Filemonbrevet: Titlar som denna fanns tydligtvis inte med i den ursprungliga texten. Gamla handskrifter visar att de lades till senare, utan tvivel för att det skulle bli lättare att skilja breven från varandra. I den välkända Codex Sinaiticus från 300-talet v.t. förekommer titeln ”Till Filemon” i slutet av brevet.

Från Paulus … och Timoteus: Eller ”Paulus … och Timoteus”. Det är Paulus som har skrivit det här brevet till Filemon, men han nämner Timoteus i den inledande hälsningen, precis som han gör i andra brev. (2Kor 1:1; Kol 1:1; 1Th 1:1; 2Th 1:1) Paulus skrev det här brevet under sin första fångenskap i Rom, och då var Timoteus med honom. (Se studienot till Flp 1:1.) Filemon kan ha känt Timoteus, som var med Paulus i Efesos när de goda nyheterna spreds till städer i det området, bland annat Kolossai. (Apg 19:22; 1Kor 4:17; 16:8–10; se Tillägg B13; se också studienot till 1Kor 16:9.)

en fånge: I många av sina brev beskriver Paulus sig själv som ”en apostel för Kristus Jesus”. (Se till exempel 1Kor 1:1; Ef 1:1; Kol 1:1; 1Ti 1:1; Tit 1:1.) Men här omtalar han inte sig själv som apostel. Han vill tydligen inte använda sin ställning för att pressa Filemon att göra som han säger. Paulus väljer i stället att beskriva sig som ”en fånge”, och i ett referensverk beskrivs det ordet som ”en benämning som skulle röra hans väns hjärta”. (J.B. Lightfoot, 1890: Saint Paul’s Epistles to the Colossians and to Philemon) Det skulle påminna Filemon om Paulus utsatta situation och kanske göra honom mer mottaglig för Paulus personliga önskemål senare i brevet. (Flm 9–12, 17)

en fånge för Kristus Jesus skull: Ordagrant ”Kristus Jesus fånge”. Paulus är fängslad i Rom på grund av att han är en efterföljare till Kristus. (Flm 9; se studienot till 2Ti 1:8.)

Filemon, vår älskade medarbetare: Filemon var en broder i församlingen i Kolossai, en stad som låg i provinsen Asia. (Kol 4:9) Det kan ha varit Paulus som först undervisade honom om kristendomen. (Flm 19) Paulus förkunnade inte i Kolossai, men han kan ha träffat Filemon i Efesos när ”alla i provinsen Asia fick höra Herrens ord”. (Apg 19:10) Filemon följde inte med Paulus på hans missionsresor, men Paulus betraktade honom som en medarbetare eftersom han hjälpte till med att förkunna de goda nyheterna. (Se studienoter till Rom 16:3; 1Kor 3:9.)

Apfia … Arkippus: Förutom Filemon är det bara de här två i den församling som hade möten i Filemons hus som nämns vid namn i det här brevet. Många forskare menar därför att Apfia var Filemons fru och att Arkippus var deras son. Några menar också att Paulus nämner dem på grund av att Onesimos hade varit slav i deras hem. I så fall berördes alla tre av det som var anledningen att Paulus skrev det här brevet. I vilket fall som helst ansåg Paulus att det var värt att nämna både Apfia och Arkippus. Paulus hedrar Apfia genom att kalla henne vår syster. Arkippus är antagligen samma person som Paulus nämner i sitt brev till de kristna i Kolossai. (Se studienot till Kol 4:17.) Och här kallar Paulus Arkippus för vår medsoldat, något som visar att de hade ett nära förhållande och att Arkippus var modig och lojal i sin tjänst för Kristus. (Jämför Flp 2:25.)

och till församlingen som samlas i ditt hus: Paulus riktar sig främst till Filemon, men också till Apfia, Arkippus och till hela församlingen. De första kristna hade ofta sina möten hemma hos någon. (Kol 4:15; se studienot till 1Kor 16:19.) Även om Paulus i stort sett skriver direkt till Filemon i det här brevet använder han de grekiska pronomenen för ”ni”, ”er” och ”era” i vers 3, 22 och 25. Så det är möjligt att Paulus ville att det här brevet skulle läsas upp för hela församlingen. Alla skulle helt klart ha nytta av de värdefulla tankarna och principerna i brevet.

