Apostlagärningarna 9:1–43
Fotnoter
Studienoter
Saul: Se studienot till Apg 7:58.
översteprästen: Dvs. Kaifas. (Se studienot till Apg 4:6.)
brev: Under det första århundradet var man beroende av brev från en pålitlig källa när en främling skulle introduceras och hans identitet och befogenheter bekräftas. (Rom 16:1; 2Kor 3:1–3) Judarna i Rom nämnde detta sätt att förmedla information på. (Apg 28:21) De brev som Saul bad översteprästen om att få med sig till synagogorna i Damaskus gav honom befogenhet att förfölja de kristna judarna. (Apg 9:1, 2) I dessa brev ombads tydligtvis synagogorna i Damaskus att samarbeta med Saul i att motarbeta de kristna.
Damaskus: Ligger i det nutida Syrien och sägs vara en av de äldsta städer i världen som har varit bebodd hela tiden sedan den grundades. Abraham kan ha färdats förbi eller genom den här staden, som låg i det som då var Aram, på väg söderut mot Kanaan. Vid något tillfälle blev Elieser, som var ”en man från Damaskus”, Abrahams tjänare. (1Mo 15:2) Nästan tusen år senare omnämns Damaskus i Bibelns skildring igen. (Se Ordförklaringar under ”Aram, araméer”.) Då låg araméerna i krig med Israel, och de två nationerna blev fiender. (1Ku 11:23–25) Under det första århundradet tillhörde Damaskus den romerska provinsen Syrien. Vid den tiden bodde det kanske runt 20 000 judar i Damaskus, och det fanns flera synagogor där. Staden var knutpunkt för flera viktiga vägar. Saul kan ha varit rädd att de kristna lärorna snabbt kunde spridas därifrån, och det var kanske därför som han inriktade sig på de kristna i just den staden. (Se Tillägg B13.)
Vägen: En benämning som används i Apostlagärningarna om det kristna levnadssättet och den första kristna församlingen. Det kan ha haft sin grund i det Jesus sa i Joh 14:6: ”Jag är vägen.” Det sades att de som började följa Jesus tillhörde ”Vägen”, dvs. de följde samma levnadsväg eller levnadssätt som Jesus. (Apg 19:9) Det viktigaste i hans liv var att tillbe den ende sanne Guden, Jehova. För de kristna innebar det här levnadssättet även att tro på Jesus Kristus. I Antiokia i Syrien, möjligen så tidigt som år 44 v.t., såg Gud till att Jesus lärjungar ”började kallas kristna”. (Apg 11:26) Men även efter att de hade fått den benämningen omtalar Lukas församlingen som ”Vägen”. (Apg 19:23; 22:4; 24:22; se studienoter till Apg 18:25; 19:23.)
hörde ljudet av en röst: I Apg 22:6–11 beskriver Paulus själv vad han upplevde på vägen till Damaskus. När man jämför den skildringen med det som står här får man en tydlig bild av vad som hände. I båda skildringarna används samma grekiska ord, men grammatiken skiljer sig åt. Det grekiska ordet fōnẹ̄ kan översättas med både ”ljud” och ”röst”. Här står ordet i genitiv och återges därför med ”ljudet av en röst”. (I Apg 22:9 står samma grekiska ord i ackusativ och återges med ”rösten”.) Männen som följde med Paulus hörde ljudet av en röst men kunde tydligtvis inte höra och förstå. De hörde alltså inte rösten på samma sätt som Paulus gjorde. (Apg 26:14; se studienot till Apg 22:9.)
den gata som kallas Raka gatan: Detta är den enda gata som nämns vid namn i de kristna grekiska skrifterna. Under det första århundradet utgjorde vägarna i Damaskus ett rutnät, och man menar att Raka gatan var huvudgatan som gick från öster till väster genom staden. Gatan var ca 1,5 km lång och 26 m bred, inklusive gångbanor. Den var möjligtvis kantad av kolonner. Det går fortfarande en huvudgata genom det som finns kvar av den gamla romerska staden, och den följer den forntida romerska gatan Via Recta, eller Raka gatan.
i en syn: Dessa ord förekommer i flera gamla handskrifter.
gripa: Eller ”fängsla”. Ordagrant ”binda”, ”slå i bojor”. (Jämför Kol 4:3.)
