Fjorton år senare: En del forskare har framfört tanken att Paulus här menar ”i det fjortonde året”, alltså en del av ett år följt av 12 hela år och så ytterligare en del av ett år. (Jämför 1Ku 12:5, 12; se studienot till Gal 1:18.) Den här perioden började antagligen år 36 v.t., när Paulus besökte Jerusalem för första gången som kristen, och slutade år 49, när han kom till Jerusalem tillsammans med Titus och Barnabas för att ta upp frågan om omskärelsen med apostlarna och de äldste där. (Apg 15:2)

på grund av en uppenbarelse: Här lägger Paulus till en detalj som inte nämns i Lukas skildring i Apostlagärningarna. (Apg 15:1, 2) Som huvud för församlingen gav tydligen Kristus en uppenbarelse till Paulus för att få honom att ta upp den här viktiga frågan om omskärelse med apostlarna och de äldste i Jerusalem. (Ef 5:23) Det här historiska mötet ägde rum omkring år 49 v.t. Paulus nämnde den här uppenbarelsen som ytterligare ett argument mot dem som menade att han egentligen inte var en apostel. Det var Jesus själv som hade utnämnt Paulus, och han gav honom även anvisningar genom uppenbarelser, vilket bevisade att Paulus verkligen var en apostel. (Gal 1:1, 15, 16)

jag förkunnar: Det grekiska ordet har grundbetydelsen ”förkunna som offentlig budbärare”. Det betonar sättet att förkunna: vanligen ett öppet, offentligt tillkännagivande, inte en predikan till en grupp. (Se studienot till Mt 3:1.)

grek: Titus beskrivs som grek (Hẹllēn). Det kan kort och gott betyda att han var av grekisk härkomst. Men en del skribenter under det första århundradet använde pluralformen (Hẹllēnes) om icke-greker som hade lärt sig grekiska och omfattat den grekiska kulturen. Det är möjligt att Titus var grek i denna vidare bemärkelse. (Se studienot till Rom 1:16.)

ingen som tvingade honom att bli omskuren: När frågan om omskärelsen hade väckts i Antiokia (ca 49 v.t.) följde Titus med Paulus och Barnabas till Jerusalem. (Apg 15:1, 2; Gal 2:1) Titus var ”grek”, alltså en oomskuren icke-jude. (Se studienot till grek i den här versen.) Att verbet ”tvinga” används här kan tyda på att några judaister, dvs. kristna som menade att det var nödvändigt att följa judiska trosuppfattningar och seder, hade försökt pressa honom att omskära sig. Men vid mötet i Jerusalem slog apostlarna och de äldste fast att kristna icke-judar inte behövde bli omskurna. (Apg 15:23–29) Här nämner Paulus Titus som ytterligare ett argument för att de som blev kristna inte stod under Moses lag. Titus utförde sin tjänst främst bland oomskurna människor från nationerna. Så att han var oomskuren skapade inga problem. (2Kor 8:6; 2Ti 4:10; Tit 1:4, 5) Han var alltså i en annan situation än Timoteus, som Paulus ju ville skulle bli omskuren. (Se studienot till Apg 16:3.)

falska bröder: Det grekiska ordet för ”falsk broder” (pseudạdelfos) förekommer bara här och i 2Kor 11:26. Ett lexikon definierar ordet som ”kristen bara till namnet”. (Timothy Friberg, Barbara Friberg, Neva F. Miller, 2000: Analytical Lexicon of the Greek New Testament) Judaisterna i församlingarna i Galatien utgav sig för att vara andliga män, men i själva verket försökte de få bröderna och systrarna att strikt följa den mosaiska lagen. (Se studienot till Gal 1:6.) Paulus sa att sådana män ”hade kommit in i hemlighet för att spionera på den frihet” de kristna hade. Detta visar att dessa män använde lömska metoder för att sprida sina farliga läror. (Jämför 2Kor 11:13–15.)

de goda nyheternas sanning: Det här uttrycket förekommer även i vers 14, och det syftar på hela samlingen av kristna läror i Guds ord.