Må … visa er generös omtanke och ge er frid: Se studienot till Rom 1:7.

när jag nämner dig i mina böner: De här orden visar att bönen var viktig för Paulus. När han bad för Filemon uttryckte han tacksamhet (”Jag tackar … min Gud”), och han bad ofta för honom (”Jag tackar alltid”). De här bönerna var dessutom personliga (”jag nämner dig”). Han bad alltså specifika böner för sin vän Filemon. (Jämför Rom 1:9; 1Kor 1:4; Ef 1:16; Flp 1:3–5; 1Th 1:2)

din tro och den kärlek som du har: Tro och kärlek är viktiga teman i det här personliga brevet. Paulus kopplar ofta ihop tro och kärlek. (Ef 1:15; Kol 1:4) Här berömmer han Filemon (hans namn betyder ”kärleksfull”) för att han är ett exempel i att visa de här egenskaperna. Filemons tro på Jesus och hans kärlek till honom kom till uttryck genom det han gjorde för de heliga, dvs. sina bröder och systrar.

eftersom tillgivenheten bland de heliga: Eller ”eftersom de heligas hjärtan”. Det grekiska ord som Paulus använder här (splạgchnon) och som kan återges med ”hjärtan” betyder ordagrant inälvor. Men i bildlig bemärkelse förmedlar det tanken på intensiva känslor som kommer djupt inifrån. (Se också studienot till 2Kor 6:12.) Paulus använder samma grekiska ord i vers 12 och 20. I ett referensverk står det: ”Att Paulus använder det här ordet så ofta i det här korta brevet visar hur personligt engagerad han var i saken.” (G. Friedrich, 1971: Theologisches Wörterbuch zum Neuen Testament)

broder: De första kristna kallade ofta varandra för broder och syster. (Rom 16:1; 1Kor 7:15; Flm 1, 2) De orden framhåller deras kristna enhet, men de visar också att de såg varandra som en andlig familj eftersom de hade samme Far, Jehova. (Mt 6:9; 23:9; Ef 2:19 och studienot; 1Pe 3:8) En del forskare menar att när Paulus här kallar Filemon ”broder” så använder han ett direkt tilltal som visar hur nära och varm deras vänskap var. I en del översättningar står det därför ”min broder” eller ”käre broder”.

tala fritt och uppriktigt: Eller ”tala mycket frimodigt (rättframt)”. Det grekiska ordet parrēsịa kan användas om att ha mod att tala fritt och öppet. Och här säger Paulus att han skulle kunna tala så i egenskap av apostel för Kristus (ordagrant ”i Kristus”), och han syftar möjligen på den myndighet som Jesus har gett honom som apostel. Men Paulus förklarar vidare i nästa vers att han inte kommer att använda sin myndighet för att ge befallningar till Filemon. Och han vill inte heller missbruka den nära relation de hade som kristna för att befalla Filemon att göra något som han inte ville göra. (Flm 9, 14) Så i det här sammanhanget använder Paulus antagligen uttrycket ”tala fritt och uppriktigt” om att prata öppet med varandra som vänner.

vill jag hellre vädja till dig med kärleken som grund: Paulus har redan nämnt att andra hade lagt märke till att Filemon älskade Kristus och sina medkristna. (Flm 5, 7) Han var säker på att den kärleken skulle motivera Filemon att ta snälla och omtänksamma beslut. (Flm 21) Men Paulus visste att han inte kunde tvinga Filemon att visa kärlek. Det är som det står i ett referensverk om den här versen: ”Man kan uppmuntra andra att visa kärlek, men inte tvinga dem.” (G.B. Caird, 1976: Paul’s Letters From Prison (Ephesians, Philippians, Colossians, Philemon))

en gammal man: Paulus kan ha varit över 50 eller 60 när han skrev det här brevet. Enligt en del källor kan det grekiska ord som Paulus använder här beskriva en man som är 50–56 år. Men i den grekiska Septuaginta används samma ord om Abraham och Eli när de var mycket äldre. (1Mo 25:8; 1Sa 2:22; LXX) Så man kan inte avgöra hur gammal Paulus var när han skrev det här brevet till Filemon utifrån det här grekiska ordet. Men kända fakta om Paulus liv kan ge en indikation på hur gammal han var. Han omvändes och blev kristen omkring år 34 v.t., och han skrev det här brevet till Filemon omkring 25 år senare, år 60–61 v.t. När han blev omvänd var han tillräckligt gammal för att översteprästen skulle känna honom och lita på honom. Några menar att han föddes ungefär samtidigt som Jesus eller kort därefter. Det grekiska ord som används här återges med ”en ambassadör” i några bibelöversättningar. Men de flesta forskare stöder återgivningen ”en gammal man”, som också är i linje med hur det ordet återges i Lu 1:18 och Tit 2:2. (Jämför 2Kor 5:20 och studienot; Ef 6:20 och studienot.)

en fånge för Kristus Jesus skull: Se studienoter till Flm 1.

