skrifterna är frasen ”Jehovas ansikte” en kombination av det hebreiska ordet för ”ansikte” och tetragrammet. Ofta återges denna kombination med endast ”Jehova”. (Dom 5:5; 1Mo 3:8; 2Mo 34:24; Ps 34:16; Klag 4:16; se Tillägg C3 introduktion; Apg 3:19.)

Han ska vänta i himlen: Eller ”Himlen ska behålla (ta emot) honom”. Detta syftar tydligen på den period då Jesus skulle vänta vid Guds högra sida i himlen tills återställelsen skulle börja. (Ps 110:1, 2; Lu 21:24; Heb 10:12, 13)

tiden ... för att återställa: På grekiska är det ord som återgetts med ”återställa” (apokatạstasis) ett substantiv, och i vissa biblar har det översatts med ”återupprätta”. Det kommer av apọ, som betyder ”igen” eller ”tillbaka”, och kathịstēmi, som ordagrant betyder ”sätta ner”. I Apg 1:6 används det motsvarande verbet, och det har översatts med ”återupprätta”. Josefus använde det grekiska ordet för ”återställande” när han skrev om judarnas återkomst från landsflykten i Babylon. I papyrusskrifter har det använts om att reparera vissa byggnader, om att återlämna egendom till de rätta ägarna och om att göra upp räkenskaper. I Apg 3:21 anges det inte vad som skulle återställas, så när det talas om att återställa allt måste innebörden avgöras utifrån vad Gud har sagt förr i tiden genom sina heliga profeter. I de hebreiska profeternas skrifter är återställelse ett återkommande tema. Genom profeterna lovade Jehova att landet skulle byggas upp och befolkas igen. Han lovade att de skulle få rika skördar och skyddas från vilda djur och från fiender. Han beskrev deras återställda land som ett paradis. (Jes 65:25; Hes 34:25; 36:35) Framför allt skulle templet återuppbyggas och den rena tillbedjan skulle återupptas. (Jes 2:1–5; Mik 4:1–5) Den förutsagda återställelsen skulle vara både andlig och fysisk.

Jehova: Det här citatet är hämtat från 5Mo 18:15, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). Det är värt att lägga märke till att när det här citatet förekommer i ett tidigt papyrusfragment av Septuaginta (i samlingen Papyrus Fouad Inv. 266), förekommer Guds namn skrivet med hebreisk kvadratskrift () i den grekiska texten. Detta fragment dateras till det första århundradet f.v.t. (Se Tillägg A5.) Tetragrammet används även i ett antal översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska (benämns J^{7, 8, 10–12, 14–18, 20, 22–24, 28} i Tillägg C4). Så även om tillgängliga grekiska handskrifter till de kristna grekiska skrifterna använder Kỵrios (Herre) här, så finns det goda skäl att använda Guds namn i huvudtexten. (Se Tillägg C.)

den: Eller ”den själ”. Sammanhanget avgör innebörden i det grekiska ordet psychẹ̄, som i tidigare utgåvor av Nya världens översättning har återgetts med ”själ”. Här avser det en individ eller en person. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.) Det här är en av flera verser i de kristna grekiska skrifterna som talar om själen (psychẹ̄) som något som är dödligt och kan tillintetgöras. (Se studienoter till Mt 2:20; Mk 3:4; Lu 6:9; se också Jak 5:20.)