Gud: I grekiska handskrifter står det ”Gud” här, men i några översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska och andra språk används Guds namn.

de oomskurna: Ordagrant ”dem som är av oomskurenheten”, dvs. icke-judar.

på samma sätt som Petrus: Här visar Paulus att de ansvariga i församlingen samarbetade med varandra. (Se studienot till Gal 2:9.) Den styrande kretsen i Jerusalem förstod att Paulus hade fått en tjänst där han fokuserade på icke-judar, medan Petrus i första hand riktade sig till judar. Men varken Paulus eller Petrus förkunnade uteslutande för den ena eller andra gruppen. Det var Petrus som hade satt i gång arbetet med att förkunna för icke-judar. (Apg 10:44–48; 11:18) Och Paulus vittnade för många judar, eftersom det uppdrag Kristus hade gett honom var att bära ut budskapet både ”till nationerna” och ”till Israels folk”. (Apg 9:15) Både Paulus och Petrus utförde troget sina uppdrag. Längre fram reste Petrus till exempel österut och var verksam i Babylon, som hade en stor judisk befolkning och som var känt som ett judiskt lärdomscentrum. (1Pe 5:13) Och Paulus gjorde flera missionsresor som sträckte sig långt västerut, kanske ända till Spanien.

de omskurna: Ordagrant ”dem som är av omskärelsen”, dvs. judar.

gett Petrus kraft att vara apostel ... gett mig kraft: Det grekiska verbet energẹō har här översatts med ”gett ... kraft”. På andra ställen har verbet översatts med ”påverkar”, ”är verksam”, ”fyller ... med kraft” och ”verkar”. (Ef 2:2; 3:20; Flp 2:13; Kol 1:29) I det här sammanhanget verkar det förmedla tanken att Gud gav Petrus och Paulus både myndigheten att vara apostlar och förmågan att utföra sina uppgifter.

Kefas: Ett av aposteln Petrus namn. (Se studienot till 1Kor 1:12.)

pelare: De män som nämns här var pelare i bildlig bemärkelse. De stöttade och byggde upp församlingen, precis som en bokstavlig pelare håller en byggnad uppe. Samma grekiska ord används när den kristna församlingen beskrivs som ”en pelare och ett stöd för sanningen” (1Ti 3:15) och när en ängels ben beskrivs som ”eldpelare” (Upp 10:1–3). Jakob, Kefas och Johannes betraktades som pelare – de var fast förankrade, andligt starka och pålitliga stöd för församlingen.

högra handen som tecken på gemenskap: Eller ”högra handen som tecken på vårt samarbete”. Ett handslag var ett tecken på delaktighet, gemenskap eller samarbete. (2Ku 10:15) Omkring år 49 v.t. reste aposteln Paulus till Jerusalem för att vara med när den styrande kretsen under det första århundradet resonerade om omskärelsen. (Apg 15:6–29) Under det här besöket hade Paulus tydligtvis ett möte med Jakob, Petrus och Johannes och resonerade om det uppdrag att predika de goda nyheterna som han hade fått av Herren, dvs. Jesus Kristus. (Apg 9:15; 13:2; 1Ti 1:12) Här tänker Paulus tillbaka på den anda av enhet och samarbete som fanns under det här mötet och efteråt. Det var tydligt för alla inblandade att de deltog i samma arbete. De var eniga om att Paulus och Barnabas skulle gå till nationerna, alltså icke-judarna, medan Jakob, Petrus och Johannes skulle inrikta sig på att predika för de omskurna, alltså judarna.

tänka på de fattiga: Omkring år 49 v.t. fick Paulus och hans medarbetare Barnabas ett uppdrag av Petrus, Jakob och Johannes. (Gal 2:9) De skulle tänka på de fattiga kristna och deras fysiska behov samtidigt som de predikade för nationerna. Här säger Paulus att han verkligen försökt göra det. När de kristna i Judeen längre fram hamnade i en svår situation uppmuntrade Paulus församlingar i andra områden att ge materiell hjälp till sina behövande bröder och systrar där. I Paulus brev kan man se hans engagemang i den här frågan. Han skrev om insamlingen i båda sina inspirerade brev till de kristna i Korinth (ca år 55), och han skrev att han redan hade gett anvisningar om detta till ”församlingarna i Galatien”. (1Kor 16:1–3; 2Kor 8:1–8; 9:1–5; se studienoter till 1Kor 16:1, 3; 2Kor 8:2.) Omkring år 56, när Paulus skrev till de kristna i Rom, var insamlingen i stort sett färdig. (Rom 15:25, 26) Kort därefter fullbordade Paulus det här uppdraget, för i sitt försvarstal inför den romerske ståthållaren Felix kunde han säga: ”Jag [kom] tillbaka till Jerusalem för att överlämna gåvor till mitt folk.” (Apg 24:17) En sådan kärlek och omtanke om medkristna var kännetecknande för de kristna under det första århundradet. (Joh 13:35)