Onesimos: Onesimos var en slav som kan ha stulit från sin kristne ägare, Filemon, innan han rymde till Rom, där han blev kristen. (Flm 18; se studienot till Kol 4:9.) Även om det här korta brevet främst handlar om Onesimos är det här första gången han nämns. Paulus förklarar att han blev som en far för Onesimos under sin fångenskap i Rom. Paulus kallar honom till och med mitt barn, och det tyder på att Paulus kan ha varit en av dem som hjälpte honom att bli kristen. (Jämför 1Kor 4:15; Gal 4:19.)

Förut hade du ingen nytta av honom, men nu är han till nytta: Paulus beskriver hur drastiskt Onesimos liv har förändrats. Förut hade Filemon ingen nytta av sin slav; Onesimos hade ju rymt från sin ägare, och han kan ha varit en opålitlig slav även innan det. (Se studienot till Flm 18.) Men nu när Onesimos hade blivit kristen var han ”till nytta” för aposteln Paulus och även för Filemon.

ingen nytta … till nytta: Namnet Onesimos betyder ”nyttig”. Enligt några uppslagsverk var det ett vanligt namn under det första århundradet v.t., särskilt bland slavar. I den här versen använder sig Paulus tydligen av en ordlek, eftersom ordet för ”till nytta” har en liknande betydelse som namnet Onesimos. Paulus gör också en ordlek av de grekiska orden som har återgetts med ”ingen nytta” (ạchrēstos) och ”till nytta” (euchrēstos). Så den man som hade fått namnet ”nyttig” hade länge varit till ”ingen nytta”, men nu var han verkligen ”till nytta”. (Se också studienoter till Kol 4:9; Flm 10.)

Jag sänder honom tillbaka till dig: När Paulus sände tillbaka Onesimos till Filemon visade han att han underordnade sig myndigheter. (Rom 13:1) Paulus uppmuntrade slavar att ”ta tillfället” att bli fria, om de kunde göra det på ett lagligt sätt. (1Kor 7:21) Men han visste att Kristus inte hade gett sina efterföljare myndighet att trotsa landets lagar och motarbeta slaveri. (Joh 17:15, 16; 18:36 och studienot; se också studienot till 1Ti 6:1.)

mitt eget hjärta: Eller ”min ömma tillgivenhet”. (Se studienot till Flm 7.)

kunde utföra tjänst åt mig: Paulus kan ha tänkt på en mängd olika saker som Onesimos kunde ha hjälpt honom med. Det grekiska ordet diakonẹō (”tjäna”) förmedlar tanken på att ödmjukt utföra tjänst till nytta för andra. I det här sammanhanget kan det ha syftat på sådana tjänster som att införskaffa och laga mat eller hjälpa Paulus på andra praktiska sätt. Om Onesimos hade hjälpt Paulus på det här sättet, så hade han ödmjukt arbetat ”för de goda nyheternas skull”. (Se studienoter till Lu 8:3; 22:26.)

av egen fri vilja: Eller ”villigt”, ”frivilligt”. Paulus förstod att det var upp till Filemon att hantera situationen med Onesimos på det sätt han tyckte var bäst. Det är därför Paulus skriver: ”Jag vill inte göra något utan ditt samtycke.” Han litade på att Filemon skulle använda sin fria vilja på ett bra sätt och skulle ta ett kärleksfullt beslut. (2Kor 9:7) Den fria viljan – dvs. att människor kan göra egna val i livet – är en viktig tanke i Bibeln. (5Mo 30:19, 20; Jos 24:15; Gal 5:13; 1Pe 2:16) Det grekiska ord som återgetts med ”fri vilja” i den här versen används också flera gånger i Septuaginta för att beskriva frivilliga offer. (3Mo 7:16; 23:38; 4Mo 15:3; 29:39) Jehova krävde inte sådana offer och straffade inte dem som inte frambar dem. De frivilliga offren var uttryck för kärlek och uppskattning, och det kan aldrig tvingas fram.