Israels folk: Ordagrant ”Israels söner”. (Se Ordförklaringar under ”Israel”.)
en korg: Lukas använder här det grekiska ordet sfyrịs, som även används i Matteusevangeliet och i Markusevangeliet om de sju korgar som man fyllde när man samlade in överbliven mat efter att Jesus hade mättat 4 000 män. (Se studienot till Mt 15:37.) Detta ord avser en stor korg. När Paulus berättade för de kristna i Korinth om sin flykt använde han det grekiska ordet sargạnē, som avser en flätad korg av rep eller vide. Båda dessa grekiska ord kan användas om samma typ av korg. (2Kor 11:32, 33)
rörde sig fritt: Eller ”fortsatte sitt dagliga liv”. Ordagrant ”gick in och ut”. Det här uttrycket kommer från ett semitiskt idiom som rymmer tanken på att fortsätta sitt vanliga liv eller att obehindrat umgås med andra. (Jämför 5Mo 28:6; Ps 121:8; fotnoter; se studienot till Apg 1:21.)
de grekisktalande judarna: Ordagrant ”hellenisterna”. Detta var troligtvis judar som hellre talade grekiska än hebreiska. De här judarna hade antagligen kommit till Jerusalem från olika delar av romarriket. I Apg 6:1 används uttrycket om kristna, men sammanhanget här i Apg 9:29 visar att de här grekisktalande judarna inte var lärjungar till Kristus. Theodotos inskrift, som man har funnit på Ofelhöjden i Jerusalem, visar att många grekisktalande judar kom till Jerusalem. (Se studienot till Apg 6:1.)
respekt för Jehova: Uttrycket ”respekt för Jehova” förekommer många gånger i de hebreiska skrifterna och är en kombination av det hebreiska ord som har översatts med ”respekt” och tetragrammet. (Några exempel finns i 2Kr 19:7, 9; Ps 19:9; 111:10; Ord 2:5; 8:13; 9:10; 10:27; 19:23; Jes 11:2, 3.) Däremot förekommer uttrycket ”respekt för Herren” inte en enda gång i de hebreiska skrifterna. Skälen till att Nya världens översättning använder ”respekt för Jehova” i huvudtexten till Apg 9:31, trots att det i de flesta grekiska handskrifter står ”respekt för Herren”, förklaras i Tillägg C1 och C3 introduktion; Apg 9:31.
Tabita: Det arameiska namnet Tabita betyder ”gasell” och motsvarar tydligtvis ett hebreiskt ord (tsevijjạh) som betyder ”gasellhona”. (HV 4:5; 7:3) Det grekiska namnet Dorkas betyder också ”gasell”. Eftersom hon bodde i hamnstaden Joppe med en blandad befolkning av både judar och icke-judar kan hon ha varit känd under båda namnen. Eller så kan Lukas ha översatt namnet för att hjälpa sina icke-judiska läsare.
mantlar: Eller ”ytterkläder”. Det grekiska ordet himạtion avser här tydligtvis ett löst sittande plagg, men oftast var det helt enkelt ett rektangulärt tygstycke.
Tabita, res dig upp!: Petrus gick till väga på ungefär samma sätt som Jesus hade gjort när han uppväckte Jairos dotter. (Mk 5:38–42; Lu 8:51–55) Det här är första gången som det nämns att en apostel uppväckte någon. Tack vare detta blev många i Joppe troende. (Apg 9:39–42)
en garvare som hette Simon: Se studienot till Apg 10:6.