Kefas: Ett av aposteln Petrus namn. (Se studienot till 1Kor 1:12.)

tillrättavisade jag honom öppet: Eller ”konfronterade jag honom ansikte mot ansikte”. När Paulus såg att Petrus lät människofruktan hindra honom från att umgås med kristna icke-judar tillrättavisade han honom ”ansikte mot ansikte” inför dem som var där. Det grekiska ord som har översatts med ”tillrättavisade” betyder ordagrant ”stå emot”. (Gal 2:11–14)

äta tillsammans med folk från nationerna: Måltider var tillfällen då man umgicks, och man brukade be i samband med dem, så det är lätt att förstå varför judar inte brukade äta tillsammans med icke-judar. Israeliterna hade rentav fått en befallning att inte ha något att göra med de folk som fanns kvar i det utlovade landet. De skulle inte ens nämna namnen på deras gudar. (Jos 23:6, 7) Under årens lopp lade de judiska religiösa ledarna till egna regler, och i det första århundradet betraktades en jude som ceremoniellt oren om han gick in i en icke-judes hem. (Joh 18:28)

slutade han göra det och drog sig undan: År 36 v.t. använde Petrus, som var en kristen jude, den tredje av ”himmelrikets nycklar” när han gav Cornelius och hans hushåll möjlighet att bli de första kristna som inte var judar eller proselyter. (Se studienot till Mt 16:19.) Petrus bodde hos Cornelius i flera dagar, så han måste ha ätit flera gånger tillsammans med sin icke-judiske värd. (Apg 10:48; 11:1–17) Efter det här fortsatte han med rätta att äta tillsammans med kristna icke-judar. Men omkring 13 år senare, när han var i Antiokia i Syrien, slutade han plötsligt göra det. Han var nämligen rädd för hur några kristna judar som hade kommit dit från Jerusalem skulle reagera. De här männen hade kommit från Jakob, något som tydligen betyder att de hade varit tillsammans med Jakob, som var i Jerusalem. (Se studienot till Apg 15:13.) De här männen hade svårt att godta att saker hade förändrats och menade fortfarande att man strikt skulle hålla Moses lag och vissa judiska traditioner. (Se studienot till Apg 10:28.) Petrus agerande hade kunnat undergräva ett beslut som den styrande kretsen hade fattat tidigare samma år, omkring år 49. Det beslutet hade slagit fast att icke-judar som blev kristna inte var tvungna att följa Moses lag. (Apg 15:23–29) Paulus nämner inte händelsen i Antiokia för att hänga ut Petrus, utan för att rätta till en felaktig uppfattning som en del kristna i Galatien hade.

dem som höll fast vid omskärelsen: Ordagrant ”dem av omskärelse”, dvs. några omskurna kristna judar som kom på besök från församlingen i Jerusalem. På andra ställen har samma grekiska uttryck översatts med ”de som höll fast vid omskärelsen”, ”de omskurna” och ”dem som håller sig till omskärelsen”. (Apg 11:2; Kol 4:11; Tit 1:10)

förenade sig med honom i detta hyckleri ... drogs med: Eller ”förenade sig med honom i detta hyckleri ... drogs med i deras hyckleri”. Här förekommer två besläktade grekiska ord för hyckleri, först ett verb (synypokrịnomai) och sedan ett substantiv (hypọkrisis). Båda orden användes till en början om grekiska skådespelare som bar masker när de uppträdde. Det grekiska substantivet förekommer sex gånger i de kristna grekiska skrifterna. (Mt 23:28; Mk 12:15; Lu 12:1; 1Ti 4:2; 1Pe 2:1; läs mer om det besläktade ordet ”hycklare” i studienoter till Mt 6:2; Lu 6:42.) Enligt en del ordböcker används det grekiska verb som översatts med ”förenade sig ... i detta hyckleri” bildligt i betydelsen ”börja spela en roll eller låtsas”. (F.W. Danker, 2000: A Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature)

Kefas: Ett av aposteln Petrus namn. (Se studienot till 1Kor 1:12.)

