Hesekiel 2:1–10
2 Han sa till mig: ”Människoson,* res dig upp, så att jag kan tala med dig.”+
2 När han talade kom ande in i mig. Den fick mig att resa mig upp,+ så att jag kunde lyssna på honom som talade till mig.
3 Han sa till mig: ”Människoson, jag sänder dig till Israels folk,+ till upproriska nationer som har gjort uppror mot mig.+ De och deras förfäder har syndat mot mig ända fram till denna dag.+
4 Jag sänder dig till trotsiga söner med* hårda hjärtan,+ och du ska säga till dem: ’Detta är vad den suveräne Herren Jehova säger.’
5 Och oavsett om de lyssnar eller inte – för de är ett upproriskt folk+ – ska de i alla fall inse att det har varit en profet hos dem.+
6 Men du, människoson, var inte rädd för dem,+ och låt dig inte skrämmas av det de säger, även om du är omgiven av tistlar och törnen*+ och du bor bland skorpioner. Var inte rädd för det de säger,+ och låt dig inte skrämmas av deras uppsyn,+ de är ju ett upproriskt folk.
7 Du ska framföra mina ord till dem oavsett om de lyssnar eller inte, för de är ett upproriskt folk.+
8 Men du, människoson, lyssna på vad jag säger till dig. Bli inte upprorisk som detta upproriska folk. Öppna din mun och ät det jag ger dig.”+
9 Då såg jag en hand som sträcktes ut mot mig,+ och det var en bokrulle i handen.+
10 Han rullade upp den framför mig, och det var skrivet på både framsidan och baksidan.+ Sorgesånger, sorgedikter och klagan stod skrivna i den.+
Fotnoter
^ Det första av 93 ställen i Hesekiels bok där det här uttrycket förekommer.
^ Eller ”till söner med hårda ansikten och”.
^ Eller möjligen ”även om folket är envist och är som taggar som sticker dig”.