Media
Illustrationen visar hur Damaskus troligen var uppbyggt under det första århundradet v.t. Det var ett viktigt handelscentrum, och vatten från den närliggande floden Barada (Abana i 2Ku 5:12) bidrog till att göra området kring staden till en oas. Damaskus hade flera synagogor. Saul begav sig av hit för att ”gripa alla han fann som tillhörde Vägen”, en benämning som användes om Jesus efterföljare. (Apg 9:2; 19:9, 23; 22:4; 24:22) Men på vägen till Damaskus visade sig den förhärligade Jesus för honom. När Saul kom fram bodde han en tid hemma hos en man som hette Judas och som hade sitt hus på Raka gatan. (Apg 9:11) I en syn sa Jesus till lärjungen Ananias att han skulle gå till Judas hus för att ge Saul synen tillbaka, och Saul blev senare döpt. Så i stället för att gripa de kristna judarna blev Saul själv kristen. Han började sin tjänst som en förkunnare av de goda nyheterna i synagogorna i Damaskus. Efter att ha rest till Arabien och sedan tillbaka till Damaskus igen återvände han till Jerusalem, troligen omkring år 36 v.t. (Apg 9:1–6, 19–22; Gal 1:16, 17)
A. Damaskus
1. Vägen till Jerusalem
2. Raka gatan
3. Torg
4. Jupitertemplet
5. Teater
6. Musikteater (?)
B. Jerusalem
Saul faller till marken i närheten av Damaskus och kan inte se på grund av ett ljussken. Han hör en röst som säger: ”Saul, Saul, varför förföljer du mig?” (Apg 9:3, 4; 22:6–8; 26:13, 14) Jesus har hindrat Sauls plan att gripa de kristna lärjungarna i Damaskus och föra dem bundna till Jerusalem för att ställas inför rätta. Den 24 mil långa resan från Jerusalem tar en helt annan vändning än Saul hade tänkt sig. Det Jesus säger förändrar hela Sauls liv. Han går från att vara en hätsk förföljare av de kristna till att bli en av de modigaste försvararna av kristendomen och blir senare känd under sitt romerska namn, Paulus. Hans ihärdiga tjänst beskrivs utförligt i Apostlagärningarna.
Tarsos, staden där Saul (senare aposteln Paulus) föddes, var den viktigaste staden i den romerska provinsen Kilikien i det sydöstra hörnet av Mindre Asien, som nu är en del av Turkiet. (Apg 9:11; 22:3) Tarsos var en stor, blomstrande handelsstad, som hade ett strategiskt läge vid en viktig handelsväg som gick i öst-västlig riktning. Vägen slingrade sig fram genom Taurusbergen och Kilikiska porten (ett trångt pass som skar genom klippan). Tarsos hade också en hamn, som förband floden Kydnos med Medelhavet. Tarsos var ett centrum för grekisk kultur och hade en ganska stor judisk befolkning. Detta foto visar några ruiner som finns i den nutida staden med samma namn, som ligger 16 km från den plats där floden Kydnos mynnar ut i Medelhavet. Många berömda personer har under årens lopp besökt Tarsos, bland annat Marcus Antonius, Kleopatra, Julius Caesar och flera kejsare. Den romerske statsmannen och författaren Cicero bodde ibland där från år 51 till 50 f.v.t. när han var ståthållare i Kilikien. Tarsos var även ett berömt lärdomssäte under det första århundradet v.t. och överglänste enligt den grekiske geografen Strabon både Aten och Alexandria i det avseendet. Paulus hade därför all anledning att kalla Tarsos ”en betydande stad”. (Apg 21:39)
Det omfattande romerska vägnätet hjälpte de första kristna att sprida de goda nyheterna över hela romarriket. Aposteln Paulus färdades utan tvivel många mil längs dessa vägar. (Kol 1:23) Bilden illustrerar hur en typisk stenbelagd romersk väg var uppbyggd. Först markerade man ut var vägen skulle gå. Sedan grävde man en fördjupning, som man fyllde med bärlager av grus, murbruk och sand. Därefter belade man vägen med stora stenplattor och satte kantsten, som hjälpte till att hålla beläggningen på plats. Vägarna lutade svagt ut från mitten, vilket tillsammans med de material som användes bidrog till att regnvattnet leddes bort från vägytan. Längs vägkanten fanns det med jämna mellanrum utlopp, så att vattnet kunde rinna ner i de diken som löpte parallellt med vägen. De som byggde vägarna gjorde ett så gott arbete att några av vägarna finns kvar än i dag. Men de flesta vägarna i romarriket var inte så här avancerade utan bestod helt enkelt av packat grus.