förklaras rättfärdig: Det grekiska verbet dikaiọō (”förklara rättfärdig”) och de besläktade substantiven dikaiōma och dikaiōsis (”rättfärdiggörelse”) förmedlar i de kristna grekiska skrifterna grundtanken att en person rentvås från anklagelse, betraktas som oskyldig och således ses som rättfärdig och behandlas därefter. (Se studienot till Rom 3:24.) Några i församlingarna i Galatien hade påverkats av judaister, som försökte bli rättfärdiga genom att hålla Moses lag. (Gal 5:4; se studienot till Gal 1:6.) Men Paulus betonade att det bara är genom tro på Jesus Kristus som det är möjligt att bli rättfärdig i Guds ögon. Jesus offrade sitt fullkomliga liv, och det gjorde det möjligt för Gud att förklara dem som visar tro på Jesus rättfärdiga. (Rom 3:19–24; 10:3, 4; Gal 3:10–12, 24)

det som jag en gång rev ner: Tidigare hade Paulus varit starkt engagerad i judendomen och trott att han kunde bli rättfärdig i Guds ögon om han levde enligt Moses lag. (Se studienot till Gal 1:13.) Men han rev bildligt talat ner den uppfattningen när han blev kristen. (Gal 2:15, 16) Hans motståndare menade att de kristna behövde följa Moses lag för att kunna bli räddade. (Gal 1:9; 5:2–12) Paulus förklarar här att om han – eller någon annan av de kristna judarna – skulle försöka hålla Moses lag, vore det som att börja bygga upp det som rivits ner. Dessutom skulle han återigen bli en lagöverträdare och fördömas av lagen. (Se studienot till Gal 3:19.)

på grund av lagen har jag dött i förhållande till lagen: Eller ”genom att ta emot lagen har jag befriats från lagen”. Det Paulus säger här ingår i en argumentation där han visar att han inte kunde bli rättfärdig i Guds ögon genom ”laggärningar”. (Gal 2:16) Den mosaiska lagen visade att Paulus var en syndare och förtjänade döden, eftersom han inte kunde hålla den fullkomligt. (Rom 7:7–11) Men när Paulus sa att han hade ”dött i förhållande till lagen” menade han att han hade blivit befriad från lagen. Lagförbundet upphävdes juridiskt på grundval av Jesus död på tortyrpålen. (Kol 2:13, 14) Det är skälet till att Paulus kunde skriva till de kristna i Rom: ”På grund av Kristus offer dog ni i förhållande till lagen.” (Rom 7:4) När de kristna visade tro på Jesus offer dog de ”i förhållande till lagen”. Och eftersom det var lagen som hade lett Paulus till Kristus kunde han säga att det var ”på grund av lagen” som han hade ”dött i förhållande till lagen”. (Se studienoter till Gal 3:24 och 3:25.)

Jag har hängts på pålen tillsammans med Kristus: I evangelierna används det grekiska verbet synstaurọō om dem som bokstavligen hängdes på pålar bredvid Jesus. (Mt 27:44; Mk 15:32; Joh 19:32; se studienot till Rom 6:6.) I likhet med andra kristna levde Paulus genom tron på Guds son. (Gal 3:13; Kol 2:14) Genom att visa tro på den avrättade Kristus levde en kristen jude som en som följde Kristus, inte lagen. (Rom 10:4; 2Kor 5:15; se studienot till Gal 2:19.)

som människa av kött och blod: Ordagrant ”i köttet”.

som har älskat mig och offrat sitt liv för mig: Paulus använder pronomenet ”mig” här, och det visar att varje enskild person som väljer att sätta tro till Jesus kan dra nytta av lösenoffret. (Se studienot till Joh 3:16.) Paulus förstod och trodde på att Kristus verkligen älskade honom som individ, och det motiverade honom att vara kärleksfull, varm och generös mot andra. (Se studienot till 2Kor 5:14; jämför 2Kor 6:11–13; 12:15.) Han var tacksam för att Jesus hade låtit honom bli en lärjunge trots att han hade förföljt de kristna. Paulus förstod att Jesus i sin djupa kärlek inte bara hade gett sitt liv för rättfärdiga människor, utan också för dem som var nedtyngda av synd. (Jämför Mt 9:12, 13.) Även om Paulus framhöll att Kristus offer gällde honom personligen, var han väl medveten om att lösenoffret skulle bli till nytta för ett oräkneligt antal människor.

har Kristus faktiskt dött förgäves: Paulus betonar att om man hade kunnat bli förklarad rättfärdig med hjälp av lagen, dvs. genom att göra de gärningar som Moses lag krävde, skulle Kristus inte ha behövt dö. Med orden i den här versen visar Paulus också att om man försöker göra sig förtjänt av rätten att leva, så avvisar man faktiskt Guds generösa och oförtjänta omtanke. (Rom 11:5, 6; Gal 5:4)