Anledningen till att han rymde … var kanske: Det verkar som att Paulus menar att Jehova hade ett finger med i spelet när det gäller Onesimos, som blev kristen efter att ha rymt från sin ägare. Filemon kunde nu få honom tillbaka, inte som en slav, utan som en andlig broder. Paulus säger också att de problem som Filemon kan ha fått på grund av att Onesimos var borta bara varade en tid (ordagrant ”en timme”). Det andliga förhållandet mellan dem skulle däremot vara för evigt, för de kunde se fram emot att tjäna tillsammans och få ”evigt liv”. (Jud 21; Upp 22:5)

inte längre som en slav utan som något mycket mer, som en älskad broder: Paulus framhåller att det viktigaste förhållandet mellan Filemon och Onesimos nu skulle vara att de var kristna bröder och medarbetare i tjänsten för Gud. (Mt 23:8; 28:19, 20) Onesimos kan ha blivit slav igen i Filemons hushåll, men en del forskare menar att Filemon kanske valde att frige honom. (Se studienot till Flm 12.) Även om Onesimos fortsatte att vara slav skulle hans kristna tro göra honom till en bättre arbetare, eftersom han skulle följa Guds principer i sitt liv. (Ef 6:5–8; Kol 3:22, 23; Tit 2:9, 10; se studienot till 1Ti 6:2.)

en vän: I den grekiska texten omtalar Paulus aldrig sig själv som en apostel i det här brevet. I stället placerar han sig på samma nivå som Filemon genom att säga att han är en vän. Det grekiska ordet för ”en vän” kan också återges med ”en medhjälpare”, ”en som har gemenskap med någon”. (2Kor 8:23) Det användes också om delägare och att vara delaktig i något. (Lu 5:10; 1Pe 5:1) Men i det här sammanhanget förmedlar det mer värme. I ett referensverk beskrivs det nära bandet mellan Paulus och Filemon så här: ”De har en ’gemenskap’ … som är grundad på att de tillhör en Herre. Det här förpliktande förhållandet knyter dem samman i gemensamma aktiviteter, i tro och kärlek.” (Eduard Lohse, 1968: Die Briefe an die Kolosser und an Philemon) Det är också värt att lägga märke till att den grekiske skribenten Aristoteles brukade använda det här ordet för att beskriva en vän.

ta emot honom lika hjärtligt: Paulus litade på Filemon. På den tiden fanns det slavägare som straffade olydiga slavar genom att piska, brännmärka eller till och med döda dem – kanske för att avskräcka andra slavar från att göra uppror.

sätt då upp det på min räkning: Det var vanligt att man använde den här formuleringen för att visa att man var villig att betala tillbaka en skuld, som andra dokument från det första århundradet visar. Med tanke på den här versen menar en del bibelkommentatorer att Onesimos kanske stal från sin ägare innan han rymde, kanske för att han tänkte att han inte skulle klara sig särskilt länge utan pengar. Han behövde pengar till att köpa mat eller för att få resa med ett fartyg. Paulus ville så gärna att de här två andliga bröderna skulle försonas att han till och med var villig att betala ur egen ficka för att det skulle bli möjligt.

Jag, Paulus, skriver nu med egen hand: Det verkar troligt att Paulus skrev det här korta brevet själv, även om han inte brukade göra det. Om han hade dålig syn var det svårt för honom att skriva. (Se studienoter till Gal 4:15; 6:11.) Men några forskare menar att de här orden betyder något annat, nämligen att han bara gör en slags underskrift genom att bara skriva några få ord själv. I vilket fall som helst gör det här personliga inslaget att Paulus önskemål får större tyngd och bekräftar löftet han hade gett om att han skulle ersätta det Onesimos kan ha varit skyldig.

vad du är skyldig mig: dig själv: Det här uttrycket tyder på att Paulus hade hjälpt Filemon att bli kristen. (Se studienot till Flm 1.) Paulus påminner Filemon om att det han eventuellt kunde förlora ekonomiskt inte var någonting i jämförelse med det han hade fått när han blev kristen. (Flm 18; jämför Ef 1:18; 2:12.)

mig: Eller ”mitt hjärta”, ”min ömma tillgivenhet”. (Se studienot till Flm 7.)

