Paulus och de kristna i Filippi älskade varandra. Filipperna hade skickat materiell hjälp till honom vid flera tillfällen. (2Kor 11:9; Flp 4:10, 14–16) I det här brevet talar Paulus om dem som ”mina kära vänner” och ”mina älskade”, och även om han längtade efter att få sin himmelska belöning så ville han fortsätta leva som människa för deras skull. (Flp 1:8, 24; 2:12; 4:1) Paulus behövde inte argumentera kraftfullt eller ge tillrättavisning, som han gjorde i till exempel breven till församlingarna i Korinth och Galatien, utan han var kärleksfull och gav de kristna i Filippi uppmuntran.

Ett framträdande tema i det här brevet är glädje. Trots de svårigheter som Paulus upplevde var han glad över att de goda nyheterna fortsatte spridas, och han uppmanade de kristna i Filippi att vara glada. (Flp 1:18; 2:17, 18, 28, 29; 4:1, 4, 10)

Paulus skrev också 1) för att tacka filipperna för de gåvor de hade skickat (Flp 4:10–18); 2) för att förklara varför han skickade tillbaka Epafroditos, så att de inte skulle dra fel slutsatser (Flp 2:25, 26); 3) för att berätta om sin situation i Rom (Flp 1:12–26); 4) för att uppmana dem att vara eniga (Flp 2:1, 2; 4:2) och 5) för att varna dem för falska läror (Flp 3:1–4:1).

Brevet innehåller många fina principer som är till nytta och uppmuntran för alla kristna:

• Avgör vad som är verkligt viktigt, och undvik att få andra att snava. (Flp 1:9–11)

• Efterlikna Kristus genom att vara ödmjuk. Den som är ödmjuk blir upphöjd av Gud. (Flp 2:5–11)

• Fortsätt göra framsteg som kristen, och fortsätt följa denna kurs. (Flp 3:16)

• Minimera bekymren i alla situationer genom att be innerligt till Gud. Den frid han ger skyddar hjärtat och sinnet. (Flp 4:6, 7)

I det här brevet citerar Paulus inte från de hebreiska skrifterna, men det verkar som att han anspelar på flera avsnitt. (Jämför till exempel Flp 2:15 med 5Mo 32:5; Flp 3:1; 4:4 med Ps 32:11; 97:12 och Flp 4:5 med Ps 145:18.)

Brevets innehåll tyder på att Paulus skrev det första gången han satt fängslad i Rom. Han skriver att ”hela den kejserliga livvakten” visste varför han satt i bojor och att ”de som arbetar i kejsarens palats” sänder sina hälsningar till filipperna. (Flp 1:7, 13, 14; 4:22; Apg 28:30, 31) Man menar i allmänhet att Paulus satt fängslad i Rom första gången omkring år 59–61 v.t., och mest troligt skrev han brevet omkring år 60 eller 61, alltså när han hade varit i Rom i minst ett år. Då hade det gått tillräckligt lång tid för att Epafroditos skulle hinna resa från Filippi, som låg omkring 100 mil bort, med en gåva till Paulus. Och det hade gått tillräckligt lång tid för att nyheten om att Epafroditos hade blivit sjuk i Rom skulle nå Filippi och att deras reaktion på det skulle nå tillbaka till Rom. (Flp 2:25–30; 4:18)

Det finns överflödande bevis för att det var Paulus som skrev det här brevet. I det brev som Polykarpos (69?–155? v.t.) skrev till filipperna nämnde han att Paulus hade skrivit till dem. Och sådana tidiga bibelkommentatorer som Ignatios, Irenaeus, Klemens av Alexandria och Tertullianus citerar från Filipperbrevet och anger att det var skrivet av Paulus. Filipperbrevet är upptaget i det muratoriska fragmentet (senare delen av 100-talet v.t.) och i alla andra tidiga förteckningar över kanoniska skrifter. Tillsammans med ytterligare åtta av Paulus brev finns det i en papyruskodex som är känd som P⁴⁶ (Papyrus Chester Beatty II), som antas vara från omkring år 200 v.t.