Texten på bilden, känd som Theodotos inskrift, är inristad på en kalkstensplatta som mäter 72 gånger 42 cm. Den hittades i början av 1900-talet på Ofelhöjden i Jerusalem. Texten är på grekiska, och Theodotos presenteras som en präst som hade ”byggt synagogan för föreläsning av lagen och undervisning i buden”. Inskriften har daterats till tiden före Jerusalems förstöring år 70 v.t. Den bekräftar att det fanns grekisktalande judar i Jerusalem under det första århundradet. (Apg 6:1) Somliga menar att denna synagoga var ”De frigivnas synagoga”. (Apg 6:9) Inskriften nämner också att Theodotos, såväl som hans far och farfar, hade titeln archisynạgōgos (”synagogföreståndare”), en titel som nämns flera gånger i de kristna grekiska skrifterna. (Mk 5:35, not; Lu 8:49, not; Apg 13:15; 18:8, 17) Inskriften berättar också att Theodotos byggde ett härbärge för dem som kom på besök från andra länder. Detta övernattningsställe användes troligen av judar som besökte Jerusalem, särskilt de som kom till de årliga högtiderna. (Apg 2:5)
Den här filmen visar hur hamnstaden Joppe ser ut i dag. Den ligger vid Medelhavskusten mitt emellan berget Karmel och Gaza. På platsen ligger det nutida Jaffa (hebreiska: Yafo), som 1950 blev en stadsdel i Tel Aviv. Joppe låg på en klippa som reser sig ungefär 35 m över havet, och hamnen bildas av en låg klippkant som löper parallellt med kusten 100 m från land. Det var till Joppe som tyrierna flottade timmer från Libanons skogar när Salomos tempel skulle byggas. (2Kr 2:16) När profeten Jona längre fram försökte fly från sitt uppdrag gick han ombord på ett skepp som skulle gå från Joppe till Tarsis. (Jon 1:3) Under det första århundradet fanns det en kristen församling i Joppe. I den församlingen fanns Dorkas (Tabita), som Petrus uppväckte. (Apg 9:36–42) Och det var i Joppe, när Petrus var gäst hos garvaren Simon, som Petrus fick en syn som förberedde honom på att predika för icke-juden Cornelius. (Apg 9:43; 10:6, 9–17)
En del hus i Israel hade en övervåning. Den kunde enkelt nås via en stege eller trappa inomhus eller med hjälp av en utvändig stentrappa eller stege. Det var i ett stort rum på en övervåning som Jesus firade den sista påsken med sina lärjungar och instiftade Herrens kvällsmåltid. Det rummet kan ha sett ut som på bilden. (Lu 22:12, 19, 20) Det var förmodligen i ett rum på en övervåning som 120 lärjungar hade samlats i Jerusalem på pingstdagen 33 v.t. när de uppfylldes av Guds ande. (Apg 1:13, 15; 2:1–4)
På Bibelns tid var kläder något av det viktigaste en person ägde. Dorkas hade sytt ”mantlar och andra kläder” åt dem som var änkor. (Apg 9:39) Det grekiska ord som återgetts med ”kläder” (chitọ̄n) syftar på ett slags tunika. Det kan även översättas med ”innerplagg” (1). Bland grekerna och romarna hade männen vanligtvis tunikor som var korta, och kvinnorna hade tunikor som nådde ner till fötterna. Det grekiska ord som återgetts med ”mantlar” (himạtion) kan också översättas ”ytterplagg” (2) och syftar på ett plagg som man ofta hade utanpå tunikan.