Jag är säker på: Paulus tillit till Filemon var inte bara önsketänkande. Han använder ett grekiskt ord som förmedlar tanken på stark tillit, och det använde han ofta i sina brev. Han använde det till exempel om att han var säker på att Gud skulle fullgöra sin avsikt med sina tjänare (Flp 1:6) och om att Jesus förlitade sig på Gud (Heb 2:13). I Rom 8:38 har samma ord återgetts: ”Jag är övertygad om.” Paulus var säker på att Filemon inte motvilligt skulle göra bara det han hade bett honom att göra. Han säger: jag vet att du rentav kommer att göra mer än så. När Filemon kände att Paulus litade på honom gjorde han säkert villigt och med glädje det han hade bett honom om, kanske till och med ännu mer.

för jag hoppas att ni ska få mig tillbaka tack vare era böner: Paulus skriver ”era” böner, så han kan ha tänkt på alla böner som frambars av församlingen som samlades i Filemons hus. (Se studienot till Flm 2.) Paulus visar att sådana böner kan få enastående resultat: han skulle kunna bli frigiven från sin fångenskap i Rom. Han visar alltså att böner som Jehovas trogna tjänare frambär kan få Jehova att ingripa snabbare eller till och med göra något som han annars inte hade gjort. (Heb 13:19)

att ni ska få mig tillbaka: Eller ”att jag ska bli frigiven åt er”. Paulus använder här ett uttryck som ordagrant förmedlar tanken ”att jag ska ges åt er på grund av nåd”, dvs. som ett svar på bönerna som församlingen i Kolossai frambar. I ett referensverk framhålls det att Paulus använder den passiva formen av ett verb här och att det visar att ”det bara är Gud som kan se till att Paulus blir frigiven”. (P.T. O’Brien, 1982: Word Biblical Commentary: Colossians, Philemon)

Epafras: En kristen från Kolossai som troligen var med och grundade församlingen där. (Se studienoter till Kol 1:7; 4:12.) Epafras kom till Rom under Paulus första fångenskap där. Han stannade tydligen där, eftersom Paulus hälsar från honom och kallar honom ”min medfånge för Kristus Jesus skull”.

min medfånge: Paulus använder inte det här ordet bara om Epafras, utan i andra brev använder han det också om Aristarkus, Andronikos och Junias. (Rom 16:7; Kol 4:10) Det är möjligt att de här medarbetarna till Paulus blev fängslade tillsammans med honom. Men en del menar att Paulus använde det här ordet bildligt för att visa att de här bröderna modigt besökte honom och var med honom när han var fängslad.

Markus: Se studienot till Kol 4:10.

Aristarkus: En makedonier från Thessalonike som reste tillsammans med Paulus. Han hade antagligen judisk bakgrund. (Se studienot till Kol 4:11.) Han stannade kvar hos Paulus trots att de hamnade i farliga situationer. Han var tillsammans med Paulus när han utsattes för en mobb i Efesos och när judarna i Grekland planerade att döda honom. (Apg 19:29; 20:2–4) När Paulus sändes till Rom som fånge var Aristarkus med honom. På vägen drabbades de av skeppsbrott. (Apg 27:1, 2, 41) Aristarkus fortsatte tydligen att hjälpa Paulus under hans husarrest i Rom. (Apg 28:16, 30) Han satt antagligen också fängslad tillsammans med Paulus en tid, och Paulus sa tacksamt att han hade ”varit ett stort stöd” för honom. (Kol 4:10, 11; se också studienoter till Flm 23; 2Kor 8:18.)

Demas: Se studienoter till Kol 4:14; 2Ti 4:10.

Lukas: Se studienot till Kol 4:14.

den anda ni visar: I sina avslutande ord använder Paulus ordet ”ni” och riktade sig antagligen till alla han hade nämnt i vers 1 och 2, däribland ”församlingen som samlas i … [Filemons] hus”. (Flm 2 och studienot) Paulus önskar att Jesus Kristus i sin generösa omtanke ska välsigna deras ”anda”. Här syftar ordet ”anda” på en persons drivkraft eller dominerande sinnesinställning som får honom eller henne att säga eller göra saker på ett visst sätt. (Se Ordförklaringar under ”Ande”.) Med Kristus hjälp skulle de kunna fortsätta att tala och göra saker på ett sätt som stämde med Guds vilja och Kristus exempel. (Gal 6:18 och studienot; Flp 4:23)