Hesekiel 33:1–33
33 Jehovas ord kom till mig:
2 ”Människoson, tala till ditt folk+ och säg till dem:
’Tänk er att jag riktar svärdet mot ett land+ och att folket där utser en man till väktare,
3 och han ser att svärdet riktas mot landet och blåser i hornet för att varna folket.+
4 Om någon hör hornets ljud men inte bryr sig om varningen+ utan dödas av svärdet, då bär han själv ansvaret för sin död.*+
5 Han hörde hornets ljud men brydde sig inte om varningen. Han är själv ansvarig för sin död. Om han hade tagit varningen på allvar skulle han ha räddat sitt liv.
6 Men om väktaren ser svärdet komma och inte blåser i hornet+ och folket inte får någon varning och svärdet kommer och tar livet av någon av dem, ska den personen dö på grund av sin synd, men jag kommer att hålla väktaren ansvarig för hans död.’*+
7 Människoson, jag har utsett dig till väktare för Israels folk. När du hör ett ord från min mun ska du framföra min varning till dem.+
8 När jag säger till den som är ond: ’Du onda människa, du ska dö!’+ och du inte säger något för att varna honom så att han kan ändra sig, då ska han dö på grund av sin synd,+ men jag ska hålla dig ansvarig för hans död.
9 Om du däremot varnar den som är ond så att han får möjlighet att ändra sig men han vägrar att göra det, då ska han dö på grund av sin synd,+ men du har räddat ditt eget liv.+
10 Och människoson, säg till Israels folk: ’Ni har sagt: ”Våra överträdelser och synder tynger ner oss och får oss att tyna bort,+ så hur ska vi kunna förbli vid liv?”’+
11 Säg till dem: ’”Så sant jag lever”, säger den suveräne Herren Jehova, ”jag känner ingen glädje över den ondskefulles död,+ utan jag gläder mig när den som är ond ändrar sig+ och får leva.+ Vänd om! Lämna er onda väg,+ för varför skulle ni dö, ni Israels folk?”’+
12 Människoson, säg till ditt folk: ’Den rättfärdiges rättfärdighet ska inte rädda honom om han gör uppror.+ Och den ondskefulles ondska ska inte betyda undergång för honom om han upphör med sin ondska.+ Den dag den rättfärdige syndar kommer hans rättfärdighet inte att kunna rädda hans liv.+
13 När jag säger till den rättfärdige: ”Du ska få leva”, och han börjar förlita sig på sin rättfärdighet och handlar orätt,+ då ska allt det rättfärdiga han tidigare har gjort vara glömt. Han ska dö på grund av det orätta han har gjort.+
14 Och när jag säger till den som är ond: ”Du ska dö”, och han upphör med sin synd och gör det som är rätt och riktigt+ –
15 han lämnar tillbaka det han tagit som pant,+ ger tillbaka det han stulit,+ följer de stadgar som leder till liv och undviker att handla orätt – då ska han få leva.+ Han ska inte dö.
16 Han ska inte ställas till svars* för någon av de synder han tidigare har begått.+ Eftersom han gör det som är rätt och riktigt ska han få leva.’+
17 Men ditt folk säger: ’Det Jehova gör är inte rätt’, när det i själva verket är de som handlar fel.
18 Om den rättfärdige överger sin rättfärdighet och handlar orätt, då ska han dö.+
19 Men om den som är ond upphör med sin ondska och gör det som är rätt och riktigt ska han få leva.+
20 Men ni säger: ’Det Jehova gör är inte rätt.’+ Jag ska döma var och en efter hans gärningar, ni Israels folk.”
21 Slutligen, under det 12:e året av vår landsflykt, på femte dagen i tionde månaden, kom en man som hade flytt från Jerusalem till mig+ och sa: ”Staden har fallit!”+
22 Kvällen innan flyktingen kom hade Jehovas hand kommit över mig, och han öppnade min mun. Så min mun hade alltså öppnats innan mannen kom till mig på morgonen, och jag var inte längre stum.+
23 Och Jehovas ord kom till mig:
24 ”Människoson, de som bor bland dessa ruiner+ säger om Israels land: ’Abraham var ensam, och ändå blev landet hans.+ Men vi är många, så naturligtvis har vi fått landet som vår egendom.’
25 Säg därför till dem: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Ni äter kött med blodet i,+ och ni blickar upp till era avskyvärda avgudar,* och ni fortsätter att utgjuta blod.+ Så hur skulle landet kunna vara er egendom?
26 Ni förlitar er på svärdet,+ ni följer motbjudande seder och ni kränker varandras hustrur.+ Så hur skulle landet kunna vara er egendom?”’+
27 Detta är vad du ska säga till dem: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Så sant jag lever, de som bor bland ruinerna ska falla för svärd, de som är ute i markerna ska jag ge som mat åt de vilda djuren, och de som är i fästningarna och i grottorna ska dö av sjukdom.+
28 Jag ska göra landet till en tom och övergiven ödemark,+ jag ska göra slut på dess stolthet och arrogans, och Israels berg ska läggas öde,+ så att ingen drar fram där.
29 Och de ska inse att jag är Jehova, när jag gör landet till en tom och övergiven ödemark,+ på grund av allt det avskyvärda som de har gjort.”’+
30 Du, människoson, ditt folk står längs husväggarna och i dörröppningarna och pratar om dig.+ De säger till varandra, var och en till sin bror: ’Kom och lyssna till ordet från Jehova.’
31 Mitt folk ska tränga ihop sig och sätta sig framför dig. De kommer att höra vad du säger men inte rätta sig efter det.+ För de kommer att tala inställsamt till dig,* men innerst inne* vill de bara tjäna något på det själva.
32 För dem är du som en som sjunger en kärlekssång, en med fin röst som spelar vackert på stränginstrument. De hör vad du säger men rättar sig inte efter det.
33 Men när allt detta går i uppfyllelse – för det ska gå i uppfyllelse – då ska de inse att en profet har varit bland dem.”+
Fotnoter
^ Eller ”då ska hans blod komma över hans eget huvud”.
^ Eller ”men hans blod ska jag utkräva av väktaren”.
^ Ordagrant ”bli ihågkommen”.
^ Det hebreiska uttrycket är möjligen besläktat med ett ord som betyder ”dynga” och används för att uttrycka förakt.
^ Eller ”Med sin mun uttrycker de begär”.
^ Eller ”i sitt hjärta”.