Habackuk 3:1–19
3 Profeten Habạckuks bön, i form av sorgesånger:*
2 Jehova, jag har hört budskapet om dig.
Jag fylls av vördnad inför dina gärningar, Jehova.
När tiden är inne,* gör det igen!
När tiden är inne,* gör dem kända!
Men kom ihåg att visa barmhärtighet under kaoset.+
3 Gud kom från Teman,den Helige från berget Paran.+ (Selah)*
Hans majestät täckte himlen,+jorden fylldes av lovprisning till honom.
4 Glansen från honom var som dagsljuset.+
Två ljusstrålar kom från hans hand,där hans styrka var dold.
5 Framför honom gick pest,+och brinnande feber följde i hans fotspår.
6 Han stod stilla och skakade jorden,+med en blick fick han folken att skälva.+
De eviga bergen krossades,höjderna från forna tider sjönk ihop.+
De uråldriga stigarna tillhör honom.
7 Jag såg paniken i Kusans tält,tältdukarna i Midjan darrade.+
8 Är det mot floderna, Jehova,är det mot floderna som din vrede flammar?
Eller är det mot havet som du riktar ditt raseri?+
Du for fram på dina hästar,+dina stridsvagnar kom med seger.*+
9 Din båge är redo och skjutklar.
Käpparna* sänds i väg enligt en ed.* (Selah)
Du klyver jorden med floder.
10 Bergen vred sig i smärtor vid blotta åsynen av dig.+
Ett störtregn svepte fram.
Havsdjupet dånade,+det sträckte händerna mot höjden.
11 Sol och måne stod stilla i sin upphöjda boning.+
Dina pilar for fram som ljuset,+ditt glänsande spjut blixtrade.
12 I vrede marscherade du över jorden.
I raseri trampade du ner* folken.
13 Du drog ut för att rädda ditt folk, för att rädda din smorde.
Du krossade ledaren* för den ondes hus,och huset blev blottlagt från grunden ända upp till taket.* (Selah)
14 Du genomborrade hans krigares huvud med hans egna vapen*när de stormade fram för att skingra oss.*
De jublade över att i hemlighet sluka den nödställde.
15 Du drog fram med dina hästar genom havet,genom de svallande vattenmassorna.
16 Jag hörde det och skälvde inombords,*vid ljudet darrade mina läppar.
Röta trängde in i benen i min kropp,+jag stod på skakiga ben.
Men jag väntar i stillhet på nödens dag,+för den ska drabba dem som angriper oss.
17 Även om fikonträdet inte blommaroch vinstockarna inte ger någon frukt,även om olivskörden slår feloch åkrarna* inte ger någon gröda,även om fåren försvinner från fållanoch boskap saknas i stallen,
18 ska jag ändå jubla i Jehova,jag ska glädjas i Gud, min räddare.+
19 Den suveräne Herren Jehova är min styrka.+
Han gör mig snabbfotad som hjortenoch låter mig springa över höjderna.+
Fotnoter
^ Eller ”klagosånger”.
^ Eller möjligen ”I vår tid”.
^ Eller möjligen ”I vår tid”.
^ Se Ordförklaringar.
^ Eller ”räddning”.
^ Eller möjligen ”Pilarna”.
^ Eller möjligen ”Stammarnas svurna eder är fastställda”.
^ Ordagrant ”tröskade du”.
^ Ordagrant ”huvudet”.
^ Ordagrant ”nacken”.
^ Ordagrant ”hans käppar”.
^ Ordagrant ”mig”, används här i kollektiv bemärkelse.
^ Ordagrant ”och min buk skälvde”.
^ Eller ”terrasserna”.